Kategori: Familj

Häromdagen sa jag till maken att jag vill sätta på värmen i huset. Det är så kallt och jag fryser hela tiden. Det är kallt ute, det är kallt inne, jag är kall i märgen. När jag sa detta till maken så pussade jag honom ömt och la mina händer på hans bara hud på armarna. Han kände hur kall jag var. Han var som en kamin.

Eftersom han är en kamin så har han öppet fönster och altandörrar hela tiden. Han har på fläkten när vi ska sova och jag fryser under täcket. Jag fryser hela tiden. Jag överlever genom att ha på värmedynan så fort jag sitter ner. Alltid långärmat och långbyxor. Inget annat alternativ finns. Maken går i shorts och t-shirt. Jag har berättat om det innan hur olika vi är. Jag lider med honom eftersom det är svårt att klä av sig mer än till naken. Jag kan sätta på mig många lager innan det är ett stort problem att röra sig.

Maken är ju maken och självklart så gör han efterforskningar för att se om han kan få på värmen. Vi har fjärrvärme som styrs på utetemperaturen. Först började han med att stänga alla fönster och dörrar som var öppna. De senaste dagarna går han ut för att svalka sig medan jag får var kvar inne.

När jag är kall så kan jag inte somna. Jag har lärt mig mycket på de här åren utan sömn och att somna när jag är kall är helt omöjligt. Samma kväll som jag påtalade att jag ville ha mer värme inne var en sådan kväll där jag var helt kall in i märgen. Jag låg länge och försökte att bli varm. Inget gick, inga kläder eller extra täcken löste problemet. Det finns flera väldigt effektiva sätt att bli varm.

Duscha eller bada gör en varm om man är riktigt kall. Basta gör en också riktigt varm. Om man inte har tillgång till det så är det bästa att vara kropp mot kropp. Jag kröp alltså in under makens täcke och försökte försiktigt att värma mig utan att väcka honom. Självklart vaknade han så fort jag lyfte på hans täcke.

Det gulligaste någonsin är att maken fortsätter lyfta sitt täcke och kryper närmre mig! Jag är så tacksam för hans uppoffring. Det är inte bara en som blir varm när man ligger nära. Även han som är en kamin blir varmare. Han gjorde det för min skull. Och jag är så tacksam. Han är min fina make. En make som gör det han lovade när vi gifte oss. I nöd och lust, i sjukdom och i hälsa, oavsett så finns han där. Tacksam för värmen han ger. Jag somnade gott nära maken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det finns ingen annan förklaring än att han är i klimakteriet. Jag håller på att frysa ihjäl. Han har kylskåpskallt överallt. I bilen som jag berättat om tidigare. I sovrummet. Har jag säkert också sagt. Det har inte varit jättevarmt i Juli. Men ändå är allt öppet hela tiden. Eller i alla fall när det inte regnar. Fönstret under balkongen som kan vara öppet även när det regnar, är just det, öppet när det regnar.

Jag fryser ihjäl. Jag har stora planer på att ta med mig elfilten till sängen. Eller värmedynan. Där går fläkten hela nätterna och ändå svettas han min kära make. Jag måste ju fortsätta frysa eftersom han lider så gräsligt. Jag trodde det var jag som skulle komma i klimakteriet. Men hos oss så är det inte som hos alla andra. Här är det maken som lider av klimakteriet.

Man brukar ju säga att män blir skendräktiga när frun är gravid. Männen går upp i vikt och har cravings precis som kvinnan som är gravid. Med skillnaden att mannen inte är gravid. Jag borde vara i klimakteriet, eller jag vill vara det. Om inte annat så har jag varit i medicinskt klimakterie efter min behandling med Tamoxifen. Så om jag inte är i klimakteriet nu så har maken fördröjd skenklimakterie.

