Kategori: Familj

Publicerat

När man blir bortskämd hemma hos syster

Jag har varit hos syster i helgen. Det har varit mycket avkopplande och jag har blivit bortskämd för fullt. Jag fick dessutom en oväntad visit till en gammal vän från gymnasietiden. Vilken var en mycket glad överraskning. Hon skulle egentligen inte varit hemma denna helgen men ändrade planer gjorde att vi kunde ses också.

Jag har haft lyxretreat hela helgen med goda samtal, roliga samtal, allvarliga samtal med massor av skratt under hela helgen. Igår blev det dessutom lyxmiddag som kära syster bjöd in till. Det var havskräftor, lyxbröd och tillbehör. Hemgjorda aiolin måste jag självklart nämna.

Lyxmiddagen

Vi avslutade kvällen med bullar och te i soffan. Där fortsatte skrattet och allvaret. En mycket härlig kväll hade vi igår. Bullarna var antagligen gjorde på surdeg som var inhandlade på ett bageri. En vän till min syster hade med sig bullarna och lite för-snacks också. Att bara kunna slappna av, äta gott och njuta av stunden med fina människor är en ynnest som alla inte har. Alldeles för många människor är ofrivilligt ensamma. Det tänker jag alltid lite extra på när jag är med människor som jag trivs och har det bra med.

Denna helgen kommer jag ha med mig ett tag. Det är alltid bra att ha något som man kan minnas tillbaka på. Sedan bör man också kunna ha något att se fram emot. Just nu ser jag fram emot våren och lite mindre kyla och lite mer blommor i trädgården.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken har full koll

Ingen har missat att jag kombinerar mitt jobb som fastighetsskötare med att köra serviceresor. Vilket är två mycket roliga jobb och jag trivs jättebra med kombon. Dock kör det ihop sig lite ibland. När vissa saker måste utföras samtidigt på båda min arbetsplatser. Eller snarare det dyker upp något som behöver göras på fastighetssidan när jag sagt ja till att köra bil. Då brukar maken hoppa in. Vilket han gör med bravur.

I veckan uppstod problemet. Jag fick uppdraget att införskaffa två datorer till jobbet. Jag kan datorer hyfsat bra. Jag satt med personen som skulle ha den andra och vi gick igenom specar om vad som behövdes. Vi kom fram till att det var två olika vi behövde då det är två helt olika saker de ska användas till. Den jag ska använda som fastighetsskötare behöver stort minne för att kunna ha en stor databas med nyckelssystemen till exempel. Den behöver heller ingen stor skärm, bättre att den är enkel att bära med sig.

Vi kom fram till vad vi skulle ha och jag skulle införskaffa dessa. Då kunde jag dagen efter. Då när vi bestämde det. Sedan fick jag frågan om jag kunde köra och jag sa ja. Mest för att jag vet att det är svårt att få tag på någon annan att köra. Enkelt tänkte jag, eftersom maken är otroligt duktig på datorer och jobbar dessutom med programmering så det tänkte jag var smidigt för honom.

Jag hade ju dessutom två specifika produkter som jag hade tagit fram. Inte bara vad som behövdes utan jag skickade länkar på vad jag ville han skulle köpa. Det gick vi igenom på kvällen. Efter en stund inser jag att det är nog bättre jag åker själv. Han ställde tusen frågor. Vad ska de användas till. Räcker det med 8 i RAM-minne? Det är inte den bästa processorn. Kommer minnet räcka. Det finns större minne, du ska ju ha en databas på. Då sa jag faktiskt att jag kunde ordna det själv.

Bara några dagar senare. Även om det var kampanj så spelade det ingen roll. Då fick jag hitta något annat om det skulle hinna ta slut. Maken meddelar att han har full koll och ska åka till butiken och köpa det jag vill ha. Dessutom ville jag ha en extern hårddisk. Tre produkter totalt, två datorer med helt olika specar och en extern hårddisk. Inga problem säger maken.

