Jag brinner för att hjälpa barn som är utsatta. Att få hjälpen till att komma fram. För hjälp finns att få. Junis gör en rapport varje år där vi frågar kommunerna om de har hjälp att ge och hur många barn som de hjälper. 96 procent svarar att de har hjälp att ge. Trots att det finns så mycket hjälp att få så hittar den inte fram till barnen. Endast 3496 barn får hjälp.
En ynklig procent av alla barn som far illa av alkohol i hemmet får hjälp. EN PROCENT! Jag blir så frustrerad. Jag försöker finnas med på ett hörn att sprida budskapet att hjälp finns. Det går att komma runt och hitta vägar för att hitta barnen. Vi vuxna måste bara våga se, våga fråga och våga göra. Vi vuxna måste vara modiga. Om barnen ska våga vara modiga och berätta så måste vi våga vara modiga och stå kvar och lyssna.
Jag får berättat för mig att personer inom socialtjänsten inte aktivt hjälper barn och unga som dyker upp hos skolkuratorn. Att de kanske hamnar i sitsen att den vuxna med alkholproblemet får hjälp men inte barnet. Vi måste hitta vägarna så att barnen uppmärksammas och får hjälp. Barnen som får hjälp blir oftast mycket bättre vuxna än vad vi kan förstå. Men om de inte får hjälp då är det mycket som kan gå illa. Bland annat ett utvecklat eget missbruk.
Idag tog en promenad i det fina vädret. Jag har varit ute och föreläst mycket om barnen som behöver hjälp. Tidigare när det var fysiskt på olika platser i landet så var det alltid i en tröja med texten ”Barns fullständiga rättigheter”. Nu när det sker digitalt så syns oftast inte budskapet. På ryggen står det Junis. Därför tog jag idag promenaden i tröjan. Dessutom så valde jag att gå förbi Systembolagets kö för alla som måste handla inför långhelgen. Jag behöver inte stå i den kön. Men jag går gärna förbi den med budskapet.
Läs gärna rapporten. www.junis.se/rapport
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.