Kategori: Familj

Publicerat

Smeknamn

Maken har en massa olika smeknamn på mig. De flesta väldigt gulliga. Han kallar mig saker efter hans humör. Mitt humör (så mycket han vågar när jag är på dåligt sådant). Efter väder, kläder, ja, listan kan göras lång. Jag heter många gulliga saker. Det han kallar mig mest är Lillan. Vilket är mysigt eftersom jag känner mig omhuldad av att inte alltid vara störst, för han är större än mig.

I helgen så var jag inte Lillan. Jag hade tydligen en rolig frisyr som påminde honom om något. Jag var ju ute och gjorde trädgårdsbestyr. Jag hade pannband på mig för öronen. Jag brydde mig inte speciellt mycket om hur jag såg ut i håret. Bara att öronen var varma. Min lugg gick framåt över pannbandet och jag såg tydligen ut som Ragge Räv. Vem är Ragge räv, för det första? För det andra, ser jag ut som en räv? Nu har jag fått heta det sedan dess. Trots att frisyren inte är i trädgårdsmode.

Eftersom jag är Ragge räv så blev han Sigge Sik. Jag har ingen aning om varför det blev Sigge sik. Det bara kom och nu får han heta Sigge sik. Eller Sigge och något mer som rimmar eller bara låter bra just då. Ragge räv är inte ett av smeknamnen som på topp-tio-listan över gulliga smeknamn.

Det är i inte i toppen men det är ändå gulligt. Gulligt för att han har smeknamn på mig. Han bryr sig om mig tillräckligt mycket för att vilja ge mig ett smeknamn. Även om det ibland blir Ragge räv.

Använder du smeknamn på någon du tycker om? Eller använder någon det på dig?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Många bra saker på Påskafton

Gårdagen var en härlig slappardag med lagom mycket arbete. En altan blev tvättad. Det var skönt. Idag ska arbetet fortsätta med att få fram möblerna och tvätta sista altanen. Det var mulet på förmiddagen och solen kom på eftermiddagen. Jag började med mycket kläder som på eftermiddagen blev lager efter lager som togs av.

Skillanden är stor. Mot väggen är det tvättat.

Som sagt det arbetet fortsätter idag. För igår blev det också en utflykt. Min cykel var klar på servicen. Tyvärr så kan vi inte serva cykeln här hemma längre för butiken har lagt ner. Pensionering är anledningen till det. Så vi måste åka en halvtimma för att serva nu. Maken blev glad för han fick utelunch. Jag hade tydligen cyklat 200 mil på det halvåret som jag använt den. Ganska bra jobbat ändå.

Det bästa igår var nog ändå att fönstren är putsade. De var mycket skitiga. Fast bästa fönsterputsaren var så snäll och sa att de inte var så smutsiga. Vi anlitade en av våra tidigare städerskor. Hon är bäst. Tack för hjälpen!

Dagens mysigaste var att äldsta sonen och jag avslutade dagen med påskmässan. Det var mycket högtidligt och en fin stund tillsammans. Han funderar kring religion och vill veta mer. Hans förslag att vi skulle gå på en gudstjänst under påsk. Jag föreslog den vid halvtolv igår. Jag hoppas på fler tillfällen i kyrkan med sonen.

Fortsatt Glad Påsk önskar jag er alla. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

På besök hos mamma

Igår var vi hem till mamma och hennes sambo. Och hennes lilla bortskämda gris. Alfie. Hunden som fick mamma att frångå alla hennes principer. Som att hundar ALDRIG får vara i soffan eller sängen. Eller få mat från bordet när man åt.

Den lilla kelgrisen fick juice och rostad smörgås till frukost. Även när vi bodde på hotell och besökte storebror. Då åt vi alla frukost tillsammans på hotellet. Även grisen som fick tillsmugglat sig rostad smörgås. Något gjorde han med henne, för allt som varit regler innan var nu undantag.

Mammas kelgris.