Han har fått en kylhandduk. Man blöter den så blir den extra kall och kyler. Den borde jag tipsa honom om att han kan ha i en skål vid sängen. En trasa med en skål vid sängen är det många kvinnor som har när de är i klimakteriet. Hans kylhandduk är ju perfekt för det. Med fläkten på det så borde han bli lite svalare. Med tanke på att jag vill ha trippla täcken på grund av kylan han har överallt.

Jag kan meddela att det är väldigt skönt att sova med fårskinnstofflor på med duntäcke mitt i sommaren. Snart kommer värmedynan eller elfilten. Fast de har lovat högsommarvärme snart. Kanske jag överlever tills dess? Även om det inte hjälper, för då vill ju maken göra allt ännu kallare. Ja, ja, vad gör man inte för kärleken? Jag fryser och han svettas, vi kompromissar åt båda hållen. Det är kärlek.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland säger maken att jag har en snajdar-frisyr. Det är en frisyr som oftast är rolig. Det kan vara en Stig-Helmer tofs rakt upp. Det kan vara vad som helst men då lite roligt. Han säger det med kärlek och jag blir aldrig arg på honom. Om man ska iväg någonstans så är det väldigt bra att veta att man ser rolig ut. Speciellt om man ska på något som kräver lite mer strikt utseende.

Igår var en sådan dag. Med enda problemet att jag inte hade en rolig frisyr. Jag håller på att att spara till långt hår. Den är varken roligt eller fint. Han tyckte det var snajdigt för att det stack ut lite på sidorna där bak. Vad tycker du? Är det snajdigt?

Jag var inte sen med att påtala för maken att han gjort bort sig. Att han alltid säger det om jag har en rolig frisyr. Han har aldrig sagt det när han tycker jag är riktigt tillpiffade och gjort mig fin. Då säger han andra saker som är mer positiva och visar tydligt att han tycker jag är just fin. Snajdig är inte ordet för fin. Det kan vara att man är lite på ända. Mitt hår var inte på ända igår. Eller?

Maken och jag gjorde en utflykt förra året med en övernattning i vår närhet. Det är vår plan i år igen. Jag har sen semester och jag håller på och letar efter alternativ. De enda kriterierna är relativ nära hemma, finnas mycket god mat på orten och något att göra. Aktiviteten kan vara att gå naturpromenad, stadstur, museum eller egentligen vad som helst. Utsiktsplats, hav eller något annat som gör det lite extra. Ja, just det, eget badrum måste finnas också.

Eftersom jag är den som bokar årets så kanske maken ska fundera på när han använder ordet snajdig. Jag skulle kunna boka en fängelsecell. Det finns på många platser i Sverige. Blanda annat i Västervik. Hans klaustrofobi skulle nog ha det jobbigt på 6 kvadratmeter och metertjocka väggar. Med eget badrum, så han kan inte säga att jag inte följt våra kriterier.

Vi får se hur snajdig jag är i frisyren framåt? Han kanske ändrar sig lite. Han verkar heller inte komma ihåg vilken frisyr jag hade när vi träffades första gången. Den var nästan precis som nu, fast hallonröd. Kanske lite längre utstick på sidorna till och med. Även då sparade jag till långt. Kanske hans minne kommer tillbaka nu med vem han förälskade sig i? Eller så blir det en cell till semestern.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev inte alls som jag hade tänkt från början. För det första skulle det varit en ledig dag. Det blev det inte. För det andra hade jag tänkt att gå på konsert. Det blev det inte. Makens fobier var med på alla punkter. Vi kan börja med konserten. Den var i en gammal skiffergruva. Maken gjorde en sökning på internet om gruvan. (Jag borde ta ifrån honom alla tekniska prylar så han inte kan söka.)

Maken börjar nu inse att hans klaustrofobi kanske skulle bli ett problem. Jag hade talat om för honom att jag inte ville gå ensam och han bara fick se till att klara av det. När jag sa det så var han med på det. Inte så mycket längre. Han läser ju min blogg och påtalade att jag kanske ändå inte vill åka om det regnade. På det sättet skulle han klara sig undan. Förutom att det blir fler tillfällen. Det kan inte regna alla datum det är konserter i sommar.

