Kategori: Familj

I förrgår på kvällen när vi skulle gå och lägga oss så grälade maken och jag. Det är inte ofta det händer. I förrgår hände det. Jag har nog inget att skylla på men jag har varit hängig ett tag. Mest beror det på urinvägsinfektion men också att jag jobbat på mitt max under en tid nu.

Det gör att jag eventuellt är lite tjurig. Jag säger inte att jag är det, bara eventuellt. Min ork är inte på topp KANSKE inte humöret är det heller. Igår när jag lagt mig så försökte jag prata med maken. Maken var inte i rummet ännu. Han hörde mig inte. Jag fortsatte att försöka kommunicera med honom. Det gick inte.

När han väl kom in så sa jag hans namn. Han svarade med mitt namn tillbaka OCH sedan gick han. Tydligen blev jag lite tvär av det. (Igen, jag säger inte att jag var det. Andra påstår det.) Hur som helst är allt ganska löjligt. Det jag ville var inget viktigt och jag tänkte låta det vara. Dock så var inte maken nöjd med det.

Han började att fråga om det var något. DÅ blev jag tvär. Jag orkar inte med att hålla på och tjafsa. Det var ju inget. Vi fortsatte ett tag att gräla på varandra. ÖVER INGENTING! Till slut gav maken upp och somnade. Jag somnade inte. Inte för att jag var arg utanför att jag inte sover så bra.

Att somna utan att ha rätt ut allt känns inte bra. Så när det var dags för mig att somna så kröp jag jättenära och gosade in mig för att somna. (Vilket maken inte är så förtjust i när han ska sova. Han gosar gärna men inte när han sover.) Då kom det gos tillbaka och jag visste att allt var väl. Jag somnade gott bredvid maken och på morgonen var vi lika glada som vanligt.

Eller jag var glad och maken gladare. För han tyckte jag skulle ta en ledig dag. Han tyckte att jag skulle få krya på mig. Han sa att han kunde göra mitt jobb som var akut och så skulle jag vara ledig. Jag var inte sen att tacka nej till erbjudandet så var vi båda gladare än vanligt.

Min hängighet höll i sig hela dagen. Kommer antagligen göra det idag med. Jag behöver krya på mig för till helgen ska jag åka bort. Ibland behöver man prioritera och det gör jag nu. Hellre bortrest i helgen än tjäna pengar i veckan.

När man är hängig så kan man pigga upp sig själv genom att åka till favoritbutiken. Växtkraft. Det var nästan det enda vettiga jag gjorde igår. Jag behövde en växtlampa till olivträdet. Samt att jag eventuellt har tagit död på några krukväxter på insidan. Min plan var att bara mysa omkring och få med mig två växter samt en lampa hem.

Jag njöt verkligen. Jag gick omkring säkert en timma eller mer. Solen sken och ingen blåst. Det var så skönt och mycket bra för min hängighet. Det piggade upp mig att gå där. Jag kom också hem med krukväxter och en lampa.

Att jag dessutom kom hem med några andra växter till trädgården är en helt annan sak. När jag gick där och mös i trädgården så såg jag flera växter som var spännande. Som en oxbär på stam, eller en blå järnek. När jag bad om hjälp för att få veta lite mer om växterna jag valt så fick jag reda på att de idag skulle ändrat till 50 procent istället för 30 procent på alla fleråriga växter till trädgården. Vilket jag skulle få om jag handlade.

Då passade jag på att köpa några julrosor igen som jag kan hoppas på överlever i kruka. Jag har dödat tre stycken tre år i rad. Därför satte jag två i jorden i år på olika ställen. För jag gillar julrosor. Nu kan jag låta två få vara ettåriga. Fast bara för det kanske de överlever nu. Det blev lite annat smått och gott också.

Idag kommer jag nog att ha en hängig dag till. Jag får se om jag kommer jobba i trädgården som terapi. Eller så försöker jag komma på platser att sätta mina nya växter. För det vet jag inte. Bara att jag ville ha växterna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mamma hade fnissat gott åt oss när vi satt där, minstingen och jag. Minstingens fina vas gick sönder i korsdraget och vi kom fram till att Kintsugi vore det bästa att laga den med. En japansk lagningsteknik som framhäver skadorna istället för att försöka dölja desamma.

Jag kan avslöja att det var ganska svårt. Det var epoxilim som man skulle pensla med guldpulver när limmer fortfarande var klibbigt. Jag kan avslöja att väldigt mycket var klibbigt ett tag. I beskrivningen stod det att man skulle ha handskar många gånger. Vilket stämde mycket bra. Vi gjorde av med många handskar. Många fler än vad som var med i paketet.

Jag var smart nog att också ha underlägg till arbetet. För limmet blev som sagt lite här och var. På bilden syns minstingens vas. Som blev riktigt bra när det var klart. Den hade ju dessutom guldstrimmor i sig innan. Min ena blev också bra. Den andra mindre bra. Det är ganska enkelt om man bara ska laga lite grann. Men är det många bitar så är det svårt att få limmet snyggt applicerat. Särskilt när det ska vara fint på utsida och insida. Är det bara ena sidan blir det mycket lättare.