Snön ligger kvar på sina ställen men våren började synas även hemma hos mamma. Vi fikade tillsammans och sedan gick vi till mamma. Vi hade massor av minnen att prata om. Denna gången blev det om resor som de och vi gjort. Vi tittade också på kort. Mamma och jag är väldigt lika till utseendet men också i sättet (även de dåliga sidorna.)

Hos mamma.
Du finns för alltid i mitt hjärta står det på ljuset.

Mamma finns för alltid hos mig, i hjärtat, i tanken, i kroppen, i allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mamma sa till mig

Det närmar sig påsk och mamma kommer närmre. Det gör även sorgen. Med sorgen kommer också minnen, många glada sådana med. Det blir en blandning av skratt och gråt. Det känns som att det bara fortsätter flöda och kommer aldrig att avta. I helgen har jag passerat förbi mammas hem och hennes sista boende. Så mycket som rann över mig.

Mamma var en stor förebild. Lika envis som stark, vilket gjorde att hon blev än starkare. Lika våghalsig som smart. Mamma var den bästa mamman. Jag är glad att jag sa det till henne. Jag är glad att jag sa till henne: Jag älskar dig! Varje gång vi sågs eller hördes de sista åren. Jag är glad för allt mamma sa till mig.

Mamma sa till mig att jag kunde om jag bara försökte. Mamma sa till mig att stå upp för mig själv, extra mycket när det var jobbigt. Mamma sa till mig att sträcka på mig, för är man lång blir man bara längre om man hukar. Mamma sa till mig att jag dög precis som jag var.

Mamma sa till mig väldigt många saker som stärkte mig. Mamma sa inte bara till mig. Hon visade också. Oavsett om jag gjort fel eller inte så fanns hon där när jag behövde det. Mamma visade mig hur hon agerade. Mamma visade att hon var stark även när hon var svag. Mamma visade vägen och jag försöker att följa.

Det mamma aldrig sa var vad jag skulle göra. Mamma försökte aldrig påverka mig i mina beslut. Hon lät mig göra mina egna misstag, sedan fanns hon där för att hjälpa till om misstagen var för stora för att hantera själv. Mamma fanns alltid där. Även nu, fast det gör ont.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken är sjuk

Igår var maken inte så pigg. Han hade haft en jobbig natt och var rätt långsam. Förutom när han skulle till toaletten, då var han inte långsam. Maken var dålig i magen. Det fortsatte under dagen. Han sprang ganska ofta till toaletten.

Han pustade, stånkade och stönade också rejält. Han tog samarin och pepcid. Allt för att försöka stilla sin mage men med ganska dåligt resultat. Vi kom fram till lunchen och han ville äta. Det är ju ett bra tecken.

När vi åt så kom han på vad som var fel. Han hade ju så klart Salmonella. Vi har ju ätit massor av ägg OCH han läser min blogg. Salmonella passade in på symptomen. Vi äter också äggen lite krämiga eller lösa. För Salmonella dör först i 65 grader. Det räcker dock med någon sekund i 65 grader för att bakterien ska dö. Löskokta ägg har definitivt inte kommit upp i 65 grader. Krämiga är osäkert.

Klart han har Salmonella när jag skrivit om det. När jag påtalade att hans symptom inte stämde så bra, då blev han lugnare. För Salmonella har diarré, det stämmer, som symptom. Men sedan är det även buksmärtor (vilket han tyckte han hade), feber (vilket han inte hade) och ibland kräkningar (vilket han inte hade). Jag talade inte om att ledinflammation kan uppträda vi Salmonella för då har han snart det.