Dagen efter så ringer telefonen. Jag kunde faktiskt svara för jag hade precis släppt av en kund. Han hade några frågor bara… Skulle det vara mindre minne på den ena datorn? Den med större minne har mindre skärm, ska det vara så? Och 8 i RAM det borde inte vara något problem. Det var 2 TB på hårddisken? Ja, men då så, nu har jag full koll. Jag köper det nu. Vad bra för jag hämtar strax en ny kund, säger jag. Är det säkert att du har koll. För jag kan köpa dem själv en annan dag. Absolut, jag har FULL koll, säger maken.

Det går en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, ja till och med åtta sekunder, sedan ringer maken igen. Han hade bara en fråga till, skulle skärmen vara 15,6 tum på den med mindre minne. JAAAAAAAAAAAAAAAA. Vad bra, jag har full koll. Jag har köpt nu. Så bra och det enda jag bad dig dubbelkolla har du gjort det? frågar jag. Eh, ja, eller vad då? Att de är windowskompatibla och inte google. JUST DET, ja men vänta lite. In i butiken och fråga personalen som bekräftade att det var de.

För den detaljen finns inte på hemsidan. Inte heller på lådan som datorn levereras i. Det misstaget har en vän gjort som inte kunde installera windows på nyinköpta datorn. Det misstaget har inte vi gjort heller. För maken har ju FULL koll! Men jag tror jag installerar datorerna själv. För jag vet när jag har koll och inte. Roligt har vi hur som helst, både på jobbet och hemma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart är det semester

Det är länge sedan jag och maken hade en semester. Vi är lediga mycket, det menar jag inte är ett problem. Vi har inte varit på någon resa tillsammans på väldigt länge. Vi älskar att gå här hemma och skrota så det är bra som det är egentligen. Jag har dock börjat känna att jag skulle vilja åka iväg, bara han och jag.

Därför har jag börjat titta på vart vi skulle kunna åka. Ingen har missat att min klimatångest är stor så det är ingen utomlandsresa jag tittar på utan i Sverige. Maken tycker om att få vara ifred och ensam. Han tycker också om när det är bekvämt. Vilket blir tydligare och tydligare. Jag tycker också om detta men kanske fortfarande är lite mer villig att prova nya saker.

Jag hittade ett jättemysigt ställe som ligger bara en dryg timma härifrån. Det är en flytande stuga, helt ensam i en sjö. Eller vad det nu är, någon storlek av vatten samlat. Inte nog med att det är en egen stuga, det finns toalett i stugan. Ingen vattentoalett men en som är brukbar och alldeles egen som man inte behöver dela med någon. Det finns också en bastu med stora fönster så man kan sitta och basta medan man njuter av utsikten. Sedan kan man hoppa rätt i plurret. Samt en kanot så man kan ge sig ut på tur på sjön.

Alltså detta är helt perfekt anser jag. Man är helt ensam ute i skogen med alla bekvämligheter man kan behöva och kan njuta av tystnaden tillsammans. Jag skickar så klart en länk till maken för att kolla in detta. (Han behöver lite förberedelser innan för att kunna hänga på). Här kan du kolla in stället: https://sommarhagen.se/SV/Glamping Om du skulle prova det eller redan varit där så får du gärna tala om vad du tyckte.

Maken brukar oftast inte kommentera saker som jag skickar till honom omgående. Det brukar ta lite tid innan han är redo för det. Det kan vara att han behöver tänka över det. Oftast så kommer han tillbaka med feedback om vad han tycker. Ibland händer ingenting och då vet jag att det var helt ointressant och han har inte ens tänkt på det.

Denna gången så kom han tillbaka ganska omgående. Detta fick jag tillbaka: https://grandhotel.se/rum-sviter/juniorsvit Väldigt fort räknade han ut att vi skulle kunna åka till Grand hotell i Stockholm och få uppleva enskildheten i storstan. Han sa inte att han inte ville bo på en stuga på sjön. Han sa att han tyckte detta var mer hans stil och mer prisvärt.

