Författare: Josefin

Publicerat

Ännu en gång

Igår fick maken sms från takläggaren. Hur går det med taket? Vi har ju läckage i vår nya (inte färdiga) carport. Maken ringde och kollade vad de tyckte. En del steg bestämdes. Igår hade maken tänkt att ringa igen för att kolla nästa steg. Innan det så får han sms med frågan hur det går. Maken blev så uppspelt att han var tvungen att komma in och berätta att de hörde av sig till honom. Han var på väg ut för att handla. Han går iväg igen för att handla. Det går knappt tio minuter så kommer en lika uppspelt make in ännu en gång. Denna gången för att han har pratat med takläggaren och de ska komma imorgon (läs idag), för att lägga om sedumen. De har tittat på bilderna och vill nu lägga under mattor som transporterar mer vatten än den matta som redan ligger idag.

Idag var det tidig morgon för maken. För mig var det sen natt. När han stiger upp så lyckas jag äntligen somna. Medveten om att maken har playdate på gång så kan jag somna tryggt.

Ljungs Sedum Entreprenad AB

Så ännu en gång kommer då de fantastiska takläggarna från Ljungs sedum entreprenad AB. De kommer på eget initiativ för att säkerställa att taket blir och förblir tätt. Fantastisk service, kan verkligen rekommendera detta företag. Allt detta ingår i kostnaden som vi har lagt på taket. Vi ska bygga ett lågt takt åt vår stora släpkärra som vi tänker lägga med sedum. Så klart har maken rett ut allt det med takläggarna idag. De vet allt som behöver vetas om vår renovering. Maken har haft så kul med sin kompisar på playdaten idag.

Vårt fina sedumtak. Lite rutigt, då det är upplockat och tillbakalagt igen.

Nu har vi ett nytt lager på vårt tak. Nu är alla säkra på att det kommer vara tätt. Eller snarare att vattnet flyttas mer ifrån taket och inte trycks över kanterna och in där det inte ska vara. Maken kan nu fortsätta med arbetet på att klä in förrådet. Jag ser fram emot att ha ett förråd igen. För nu förvaras allt här inne. Bland annat så har vi verktygsförvaring på toaletten (och i hallen och i källaren och i pannrummet…), det ska bli skönt att kunna nyttja sitt hus på sättet som det är tänkt igen.

Glad make, glad fru. Trots extra dåligt med sömn så är jag glad, för maken är glad.

Publicerat

Lyx att äta hemma

Eftersom vi arbetar på ett sätt som de flesta andra inte gör så har vi mycket tid hemma. Ännu mer sedan jag blev sjukskriven. För mig är det lyx att kunna äta hemma. Jag har dessutom en feeder till make så äta får jag.

Maken är väldigt omtänksam och även en orolig själ. Så om jag inte skulle vara hemma vill han gärna få bilder på maten jag äter. Mest för att då vet han att jag äter men också för att få bli lite avundsjuk på att han inte får äta det också. För han är inte bara en feeder, han äter väldigt gärna själv också.

Som när jag var på Kasai och åt brunch utan maken. Då fick han denna.

Att kunna äta lyxigt hemma och även enkelt är något vi har blivit duktiga på. Även om vi båda tycker om att laga mat så är det skönt när det är enkelt. Som igår när vi åt hemgjorda hamburgare med stekt lök och stekt ägg på till lunch. Lyxigt.

Hamburgare med lök och ägg.

Eller Ännu lyxigare med en våffla med löjrom, creme fraiche och rödlök till middag. Våfflan är rest från helgens lyx. Vi slänger väldigt lite mat i vår familj nu för tiden.

Våffla med löjrom.

Nu ska det bli indiskt till lunch. Doftar underbart!

Indisk gryta med ris.
Publicerat

Tio år går fort

Idag skulle pappa ha blivit 81 år gammal. Pappa blev aldrig 71 år gammal. Han gick bort i lungcancer i januari 2010. Tiden går så fort. Tio år!

