Författare: Josefin

Publicerat

Det nya vanliga

Det kommer ta lång tid innan det nya blir det vanliga. I alla fall om det är någon med autism som ska förändras. Denna pandemin kommer förändra mycket. Det är redan förändrat men en del kommer att vara förändrat för alltid. En del kommer att återgå till hur det var förut.

Det kommer ta lång tid innan äldsta sonen kan förstå och lita på att nu är det nya det vanliga. Jag har handlat åt honom ganska länge nu. Inte alltid men nästan alltid. Nu har vi börjat hitta en rutin för hur vi gör när jag handlar. Jag vet nästan också alltid inköpslistan innan den kommer.

Inköpslistan kommer på mejl. Den är skriven med hur varorna kommer i butiken. Jag behöver alltså aldrig gå tillbaka om jag skulle titta på listan vara för vara. Vilket är gulligt att det står så. Men det är inte för min skull. Det är en självklarhet för honom.

Det nya vanliga har börjat få en rutin. Just handlingen kommer att gå tillbaka till att han handlar själv. Det gör det extra svårt att få rutin kring. Han vet att detta är inte det nya vanliga. Det är bara nytt och kommer alltid vara nytt.

När då en av tvättmsakinerna går sönder i hans tvättstuga så förstörs allt. Han planerar efter att han har två maskiner. Han kan tvätta dubbelt så mycket på samma tid som med en maskin. För mig så hade det inte varit något stort problem. Jag har tvättat hälften första gången och nästa hade jag bokat dubbel tid.

Men inte för äldsta sonen. Dubbel tid är uteslutet. Reglerna säger att du bara får boka en tid. Att tvätta hälften är uteslutet för han behöver allt. Han ringer mamma och vi kommer fram till att det bästa är att han tvättar två maskiner på sin tid. Och jag tvättar två maskiner. Så är all tvätt tvättad.

Det skulle kunna vara så enkelt om han bara ringde direkt när problemet uppstod. Fast det gör han inte. Han grubblar först i en evighet om hur han ska lösa det. När han inte kan lösa det med grumling så ringer han. Då kan det vara försent för mig att lösa. När då dessutom min maskin var trasig så gick inget att lita på.

Lägg på listan att jag skulle åka bort också så har du en helt ohållbar situation för äldsta sonen. Ingeting fanns som han kunde lita på. Allt fick vara på paus tills jag kom hem igen. Jag kan i sådan lägen övertala honom till att ta hjälp från andra. Som maken till exempel. Han var hemma när jag var borta. Han kunde få åka och handla en gång då.

Det satt långt inne men till slut så kunde han gå med på att han gjorde det åt honom. För han vill vara som alla andra. Han vill inte vara till besvär. Han vill kunna åka och handla, tvätta och göra det han ska för att fungera i vårt samhälle. Men nu går inte det. Pandemin har förändrat allt och ändå är allt precis som vanligt.

Den ekvationen går inte ihop. 1+1 kan aldrig bli 3. Men just nu blir det tre. Och inget fungerar som det ska. Det nya vanliga kommer. Vi vet bara inte när. Alla väntar på det nya vanliga. Det är bara lättare för andra att kunna förstå och acceptera läget som råder just nu.

Idag ska vädret vara fint. Det hoppas jag blir det nya vanliga resten av sommaren. Om inte så accepterar jag det också. Ta hand om dig och njut. Glöm inte att njuta. Livet är så mycket mer än bara en pandemi. Även om det inte känns så ibland. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart färdigt

Många timmars arbete, många timmars vila, många dagar senare så är den närstan färdig. Rabatten. Den är nu så klar så att jag kan låte den vara ett tag. Jag har en del att klura ut innan jag är helt klar. Jag hoppas också att allt nu överlever.

Stockrosorna som jag fick överlever nog inte. De var väldigt ledsna idag. Det är väldigt mycket lerjord så allt är lite risk med. Det har även kommit mycket jord ovanpå lysimachian och de fetbladiga växterna. Det kanske är lite för mycket så de kvävs. Tyvärr var det svårt att få bort det. Jag sopade och försökte även med vatten. Blir mest en lervälling av allt då.

Hortensian har blivit mycket gladare av flytten.
Ledsna stockrosor utmed staketet.