Jag vet att han vill ha det bekvämt. Men att han dissade mig så totalt och snabbt var helt oväntat. Jag som tyckte jag hade hittat bästa dealen för honom. Han skulle kunna gå ut naken utan att någon såg honom. Fast problemet är väl att jag skulle se honom då. Men han får gärna ha badbyxor på sig när han badar. Det går bra. Jag kommer inte ge upp om att boka stugan på vattnet. Jag gissar att maken inte kommer ge upp sitt förslag heller. Vi kommer alltså vara hemma och skrota i sommar också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Den kom!

Makens present hann komma i tid!. Helt fantastiskt. På förmiddagen igår kom ett sms om paket fanns att hämta. Det var med DHL som det levererades. Mycket snabbt hanterat och maken var nog gladare än mig. Han höll på att dö av nyfikenhet. Trots att han fick lite ledtrådar så kunde han inte komma på vad det kunde vara.

Jag gav bland annat ledtråden var det skickades ifrån. Eller nej, jag talade om vilka som tog emot betalningen. Västeråsgurkan hette det. När man går igenom sitt bankkonto och det står västeråsgurkan så blir man fundersam vad man köpt. Jag blev det i alla fall, ändå tills jag härledde summan till vart det egentligen var jag handlat.

Jag lyckades reda ut begreppen men ledtråden var helt värdelös för maken. Han kunde inte förstå någonting. Då gav jag ledtråden att det är något han VÄLDIGT länge velat ha. Det hjälpte honom inte heller. Han har nämligen de allra flesta verktyg som han gått och suktat efter. Samt att västeråsgurkan skulle sälja verktyg var helt uteslutet.

Fint inslagen var den också, makens present.

Jag hade kunnat ge honom ledtråden om var jag hade köpt det också för det hjälpte inte när han såg kartongen med vem det var ifrån. I Gourmetrummet köpte jag den. Jag har beställt där innan. Lite blandat men maken har inget minne av det tydligen. Jag kan rekommendera deras butik, finns mycket roligt där. Detta är inget betalt samarbete även om jag gärna hade gjort ett sådant. https://gourmetrummet.se/varumarke/galantino/ Här finns makens present. Såg att flera sorter är slut eftersom det är 25 procents rabatt just nu.

Olivolja till maken

Jag vet inte hur många gånger maken sagt att han vill ha en bra olivolja. Otaliga gånger. Jag är inte så förtjust i olivolja. Tycker den har för sträv smak. Maken däremot tycker om det väldigt mycket. Jag har påtalat lika många gånger som han sagt att han vill ha bra olivolja att denna är bra. Vi har varit ute i butiker och jag har sett denna och sagt att hon borde köpa. Flera gånger har han då sagt ja och tagit en flaska för att se prislappen och ställa tillbaka den igen.

En olivolja ska förvaras mörkt. Så lerkrus är perfekt. Lerkruset kan man ju också återanvända när det är slut. Maken tycker om när det smakar så denna är lite pepprig. Hoppas den blir omtyckt. Han blev väldigt glad för sin present, vilket var tanken, så om den inte är så god smak på kan han ju alltid köpa en egen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Alla hjärtans dag-present

Vår första alla hjärtans dag som maken och jag firade fick jag ett örngott med ett hjärta på. Det var vitt och hjärtat rött (självklart). Hjärtat var gjort med ord. Det stod LOVE massor av gånger som bildade hjärtat. Det var jättefint. Jag har fått några andra och maken har fått några av mig också. Jag kommer inte ihåg så noga men örngottet kommer jag nog alltid komma ihåg. Även om det är utslitet nu.

Alla hjärtans dag har aldrig varit någon stor grej för mig eller maken. Vi bestämde tidigt att det inte var något vi behövde engagera oss i. Vi är duktiga på att visa att vi älskar varandra ändå. Som i helgen när maken pysslade om mig och såg till att jag fick sushi som han vet jag tycker om väldigt mycket.

I år så har jag dock hittat en jättebra present till maken. Som du vet har jag alltid tentaklerna ute för gåvor. I år hittade jag en som blir perfekt till den 14 februari. Trodde jag. För när jag beställde den trodde jag att den skulle hinna fram i god tid innan idag. Det gjorde den dock inte. För igår fick jag leveransbesked om att den var skickad. Min gissning är att den inte kommer hinna fram innan dagen är slut.

