Varför byta fönster?

I väntan på att jag ska kunna berätta för er att operationen har gått bra så ska ni få höra om varför vi byter fönster.

I somras så bytte vi panel på huset. Det behövdes framförallt målas. Men då vi hade både stående och liggande panel så valde vi att byta så vi har enbart liggande på både huset och vår nya carport med förråd. Detta valde vi att leja bort annars hade vi inte hunnit med det helt enkelt. Då pratade vi också om hur vi skulle göra med våra fönster. Vi har idag tvåglas-fönster. De är väldigt repiga och några har någon spricka längst ner. Vi kom fram till att vi tar beslutet nästa år. Alltså i år 2020.

Man kan inte göra allt. Om man gör allt så blir det ofta inte bra. Man behöver ha tid att hänga med och reflektera. Framförallt ska man också ha råd. Fönster är inte billigt.

Men så kommer vi då till varför gjorde vi det i alla fall? Vi sitter en lördagskväll i början på augusti och tittar på film. Maurits hör något och tror naturligtvis att det är några huliganer som är ute efter oss. Jag säger att nej, det var vinden som drog upp ditt provisoriska stuprör. (Eftersom det regnade mycket och ett scenario var att vi skulle få översvämning vid entrén.) Maken håller med och sätter sig igen. Vi ser färdigt på filmen i lugn och ro. 20 min senare är filmen slut. Klockan är då knappt 22.00. Maurits går då en inspektionsrunda för att se om han kan lokalisera vad ljudet var för något. Efter en stund har jag en upprörd make hos mig igen ringandes till polisen.

Någon har kastat in något i vårt fönster. Det har gått helt igenom första glaset och spricka i nästa glas.

Hålet i vårt fönster.

Efter maken ringt polisen så går han ut och spanar. Han hittar två små spritflaskor i gräset. Han går tre hus bort och där är det världens fest som pågår för fullt. När polisen kommer (vilket de gör väldigt fort, inom en kvart) så visar maken dem hans fynd. Han blir förhörd och de upprättar en anmälan. Sedan tar de med sig dem små spritflaskorna som bevis och åker bort till den pågående festen för att se om någon dricker ur den typen av flaskor. Vi vet inte om de hittade någon. Det jag vet är att det kan inte ha varit kul när polisen kommer och knackar på och kommer in och ställer en massa frågor. Det har varit lugnt med festandet där efter detta i alla fall.

Antagligen är det så att någon gått förbi lite påverkad och sett byggarens skylt och skulle vara lite roliga och försöka pricka den. Tyvärr så var det ett fönster precis bakom. Bra förvånade var hantverkarna när de kom till jobbet på måndag morgon. De trodde de hade gjort något som kanske blåst in i fönstret under helgen.

Skylten som skulle prickas.

Så då blev det nya fönster. Istället för att lägga försäkringspengar på att byta två glas så beslutade vi att lägga pengarna på att sätta in ett helt nytt fönster. Försäkringsbolaget höll helt med om det och betalade ut pengarna dagen efter det var anmält. Så letar ni efter bra försäkringsbolag kan jag rekommendera Länsförsäkringar. Nu blev det ju bara den lilla detaljen att det blev inte bara ett fönster utan det blev 24 st till. 5 insatta och klara 20 kvar.

Plåtslagaren gick upp

Makens alla scenarion om hur det skulle gå med plåtslagaren och taket hände inte en enda av alla möjliga dödsfällor som han förutsett skulle kunna ske.

Plåtslagaren kom, två minuter senare var han uppe på taket. Han behövde ingen som höll stegen. (Självklart stod maken och höll stegen ändå). Han hade ingen säkerhetslina. Han halkade inte ner. Ytterligare en minut senare var han nere från taket och föreslog att vi skulle klä in hela skorstenen.

Han var nog här totalt 10 minuter. Då hann han gå igenom vilka alternativ som fanns. Hittade problemet. Såg att det var åtgärdat och inte akut längre.

Medan maken hade räknat med att vi skulle ha en eventuell död på vårt ansvar eller inte få något svar på hur läget är för att han inte skulle gå upp på taket. Till min fantastiska makes försvar så var det inget vidare väder igår. Det blåste och snöade massor så jag hade inte velat gå upp på taket. Min make ännu mindre. Om alternativet blivit att ingen gick upp på taket och det visade sig att det läckte mer på andra ställen så hade någon av oss behövt gå upp. Då såg maken framför sig hur han ålade upp som en mask utmed stegen liggandes på taket från carport-sidan. För om han var på carport-sidan och han skulle trilla ner så skulle han inte ramla så långt. Nu blev det ju inte så utan det är bestämt inklädnad av skorstenen om någon vecka eller så.