Det blev ingen konsert igår på grund av vädret. Vi åkte inte ens och kollade för prognoserna stämde helt övriga dagen. Den lediga dagen som blev jobb innebar att vi inte heller ville ha regn. Därför såg vi till att vara på plats så tidigt vi kunde och tog inga raster. Allt för att hinna klart innan regnet skulle komma. Vilket vi hann innan det kraftiga regnet kom. Lite dropp kom det innan vi var helt färdiga.

Regnet var inte makens problem på jobbet. Det var att han kunde få fästingar på sig. Jobbet var att göra färdigt en trädgård som var vildvuxen, minst sagt. Knähögt ogräs överallt som skulle bort. På sina stället var det betydligt högre. I högt gräs bor fästingar. Det kan också finnas jordgetingbo och andra saker som inte är så trevliga att tampas med. Jag var förberedd på att det skulle bli ganska mycket prat om detta under tiden vi jobbade.

Jag hade väldigt fel. Inte en enda gång skulle han dö när vi var där. Jag skötte röjsåg och trimmer i det höga gräset. Han klippte och gjorde det som inte var i det högsta gräset. Det hjälpt säkert till. Att han hade skyddskläder hjälpte också till. Han hjälpte ändå till med att flytta bort allt ogräs som jag räfsade ihop i högar. Där hade han kunnat få massor av fästingar på sig. Inte ett pip på hela tiden.

Sedan kom vi hem. Oj, oj, vad han kunde dö då. Han ville direkt in i duschen. Först var jag tvungen att syna honom. Han synade mig. Jag kom in i duschen lite snabbare. Men det kan jag säga att det var inte den vanliga omtänksamma maken. För duschmunstycket tog han omgående ifrån mig och spolade sig själv med en jetstråle. Där stod jag med blöta fötter och väntade tålmodigt. Mycket noggrant gick han igenom kroppen på sig själv med jetstrålen för att spola bort alla eventuella fästingar.

När han var nöjd så fick jag ta över och vi båda kunde gå ut. Att jag är elak och säger att det känns som jag har en fästing i nacken säger jag inget om. Det jag kan säga är att jag hade en make väldigt fort på plats som kollade min nacke. När fästingarna var ur världen så behövde han berätta hur han blivit blind. När regnet kom så tog han och trimmade (utmed ett förråd som det var några strån kvar vid.) och tyckte han var smart som tog av sig glasögonen. För att slippa få regndroppar på glasen. Problemet var ju att han fick grusstänk i ögonen istället.

Som han blev blind av. Efter att han tänkt, varför gör det ont i ögonen? Jag har ju glasögon på mig! Eller just det, det har jag ju inte. Jag gissar att han bli klar med den lilla trimningen som var innan han kom på att han inte hade skydd för ögonen. Men blind blev han, trots den korta stunden.

Jag är glad att inget av detta fanns med i arbetet hos kunden. Utan att han väntade tills vi var hemma. Då kunde jag skratta med honom och komma fram till att varken fästingar eller grusstänk hade tagit livet av honom.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken och jag har naturligtvis pratats vid varje dag när jag varit borta. Ibland två gånger, men oftast korta samtal. Kanske det är det som är orsaken. Det som var viktigt för maken att berätta för mig, när jag var borta, var att han köpt putsdukar. Vilket jag kan förstå, vi har haft smutsiga glasögon och ingen har orkat putsa dessa på riktigt under en längre tid, för våra dukar varit slut. Nu hade maken fixat det.

Igår, när jag varit hemma några dagar, så fick jag reda på varför han köpt putsdukar. Han tog sönder sina glasögon och åkte till butiken för att få hjälp. Vilket han fick, hjälp alltså. Han skulle böja sig fram och göra något och tryckte in glasögonen mot huvudet. Och det var så jag fick reda på det. Igår, när vi satt i solen och drack kaffe (the!) på lilla altanen så såg jag att han hade ett rivmärke nära ögat. Som han svara, ja, det var när jag tog sönder glasögonen.