Om du tänker tio år fram i tiden så känns det som att det är evigheter fram. Det är inte ens lönt att planera så långt fram i tiden. Men om du tänker åt andra hållet så är det bara ett ögonblick sedan. Julen 2009 var sista julen som vi hade med min pappa. Vi var samlade hela (nästan) familjen. Det var första gången som pappa fick fira jul tillsammans med alla sina barnbarn samlade. Pappa fick aldrig fira jul med alla sin barn vid ett tillfälle.

Denna julen kommer jag ihåg väldigt tydligt. Sådana där små saker som jag inte ens kommer ihåg från senaste julen. Jag kommer ihåg vilka möbler och hur de var placerade. Vem som satt vart och sådana saker. Inte allt så klart men väldigt mycket. Det kanske hjälper till att vi firade julen här hemma. Fast jag är inte säker. Anledningen till att vi var här, var att pappa var så sjuk att det var inte rimligt att försöka ta julen till honom. Det var lättare att ta honom till julen med hemsjukvård och allt.

Min pappa och jag var inte överens om mycket. Jag hade kommit till stadiet att han var min pappa och fick leva med det. Men den julen kommer ändå att finnas med mig med mycket glädje. Vi fick ett fint avslut och jag tror vi alla som var med kan vårda det minnet med ömhet.

Pappas självporträtt. ”Lucifer”
Publicerat

Att följa eller inte

Jag är väldigt bra på att hitta på egna saker. Jag är väldigt bra på att ta kommando och lösa saker eftersom. När man lagar mat så funkar det oftast väldigt bra. Man tar lite vad man har hemma och får ihop något. När vi har gäster som vill ha recept blir det lite svårt. Inte säkert att jag kommer ihåg hur mycket av allt jag tagit.

Som att försöka säga till äldsta sonen hur mycket av allt det ska vara när han ska göra ”min” lasagne. Den smakar väldigt liknande från gång till gång men det är inte exakta mått. Han har helt enkelt fått vara med mig att laga lasagnen några gånger. Ni kan tro att jag fått veta att jag uppgett fel när vi lagat tillsammans.

Även om jag är van att det måste vara exakt för min äldsta son skull så hjälper inte det. Jag har alltid höftat när det gäller matlagning. Så har också mamma gjort. Vi gör som vi ser andra göra, inte som andra säger till oss att göra.

Jag börjar förstå varför mamma aldrig har varit så bra på att baka. För när det kommer till bakning så är det viktigt med måtten. Det går inte att höfta sig fram med lite sådant och lite sådant, det slutar nästan alltid i katastrof. När du lagar mat så kan ett misslyckande ibland leda till ett lyckosamt misslyckande. Aldrig i bakning, misslyckande är misslyckande och så får du börja om från början.

Jag har nu haft en hel del misslyckanden eftersom jag är mammas dotter, jag höftar. Det jag har lärt mig nu är att komma ihåg de viktiga måtten. Som till exempel mängd jäst, bakpulver och mjöl. Att ha för mycket mjöl i något blir nästan alltid torrt. Att ha för lite jäst så blir det platt. Däremot så kan man höfta på sådant som smaksätter, som choklad, nötter eller annat kul. Där har jag blivit grym. Det är sällan något som blir misslyckat i min bakning nu för tiden. Sedan kan vissa smaker gå bättre ihop än andra. Då är det tur vi är flera i familjen, för smaken är som baken, delad.

Chokladmuffins med Geisha.

Idag blev det chokladmuffins med Geisha i mitten. Jag vill inte gärna använda sådant med palmolja i. Vilket Geisha har. Men om man har fått något i gåva och det blivit liggandes sedan jul så är det bättre att använda den än att slänga den. Då blev det muffins med Geisha idag. Vi har också ganska mycket choklad hemma. Just denna gången blev det Plopp mjölkchoklad med vanlig 80 procentig mörk choklad. Det blir alltid bättre med mörk choklad i bakning, men man tager vad man haver som Cajsa Warg sa. Jag har upptäckt om man tar en del farinsocker tillsammans med vanligt socker i choklad bakverk så blir smaken väldigt bra. Om man bara höftar rätt och har en massa tålamod så kan också bakningen få sina lyckade missar. Lycka till!