Framåt kvällen så var det lite bättre. Han åt även middag med god aptit. Han gick inte på toaletten så ofta. Han kom fram till själv att det var nog magkatarr på grund av väderomslag och för mycket arbete. Det sista är antagligen större orsak än vädret. Maken tycker tvärtom alltså. Idag gissar jag att maken är pigg och alert igen efter en dag med vila och nära till toalett.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Makens mardrömmar

Jag är borta i helgen. Igen. Jag har varit borta många helger nu. Det kommer dessutom bli fler. Det är mitt ideella engagemang inom IOGT-NTO-rörelsen som gör att jag är ute och far. Denna gången håller jag mig i Sverige. Maken är dock fortfarande hemma.

igår jobbade jag hela dagen med serviceresor. Det innebar att jag såg inte maken alls på dagen. Förutom till frukost. Lunch blev för mig ensam i bilen på annan ort. Sedan sågs vi en stund när han skjutsade mig till tåget. För att överhuvudtaget komma fram igår kväll behövdes skjutsen av maken.

När vi satt och väntade på tåget så sitter vi nära och gosar. Det var inte så länge vi kunde sitta så för det var tight till tåget. Men hur som helst, när jag säger till maken att nu får han var ensam i helgen. Hans svar var: Ja, då får jag skrika ensam, tills grannarna tror jag blir yxmördad.

Inte svaret jag väntat mig. Men väldigt kärleksfullt. Maken har ibland mardrömmar. Det har vi väl alla. Jag är vaken ganska mycket på nätterna (som alla vet vid detta laget), så jag klappar lite fint på maken när han gnyr lite.

Det maken menade nu var att nu kommer jag inte kunna hjälpa honom om han får mardröm så han kommer att skrika alldeles själv och de enda som till slut hör honom är grannarna. För skulle jag inte väcka honom skulle det kunna vara högljudda skrik.

Jag hoppas att grannarna slipper kolla om maken är död idag eller imorgon. Om jag inte får skjuts hem igen imorgon så vet jag vad som hänt, alltid något. Jag hoppas också för makens skull att han inte behöver ha några mardrömmar i helgen.

Roliga är han alltid. Om han inte blir dör av sjukdomar så dör han av mardrömmar. han har inte nämnt något om salmonellaåterkallelesen som varit av ägg. Det är ju dessutom andra gången utan att han sagt något. Ägg äter vi varje dag. Han lever än.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Närheten till sorgen och mamma

Igår var det en helt värdelös dag. Just då kändes det så. Inga dagar är värdelösa. Den började långsamt med att jag inte hade några körningar. Det var helt oväntat och jag kände hur kroppen blev tyngre. Kroppen var redan tung och jag skulle egentligen inte kört serviceresor för jag hade annat jobb att göra. Ändå sa jag att kunde köra även igår. Att börja dagen med att inte ha någon körning blev så meningslöst.

Jag vet att det inte var det logiskt. Man vet inte hur dagarna ser ut som chaufför. Kunderna kan boka sin resa en timma innan så det hade kunnat vara att varenda bli var upptagen. Igår råkade det bara var lugnt på morgonen. Ändå blev kroppen tung och inte blev det bättre ju längre dagen passerade.

Jag fick tidig rast som blev mycket längre än vanligt. För att det var en lugn dag. Först så blev jag matt över att jag inte var hemma och kunde spendera tiden med att bara vara hemma. Utan sitta i bilen och tycka synd om mig själv. Eftersom jag inte är så mycket för att tycka synd om mig själv så åkte jag till rummet för andakt på sjukhuset.

Där blev allt mycket bättre. Den tiden jag var där var som en paus från verkligheten. Samtidigt som den blev mycket tyngre, för mamma var väldigt nära. Hon var där, bredvid, ovanför och inuti. Varken kroppen eller sinnet blev lättare, men det kändes ändå bättre. Kanske för att mamma var där och kunde känna med mig.

Har du känt så någon gång. Att man pratar med någon om sina sorger och bekymmer och det är precis samma problem men ändå är det inte ett lika stort problem längre. Tyngden och sorgen är lika påtaglig men inte med samma känsla. Jag har svårt att beskriva det men tårarna rann där jag satt i tystnaden med mammas närhet.

Hos mamma

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Han bestämmer mer och mer.

När jag är ute i världen och far (vilket jag inte borde med den klimatångest jag har) så får maken sköta uppdraget som fastighetsskötare. Han har blivit väldigt duktig med all träning han haft. Först var det taxiresorna som gjorde att han fyllde in för mig. Sedan blev jag sjukskriven och han fick göra ännu mer.

