Det är mycket som blir första gången denna tiden på året. Att njuta av solens värme i ansiktet. Att cykla ute. Att äta ute. Att se allt växa. Att hänga tvätten ute.
Just det sista gjorde jag igår. Tvättade en maskin lakan. Finns det någon härligare doft en tvätt som torkar ute? Trots att vi bor i stan så doftar tvätten alltid ljuvligt. Inne så finns ingen doft alls. Bara rent, kan inte beskriva det bättre.
Maken hjälpte också till att få bort eklöven ifrån trädgården. Eklöv går inte kompostera som vanligt. Och med tanke på mängden som faller ner hos oss så var det mycket skönt att få hjälp. Samt att kunna hiva alla löv på majbrasan.
Jag gick med lövblåsen och maken räfsade. Hans träningspass var jobbigare än mitt. Jag är glad att kroppen fixade det den gjorde utan att stänga ner totalt. Jag är tacksam för en förstående make som också hjälper mig så mycket han gör.
Jag hann också njuta av vår alldeles fantastiska magnolia. Jag vet att jag tjatar men snart är det ett minne blott och annat blommar istället. Om jag inte hade kommit ihåg det så hade maken tagit kort. Det är en extra guldstjärna på det.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.