Bästa med bakning är att skålarna ska rengöras.
Publicerat

Inte ens en vecka

Förra veckan var äldsta sonen och jag på utflykt. Han skulle träffa en LSS-handläggare från Råd och Stöd. Äldsta sonen är autistisk. Hans insikter är så stora så det är svårt att inse för oss ”vanliga” vilket motstånd det är för honom.

Han har haft boendestöd som hjälp med att handla i ett antal år nu. Det är det enda han behöver hjälp med. Han sköter tvätt, matlagning, städning, räkningar, ja allt utom att gå och handla själv. Han har mycket hjälp av mig men då oftast genom telefon för att dubbelkolla vad som gäller. Till exempel, kan man tvätta det vit-blå lakanet tillsammans med det helblå lakanet?

Just handlingen blir svår för att det är så många människor med i spelet. Och vad tänker alla de människorna om honom? Kommer någon att säga något till honom? Kommer det strula i kassorna? Massor av saker som kan gå fel som han så klart har räknat ut, vilket gör att det blir svår ångest för honom. När boendestödet har varit med så går allt oftast väldigt bra då stödet finns om det skulle behövas. Fast eftersom det alltid går så bra blir det en svår omställning för boendestödet när deras hjälp väl behövs.

Som den gången alla kundkorgar var slut. Då fungerar det inte för sonen att bara gå till kassorna och hämta en. Det är utanför rutinerna och massa olika problem kan uppstå som då gör att det låser allt för honom. Boendestödet går för att hämta en korg. Inga problem där. Problemet uppstår när personen kommer tillbaka och sonen inte står där han blev lämnad. Boendestödet har inte med sin telefon in. Den låg i bilen, för det brukar ju aldrig vara något. Nu uppstår problemet. Boendestödet vågar inte lämna butiken. Min son tycker det tar väldigt lång tid och ringer boendestödet som inte svarar av förklarliga skäl. Flera varv i butiken av boendestödet senare så hittar de till slut varandra. Sonen hade helt enkelt bara gått åt sidan så att han inte var synlig precis vid ingången. Vilket är självklart när du tänker efter. Paniken som uppstått hos boendestödet är lite rolig så här i efterhand när allt gick bra. Kommentaren efteråt var, han klarar sig ju så bra. Han kommer ju till och med ihåg batterier till brandvarnaren utan någon lista. Det skulle jag aldrig klara om jag inte skrivit upp det.

Alla sådana här saker har sonen lärt sig. Trots att han inte borde kunna anpassa sig. Han har gradvis trappat av hjälpen från boendestödet. Det sista satt de kvar i bilen utanför och nu har han ingen hjälp alls. Det är på prov för att se att det känns bra för sonen. En sak som han har lärt sig är, det är lättare att han anpassar sig än att försöka lösa andras problem när de inte kan anpassa sig till honom.

Där kommer Råd och Stöd in. Det är en hjälp från Regionen. Vilket är viktigt att veta. LSS är annars kommunen som hjälper till med. Och det har tagit oss många år innan vi fått veta att den hjälpen står Regionen för. Vilket få inom LSS i kommunen eller psykiatrin vet om. Det de vet är att man har rätt till hjälp men de hänvisar till varandra. Äntligen så har vi hittat rätt. Och sonen är dessutom beviljad hjälp. Det gick inte ens en vecka så fick han besked om att han är beviljad att få hjälp med att förstå sin autism.

Jag är gladare än sonen för han har inte träffat personen än som ska hjälpa honom. Självklart så finns det ett scenario som innebär att personen är inkompetent. Mitt första val som scenario är att personen är mycket kompetent. Vi får se vem av oss som får rätt. Nu gläds jag åt att han är beviljad hjälpen!

Publicerat

Man ska aldrig ge upp

Två gånger sa han nej till mig. Första gången vi sågs och efter vi hade träffats varannan helg i mer än ett halvår. Två gånger sa han att jag inte var kvinnan för honom att vara med på heltid. Jag var ändå glad. Glad för att han ville fortsätta träffa mig. Två veckor och det var dags för vårt vanliga möte. Det första han säger till mig när vi ses är att jag känner också mer än att vi bara är vänner. HAN SA JA!

Man ska inte ge upp även om det inte går riktigt som man vill. Till slut så är man där fast vägen kanske inte såg ut som man trodde. Anledningen till att han inte sagt ja, var rädslan för att det inte skulle fungera. Han ville inte heller mista våran vänskap.

