I flera månader har det varit en väldigt hektiskt tid. Min kropp börjar tröttna på mig nu. Fast när det varit som det varit så finns det inte så mycket alternativ. Jag har avsagt mig allt som gått att avsäga sig. Vissa saker går inte att säga nej till. Så även om jag hjälper en ensam människa med att flytta till ett äldreboende så kan jag inte sluta hjälpa min äldsta son. Jag kan inte heller pausa en inplanerad renovering. Eller låta bli att besöka min mamma. Allt annat har blivit nej eller senare på.
Ändå så sitter jag här med munsår. Som maken ryggade tillbaka för igår när han skulle pussa mig. Det blev kindpuss. I tisdags började det att komma. Jag kände det på måndagskvällen, fast ändå inte. Om jag varit mig själv hade jag känt det. På tisdag morgon var det ett faktum. Då förstod jag att jag hade känt det kvällen innan, utan att förstå. När det känns så syns det inte. Det gjorde det på kvällen. Det växte till sig fint under dagen.
Igår var det som värst. Idag har det torkat till och gör inte så ont. Sedan har vi urinvägarna som inte är bra men det jobbigaste nu är nog min psoriasis. Symptomen släpper inte. Jag smörjer och smörjer men det spelar ingen roll. Och det beror på att kroppen är för stressad. Den orkar liksom inte.
Trots att jag nu alltså återhämtar mig hela tiden så hjälper det inte. Om jag gjort något så har jag en dag när jag inte gör någonting. Jag pratar inte ens i telefon. Eller mamma pratar jag med, varje dag oavsett vad jag gör. Igår var det allt jag gjorde. Jag pratade med mamma och vi tillsammans gick en promenad i min trädgård. Luftlöken är på gång. Så glad för det. Ännu gladare för Hortensian som knoppat sig. På den som min expert inte trodde skulle klara sig. Jag köpte en till på hösten som jag bara satte ner i gräsmattan. Den ser inte lika glad ut.
Jag konstaterade att det var mycket på gång och jag behöver rensa bort det gamla där det nya år på gång. Hade jag varit frisk så hade jag kunnat göra det efter mitt och mammas samtal. Men så är det inte. Jag behöver säga nej och återhämta mig. Idag behöver jag också ta det lugnt men mamma ska få ett besök. För hon är inte den mest positiva i hela världen just nu. Hoppas besöket piggar upp lite idag. I värsta fall blir hon glad när vi kommer. I bästa fall så är hon glad även när vi går.
Att ha energi i huvudet och veta att kroppen i klarar av det är tufft. Att behöva säga nej när man egentligen inte vill. Det är jobbigt. Men jag är glad att jag har ett fungerande kök. Jag är glad att jag orkar laga mat. Jag är glad och tacksam för min familj och mina vänner. Även om jag behöver återhämtning så är jag glad. Glad för att jag behöver återhämtning och inte sjukhusvistelse med cancer som ska behandlas. Ett steg i taget.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.