Han är bra fantastisk min make. Nu kom han hem efter att tankat bilen. För imorgon bitti åker vi. Även om vi inte är överens om vilken tid. För nu är det halt och ni kan tänka er vilka scenarion som utspelar sig hos maken som kan ske på vägen då. Allt kan hända! Vi får inte komma försent, vilket innebär att vi ska åka tidigare. Jag är inte lika förtjust i den idén så vi får se vem som vinner…

Boken om Mormor, 2

Mormor åker på basket

När minstingen var mindre så tyckte han om att spela basket. Tyvärr fanns ingen träning i hans ålder här hemma men han spelade med kompisar på fritidsgården. Mormor som stöttat kusinen i hans handboll bestämde sig för att bjuda på basketmatch i Nässjö. Vem som spelade var tydligen oviktigt så länge det var basket.

Sagt och gjort en höstkväll kom mormor och hämtade minstingen för att åka på basketmatch. I en liten bil åker de iväg. Mormor hittar till Nässjö så dit gick det bra. Sedan kom problemet att veta exakt vart i Nässjö som matchen skulle vara.

Efter ett antal felåkningar så hittar de till slut stället där det är. Självklart så borde de redan varit på plats för matchen är på gång att starta. Kör mot enkelriktat för att hon inte vet hur hon kommer in på parkeringen annars. Sedan går de in fel väg på arenan och går in någon bakväg och visar aldrig biljetterna för någon.

Väl under matchen så sköter mormor sig och är inte för pinsam. Behöver inte visa några biljetter varken under tiden eller på väg ut. När matchen är slut och alla lämnar som ett lämmeltåg då hittar de vart de borde gått in och minstingen vill göra sig lite mindre än vad han är. Resan hem går fint även om det blir vägen ut som de borde tagit in på parkeringen. Sonen är nöjd med sitt äventyr med mormor även om resan tydligen var roligare än matchen.

Fettisdagen

Idag är det Semmeldagen. Fet tisdagen när man får äta semlor. Jag tycker om semlor men tycker också om väldigt mycket annat. Då får man begränsa sig inte äta för mycket av det goda. Lagom är bäst. Ofta brukar jag ha ätit ett antal semlor innan fettisdagen. I år har jag inte det. Så idag får det bli en semla.

Kan man äta semla till middag? Jag kommer inte orka både middag och en stor semla. Det har skottats några ggr idag så för den delen så är det inget konstigt att äta extra kalorier. Men man ska ju orka. Frågan är då kan man prioritera bort middagen för en semla. Idag kommer nog svaret att bli Ja.

Snö i massor

Vi har haft snö i vinter men inte så mycket. Två ggr så har den blivit liggande någon dag och sedan försvunnit. Nu har den kommit, två och halv decimeter hittills. Vi får se vart det slutar för det snöar än och de har lovat snö ända fram till söndag.

Jag älskar snön. Även när jag får skotta mycket. Den ultimata vintern är dock när det kommer mycket snö på en gång och sedan inget mer. Idag gick det ganska lätt att skotta. Det blir svårare när någon kört igenom snön. Då fastnar skyffeln och det hackar fram. Konstig nog så var inte snön så tung idag trots mildväder.

Ny skottad väg och uppfart. Så här ska en vinter se ut.

Sedan bilden togs så har det blivit dags att gå ut igen och skotta. Vi väntar på plåtslagaren som ska komma och kolla läckan på skorstenen. Maken som är duktig på att tänka ut en miljard scenarion tror inte att det kommer att vara någon som går på vårt tak idag. Tiden får utvisa om så är fallet.

Att orka hela vägen

Jag har insett att jag kanske aldrig kommer att komma tillbaka till min forna ork. När jag blev sjukskriven så var det svåraste att förstå att jag inte kunde göra som jag brukade.

Det började med att jag fick influensan. Jag har inte haft influensan ever innan. Sedan började jag att få svimningsanfall. Vaknade på nätterna av att jag hade kramp i benen. Blev sjuk igen. Här någonstans börjar jag inse att det är nog inte av en slump som det händer. Inser att allt är biverkningar på Tamoxifenen. Nedsatt immunförsvar, kunde inte träffa någon utan att bli sjuk. Blodtrycksfall, kunde inte resa mig upp, stå eller gå mer än några meter utan att få blodtrycksfall med risk för att svimma. Kramp, blev värre och värre och värst efter att jag tränat. Minnesförlust, svårt att kunna hjälpa sin autistiska son med vad som ska göras när man glömmer. Synrubbningar, egentligen bara läskigt, tills man inser att det kan vara bestående och i värsta fall att man blir blind. Ont i huvudet, något som går att överleva. Det som dock har varit värst av alla biverkningar är att jag inte sover som jag ska.

