17 år

Idag firar maken och jag bröllopsdag. Silkesbröllopsdag blir det. Stämmer kanske bra. Vi använder fortfarande silkesvantar mot varandra. Maken mer mot mig än jag mot honom, tror jag. Jag tänker ofta på hur jag vill ha det och sedan vad maken skulle tycka. Medan maken tror jag det är lite tvärtom, först skulle han tänka vad tycker min fru och sedan vad tycker jag själv.

Fast inte när det kommer till hammare eller måttband. Där tänker han bara på vad han själv tycker. (Fast han vet också att jag tycker det är okej om han så vill ha 100 hammare.) Han har bara 8 (riktiga) hammare, så han har en bit kvar. Tydligen har han några irrelevant hammare som inte räknas.

Idag så är det inte hammare som gäller utan silke. Det är mat ute och maken får bestämma var vi ska äta. Jag får bestämma var promenaden leder i övrigt. Våra 17 år som gifta och 18 år tillsammans ska vi fira på bästa tänkbara sätt. (Inga hammare i paket blir det heller.) Tillsammans, det är bästa tänkbara!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur man löser saker

Problem är till för att lösas. Därför finns bara lösningar. Lite så fungerar jag. Alla gör inte det så klart, utan vi är alla olika. Vi lär oss ett sätt och sedan stanna vi ofta där. Vi kan förändras om vi vill. Vi måste bara se till att öva in en ny vana. Jag har lärt min äldsta son att problem är till för att lösas. Han har dock hittat en egen väg till lösningarna.

Hans liv är inrutat. Inte så mycket som det borde var med hans diagnoser. Det är dock tillräckligt för att det ska bli ett problem när hans dator strular. Hans dator är en stor del av hans liv. Utan den så finns inget liv kan man nästan säga. När den då har strulat en längre tid (några veckor) så måste det lösas.

Han har letat efter vad som kan orsaka problemet under hela tiden. Maken och jag har varit inblandande. Det ska tilläggas att den är ett drygt år gammal och borde inte strula. Kan man tycka. Nu hade han kommit till läget att den behövde lämnas in. Ni som lämnat in en dator vet att det går inte på en kvart och sedan har man tillbaka en fungerande dator. Det handlar om dagar, eller veckor och vi ska att det kan bli så illa som en månad.

Maken avrådde från det då han inte trodde det var hårdvaran. Men sonen kände att efter så lång tid utan att hitta problemet så ville han kolla alla alternativ. Särsklit innan en garanti går ut. Det blev bestämt att den skulle lämnas in. Det går dock inte bara ta datorn och lämna in den i flera veckor. Det måste finnas en plan under tiden.

Det är här hans egna lösningsplan kommer in. Jag löser saker men har inte alltid lösning klar från början. Äldsta sonen måste ha hela lösningen klar innan något påbörjas. Han hittade lösningar med en bärbar dator som skulle kunna kopplas med en av hans skärmar. Han behövde veta att de gick koppla ihop. Han behövde flera uttag och kollade upp det. Det får inte finnas några lösa ändar någonstans.

Han hade till och med räknat ut hur han skulle kunna sysselsätta sig utan att behöva använda datorn så mycket. Allt var mycket bra löst. Det var mycket tid som användes för att ha en fullständig lösning innan datorn lämnades in. Allt detta medan felsökning pågick. När lösning var klar så hittade han felet och datorn behöver inte längre lämnas in.

Jag vet inte vad jag är mest glad för? Att sonen hittade lösningar innan problemet var löst eller att han löste problemet utan lösningarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man måste vila mera

Jag har vilat i helgen. Jag gjorde lite trädgårdsarbete igår men annars har det varit vila hela helgen. Jag har insett efter denna helgen varför jag varit så dålig som jag varit. Förutom urinvägsinfektion så har jag gallstens-problem. Har haft det innan men har ändå missat symptomen. Igår insåg jag att jag har problem som kan bli ett anfall.

På helgen så äter man gärna lite mer, fetare och godis på det. Fet och stark mat är väl det som triggar mest. Om man inte räknar in sömnbrist. Även om jag har sömnbrist fortfarande så är den inte lika stor som den varit tidigare. Jag kan avslöja att den inte har varit bättre under helgen, vilket är ett symtom på gallsten.

Jag kommer fortsätta att vila i veckan. Jag ska göra det som är nödvändigt i det ena jobbet, men det blir inga taxipass under veckan. Jag skulle aldrig orka med en hel arbetsdag men hur jag mår just nu. Tack och lov mår jag bra psykiskt. Det är bara kroppen som behöver vila. Nu finns det snart heller inget här hemma som måste göras. Igår fick nämligen maken och jag in alla växterna på vinterförvaring.