Nu får jag säga till maken att han har en present som kommer och att jag älskar honom oavsett om han får present eller ej. Jag kan också säga till honom att jag köpte en egen till mig själv igår. Har sneglat på den länge men låtit bli. Igår slog jag till. Igår fick jag leverensbesked om att den är skickad. Kanske den kommer samtidigt som makens. Då får vi kärlek båda två en gång till.

Maken får kärlek från mig och jag får självklart kärlek från maken men också mig själv. Det är lika viktigt att älska sig själv som nära och kära. Jag älskar mig och en present är på väg som bevis på det. Får se när kärleken dyker upp som presenter. Vad det är avslöjas när maken fått se fysiskt.

Ta hand om dig. Du är värdefull, glöm inte det. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nerbäddad

Igår var det extra täcke som gällde. Jag låg hela dagen under täcke. Filt också naturligtvis. När man är sjuk så får man ha täcket i soffan. Jag är inte sjuk. Bara sömnen som inte är tillräcklig. Jag har också ärvt mammas mage, som inte var som den skulle igår. Dessutom så frös jag hela dagen. Trots extra täcket som följde mig var jag än var.

Jag började dagen med filt och gick över till gästsängen och bäddade ner mig där extratäcket fanns. Det var hur skönt som helst. Maken tyckte synd om mig så han kom och kramades en stund. Han förslog också att jag skulle få god middag som kanske också skulle vara bra för magen. Så fick det bli.

Halstrad sushi
Vanlig sushi

Maken har aldrig varit så förtjust i sushi. Dock har han funnit att halstrad sushi är väldigt gott. Jag gillar vanlig nigiri lika mycket. Igår tog jag därför en med lax och avokado för mig och maken att dela på. Han blev glatt överraskad över hur gott han tyckte det var. Särskilt den med avokado.

Sedan tog jag täcket till källaren och fåtöljen framför TV:n. Efter ett antal avsnitt av en serie vi ser så låg jag fortfarande som i en kokong Tog inte ett finger utanför täcket. Då frågade maken om han skulle komma och värma mig lite? Jag svarade ja, ganska förvånad. Han tycker inte om trånga utrymmen och även om fåtöljen är en loveseat så blir det att man måste vara nära.

Det tog trettio sekunder när han kommit till mig som jag förstod varför jag fått erbjudandet. Han slapp knäcka nacken men förevändningen att det var för min skull han kom. Han somnade som en liten prins under täcket bredvid mig. Där sov han så gott medan jag tittade på två avsnitt till. Sedan var jag faktiskt varm.

Då började han snarka och jag bad honom att sluta. Då var han färdig med att vara bredvid mig. Dessutom så var jag ju varm så han hade ju gjort vad han erbjudit. Värmt mig. När han snusade så var det mysigt. Snarkningarna rätt i örat var inte lika mysiga.

Idag hoppas jag att gårdagskvällens värme håller i sig. Annars vet jag var jag ska göra med en gång. Tvinga maken att kramas nära i fåtöljen i källaren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag kan inte hjälpa mig själv

Jag har ju lovat och ändå går det inte. Jag har hållit mig jättelänge men nu gick det inte längre. Igår åkte jag iväg en sväng på kvällen. Jag var borta en väldigt kort stund. Som mest 20 minuter. Maken visste att jag skulle åka och han visste att det inte skulle ta lång tid.

När vi har varit borta och kommer hem så säger vi alltid hallo och den andra svarar hallo. (En sak som minstingen saknar nu). Det är väldigt mysigt att veta att man är hemma igen. Igår sa maken att jag kunde låta bli att låsa ytterdörren, då det var så kort tid det handlade om. Jag frågade om han var sjuk, för han låser alltid dörren. Även när jag är i trädgården. Som jag berättat så många gånger tidigare. Han är rädd för yxmördare och annat löst folk som alltid brukar gå in i okända människors hus.