När han sagt ja, så gick det väldigt fort. Gången efter skulle vi egentligen inte ses för maken fyllde år. Istället för att ställa in så blev jag inbjuden till att fira hans födelsedag med hans familj. Vilket jag gjorde. Allt kändes helt rätt både i hjärtat och magen. Vi flyttade ihop inom någon månad. Vi förlovade oss efter åtta månader, på min födelsedag. Vilket är en egen historia. Och till slut gifte vi oss. Ganska exakt ett år efter vi blivit tillsammans, på makens födelsedag. Vilket också är en egen historia.

I år firar vi Elfenbensbröllop. Visst låter det vackert, Elfenbensbröllop. Det innebär att vi varit gifta i fjorton år. Vi har varit tillsammans i femton år. Under denna tiden så har vi jobbat ihop större delen av tiden. Vi har rest så mycket vi kan tillsammans för att få vara med varandra så mycket vi kan. Detta trots att vi båda sa att vi behöver mycket egentid och lovade varandra att vi skulle åka iväg ensamma mycket och ta tillvara på vårt egenvärde.

Vigselförrättaren sa mycket vackert på vår bröllopsdag, bland annat detta: Tänk på att göda era träd och låta dem växa bredvid varandra. I olika eller lika takt men alltid starka tillsammans. Det har vi gjort. Mer i lika än olika takt. Vi vill fortfarande vara så mycket vi kan tillsammans. Vi njuter av tiden och hjälper och stöttar varandra hela vägen.

Publicerat

Boken om Mormor, 4

När mormor skulle testa nytt recept på kräftor. Mormor kokar de godaste kräftorna, Ever. Varje år så samlades släkten för det stora Skabberaset i augusti. Skabberaset gick runt bland mormors syskon. Det bestämdes vem som skulle ha med vad i mat. En kunde ha köttbullar och någon annan prinskorv. Nästan alltid låg det på mormor att ordna omelett med kantarellstuvning och kanske något annat. Kräftor hade varje del av syskonskaran på sig att ordna så det fanns så det räckte till dem som kom från den delen. Mormor har alltid varit duktig på mat. Mat är också något som är viktigt för oss i vår familj och släkt.

Mormors mycket goda kräftor.

Detta var en tradition som samlade alla syskonen och många ur kusinskaran samt deras barn. Just för att mat enar och samlar oss. Alla älskar kräftor så Skabberaset ville man inte missa.

Ett år så ville mormor prova på något nytt och hittade ett recept med honung i. Först så äter man vanlig mat och sedan kommer höjdpunkten med kräftor. Även om alla har med sig ”egna” kräftor så äter alla av allas. Naturligtvis bedöms allas och betygsätts. Mormors kräftor har alltid varit i topp. Tillräckligt salta, mycket dillsmak och alldeles underbara.

Detta året, vilket är för 20 år sedan ungefär, så hamnar mormors kräftor i botten. Det blir kräftor över. Vilket är chockerande. Även de åren som alla tycker att de tagit i så de spricker med hur många kilo kräftor som kokats så ha de nästan alltid tagit slut. Inte detta året, detta året blir det ganska många kräftor över. Idag nästan två decennier senare så kommer frågan när kräftor har kokats: Det är väl inte honung i?

Mormor hoppas på att detta någon gång ska preskriberas. Det kommer det aldrig. Använd inte honung när du kokar kräftor! Det du däremot ska använda är mycket grovsalt men framför allt MYCKET (väldigt mycket) krondill.

Publicerat

När maken ska poppa popcorn

Vi har gjort oss av med vår micro. En av mina underbara vänner har ingen micro och säger att hon inte saknar någon förrän det är dags att poppa popcorn. Vi har alltid haft micro. Men nu har köket börjat bli lite trångt för det har kommit in nya hjälpmedel. Som till exempel en espressomaskin. Vi har brödrosten framme alltid för vi rostar ganska mycket. Och helt ärligt, om den inte stått framme så hade vi inte rostat så mycket. Beslutet blev att testa att vara utan micro.