Jag kunde inte somna fast jag var jättetrött. När jag väl somnat så vaknade jag efter ett par timmar och kunde inte sova mer. Kunde inte sova på dagen heller. Alla biverkningar kombinerat gjorde livet till att inte vara så mycket mer än att försöka fungera fysiskt under dagen. Pricken över i blev när jag fick blod i urinen. Då kom jag överens med onkologen att det bästa vore nog att avbryta behandlingen och chansa på att ingen ny cancer ska komma.

Nu har det snart gått ett år sedan jag avbröt. Idag har jag blivit av med nästan alla biverkningar. Det som kvarstår är att jag sover dåligt. Som så klart påverkar annat också. Det har blivit bättre. Nu händer det att jag sover 6 timmar på en natt. Det händer också att jag sover två timmar så det finns att jobba på. Och det gör jag. Allt testas för att se hur jag kan få till sömnen. Mitt mål är att orka hela vägen.

Operation

Det börjar närma sig min operation. Den 29 dec 2017 opererades jag första gången. Då för att ta bort bröstcancer. Denna gången för att återställa mig rent fysiskt. Ett år ska man vänta innan återställning. För mig har det gått drygt två år.

Under min tid inne i vårdens rullar så kan jag inte säga annat än att jag har blivit väl omhändertagen. Det värsta som hänt är nog att jag fått vänta länge på att få nästa operation. Anledningen till det är att det är många sjuka som har prioriterat bort mig. Och om någon annan ska få större chans för överlevnad så kan jag gärna vänta. Fast nu är väntan över.

Jag hoppas på kort konvalescens. Jag vill kunna fortsätta min återkomst till 100 procent som påbörjats i januari. Då började jag att arbeta på 25 procent igen efter nästan 2 års sjukskrivning.

Jag blev sjukskriven på grund av att jag började en behandling för att motverka ny cancer. Tamoxifen. Tamoxifen sätter dig i medicinsk klimaterie kan man säga. Du tar bort östrogenet i kroppen. Östrogenet var det som gav mig cancer. Det finns många biverkningar på Tamoxifen. En del märker ingenting och jag märkte väldigt många. En biverkning av Tamoxifen är livmoderscancer. Tack, den biverkningen slapp jag. Medicin är något som alla uppfattar som positivt. Och det är klart att det är många gånger det, men det finns alltid biverkningar. Ibland så är biverkningarna större en de positiva effekterna. Som de var i mitt fall. Jag blev jättesjuk om än inte i cancer.

Mer om det en annan gång, nu ser jag fram emot operationen som kommer i veckan.

Läckan hittad

Det fortsätter att blåsa och var regnigt. Maken hittade läckan igår. Inga takpannor som var borta. Inget hål (vad vi vet) i takpappen. Däremot så var det plåten kring skorstenen som var dålig. Maken tätade runt plåten där det såg ut att var problem. Nu har vi inget vatten på insidan längre. En plåtslagare är bokad till tisdag för att se vad som behöver åtgärdas. Skönt att det antagligen bara är plåten. Hoppas på bättre väder till tisdag. Just nu lovas det 24 m/s.

Fantastisk insats av maken som tog sig upp på taket i blåsten och hittade felet!

I detta stormande som varit senaste tiden så har vårt bygge hållfasthets testats. Allt är väldigt stabilt. Förra året vid denna tiden så hade vi presenningar liggandes över carporten. Det blåste då också. Det var mycket surrande av presseningar då. Livet är vad vi gör det till. Och vi gör massor så då bli vi erbjudna massor.

Jag ser fram emot när allt är helt klart på utsidan. Vi väntar på vår och bättre väder så det går att fortsätta. Mycket går så klart att göra nu men måla är inte lämpligt. Och när vi inte målat färdigt så kan inte elektrikern komma och installera spotlightsen. Och när de inte kan det så vill de gärna vänta och göra allt på en gång. Vilket jag förstår, klart enklare att komma ett tillfälle en massa korta stunder.

Så vår och värme ser vi fram emot.

Jag har hittat en kostym!