När jag kommer tillbaka så ropar maken snabbt HALLO, för han var på toaletten. Jag var inte tillräckligt snabb med mitt svar så det kom ett Hallo. Nu funderar jag på var ljudet kommer ifrån och svara fortfarande inte. Maken som inte kan gå och kolla vem det är, då han är på toaletten, som gått in i hans hus säger igen hallo. Denna gången lite viskande.

Det är nu jag inte kan låta bli. Han tror (så klart) att det är en yxmördare som tagit sig in i huset. Jag tar därför inte av mig ytterkläderna utan går och ställer mig nära utanför toalettdörren. Där jag gissar att han är. Jag ser att det lyser och står tyst och väntar tills han är klar. När han öppnar dörren så säger jag hallo, med vanlig samtalston, precis i hans ansikte.

Han SKRIKER, jag menar SKRIKER, rakt ut. Först en gång, sedan en gång till. Han skriker så högt att varenda granne hör det inom tre kilometers avstånd. Han flåsar länge och jag försöker krama honom som tröst. Det svåra i situationen är att jag skrattar, tyst, så att jag hoppar hela jag. Han överlevde. Jag slutade att skratta.

När jag senare på kvällen behöver gå på toaletten så försöker maken att skrämma mig. Jag säger att det är ingen påse i sopkorgen inifrån toaletten. Jag förvänta mig inget svar och får heller inget. När jag öppnar dörren så står maken utanför, väldigt nära, och frågar om han ska hämta en påse. Med förhoppning om att jag ska bli rädd.

Vilket jag inte blev. Han blir besviken och går in på toaletten och ska göra något. När jag ser hans ledsna uttryck så skriker jag. Inte lika högt som maken tidigare men högt. För att visa att jag också blev rädd. Då SKRIKER maken igen. För han blir vettskrämd av mitt skrik på utsidan av toaletten. Jag skrattar igen så jag nästan kissar på mig. Maken flåsar igen på toaletten.

Ja, så kan det vara en fredagskväll hemma hos oss.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Helgen har varit segerrik

En alldeles underbar helg är till ända. Vi har varit i Danmark och kollat in systersonen när han spelar handboll. Han är elitspelare i Sönderjyske. De mötte Mors-Thy i lördags. De ligger efter varandra i tabellen så det var jämna lag som skulle möta varandra. Matchen var anledningen till resan. Men också att få se hur han har det och träffa alla andra som också kom.

Vi åkte hela högen till Danmark. Min bror med familj, min syster (så klart) och så vi. Dock exklusive äldsta sonen. Med tanke på att han sov 24 timmar efter förra helgen och sedan haft 14-16 timmar efter det så kom vi i onsdags fram till att det vore bättre att han vilade upp sig. Tråkigt, men nödvändigt.

Det började i fredags med att det snöade, som utvecklade sig och bara blev mer och mer. Vissa delar körde vi i 34 km/h på E4. Vi kom fram lite senare än beräknat, vilket är mycket bättre än att inte komma fram alls. Vi startade tidigt och var inte framme senare än att vi hann det som var planerat. Vi hade VÄLDIGT roligt i bilen. Snöstorm, blåst, höjdrädd make på Öresundsbron och Stora Bält var en mycket rolig kombo.

Varför blinkar inte alla lamporna på plogbilen där framme?

När man kör i väldigt låg fart så kan man fundera på varför plogbilen inte har lampor som blinkar hela tiden. Här var maken ganska avslappnad. Hade inte börjat blåsa så mycket ännu. När det blåste och vi var på broarna så skrattade jag och minstingen så mycket att vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Tårarna rann för fullt. Maken var så spänd i armarna att jag trodde han skulle rycka loss ratten. (Han skrattade också när jag uppmärksammade honom på det.)

När jag säger att det började med snöstorm så stämmer inte det riktigt. För när jag kollade mejlen det första jag gjorde på morgonen kl 06.00 så fick jag veta att vårt boende var avbokat på grund av vattenläcka. Jag började alltså leta efter nytt boende för sju istället för åtta personer samma dag som vi skulle checka in. När vi var i Malmö och knappt halvvägs så hade jag löst ett nytt boende för oss alla. Trots att vi inte har någonstans att sova på kvällen och snöstorm så har vi väldigt kul. Även om det blev bättre när snöstormen la av i södra Sverige och boende var löst.