Jag är mycket nöjd än så länge. Mest nöjd är jag över att ”min” expert sa att jag hade valt fina blommor att ha tillsammans. Hon kom med lite tips också och detta är resultatet. Som sagt nu ska vi se om det också tar sig.

Allt som är upphöjt är isolerat så tanken är att det ska klara vintern. Jag håller tummarna för att det gör det.

Det blev lite nya krukor till altanen igår också. De är inte färdig-planterade. Projekt växter fortsätter alltså. Det växer fram mer och mer. Det blir fler bilder på det så småningom. Idag blir det till att bara vila. Igår var det fint väder hela dagen. Idag lovas det regn igen. Regn = vila.

God mat och gott sällskap väntas också. Att ta in varje stund och varje minut är mitt motto. Jag önskar dig detsamma, att kunna njuta av varje tillfälle. Ta hand om dig!

Publicerat

Gnabbas

I vår familj så gnabbas vi, gärna och mycket. Vi gnabbas för det mesta kärleksfullt men det händer att vi går över gränsen. Igår var vi och hälsade på mamma. Mamma sov sig igenom hela besöket. Maken menar att hon fick lugn och trygghet av att vi stod där i dörröppningen och gnabbades. Att hon hörde det fast hon inte var medveten om det.

Igår gick vi inte över gränsen (tror jag). Vi försökte verkligen väcka henne men det gick inte. Samtidigt så behöver hon sömnen för att reparera hjärnan. Så då slutade vi. Svårt när man heller inte får röra vid någon utan ska stå flera meter ifrån och skrika. Då gnabbades vi. Något som mamma verkligen tycker om.

Mamma tycker mest om det när vi (mest vi barn) gör det och hon bara är med i periferin. Men hon kan tycka om att vi retas med henne också. Ofta blir det då påtalande om att hennes kräftor med honung var ingen höjdare, eller ärtorna som brände vid. Till svar blir det: Det där måste vara preskriberat nu? Hur länge ska jag få veta detta?

Vårt svar är alltid unisont: Aldrig. Vi kommer alltid att komma ihåg och påminna dig. Och så fortsätter vi. Man kan tycka att vi är envetna som inte släpper det. Kanske är det så enkelt att vi har inte så mycket mer att pika vår mamma för. Kanske är det så att mamma har varit för bra, helt enkelt. Mamma borde se det som en komplimang att vi inte kan komma med något nytt, för det är inte mycket nytt som hon har gjort.

Det kan också bero på att hon är mamma så klart. Att vi inte vill retas med mamma. Utan visa respekt och kärlek mer än att retas. Även om det är kärleksfullt som vi retas. Vi syskon retas mer med varandra istället. Eller för att vi gör mer saker som finns att kommentera. Oftast är det jag och min bror mot vår syster.

Vilket inte är så konstigt, vi är småsyskon och hon är äldst. Det är så ordningen är, småsyskon är en pain in the a**, helt enkelt. Vi tycker om att gnabbas och det är på lika villkor. Det är när vi håller på som mamma mår som bäst. Igår var det jag och maken men det fick duga. Även om hon inte var medveten om det.

Som vanligt avslutade jag besöket med: Jag älskar dig, mamma. Hon brukar inte svara tillbaka så var ingen skillnad igår. Däremot så fick jag inget leende denna gången. Leendet är hennes svar till mig.

Ta hand om dig. Du vet inte hur imorgon ser ut. Men du vet har det är nu. Gör det mesta av dagen och njut. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tankar

Att kunna tänka en tanke och sedan komma ihåg den. Det är en bedrift. För mig har det varit väldigt enkelt. Nu är det något jag övar på varje dag. Men jag behöver också träna på att låta tankarna vara stilla. Det tränar jag också på varje dag.

Jag har blivit bra på när jag inte kan sova. När jag bara ligger och tittar rakt ut och inte tänker någonting. Ibland så händer det att jag snurrar i tankarna. Som i natt när jag legat och tänkt på blommor. Hur och vad jag ska ha i rabatten. Sådana tankar går bra. För när det är dags att sova så somnar jag. För det är inga viktiga tankar.

På dagen och försöka komma ihåg vad som tänkts är fortfarande lite svårt. Jag har blivit bättre och träningen ger resultat. Det är också skönt att veta varför det är svårt. För om man inte får sova så mycket som man behöver då hänger ingeting med, inte heller med tankarna.