Att hitta en kostym till stundande bal och student är inte lätt när sonen är 205 cm. Förra gången vi letade var till konfirmationen. Då var han ”bara” strax under 2 m. Det slutade med ett oerhört dåligt bemötande i en av butikerna här i stan. Byxor kunde de inte ordna men iaf en kavaj. Problemet var att innehavaren av butiken inte kunde tänka sig att ta reda på om deras sömmerska kunde förlänga ärmen i tid innan konfirmationen. Det enda hon undrar över är om vi ska köpa kavajen eller inte. Det är svårt att svara på, för om den inte blir klar i tid så är vi inte intresserade. Till slut kom en annan från butiken och styrde upp det. Det gick ordna så den blev klar i tid. När en butik har bra service så bjuder man på sömnaden när en kavaj kostar nästan 4000 kr. Så var det inte här. 250 kr kostade det extra. Kan tillföra att det var sista gången som någon i vår familj handlade där.

Denna gången så har jag hittat en butik på nätet som heter suitopia.se. Kan verkligen rekommendera denna butik. Det finns ett antal fysiska butiker som man kan gå till. Dock inte i närheten av oss. Jag har nu beställt en måttanpassad kostym åt sonen. Och om den inte skulle passa så har de garanti som ger oss möjligheten att gå till en skräddare här hemma och de står för kostnaden. Helt fantastiskt! Jag har mätt så bra jag kan och hoppas på att vi inte behöver göra några ändringar. Det absolut bästa med detta är att det inte kostar mer än om vi skulle gått och köpt en kostym någon annanstans. (Kostar mindre än bara kavajen vi köpte här i stan.)

Jag har ju inga följare men om någon skulle hitta hit och läsa detta så vill jag göra klart att jag inte har tjänat något på att skriva detta inlägg. Är bara glad och tacksam för att hittat den själv och kanske någon annan blir hjälpt med.

Jag får återkomma när den har kommit hem och berätta om resultatet. Denna föll valet på. Han har valt mönstrat innertyg i mörkt blått.

Dark Navy heter färgen.

Nu ska vi bara hitta skjorta, fluga, hängslen, näsduk och skor. Utmaningen kommer att bli skorna. Är man lång har man också stora fötter. The quest continues…

Takläcka

Vi klarar oss ett tag till har vi sagt. Vi har så mycket annat som måste göras och fönstren blev akut byte på. Det får bli ett eget inlägg en annan gång.

Idag kom det. Stormarna har gjort sitt antagligen. Taket läcker in. Det droppar så fint från taknocken vid skorstenen. Hur vi ska lösa det vet jag inte än men det är bara att bita ihop och lösa det.

Mannen som har höjdskräck ska nu upp på taket och se om han kan hitta läckan. För så klart händer det på en lördag så att det inte går att få tag på hantverkare.

Vi har börjat undersöka möjligheterna för olika tak så vi har koll på vad vi vill ha, men det hjälper oss inte riktigt nu. Jag har också någon som ska återkomma och se om det är möjligt med att lägga sedumtak på hela huset. Idag har vi det på vår nybyggda (inte färdiga) carport.

Våra två grannar bytte tak i somras när vi bytte vår panel. Våra hus är byggda samtidigt och av samma hustillverkare. Deras tak såg så fina ut. När vi såg det så avtog vår oro kring hur akut det var med vårt tak. Så fel man kan ha.

Våra renoveringsplaner är många. Vårt hus behöver så mycket. Vårt kök är original köket från när det byggdes 1972. Vitvarorna gissar jag är från slutet av 80-talet. Vi har bytt diskmaskin två ggr sedan vi flyttade in senast i somras. Då gav den upp efter 8 år, vilket jag måste säga är fantastiskt då vi köpte den begagnad. Det ger dock en indikation kring hur läget är för övriga vitvaror. De kommer snart att ge med sig.

Vi har ritat på hur vi vill ha köket. Vi har kollat vitvaror så när det händer så kommer det att prioriteras men först då.

Innan det så har vi ett källargolv som håller på att sjunka. För när de byggde huset la de träreglar direkt på betongplattan och golvvärme på det. Resultatet, ruttnande träreglar som haft extra mycket fukt att ruttna av då golvvärmen suger upp fukt genom betongen.

Cirka 4 cm glipa är det till golvlisterna på sina ställen i källaren. Golvet sviktar fint när man går på det.

Säkert fin mögel påväxt där under. Det är vår nästa prioritering men det förutsätter också att vi blir klara med det vi redan håller på med. Carport och förråd, pergola och fönsterbyte. Sedan skulle vi också behöva lägga sten eller dylikt i carporten men som det ser ut nu kommer det att få prioriteras bort för att kunna göra tak så snart det bara är möjligt.

Ett spännande år 2020 har inletts.