Lördagen var strålande solsken och vi njöt av att promenera runt i fantastiskt vacker stad. Massor av gamla hus, blandat med helt nya och båda sorter fin arkitektur. Det var mycket härligt. Vi hade tur med vädret för tydligen hade det var regn och blåst hela veckan. Man kände värmen i solen. En alldeles underbar dag.

Hamnpromenaden.

Vi ville äta danska och tog reda på vart man kunde äta smörrebröd. Det var en magiskt god lunch. Jag har bara bild på min och det är den jag uttalar mig om. Även om alla andra sa också hur gott deras var. Jag åt æbleflæsk. Sidfläsk med svålen kvar på rågbröd med äppelkompott och stektlök på. Det var så gott att jag hade kunnat åka tillbaka bara för att kunna äta det igen. (Ända tills jag inser att det är åtta timmars resa dit.) Mycket gott!

Smörrebrödet.

Helgen var lika magisk som lunchen. Vi avslutade lördagen med pizza och massor av skratt runt bordet. Vi har alla skrattat och flamsat i massor. Självklart har vi konstaterat att kära storasyster är kort. Självklart har det mätts mot varandra för att bekräfta att man fortfarande är kortare, lika lång eller fortfarande längre än den andra. Ingen ville mäta sig mot minstingen. Inte mot mig heller, mer än att fina syster var tvungen att bekräfta ännu en gång att jag är längre än henne. (Även när hon försöker stå på tå eller hoppar.)

Jag är fortfarande längst.

Inget har slagit ner oss. Boende löste sig och blev perfekt. Gångavstånd till systersonen. En promenad igår för att äta frukost tillsammans innan vi åkte hem. Det blev en hotellfrukost fast hemma. En perfekt avslutning på besöket i Danmark. Sedan hade vi lika roligt i bilen på hemresan. Även ratten inte var lika utsatt för det var ingen blåst och ingen snöstorm. bara lite halt när vi närmade oss hemma. Det bästa av allt? Att Sönderjyske vann med 30-23 i matchen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte allt är bra

Livet är inte alltid tipp topp. Vilket gör livets bra delar så mycket bättre. En sak som inte alltid är så bra med att köra serviceresor är att jag blir smärtsamt påmind om mammas sista besök på sjukhuset. Det var en vecka före påsk den 24 mars. Jag åkte till mamma som så många andra gånger. Denna gången hade jag också praktiska saker som behövde lösas utöver vanliga besöket.

Jag skulle laga lite kläder åt mamma. När man sitter i rullstol så blir ofta kläderna lyfthjälpen i att rätta till sittställningen. Vilket blivit märkbara hål i linningen på vissa byxor. Mina besök var ofta väldigt långa, även detta tillfälle var det. Så jag hann sy färdigt och hade vanlig mystid också.

Det var då jag insåg att mamma hade feber. Hon var lite mer loj än vanligt och rätt som det är så kommer det upp och mamma kräks på golvet, ja lite överallt. Det slutar inte och fortsätter med diarré. Detta under pågående pandemi och varken mamma eller jag hade fått lämna rummet. Bra om det varit smittsamt. För alla trodde alltid att allt var Covid. Även denna gången.

Mamma slutade aldrig att kräkas. Det kom galla och vi ringde efter en ambulans. Vilket självklart resulterade i att hon fick åka in. Något jag är väldigt tacksam för idag är att de bad mig att åka in också. Inte i ambulansen men möta upp henne på akuten. Jag frågade nervöst eftersom det var pandemi. Besökare var inte tillåtna på sjukhus och jag skulle ju ses som en besökare.

När det gällde mamma så gjorde de ett undantag. Då mamma inte kunde göra sig förstådd och hennes dåliga skick så ville de gärna att jag var med henne för hennes och deras skull.

Jag kom först till akuten. Mest för att de hade behövt hjälpa mamma på vägen inte för att jag körde för fort. Jag fick omgående möta upp henne väl på plats. Mamma och jag behövde ingen skyddsutrustning men all personal var som rymdmänniskor. Visir, skyddskläder, handskar, munskydd och säkert lite till som jag inte kommer ihåg nu.