I början så tog han inga egna beslut alls. Om någon boende frågade om något så var hans standardsvar att han skulle kolla med mig. Alltid. Nu har det ändrats. Ganska mycket. Så han både ser till att hjälpa boende utan att fråga mig och även lova saker utan att bekräfta mig att det går bra. Inte alltid men många gånger.

I veckan när jag åkt så var det inbokat en tekniker för fastigheten. Teknikern kunde bara vissa dagar då han utgick från annan ort och då krockade det med att jag inte var hemma. Maken svarade snabbt att det kunde han fixa. Inga problem. Han visste precis vad som skulle visas och vad som skulle sägas och om det eventuellt skulle bli några fler ställen på området. Inga problem.

Han trodde han hade förutsett allt. Han är duktig på det min make. Att förutse saker. Han hade också varit med mig tidigare och visste precis hela ärendet. Han hade till och med kollat en omgång helt själv vid ett tillfälle. Han hade full koll. Dagen kom. Det snöade som bara attan och maken var förfarande lika tillitsfull att detta skulle gå jättebra. Teknikern ringer när han plogar. Han ringer när det är bestämt så maken svarar så klart.

Då säger teknikern att han är förkyld. Maken svarar nog fortare än hjärnan hinner processa, att det är inga problem. Vi håller avstånd bara. Teknikern kom. Maken visade vad han skulle visa. Båda höll avstånd. Det bestämdes en ny träff och mötet vara över. Maken fortsatte ploga och teknikern åkte till nästa uppdrag.

När maken berättar det här för mig så har hans hjärna hunnit med att processa vad som hänt. Teknikern hade varit förkyld! Tror du att jag kommer bli förkyld nu? Frågar han mig. Innan jag hinner svara så tillägger han, ja, jag kommer nog bli sjuk nu. Tänk om jag blir jättesjuk? Tänk om det kommer ännu mer snö och jag ligger sjuk? Då kommer ingen kunna ploga.

Maken hade inte riktigt koll på allt. Han hade inte räknat med att någon kunde vara på jobbet förkyld. Inte efter pandemin. Han hade dock koll på allt väsentligt, för teknikern gjorde vad han skulle och maken visade rätt saker. Sedan att maken kommer bli dödssjuk nu, det är en annan femma. (Vilket han inte blivit än och han har passerat inkubationstiden med några dagar). Det är tur att jag snart är hemma och kan pyssla om honom när han ligger för döden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man blir bortskämd hemma hos syster

Jag har varit hos syster i helgen. Det har varit mycket avkopplande och jag har blivit bortskämd för fullt. Jag fick dessutom en oväntad visit till en gammal vän från gymnasietiden. Vilken var en mycket glad överraskning. Hon skulle egentligen inte varit hemma denna helgen men ändrade planer gjorde att vi kunde ses också.

Jag har haft lyxretreat hela helgen med goda samtal, roliga samtal, allvarliga samtal med massor av skratt under hela helgen. Igår blev det dessutom lyxmiddag som kära syster bjöd in till. Det var havskräftor, lyxbröd och tillbehör. Hemgjorda aiolin måste jag självklart nämna.

Lyxmiddagen

Vi avslutade kvällen med bullar och te i soffan. Där fortsatte skrattet och allvaret. En mycket härlig kväll hade vi igår. Bullarna var antagligen gjorde på surdeg som var inhandlade på ett bageri. En vän till min syster hade med sig bullarna och lite för-snacks också. Att bara kunna slappna av, äta gott och njuta av stunden med fina människor är en ynnest som alla inte har. Alldeles för många människor är ofrivilligt ensamma. Det tänker jag alltid lite extra på när jag är med människor som jag trivs och har det bra med.