Vi har klarat oss jättebra utan micro. Vi har inte haft den sedan i höstas någon gång. Vi värmer mat på spisen eller i ugnen. Allt blir så mycket bättre på detta sättet. Även popcornen blir bättre. När vi införde detta lilla experiment så föreslog jag att vi skulle ta upp en gammal kastrull just för popcorn. Det tyckte inte maken. Vi måste kunna använda det vi har i köket.

Vi har poppat popcorn några gånger och allt har gått bra. Tills igår när maken skulle göra popcorn åt oss. Jag tyckte vi kan ta chips för jag orkade inte göra popcorn. Även om vi haft vår micro så hade jag inte orkat. Maken sa att det gör inget han orkade göra det. Maken försvinner iväg för att poppa. Det går ett tag och sedan kommer frågan: Har vi mer popcorn hemma. Inte så svårt att räkna ut vad som hänt. Det blev inga färdig poppade popcorn igår. Det blev tuggvänliga popcorn OCH chips.

Idag dök problemet upp. Kastrullen går inte att få ren! Den har stått i vatten och diskmedel sedan igår. Maken håller på att slita ihjäl sig. Det börjar bli lunchtid och han tänker inte ens på mat, bara på kastrullen. Att jag blir hungrig före maken händer aldrig! För när jag börjar bli hungrig så har maken redan lagat maten och vi har hunnit äta upp också. Jag försöker med att vi kanske kan äta först och ta kastrullen sedan. Nej, det går inte. Tror du att det skulle funka med det superstarka medlet till ugnen i kastrullen? Innan han får svar har han hämtat det i källaren.

Kastrull med medel

Nu blir det lite skarpare röst från mig, lägg i medel och låt den stå. När vi ätit så kan du fortsätta. Det går två sekunder och: Tror du att jag kan använda detta i också? LÅT DEN STÅ! Nu förstår han att det kanske är bäst att låta den stå och fokusera på mat. Han kan inte hålla sig helt när vi håller på med maten. Lite pill på grytan samtidigt som han viskar till sig själv, låt den stå.

Innan grytan var ren så har han hunnit säga ett antal gånger att han ska köpa en ny. Han har hunnit kolla på vad den finns att få tag på och vad den kostar. Han har hunnit bestämma att vi ska ha särskild kastrull till popcorn. Han har förvarnat mig om att det kan bli repor. När kastrullen väl var ren så kom det ytterligare en gång. Vi använder aldrig den kastrullen till popcorn igen.

Vi kanske måste ha en micro i vår familj i alla fall. Fast en särskild kastrull tar mindre plats än en micro. För er som har en micro och vill ha kastrullpopcorn fast från micron kan jag tipsa er om att Lékué har en fantastisk popcorn maker. Vi har använt den i många år. Aldrig brända popcorn. Alltid bra resultat och enkel att använda. Ingen olja behövs. Om du vill kan du använda smör för smaken eller som jag gjort hällt smält smör på istället.

Publicerat

Världens undergång

Min äldsta son har många styrkor av sin autism. Ibland är det både en styrka och svaghet i samma. Min äldsta son har massor av känslor men ingen empati. Det kan ibland vara svårt att få det att fungera med andra. Det vi lärde oss var att fråga hur skulle du känna om det hände dig? Det brukade ofta lösa svårigheterna.

Han tycker också om att argumentera och föra djupa diskussioner. En gång för ganska många år sedan satt vi i en sådan diskussion. Den handlade mycket om empati och också samhället i stort. Då fick han frågan av en mina fina vänner: Hur skulle du göra om någon sa att världen kommer att gå under om du inte tar livet av fem personer? Motfråga från sonen: Det är helt säkert och är bevisat att det är det som kommer förhindra jordens undergång? Svar ja. Då hade jag tagit deras liv. Vad är fem personers liv mot resten av världens.

För oss som inte är autistiska och har empati kan det bli jobbigt att ställas inför den frågan. Men inte för min äldsta son. För att ställa det till sin spets så får han en ändå svårare fråga av vännen: Om du var tvungen att döda fem personer av din familj? Samma förbehåll att det är bevisat och resten av jordens befolkning överlever. Sonen svarar lika fort denna gången: Jag kan döda fem personer från familj, pappa, lillebror, mammas make, mormor, vem som helst men inte mamma. Åh, kommer det från någon vid bordet. Det är lätt att tro att tanken kring det var, för mamma är bäst i världen och jag älskar henne över allt annat. Så kommer fortsättning från sonen: För utan henne fungerar inte jag.