Det var väldigt skönt. Förutom mina vanliga varma kläder så hade jag min fantastiska dunkjol på mig. Det var ganska skönt ute igår. Det blåste nästan ingenting. Solen sken på eftermiddagen. Det var perfekt att klippa ner allt som ska ”sova” över vintern. Maken fick bära det mesta och en del tog vi tillsammans. Det som är kvar nu är att åka till tippen och slänga trädgårdsavfallet samt att tömma regntunnan. Sedan kan vintern komma.

Växtlampor uppe och dahliorna längst ut så att jag kan gulla till våren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken och gasen

Jag har varit ensam i helgen. Det händer ibland. Oftast är det jag som är ute och reser. Ja, då är jag inte helt ensam men jag är inte tillsammans med maken. Denna gången har det varit omvända roller. Maken har varit ute och rest och jag har varit hemma. Maken har varit ute på vift med vän och jag har varit ensam hemma och jobbat. Jag jobbar idag med. Idag kommer maken också hem.

Maken läser min blogg så jag kunde inte skriva om det igår. Idag går bra för han behöver inte avbryta sin resa för att komma hem. Anledningen är att jag stänger inte av gasen till vår gasspis. Maken stänger av den varje kväll. Och varje gång jag ska sätta på spisen först av oss så går det inte. Sedan inser jag varför och så går det.

Som du kanske förstår så tycker jag det är ganska riskfritt att låta gasen vara på. Var har EN gasflaska. Ingen gasledningen (som inte går att stänga av hela ledningen) som är till spisen. De har man i vissa storstäder. Vi har som sagt en flaska och OM den skulle explodera så skulle vi inte dö om vi ligger på andra våningen på andra sidan huset. Jag tror inte heller att vi skulle dö av kolmonoxidförgiftning av en flaska.

Eftersom man kompromissar ii ett äktenskap så är det inget problem för mig att maken stänger av gasen (även om jag suckar väldigt högt när jag försöker tända plattan) varje kväll. Jag älskar honom även när han stänger av gasen. Kanske just för att han gör det. Han är väldigt omtänksam och tänker alltid på säkerheten. Det är kärlek.

När jag är ensam så borde jag stänga av den också. Men det gör jag inte. För jag tänker inte på det. För mig är det inget problem så jag glömmer bort det. Precis som jag glömmer bort att maken stänger av den. Nu vet maken om att jag inte gör det. Får se om han vågar lämna mig ensam igen? Jag är tacksam att han vill att vi båda ska leva. Jag är tacksam att han vill leva tillsammans med mig.

Snart så är han hemma igen. Min stora kärlek som vill hålla mig vid liv. När han kommer hem så kommer han förutom att få pussar och kramar få marmelad. Den blev fast, precis lagom. Den blev dessutom väldigt god tillsammans med ost och kex. Kanske det blir det ikväll igen fast för två denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken och trollsmör

Vet du vad trollsmör är? Det visste inte jag för två dagar sedan. Nu vet jag. Det är en encellig amöba som äter murket trä. Den kan tydligen poppa upp väldigt snabbt. Från en dag till en annan. Den kan äta sig upp inifrån en stam och rätt som det är den som en spya utanpå. Spya är exakt vad den ser ut som. Vi hittade tre stycken STORA spyor i vår Thuja-rabatt. Rabatten mot vägen där det är en meter mellan thujorna för att man ska se trafiken.

Där har vi täckbark. För att slippa ogräs. Häromdagen fanns där alltså också trollsmör i form av spyor. För stora för att en katt skulle kunna spytt där. En hund ägare hade tagit bort det. Maken sökte på nätet och hittade förklaringen. En encellig amöba som äter murket trä. Täckbark är just trä som murknar eftersom.

När maken hittat vad det är så skickar han ett sms. Jag sitter upptagen framför datorn med andra människor så han kan inte prata med mig. Jag kan heller inte svara honom av samma anledning. På en bensträckare så kollar jag in denna encelliga amöba som kan förflytta sig upp till två centimer i timmen. Hittar inte hur man ska göra sig av med den eller om den är något stort problem. Går ut till maken.

Han är så glad för han har tagit hand om problemet. Han har tagit bort alla tre spyorna och jag frågar om han tog en bild. Det hade han inte. När jag säger att då blir det inte lika roligt att skriva om trollsmöret som vi haft så blir han väldigt ledsen. Han ser ut som en sorgsen hund. Han säger att han kan gå ut och fiska upp den från soptunnan och se om han kan ta en bild ur påsen. Vilket vi kommer överens om att det är inte ett blogginlägg värt.