Idag håller väderprognosen vad den lovat. Regn. Skönt att jag då kan fortsätta tänka på blommor. Och imorgon lovas det sol. Då tänkte jag åka och köpa lite växter. Vi får se om det blir så. Annars blir det en annan dag.

Något som är skönt när man inte kan styra sina tankar, det är att ha hög musik på i bilen och köra långt. Helst ska man vara själv då. Så att man kan har riktigt högt på. Fast är det rätt sällskap och samma humör så kan det gå ändå.

Rabatten är grävd, kanten är satt och massa skort införskaffat. Så något blir det av det när det är klart. Jag behöver en ny växt till framsidan också. Det får jag inte glömma. För det hade jag. Hortensian har ju flyttat. Och den verkar trivas trots att den inte har något sällskap ännu.

En del av skrotet som ska användas.

Jag önskar dig en underbar dag, vart du än är och hur vädret än är. Ta hand om dig!

Publicerat

Vila

Igår var det en lugn dag. Den regnade bort så det blev inget gjort ute i rabatten. Det som blev gjort var att umgås och gå igenom vilka möjligheter som finns i äldsta sonens boende. Idag ser det ut att också bli en vilodag.

Regnmolnen hänger tungt på himlen. Vi kan hoppas på att det ändrar sig. Igår fick jag lite blommor som jag ska åka och hämta. Det är roligare om det inte öser ner då. Vad det är för blommor kan jag inte svara på. Jag förstod det som att det var marktäckare. Men det får vi se lite längre fram, när jag hämtat dem.

Det är det jag tänker göra idag. Jag skulle vilja göra mycket mer. Jag skulle vilja baka, jag skulle vilja fixa i rabatten, jag skulle vilja fixa med mina spännande skrotfynd. Men det blir inget med det. Idag blir det vila och hämta blommor.

För er som inte vet om det, vila är inget för mig. Jag tycker inte om att vila. Jag tycker om att vara aktiv. Och när kroppen då inte orkar så blir det fullt ös i hjärnan. Mer än annars. Men idag så ska jag försöka vila den också. Vi får se hur det går.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Rabatt

Det blir en rabatt. Jag har märkt upp, kantat och grävt. Jag har ingen aningen om vad som ska bli i den bara. Anledningen till rabatten är ju hortensian. Den trivdes inte på framsidan. Eller i alla fall inte med den jorden.

Den ska ha ganska sur jord. Jag har införskaffat rhododendronjord för att se om den blir gladare av ny jord och skuggigare plats.

Påbörjat grävandet. Detta är förebilden.

Rabatten ska gå fram till busken. Om du tittar noga på bilden så ser du vart jag har tryckt ner med spaden. Det är en svängd form. Vi har så rakt som det är ändå. Gräva är inget kul. Särskilt inte när man inte har orken. Det är tungt. Jag läste att man kan lägga kartong och tidningspapper för att slippa gräva. Men det krävdes också hästbajs och tålamod. Jag har varken hästbajs eller tålamod.

Jag vill bygga upp den lite på höjden. Så det blir nivåer i rabatten. Jag tänkte betongrör men det blev kapad plåttunna. Den klär jag med frigolit för frostens skull. Men vad ska jag sätta i?

Prydnadsgräs, lavendel, mossfloks är några jag funderar på. Men vet inte. Hortensian så klart ska vara där. Den ska vara i en av de upphöjda. Men runt om? Salvian kanske. Jag har sökt på rabatter men det har inte gjort mig klokare. Jag kanske måste ha någon lampa som lyser på rabatten också.

Vill du hjälpa mig? Tyvärr kan jag inte fråga mamma. Hon hade gärna hjälpt mig. Vi var och hälsade på hos henne i måndags. Hon var inte där men det var hennes sambo. Han hade satt blommor på bordet precis som hon brukade. Samma sorter, tagna från trädgården. Minnena som snurrade då.

”Mammas” blommor.

Mina rosor har klarat sig. Både de nya på stam och de gamla. De gamla klippte jag ner, fast man inte ska det efter ”musöronen”. Men nu är det knoppar på. De står också i mer skugga än sol. Vilket de heller inte ska. Kanske därför de inte trivts innan? För att dem är som jag kanske, precis tvärtemot alla andra.