Jag visste att det var anledningen till att jag fick leva. Jag vet också att han älskar mig och uppskattar allt jag gör för honom. Det jag är mest glad över är att han tycker att det är värt det för att rädda alla andra. För om du inte har empati, varför då bry sig om andra? Att inte ha empati kan vara en styrka när saker ställs till sin spets. Det är då också bra att veta om att man inte har empati och logiskt kan förklara anledningen till att man gör som man gör.

Som tur är så står inte världen inför undergång som kan räddas av att min äldsta son behöver ta livet av någon. Tråkigt nog så står världen inför stora svårigheter som vi, mänskligheten behöver enas om hur vi ska lösa. Kanske Covid-19 har något positivt med sig och visar mänskligheten vad som krävs för att vi alla och framtida generationer ska överleva. Att utsläppen har minskat med 25 procent jämfört med förra året visar att det är vi som är problemet och ingen annan.

Publicerat

Att inte räcka till

Äldsta sonen berättade några av felen jag gjort när han och hans bror var små. Jag vet att jag gjort många fel. Det gör alla föräldrar. Det är likafullt svårt att ta det när man får det till sig.

Enligt sonen så, ett, en kärnfamilj är den bästa. Jag håller med om det. Klart att alla mår bäst av att man är en familj och inte delad i flera. När jag gifte mig första gången gjorde jag det för resten av mitt liv. Ibland blir det inte som man tror. I detta fallet så hade det inte varit det bästa att vara kvar i giftermålet. Det kunde vi enas om med förutsättningarna som var. Det blir också en balansgång att berätta om för ens barn. Man vill sina barn det absolut bästa. Det innefattar inte att berätta om sådant som gick väldigt fel i ens förhållande.

Två, Om man då måste skiljas så bör barnen bo lika mycket hos båda föräldrarna. Annars tar barnen skada. Även här håller jag med sonen men, det finns alltid ett men. Med det som fanns att jobba på i detta fallet så var det inte möjligt. För att kunna lämna så var jag tvungen att också lämna mina barn. Jag blev en helgmamma. Om jag inte blivit det så vet jag inte vad som hänt. Det jag med säkerhet vet är att det hade inte blivit bra, varken för mig, mina barn eller min exmake. Här är vi inte lika överens men sonen kommer fram till att han får lita på mig då jag inte vill berätta allt för honom.

Tre, Båda föräldrarna får inte tala illa om varandra inför barnen. Det är något jag har kämpat med. När de var små så var jag jätteduktig. Tyvärr så blev det svårare desto äldre de blev. Jag har inte fört det på tal men jag har inte heller sagt emot om de har öppnat för det. Jag har också varit för ärlig med vad jag tyckt i dessa fall. Det jag däremot gjorde väldigt bra var att komma fram till att aldrig blanda in barnen i våra tillkortakommanden. En gång hände det och aldrig igen. Barnen var inte med när det hände. De användes som hot oss emellan. Då kom vi överens om att det fick aldrig mer hända.

Det var en sak till som jag inte kommer ihåg nu. Det jag kommer ihåg var dessa fel jag gjort. Som alltid, det är felen på provet man kommer ihåg. Inte det man kunde. Att göra tre fel av fyra känns inte bra som ni kan förstå. Två av dem hade jag gjort igen. Det tredje hade jag gjort bättre.

Något man ska ha med sig är allt som sägs blir registrerat. När det gäller min äldsta son så registrerar han och kommer ihåg ungefär 1000 gånger mer än alla andra. Han har också mer frågor som kanske ett annat barn som inte är autistisk inte ställer eller säger till sina föräldrar.

Det man ska lära sig är att erkänna att man gjort fel och kunna be om ursäkt. Jag bad om ursäkt och erkände mina fel och brister. Vi var ändå överens om mina beslut och vad kosekvenserna var. Det är svårt att inte räcka till.