Nu kommer det roliga. När han är ute och tar hand om trollsmöret (heter tydligen så för att man förr i tiden trodde att det var trollen som spillt sitt smör på stubben under natten), så ser han insekter och blir så glad. DÅ tar han bilder för han tänker att det kanske hans vackra fru kan använda på bloggen. Lite bilder på söta små insekter är bra blogginlägg tycker maken. Äckliga bilder på trollsmör inte lika bra (tydligen).

En av makens söta insektsbilder.

Om du vill se ett exempel på detta trollsmör så kan du kolla in SR. https://sverigesradio.se/artikel/vaniljsasgroten-var-trollsmor-en-slemsvamp-som-kan-rora-sig. De var mer enhetliga i vår rabatt. Som stora inte helt runda mattallrikar. Nu är de hur som helst borta och jag har ett roligt inlägg med en söt fjäril. Den ledsna hunden kan vara lite glad nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vardagsbesök

Igår var det en arbetsdag på dagtid. Det är ovanligt att jag jobbar dag. Det gör jag idag och hela helgen också. Det är ar lite annorlunda. Andra kunder och annat tempo. Massor som är annorlunda och det är mycket trevligt att det skiljer sig åt. Lite jobbigt att växla mellan dag- och kvällsjobb men kan egentligen inte klaga.

Eftersom jag jobbade dag så kunde jag få ett vardagsbesök av minstingen. Som alltid jobbar dag. Med alla helger som jag dessutom jobbat de senaste månaderna så har vi inte haft så mycket möjlighet att träffas. Igår blev det av. Han ringde och frågade om jag ville se hans nya tallrikar. Vilket jag självklart ville.

Jag hade inte riktigt slutat så jag sa att han kunde åka hem och att maken antagligen tänt grillen så han kunde få middag om han ville. Sagt och gjort, minstingen åkte hem och fick vara med i grilltändningen. Jag köpte lite extra kött på vägen hem och så hade vi en väldigt lång grillmiddag. Middagen var superb. Maken gjorde eget persiljesmör från vår örtträdgård. Minstingen plockade tomater som vi grillade. Jag gjorde pommes i fritösen inne. Maken gjorde lite andra tillbehör med men inget mer från egen odling.

Att få vardagsbesök som är helt spontana är en riktigt lyx! Jag är så glad för att mina barn faktiskt vill umgås med mig. Att kunna sitta runt middagsbordet i flera timmar och bara prata om allt möjligt är underbart. Självklart var ett av alla ämnen julbord. Det jag vet med all säkerhet är att det inte blir ett julbord med övernattning. Det gick tokbort av maken och minstingen. Vi har blivit besvikna för många gånger över att det inte finns julmat, minsta man kan tänka sig är julskinka, på frukosten. Annars får jag välja fritt vart vårt julbord bär av stapeln i år.

En härlig kväll som blev alldeles för sen men som var så värt tröttheten idag. Jag hade en kund igår som sa att jag fick gärna svara min äldsta son när han ringde. (Självklart med headset.) Så länge jag inte körde av vägen. Kunden la dessutom till att det är ingen annan chaufför som frågar om lov att de får svara i telefon. Och jag tycker det är oförskämt att svara i telefon men har inget val egentligen när det är äldsta som ringer, därför frågar jag om lov. Hur som helst, för att återgå till ämnet, jag kommer inte köra av vägen idag heller, trots den sena kvällen igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Datenight

Igår bjöd maken ut mig på date. Vi är väldigt sällan ute på galej. Vi har inte haft någon gemensam semester i år och maken ville ge mig lite extra för en kväll. Vi skulle ju åkt bort men väder och vind ändrade på det. Därför bjöd maken med på en kväll på stan. På dagen innan så grejade vi med lite allt möjligt. Bland annat så hämtade vi ett paket på väg hem från ett kort jobbstopp.

Paketet kom till mig. Meddelandet kom på mejl och jag var osäker på vad det var. Egentligen kunde det bara vara en sak men jag trodde ändå inte det. Mest för att det kom ett mejl med att paketet fanns att hämta. Det brukar alltid komma sms. Hur som helst jag sa till maken att jag inte kunde öppna det när vi kom hem för jag tror det är en julklapp. Han kontrade så snabbt att jag nästan sa ja utan att förstå vad jag skulle sagt ja till: EN förtidig julklapp! Jag hann hejda mig och meddela att det INTE var en förtidig julklapp. Utan en till julafton.

Eventuellt en julklapp till maken.

