Kategori: Familj

Helgen har inneburit mycket vila, skratt, god mat och underbart sällskap. Mamma var med också. Påsken gör det onda lite mer märkbart. Men också det glada och alla roliga minnen.

Det har inte varit det bästa vädret men vi har haft det bästa humöret. Vi tände grillen trots att det inte blev väder som lovats. Med varma kläder och eld så spelar det ingen roll att det är mulet och grått. Skönt att prognosen stämde om att det inte skulle vara något regn.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken har gubbfasoner för sig. Han har både ljud och annat för sig. Han skäller som en gubbe. Alltså klagar på sådant som ungdomar gör. Ibland förstärker han sin gubbe inom sig.

Nu har gubben gått och blivit ett faktum. Igår kom han hem med Hemmets journal. Sedan satt han och läste den högt för mig. För att han ville jag skulle tycka om tidningen han köpt. Han berättade om recept, laxmos. (Vet du vad det är?) Jag frågade honom vad laxmos var och han svarade mycket glatt vad receptet innehöll.

Du avbröt jag honom och sa jag undrar inte vad laxmousse innehåller, jag undrar vad laxmos är.

Då var han inte så glad längre. Då bläddrade han fram och började läsa horoskopen istället. Jag skulle tydligen köpa en lott och han skulle spela på hästar.

Jag är ingen tant än så länge. (Inte var jag påskkärring heller.) Minstingen sa för någon vecka sedan att jag kommer aldrig bli över 40 år. Jag lever på det ett tag tillsammans med min gubbe. Glad Påsk!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det tyckte minstingen igår att vädret hade gjort. Smuglat. Har du hört någon smugla? Nu finns det hur som helst i mitt vokabulär och kommer att användas. Jag gissar dock att det blir till att förklara sig, om det är någon utanför familjen som jag pratar med.

I fredags satt jag på altanen och njöt i solen innan arbetet och struntade i städningen. Mycket för att jag visste hur vädret sedan skulle bli. I fredags så tog minstingen fram skateboarden för första gången för i år och tänkte att han var ensam om den tanken. Han kände vårkänslor och värmen från solen och drog till skateparken.

Till hans förvåning så hade alla andra tänkt lika som honom. Det var knökfullt i parken, så klart. Han var nöjd och glad, bara förvånad att så många kunde tänka sig att åka så tidigt på säsongen.

Igår tror jag dock att det var tomt i skateparken. Igår var det minus hela dagen. Mulet och snöade. Då tyckte sonen att det var förfärligt dåligt av vädret att smugla på det där sättet. Att smugla med fint väder och få en att tro att det är så det ska vara nu. För att sedan bara bli snö och kallt och eländigt dåligt. 

Om du inte redan kunde det ordet så kan du det nu. Kom ihåg var du läste det först, för det kommer slå och snart är det med i SAOL. Smugla –  lura, förvilla, fubba, småljuga, finta, narras

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mycket riktigt så var det först igår när han läste bloggen som han noterade att fåtöljen hade flyttat från hans kontor till våningen under och vardagsrummet. Alltså hur kan man missa i flera dagar att en stor fåtölj inte står kvar på kontoret och att den står framför hans viloplats i huset? Jag har svårt att förstå det.

I kontoret så stod det förr två möbler man kan sitta på. Den ena en gammal lite mindre stol/fåtölj. Den stod upptryckt vid skrivaren när den röda fåtöljen fick plats i hans kontor. Nu kan jag ställa tillbaka den andra stol/fåtöljen som är likadan med annat färg på tyget, in till hans kontor igen. Men han har bara en än så länge.

Jag skrev igår att han faktiskt ser när jag bytt gardiner eftersom jag sagt det. Jag undrar om det fortfarande stämmer. För innan vi går och äter frukost säger jag att jag ska ta på en ansiktsmask, som jag sedan ska tvätta bort i duschen. Han har alltså fått veta det strax innan vi ska äta frukost. När jag kommer ner, börjar vi med att göra vår frukost. Han pratar på men tittar inte på mig. Efter en stund så ser jag till att han ser mig och han hoppar bak och skriker till.

När han väl sett mig så glömde han inte (igen) att jag hade en kolmask i ansiktet. Han var dessutom noga med att jag fick bort allt. Han kanske var rädd för en hjärtinfarkt. Nu är jag mitt vanliga jag. Maken är inte rädd för mig längre och han vet var alla möbler står.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag kan inte påstå att jag byter gardiner ofta. Men om jag skulle göra det vet jag inte om maken skulle märka det alls. Han har sett när jag plockat ner gardinerna för att tvätta dem. De få gånger jag har bytt så har jag ofta rådfrågat honom om vi ska byta, som då har gjort att han vetat att de ska bytas. Då har han naturligtvis noterat bytet.

Häromdagen så tog jag en våra fåtöljer och körde till äldsta sonen. Nu börjar köket närma sig ett slut och innan hade han en av våra fåtöljer hos sig. Den har stått här för att ge utrymme till honom under renoveringen. Nu fick han en annan. Den är mindre och grön. Det är mest storleken som gör att jag körde dit den. Han har inte så stort, då passar en mindre fåtölj.

Maken hjälpte mig att bära ut den gröna fåtöljen hemifrån och bära in den hos äldsta sonen. Han märkte alltså att fåtöljen försvann. Det blev ett stort hål där den stått. För den användes i vårt vardagsrum. Maken var inte helt nöjd med att den försvann men han fick ju tillbaka vår andra gamla, så ett + ett = ett i detta fallet. Maken la också till att det finns andra fåtöljer att köpa.

Det som är lite kul i denna berättelsen är att maken har inte sett att jag tagit fåtöljen som stod inställd i hans kontor och ställt den på platsen där den gröna stod tidigare. Han brukar kommentera när han sett någon ändring. Även små ändringar. Som sagt ibland så får jag påpeka att jag gjort något och han ser det. Men att ställa en stor fåtölj i vardagsrummet ser jag inte som en så liten ändring. Snarare en ganska stor sådan.

Stolen är röd och en helt annat form än den gröna som saknas och han har inte sett det. Till hans försvar så brukar han inte sitta i den sakande fåtöljen. Men ändå. Nu vet han att det står en fåtölj på platsen. För han läser bloggen. Får se vad han ger för kommentar senare idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.