Jag behövde inte ens locka med något. Bajsmaskinens husse tyckte att det var det minsta han kunde hjälpa till med när vi hade varit hundvakter. Minstingen fick lite mat men det hade han ju fått även utan att flytta badkar.
Vi klarade oss på fyra personer. Tungt var det. Det svåraste var att få plats och kunna vara fler att lyfta. Men vi löste det bra tillsammans.
Fyra personer senare så är badkaret på plats.
Nu blir nästa steg att sätta dit en ny kant och lägga tillbaka sten innan planteringsbordet ställs tillbaka. Mitt tålamod prövades till det bättre. Maken är glad att det går att klippa gräset igen. Nu när passagen är fri.
Nu har har vintersäsongen börjat. Jag har köpt min första begagnade Snögubbe för säsongen. En guldkroken designad av Åke Grunditz. Jag har försökt buda på några likadana tidigare men har aldrig haft lyckan med mig.
Nu har jag en som är på väg med posten till mig. Hoppas att den håller i transporten. Mammas snögubbesamling förbättras varje år.
Jag övar på mitt tålamod med att inte klara allt själv. Som när man måste vänta på att fler kan hjälpa till att flytta ett badkar. Då är trädgårdsrundorna bra. De hjälper mig mycket. Jag plockar fortfarande blåbär. Björnbären har börjat mogna. Dahliorna ger mig fröjd.
Trädgården ger mig ro. Särskilt nu när bladlössen är borta. Jag hittar en del sniglar men de äter inte upp allt tack och lov. Någon snigel har till och med sluppit förbi mig med livet i behåll.
Något annat som har livet i behåll och gav mig hopp är murgrönan. Den lever och har börjat ge nya förgreningar. Det kommer ta några år innan den har vuxit sig så stor som den var. Men det viktigaste är att den lever. Nu kommer den dessutom ha bättre stöd än innan. Terapi som ger mig tålamod.
Byggare-Bob är klar med baksidan. Jag har ju en förkärlek för tunga saker. På baksidan har jag mitt planteringsbord ett trädgårdsskjul samt ett badkar.
Låter inte helt logiskt med ett badkar men det är en rabatt numer. Istället för vatten innehåller det jord, växter OCH vatten efter allt regnande. Det är med andra ord väldigt tungt.
Skjulet är tömt så det väger inte alls mycket. Det har maken och jag lyckats ställa tillbaka. Planteringsbordet står på altanen och är egentligen bättre att ställa tillbaka sist. Nu har vi alltså ett astungt badkar som behöver flyttas tillbaka innan något annat görs mer där.
Badkaret var vi fem personer att flytta ut. Kanske vi klarar det på fyra, trots att det antagligen är tyngre nu. På två är det helt omöjligt. Det försökte jag och maken när det skulle ut. Nu försöker vi inte ens. Vi får locka med mat eller något så vi blir fler som kan lyfta. Nu njuter jag av att skjulet är på plats.
Bajsmaskinen är fortfarande hans namn efter denna gången. Han har sovit över till idag. Får se vad han lyckas med innan han åker hem.
Förutom alla hans bajsrundor så har han fått vara med ute i solen på altanen. Han såg sig själv i spegelbilden i altandörren. Vilket gjorde honom väldigt förvirrad. Vem var det som stod där och glodde på honom. Han kom tillbaka också när bajsmaskinen kom tillbaka. Till slut gick bajsmaskinen och lät inkräktaren vara.
Trots sina fjorton år så har han barnasinnet kvar. Han kommer och trycker rumpan mot fötterna tills man busar med honom. Då är det fart i honom. Öronen flaxar och han hoppar och springer iväg.
Här är han busmaskinen med sina flaxande öron.
Så tacksam att vi inte har djur. Även om jag retar maken ibland. Det är ett stort ansvar. Man behöver se till att de ha mycket mer än mat och vatten. De behöver gos och bus med. De behöver kärlek som är mer än mat och promenader.
Min kära mamma är salig och om hon varit här med mig så hade hon också varit salig över att jag förstått. Fast jag har nog inte riktigt förstått. Däremot så har jag känslan. Vilket räcker för mig.
Mamma sa när hon blivit sjuk att det blir nog en trädgårdsmästare av mig. Jag är inte långt ifrån egentligen. Särskilt inte nu när känslan av salighet infinner sig när man ser en blomma.
Jag har fortfarande två dahlior som bara har knoppar. Samt en som inte ens har det. Sedan har jag växter som jag inte trott ska bli så mycket med i år men ändå haft koll på. Och igår tyckte jag mig se en knopp på min passionsfrukt.