Jag vet att jag är ute i god tid. Jag måste ju också veta att det inte ska bytas när jag är ute i så här god tid. Jag måste också kolla att allt är helt och rätt nu om det måste åtgärdas något. Sedan blir det en julklapp in i skåpet. Jag har fler paket klara till mina söner också. En kan jag dock inte köpa ännu. Men den står på listan över saker som ska köpas lagom till jul.

När paket var hämtat och vi haft en allt som allt härlig dag så tog vi en promenad ner på stan för vår utekväll. Maken bjöd på Pinchos. Det blev en massa goda små rätter. Maken smakade på nästan alla mina. Jag smakade på en av hans. Allt var mycket gott. Kvällen till ära så hade jag min nya klänning på mig.

Maken och jag med gulligt sällskap på väggen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ute på vift

I helgen ska jag vara ideell. Det innebär att jag ska åka tåg. Eller jag har åkt tåg. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag till maken att telefonen säger något från SJ. Men jag har inte kollat vad. Maken säger snabbt att tåget är försenat. Jag svarar lika fort eller så talar den bara om att jag ska åka tåg idag.

Jag gick och packade och kollade fortsatt inte telefonen. Maken blev mer och mer nervös och frågade till slut om han skulle söka på tåg och se om det var några förseningar? Han skulle aldrig öppna och kolla min telefon. Bara om jag skulle be honom. Då tog jag telefonen och lugnande honom med att det bara var att jag skulle ut och åka idag. Maken lugnade sig för stunden.

Det går inte så lång stund till han börjar fråga om när vi ska åka. Vi dividerar lite och kommer fram till att 54 min innan räcker. Tåget skulle gå 18.04. Där av de 4 minuterna extra. När det är en timma och tio minuter kvar så börjar maken med sina resebestyr för att vi ska kunna åka. Nummer ett är att han måste gå på toaletten. Vi ska åka bil i en halvtimma. Sedan ska han också vänta i nästan en halvtimma med mig och sedan hem. Bäst att gå på toaletten när man ska vara hemifrån i en och halvtimma.

Sedan har en del andra saker som han måste göra. Fast igår stängde han inte gasspisen innan vi åkte. Det brukar han göra. Däremot kollade han som vanligt ytterdörren några gånger innan vi kom iväg. Han dubbelkollade också att min väska var med i bilen. Den som han själv hade burit ut och stoppat in i bilen.

När vi väl är på plats, i god tid, så vill jag stå och kramas. Maken är surikat och måste kolla spåret, tavlan med tåginformationen och andra resenärer. Ja, min väska, måste han också kolla så ingen tar. Han hade så stora bekymmer. Som att det stod ett tåg på spåret som mitt skulle gå ifrån, TJUGO MINUTER innan mitt skulle avgå. Hur skulle mitt tåg kunna komma om det stod där. Naturligtvis så åkte det och maken kunde andas.

Tills han upptäckte att tåget FRÅN Stockholm var inställt. Jag skulle ju TILL Stockholm. En kvart efter det inställda mot Malmö. Vänta du bara sa maken, snart plingar det till och ditt är också inställt. Han ändrade sig till att mitt skulle bara bli försenat. Han var nervös så det räckte till alla som befann sig på stationen. Att det regnade ute och en hel hop av människor hade shorts och t-shirt på sig var han också tvungen att ha koll på. Mest för att se om de frös eller ej.

Tio minuter innan tåget ska komma behöver vi gå ner till spåret. Jag sa att det regnade och var kallt, va? Jomen visst, klart vi ska gå till spåret och stå där och vänta. Trots att det inte är utropat att tåget är på gång. Där står vi och jag fryser. Inte maken. Inte kan jag värma mig heller. Surikaten måste ha koll där ner med. Nu fanns dock bara tåginformationen om mitt tåg. Men det räckte, för tänk om vi stod på fel håll? Att tågsetet inte kommer i den ordning som står på skylten.

Tåget kommer i tid. Tjoho! Fast det är ganska ofta i tid. Bara att jag väldigt sällan kommer fram när jag ska. Men TJOHOO, denna gången kom jag fram precis när jag skulle. Det var nog först när jag meddelade maken att jag var på hotellet som han kunde slappna av. Hela dagen idag. För imorgon är det dags att åka hem igen. Då kör vi samma procedur åt andra hållet.

När vi pussats och kramats (faktiskt lyckades han med det när jag skulle gå), jag går till tåget som ankommit. Personer har börjat gå ombord. Då kommer han tillbaka nerför rulltrappan och måste kolla om jag har telefonen med mig? Vad hade han gjort om jag inte haft det? Jag bara undrar? För jag, jag hade gått ombord på tåget.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Makens uppoffring

Häromdagen sa jag till maken att jag vill sätta på värmen i huset. Det är så kallt och jag fryser hela tiden. Det är kallt ute, det är kallt inne, jag är kall i märgen. När jag sa detta till maken så pussade jag honom ömt och la mina händer på hans bara hud på armarna. Han kände hur kall jag var. Han var som en kamin.