Du är viktig, tänk på det! Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Publicerat

När man måste

Det är då det förändras. Om man inte måste så är det ganska behagligt att veta vad man har. Även om man inte är nöjd med hur det är så vet man ändå. Men man vet inte vad man får.

Det är lätt att bara fortsätta i det spåret som är påbörjat. Man kanske egentligen vill göra något annat. För att göra något annat så krävs mod, tid och engagemang. För att göra något annat så måste man våga sluta göra det man håller på med.

Att våga öppna en ny dörr när du inte vet vad som finns bakom är modigt. Det finns många modiga människor i världen. Men att öppna en ny dörr är också något många gör för att det finns ingen annan väg. Man har kommit till en punkt när man måste.

Det är fortfarande modigt att gå vidare men jag tror att vi hade inte varit där vi är i världen om inte vi hamnat i situationer där vi måste. Kanske också därför vi följer alla regler och normer som är, för att vi är rädda för vad som händer annars. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

I vår familj är vi snart vid ett läge att vi måste. Kanske är det till det bästa. Att vi måste öppna en ny dörr. Vi har många dörrar att välja på. Då gäller det också att välja rätt dörr.

Minstingen har precis börjat sitt nya jobb. Att veta att man valde rätt dörr är svårt. Att då välja en annan efteråt är svårt. Jag säger inte att minstingen har valt fel. Jag säger att det är svårt med alla val vi har. Med alla förväntningar vi har. Och framför allt kanske allt ansvar vi har.

När du öppnat en ny dörr, så vet att det finns alltid möjligheten att stänga den och öppna en ny. Du behöver bara vara modig och våga. Att veta att allt löser sig om man man bara vågar. De mest framgångsrika företagen i USA har i snitt fem konkurser bakom sig, innan de blev ett av de mest framgångsrika.

De öppnade alltså fel dörr fem gånger, innan det blev rätt dörr. Utan de misstagen bakom sig hade de kanske aldrig kunnat öppna rätt dörr. Du måste bara våga.

Ta hand om dig. Du är viktig och jag vet att du kan om du bara vågar.

Publicerat

Svensk sommar

I år är det en vanlig svensk sommar. Det är varmt ett tag, sedan är det regn och svalt ett tag. Precis som vanligt. Jag har det gärna varmt hela tiden och regn på nätterna. Igår var dagen mest utomhus. Eftersom jag visste att regnet skulle komma så tog jag tillvara på värmen.

Här spenderades mesta delen.

Jag låg i hängmattan och tittade på film. Även när den lilla regnskuren kom. Eller regnskur, snarare regndroppar. Men det var så mycket att jag behövde skydda iPaden. Parasoll är bra till flera saker. Sonen ville också ha lite hjälp så när vi var där borta besökte vi nya nostalgi och retro-butiken.

Jag fyndade en burk. En ganska stor glasburk som jag hoppas att en hel mjölförpackning får plats i. Det var en välsorterad butik med stor ordning på alla sakerna. Det var kul att se. Hoppas att det kommer fungera bra.

På vägen hem därifrån tog vi omvägen förbi huset som frågat efter våra färgkoder. Och nu är det målat i ”våra” färger. Innan var det beigt. Det blev jättefint nu. Det är stor skillnad mot vårt. Mest för att det är väldigt annorlunda som hus och de har vita fönsterkarmar. Vi har svarta.

Jag var naturligtvis ute i trädgården och spankulerade. Kaprifolen kanske överlever. Jag vet inte än. Den tappar fortfarande blad som först blir gula. Men nu har den knoppar så kanske att den tar sig. Fast den är utan väldigt många blad på mitten.

Kantnepetan döljer vart bladlösheten är störts på kaprifolen. Men man ser de gula bladen. Eller som börjar bli gula.

Jag började kolla och lägga ut för att se vart en rabatt skulle kunna angöras. Jag är inte helt säker men det kan bli en i hörnet. Då är det skugga och sol på den. Nu vill jag ha den så att den är i nivå. Då är frågan hur jag löser det. Ett betongrör vore enklast. Men kanske inte snyggast. Om du har förslag får du gärna dela med dig.

Jag önskar dig en härlig dag! Det ska jag ha trots att det inte regnar på natten och inte är varmt.