Jag kollade närmre och mycket riktigt där var en knopp. Jag utbrast lyckligt till maken att den har minsann en knopp. Så tittade jag lite mer och såg någon knopp till. Sedan någon lite mindre. Alla gröna och svåra att urskilja.
Där är en knopp. Grön men ändock där.
Fortfarande lyckligt pratar jag med maken om hur jag trodde att den inte skulle blomma i år. Och nu var det nog slut på knoppar, NÄR jag ser den, BLOMMAN. Åh, då blev jag salig. Jag kvittrade som en lite undelat till maken. Han gillar ju fåglar så han lyssnade på mig mycket noga.
Kolla vad fin den är! Passionsfruktsblomman.
Med sommaren som dröjer sig kvar och blommorna som glädjer mig är livet ändå ganska bra. Trots högen med tvätt som växer eller dammtorkningen som aldrig blir av. Livet är bra!
Igår var det söndag och fint sommarväder. Även om hösten börjar göra sig påmind, men igår var det sol och 20 grader. Som en normal svensk sommar ska vara.
Jag låg i hängmattan igår med. Dock så blev min sak gjord. Till och med att jag gjorde en halv sak till. Min sak var att jag planterade lökar som jag fick av mitt sista besök. De hamnade runt aprikosträdet. jag vet inte vad lökarna är för något. Det blir spännande till våren.
Lökarna runt aprikosen.
Den andra eller halva saken jag gjorde var att jag hjälpte Byggare-Bob. Vårt staket på baksidan är klart och igår kom spaljén tillbaka. Nu sitter den så högt upp det går på staketet så murgrönan kan klättra högt upp.
Spaljén på plats.
Det jag gjorde var bara att hjälpa till att lyfta upp det på järnen. Sedan höll jag så den inte föll mot maken när han skruvade. Det blev så bra. Kommer bli fantastiskt när allt är som det ska igen.
Visst är det härligt med sådana dagar? Dagar som man inte har något att göra på utan kan hitta på vad som helst. En sådan dag hade jag igår. Mycket för att min fina make talat om för mig att det var på tiden jag hade en sådan dag.
Det började med sovmorgon. Faktiskt på riktigt. Jag sov ända till 10.00. Då kom han med stort H med överraskning till frukost. Det blev björnbärskaka. Den var extra god att äta som frukost på sängen.
Dagen fortsatte med att han tog hand om mig. Vilket innebar att han såg till att jag hade mat och dryck ute i hängmattan. 18 grader, moln med lite sol, det kan inte bli bättre att vara i hängmattan då.
Förutom att han byggde och passade upp på mig så kom han och puttade mig till sömns en stund med. Igår fick jag massor av sömn (för att vara mig) och massor av luft. Jag såg på flera filmer och njöt av utsikten. Både maken och dahlior stod för den.
Idag ska jag försöka mig på att göra min sak som jag vill göra varje dag. Idag är inte en dag som blir som den blir.
Helst vill jag inte, men när maken sa igår samma tanke som jag tänkt, då är det dags. Jag pratar om min älskade Loveseat. Det är dags att låta den flytta till ett annat hem.
Precis att dörren går att öppna. Skrivbordet är på andra sidan.
Den hamnade på mitt kontor när vi fick köra systers soffa. Vid TV:n så får inte både soffa och en jättefåtölj plats. Jag önskar att det gjorde det men så är inte fallet.
På kontoret så får fåtöljen plats. Fast med nöd och näppe. Den måste flyttas på för att få fram gästsängen. Inte helt optimalt. Men jag ville inte sälja den för jag är så förtjust i den. Därför tyckte jag inte det var ett stort bekymmer att vrida och fixa när gäster kommer.
Fast nu har jag en gungstol. Ja, den ska vara på utsidan. Och ja, den går att montera ner. Men varför ska den inte användas även på vintern? Eller när det regnar? Eller när det… Maken föreslog att gungstolen tog fåtöljens plats på mitt kontor. Jag hade tänkt det själv så nu får det bli så. Vill du köpa en helt fantastisk Loveseat så ligger den på Blocket.
Jag kommer ångra mig. Men jag kan inte spara på allt. Om något nytt kommer in så behöver något gammalt flytta ut.
Alldeles utmärkt dessutom. I tisdags när det regnade hela dagen så fick den visa vad den gick för. Antingen så regnade det eller så öste det ner. Ganska mysigt och alla växterna blev väldigt glada.
Både maken och jag var lika glada som växterna, för vår anordning för att regnvattnet ska komma i regntunnan fungerar perfekt. Från mindre än halvfull så blev den full av vatten.
Den rymmer trots allt 500 liter, vår tunna.
Dagens ord: Fira. Idag firar vi. Allt och inget. Att vi lever. Och att tunnan är full.