Eftersom han är en kamin så har han öppet fönster och altandörrar hela tiden. Han har på fläkten när vi ska sova och jag fryser under täcket. Jag fryser hela tiden. Jag överlever genom att ha på värmedynan så fort jag sitter ner. Alltid långärmat och långbyxor. Inget annat alternativ finns. Maken går i shorts och t-shirt. Jag har berättat om det innan hur olika vi är. Jag lider med honom eftersom det är svårt att klä av sig mer än till naken. Jag kan sätta på mig många lager innan det är ett stort problem att röra sig.

Maken är ju maken och självklart så gör han efterforskningar för att se om han kan få på värmen. Vi har fjärrvärme som styrs på utetemperaturen. Först började han med att stänga alla fönster och dörrar som var öppna. De senaste dagarna går han ut för att svalka sig medan jag får var kvar inne.

När jag är kall så kan jag inte somna. Jag har lärt mig mycket på de här åren utan sömn och att somna när jag är kall är helt omöjligt. Samma kväll som jag påtalade att jag ville ha mer värme inne var en sådan kväll där jag var helt kall in i märgen. Jag låg länge och försökte att bli varm. Inget gick, inga kläder eller extra täcken löste problemet. Det finns flera väldigt effektiva sätt att bli varm.

Duscha eller bada gör en varm om man är riktigt kall. Basta gör en också riktigt varm. Om man inte har tillgång till det så är det bästa att vara kropp mot kropp. Jag kröp alltså in under makens täcke och försökte försiktigt att värma mig utan att väcka honom. Självklart vaknade han så fort jag lyfte på hans täcke.

Det gulligaste någonsin är att maken fortsätter lyfta sitt täcke och kryper närmre mig! Jag är så tacksam för hans uppoffring. Det är inte bara en som blir varm när man ligger nära. Även han som är en kamin blir varmare. Han gjorde det för min skull. Och jag är så tacksam. Han är min fina make. En make som gör det han lovade när vi gifte oss. I nöd och lust, i sjukdom och i hälsa, oavsett så finns han där. Tacksam för värmen han ger. Jag somnade gott nära maken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken är i klimakteriet

Det finns ingen annan förklaring än att han är i klimakteriet. Jag håller på att frysa ihjäl. Han har kylskåpskallt överallt. I bilen som jag berättat om tidigare. I sovrummet. Har jag säkert också sagt. Det har inte varit jättevarmt i Juli. Men ändå är allt öppet hela tiden. Eller i alla fall när det inte regnar. Fönstret under balkongen som kan vara öppet även när det regnar, är just det, öppet när det regnar.

Jag fryser ihjäl. Jag har stora planer på att ta med mig elfilten till sängen. Eller värmedynan. Där går fläkten hela nätterna och ändå svettas han min kära make. Jag måste ju fortsätta frysa eftersom han lider så gräsligt. Jag trodde det var jag som skulle komma i klimakteriet. Men hos oss så är det inte som hos alla andra. Här är det maken som lider av klimakteriet.

Man brukar ju säga att män blir skendräktiga när frun är gravid. Männen går upp i vikt och har cravings precis som kvinnan som är gravid. Med skillnaden att mannen inte är gravid. Jag borde vara i klimakteriet, eller jag vill vara det. Om inte annat så har jag varit i medicinskt klimakterie efter min behandling med Tamoxifen. Så om jag inte är i klimakteriet nu så har maken fördröjd skenklimakterie.

Han har fått en kylhandduk. Man blöter den så blir den extra kall och kyler. Den borde jag tipsa honom om att han kan ha i en skål vid sängen. En trasa med en skål vid sängen är det många kvinnor som har när de är i klimakteriet. Hans kylhandduk är ju perfekt för det. Med fläkten på det så borde han bli lite svalare. Med tanke på att jag vill ha trippla täcken på grund av kylan han har överallt.

Jag kan meddela att det är väldigt skönt att sova med fårskinnstofflor på med duntäcke mitt i sommaren. Snart kommer värmedynan eller elfilten. Fast de har lovat högsommarvärme snart. Kanske jag överlever tills dess? Även om det inte hjälper, för då vill ju maken göra allt ännu kallare. Ja, ja, vad gör man inte för kärleken? Jag fryser och han svettas, vi kompromissar åt båda hållen. Det är kärlek.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.