Denna helgen kommer jag ha med mig ett tag. Det är alltid bra att ha något som man kan minnas tillbaka på. Sedan bör man också kunna ha något att se fram emot. Just nu ser jag fram emot våren och lite mindre kyla och lite mer blommor i trädgården.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken har full koll

Ingen har missat att jag kombinerar mitt jobb som fastighetsskötare med att köra serviceresor. Vilket är två mycket roliga jobb och jag trivs jättebra med kombon. Dock kör det ihop sig lite ibland. När vissa saker måste utföras samtidigt på båda min arbetsplatser. Eller snarare det dyker upp något som behöver göras på fastighetssidan när jag sagt ja till att köra bil. Då brukar maken hoppa in. Vilket han gör med bravur.

I veckan uppstod problemet. Jag fick uppdraget att införskaffa två datorer till jobbet. Jag kan datorer hyfsat bra. Jag satt med personen som skulle ha den andra och vi gick igenom specar om vad som behövdes. Vi kom fram till att det var två olika vi behövde då det är två helt olika saker de ska användas till. Den jag ska använda som fastighetsskötare behöver stort minne för att kunna ha en stor databas med nyckelssystemen till exempel. Den behöver heller ingen stor skärm, bättre att den är enkel att bära med sig.

Vi kom fram till vad vi skulle ha och jag skulle införskaffa dessa. Då kunde jag dagen efter. Då när vi bestämde det. Sedan fick jag frågan om jag kunde köra och jag sa ja. Mest för att jag vet att det är svårt att få tag på någon annan att köra. Enkelt tänkte jag, eftersom maken är otroligt duktig på datorer och jobbar dessutom med programmering så det tänkte jag var smidigt för honom.

Jag hade ju dessutom två specifika produkter som jag hade tagit fram. Inte bara vad som behövdes utan jag skickade länkar på vad jag ville han skulle köpa. Det gick vi igenom på kvällen. Efter en stund inser jag att det är nog bättre jag åker själv. Han ställde tusen frågor. Vad ska de användas till. Räcker det med 8 i RAM-minne? Det är inte den bästa processorn. Kommer minnet räcka. Det finns större minne, du ska ju ha en databas på. Då sa jag faktiskt att jag kunde ordna det själv.

Bara några dagar senare. Även om det var kampanj så spelade det ingen roll. Då fick jag hitta något annat om det skulle hinna ta slut. Maken meddelar att han har full koll och ska åka till butiken och köpa det jag vill ha. Dessutom ville jag ha en extern hårddisk. Tre produkter totalt, två datorer med helt olika specar och en extern hårddisk. Inga problem säger maken.

Dagen efter så ringer telefonen. Jag kunde faktiskt svara för jag hade precis släppt av en kund. Han hade några frågor bara… Skulle det vara mindre minne på den ena datorn? Den med större minne har mindre skärm, ska det vara så? Och 8 i RAM det borde inte vara något problem. Det var 2 TB på hårddisken? Ja, men då så, nu har jag full koll. Jag köper det nu. Vad bra för jag hämtar strax en ny kund, säger jag. Är det säkert att du har koll. För jag kan köpa dem själv en annan dag. Absolut, jag har FULL koll, säger maken.

Det går en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, ja till och med åtta sekunder, sedan ringer maken igen. Han hade bara en fråga till, skulle skärmen vara 15,6 tum på den med mindre minne. JAAAAAAAAAAAAAAAA. Vad bra, jag har full koll. Jag har köpt nu. Så bra och det enda jag bad dig dubbelkolla har du gjort det? frågar jag. Eh, ja, eller vad då? Att de är windowskompatibla och inte google. JUST DET, ja men vänta lite. In i butiken och fråga personalen som bekräftade att det var de.

För den detaljen finns inte på hemsidan. Inte heller på lådan som datorn levereras i. Det misstaget har en vän gjort som inte kunde installera windows på nyinköpta datorn. Det misstaget har inte vi gjort heller. För maken har ju FULL koll! Men jag tror jag installerar datorerna själv. För jag vet när jag har koll och inte. Roligt har vi hur som helst, både på jobbet och hemma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.