Den lilla detaljen hade han glömt att säga till mig. Men putsdukarna kom han ihåg. Hjälpen blev att han fick köpa en ny båge för några hundra. Likadan båge som han hade och de hjälpte honom med att flytta över glasen. Det var anledningen till att jag inte såg att han hade nya glasögon, då de är exakt som hans gamla. Han noterade också (trots nya putsdukar) lika smutsiga som innan.

Det är tur att vi alla är olika. Det som är viktigt för mig behöver inte vara viktigt för någon annan. Det jag uppfattar som jobbigt, behöver inte vara det för någon annan. Det som är roligt för mig, behöver inte vara det för någon annan. Det som är litet för mig, behöver inte vara det för någon annan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I vår familj är det bara viktiga diskussioner. Vissa är lite viktigare än andra. Vissa fortsätter i all evighet. Vissa slutar med att vi är överens. Vissa är vi överens från början till slut. Vissa kommer vi ALDRIG komma överens om. ALDRIG.

En återkommande sak på diskussionslistan är vilken sida som är upp på brödet? Enligt mig så finns det bara en sida som kan vara upp. Det spelar ingen roll om det är hårt bröd eller mjukt bröd. Det stora problemet här är att maken inte tycker samma som mig. Han tycker att FEL sida ska vara upp.

Vilken sida tycker du ska vara upp? Vilken sida blir det perfekt med smör och sedan pålägg? För mig måste det vara den undre bilden. Den övre så är hålen större och det blir inte lika jämnt fördelat över brödet. Det ska vara precis lagom av allt. Då vill jag att smöret är jämnt över smörgåsen. Även om man som mig tar mycket smör så vill jag ha det jämnt.

Maken däremot vill ha övre bilden. Han som nästan inte använder smör. Hur kan han vilja ha den sidan där allt blir ojämnt? Det spelar ingen roll hur många gånger vi pratar om det, han kan inte få mig till att förstå honom och absolut inte att ändra mig till att han har rätt. Vilken sida är rätt enligt dig? Detta är en mycket viktig fråga så tänk efter innan du svarar…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

De är jättestora. Inte nog med att han är en surikat som ser massor. Han hör också bra. Vilket gör honom till den duktiga surikat som han är. Han hör allt och ser då det mesta. Ett av hans bekymmer är när han hör saker som inte går att se. Som i måndags. DÅ hörde han mycket och inget gick att se.

Det lät som om någon sköt någonstans. Det pågick i många timmar. Nästan vid varje smäll så kom en fråga. Och det var mååååånga smällar. Tror du någon skjuter någonstans? Tror du att det är ett arbete som pågår? Tror du att det är en motorsport? Tror du att det är åt det hållet? Varför håller det på så länge?

Som du förstår fick han inte mycket svar från mig. För jag brydde mig inte alls. Det smällde lite men inget som störde eller att det var något fuffens på gång. Mitt ointresse minskade inte makens. Han behövde veta vad och var det smällde. Även om han hör bra så kan ljudet transporteras och lura var det kommer ifrån.

Enklaste sättet är att söka på internet. Han brukar göra det. Ofta ganska omgående. Inte denna gången. Till slut efter vi avslutat vår middag på altanen så kom telefonen fram för att söka. Dock så var han inte nöjd med vad han hittade. Det var en skjutbana som hade träning på måndagar. Så långt var han nöjd. Det var nästa steg han inte var överens med. Det var pistolskytte. Vilket det verkligen inte lät som. Det borde vara gevärsskytte som pågick.

Det är ändå rätt skönt att jag inte behöver ha så mycket koll på saker och ting. För maken har koll på allt. När han inte har det så tar han reda på det. Även om han inte alltid är nöjd med svaret. Igår var den stora frågan varför kyrkan ringer i kyrkklockorna kl 10.00 en tisdag? Tur att vi alltid har något att tänka på här i vårt hus.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.