Det jag kommer ihåg är hur dålig mamma var. Hur hon inte kunde behålla någonting och infarten i armen blev fel och det var blodbad runt mamma. Hon tittade på mig med tacksamhet i ögonen för att jag var där. Hon fick inte ens fram ja och nej för det fanns inga krafter alls.

Den sorgen över den stunden kan verkligen skölja över mig när jag är där på samma ställe och hämtar en kund. Sorgen över att mamma behövde vara så sjuk och veta om att hennes kropp inte orkade mycket mer. Jag kommer aldrig glömma den dagen.

Sorgen är där men jag är också oerhört tacksam för att jag fick vara med. Tänk om det varit så fyrkantigt att jag inte fått det och mamma hade behövt vara där själv. Tänk att förstå vad som sägs men inte kunna besvara alla frågor som kommer från personalen. Den utsattheten är jag så glad för att mamma slapp uppleva, för jag var med.

Jag kommer också komma ihåg de som leende jag lyckades locka ur henne mitt i allt elände. Som när infarten orsakade blodbadet och jag påpekade för mamma att vi alltid ska vara lite speciella. Som när jag hade dubbelsidig lunginflammation och läkaren skickade hem mig för att jag hade fel symptom. Eller när jag fick en blåsa på 10×10 cm på smalbenet när jag var gipsad upp till låret. Den som också blev avfärdad med att det kliar när man är gipsad.

Då kom det lite leende och jag visste att hon höll med om att vi allt är lite speciella. Något vi ofta skämtade om, för att vi kunde råka ut för både det ena och det andra. Jag skyller allt på mamma och har ärvt det av henne. Detta var snart två år sedan och det märks. För sorgen sköljer extra mycket nu.

Ta hand om dig. Vi vet inte vad som sker imorgon. Vi hörs då är planen.

Publicerat

Minstingen kollar alltid läget

Minstingen har kommit på att han bara hör sig för att höra hur hans kära mamma mår. Han hör aldrig av sig när han behöver eller vill något. Det är så himla mysigt att få ha myssamtal med honom eller att han kommer på besök för att ha mysiga stunder tillsammans.

Eller så är det precis tvärtom. Att han bara hör av sig när han behöver något. Och det är väl precis så det ska vara. Jag är väldigt glad och tacksam för att han vill fråga sin mamma om hjälp om både högt och lågt. Det senaste är att han behövde glasburkar. (Som han tagit efter sin mor på).

Jag har ju i stort sett alla mina skafferivaror i glasburkar. Det är både snyggare men också lättare. Att ta mjöl, socker etcetera från en burk istället för en påse är så mycket lättare. Blir inte så skräpigt på det sättet. Det har minstingen också upptäckt nu när han flyttat hemifrån. Han ville därför ha glasburkar.

Det ordnade vi igår. Han är dessutom lik sin mamma med att tala om när det inte duger. Precis så gjorde jag med min mamma. Som att hon hade gamla nötter som inte gick att äta. Eller hennes senap som var hundra år. Samtidigt som det kunde vara åt andra hållet. Att hon hade supercoola saker som jag gärna skulle ta över. Vilket minstingen också säger.

Igår visade det sig att jag hade burkar som var väldigt dåliga och det fick jag också höra. Efter lite övertalning, lirkande och visande så kunde han tänka sig ett antal burkar. Lirkande kunde innebära att jag tömde någon av mina som jag använde och tog en annan som han ändå inte ville ha. Till slut blev det en låda med saker som han tog med hem. Han fick också några glas som inte får plats i mina skåp längre.

Lite glasburkar som flyttat

Dessutom får jag alltid de där mysstunderna när han fått hjälpen som han behövde. Vilket är kärlek. Han vill gärna umgås och prata. Det blir ofta många timmar varje gång han kommer. Samtalen blir också ofta långa men stannar på kanske en timma. Vilket är väldigt mysigt. Att det blir i en kombination med att han behöver hjälp gör mig verkligen ingenting.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.