Publicerat

Hela kroppen säger ifrån

Jag är så glad att jag inte valde att ta bilen trots allt. För om jag kört samma sträcka som jag (skulle ha) åkt tåg så hade nog kroppen varit mer sur nu. För nu visar den på alla sätt att jag ska vila.

Det började med ett munsår. Nu är det ont lite varstans i kroppen. Jag orkar ingenting. Men jag vet vad det är och det har varit så innan. Om jag fick göra om valet så hade jag gjort det igen. Jag vann så mycket mer än jag förlorade. Nu är det vila som gäller bara.

I helgen så har jag pysslat med trädgården. Alltså inget nytt, bara plockat vissna blad och blommor. Jag har vattnat och gett skugga. Inget avancerat, bara rört mig i sakta mak och kontemplerat under tiden. Mina nya solcellslampor ger liv i trädgården på kvällen.

Svagt ljus och ger fin stämning.

Skuggningen är till hortensian. Den tyckte inte alls om att bli planterad där. Den vill ha mer skugga. Kanske annan jord också. Men nöjd det är den inte. Jag håller på och klurar om jag ska göra en rabatt någonstans i skuggan. Mer att hålla efter men om jag inte orkar så kan jag alltid ta bort rabatten.

Jag får dock vänta med att gräva och göra något sådant. Kroppen skulle inte orka det som mitt huvud orkar just nu. Det är fortfarande frustrerande att jag orkar mer i huvudet än i kroppen. Det har som tur är blivit bättre men ibland kommer det över mig.

Livet kan vara besynnerligt. Det kan vara svårt att förstå men vi lever Nu och imorgon är en ny dag. Imorgon är det försent att leva nu… Det skrev jag i maj 2014. Tänk på att njuta i nuet helt enkelt. Det är försent imorgon.

Ta hand om dig! Håll avstånd och visa hänsyn till alla andra.

Publicerat

Inget hem

Jag har inget hem. Eller ingen plats som är ett hem. Många har nostalgiska minnen till sin födelseort eller uppväxtort. De känner att när de kommer tilllbaka till sitt föräldrahem då är de hemma. Många flyttar också ”hem” när de gjort äventyr, karriär eller annat i ungdomen. Men när det är dags för barn då är det hem som gäller.

Jag har aldrig känt så. Jag har många platser som jag bodde på när jag var liten. Det kanske är en bidragande orsak. Jag vet inte ens om alla platser jag bott på. Jag kommer ihåg en del av dem. Fram för allt den som sedan blev för resten av uppväxten. Platsen som mamma är ifrån och som mamma bodde på ändå tills hon flyttade till äldreboendet.

Mamma flyttade ”hem”. Inte när det var dags för barn. Det fanns redan tre stycken när hon kände att det var dags att flytta ”hem”. Jag beundrar mamma som gjort så mycket på eget bevåg. Hon har följt sina egna övertygelser. Ofta oavsett vad andra tyckt och tänkt. Men ”hem” lockade för mycket till slut.

Det blev också ett beslut som var kontroversiellt. För hennes make, min pappa, ville inte flytta dit. Han var rätt nöjd där han var. Han hade jobb och tyckte att de fick bli särbos. Vilket de var några år. Sedan efter 25 år så blev det skilsmässa.

För mig är mitt hem där jag är. Jag och min make. Mitt hem är hos mina barn men inte för att de är hos mig. Jag vill att mina barn ska ha egna hem. Men när jag är hos dem då är det mitt hem. Men en plats kommer nog aldrig att bli mitt hem. Jag har svårt att lägga sådana känslor i en plats.

Ett hem behöver kärlek, ett hem behöver frihet, ett hem behöver rymd, ett hem behöver värme, ett hem behöver omtänksamhet och jag kan fortsätta länge med vad ett hem behöver. För mig är ett hem så mycket mer än bara fyra väggar och tak över huvudet. Jag gissar att det är mer än så även för dem som har en plats som hem.

Vad är ditt hem? Har du funderat på vad som gör att du mår bra där du är just nu? Eller åt andra hållet, vad som gör att du inte mår bra?

Mitt hem är just nu här. Just nu mår jag bra. Just nu så är det en fin dag. Ta hand om dig! Och du har väl inte glömt att just du är viktigt. Ingen finns för att finnas. Alla finns av en anledning.