Vasen var det viktiga. Jag kommer nog att göra det igen om något går sönder. Vi hade jättemysigt tillsammans. Nu när minstingen inte bor hemma längre så var det speciellt att få vara men honom och prata minnen om mormor och mycket annat. Som att tålamod är inte minstingens största egenskap.

Självklart åt vi god mat och mamma var med i allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland blir maken upprörd över saker som inte bekommer mig alls. När han har sina Kalle Anka utbrott och verkligen blir arg. På en sekund eller kortare tänder han till och sedan försvinner det som tur är ganska fort. Jag tänder inte lika fort, det är en ganska lång process innan jag blir riktigt arg. Jag kan ha mer sansad reaktion också (oftast).

Jag gissar att det är så de fungerar för de flesta i parrelationer, man är som man är och reagerar olika. Något som maken och jag båda blir upprörda över, fortfarande jag mer sansat än maken, är Sverigedemokraternas olika utspel. Maken blir dock inte Kalle Anka, han uttrycker mer starka ord än vad jag gör. Vi är helt överens, vilket är det viktiga här. Hade vi inte båda varit upprörda så tror jag det hade varit svårt att vara olika tillsammans.

Som den senaste saken som kommit upp, inbjudan till Andravärldskrigsinledelsefika den 1 september. Hur kan man ens komma på tanken? Personen som jobbar för SD har skickat ut detta mejl till personal på riksdagskansli. Personen säger nu att det är ett missförstånd. Om det är det, så är det helt absurt att personen inte insåg problemet. Om det inte är ett missförstånd är så klart precis lika illa.

Om du vill läsa hela försvaret från personen så är det fortfarande i skrivande stund olåst artikel på Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KnvzR7/sd-tjansteman-angrar-fikamejl-kanslichef-slutar. Personen har gjort sin sista dag på jobbet och som vanligt så fungerar det. SD har gjort likadant i alla situationer som dykt upp där det varit mer än olämpligt, personen har fått avgå eller sluta sitt jobb. Och folk går på det.

Eller ännu värre, folk håller med och tycker att det är rätt. Då blir jag ännu mer rädd. För då väntar ett odemokratiskt Sverige inom kort. Där media är styrt och åsiktsregistrering görs. Båda dessa punkter står SD för öppet. Ingen behöver avgå eller sluta för det. Och folk tycker tydligen att det är okej. Det tycker inte jag. Inte heller maken. Det gör oss upprörda tillsammans. Vilket är tur. Alltså delen med tillsammans. Det bästa hade varit att vi sluppit vara upprörda och inget av det existerade.

Om du är i en parrelation, blir ni upprörda över samma saker eller skiljer det sig åt väsentligt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I lördags åkte vi iväg för en semestertripp. Det var inte långt från hemma men det var långt från arbete. Resan var bara lugn och ro med en massa mat. Inget annat. Om jag säger att det inte var något annat så friserar jag sanningen en del. Det var MASSOR av regn också.

Vi visste det skulle bli regn. Med varning om massor. Regnkläder, paraply och kanot stod på packlistan. Kanoten följde inte med även om det skulle varit behjälpligt vissa stunder. Det som inte stod på listan var stövlar. Känns inte så sexigt att gå ut på restaurang med stövlar och äta middag tillsammans på en date.

Stövlarna hade behövts. Jag köpte nya skor på rea. De gamla skorna är ännu inte torra. Så det var ett smart drag. Sedan när vi gick ut igen så var det inget regn under tiden vi promenerade. Massor av regn när vi åt. Åskan hade lämnat då, den var under skoshoppingen och lunchen. När vi gick hem från middagen var det regn men inga skyfall.

Vi klarade oss väldigt bra från regnet med tanke på hur mycket det regnade. Blöta skor är ett litet pris att betala. Både maken och jag var ju torra på resten av kroppen tack vara bra regnjackor samt paraply när glasögonen behövde sitta på näsan.

För att visa hur bra helg vi haft så kommer en bildkavalkad av allt fint men mest gott från vårat dryga dygn borta. Brunchen på Spira kan jag rekommendera. Mycket gott att välja på. Som vanligt så åt jag mer än fem personer behövde men det var det värt.

Eggs benedict är en favorit. Det blev det en utan bröd också. Våfflan blev det bara en men hallonsorbeten (som jag valde, maken tog vaniljglass) var som en smakexplosion i munnen. Budapest blev det två då den är en stor favorit. Jag hade gärna tagit en prinsess till men någonstans måste man dra en gräns. Den var där igår.

Vi svalt inte på vår resa. Vi hann också med att köpa lite tavellister åt minstingen så han kan få upp sina tavlor. Det blev på hemvägen så räknas inte till vår resa egentligen. När vi kom hem blev det lite choklad som vi shoppat på lunchen i lördags. Det finns lite mer godsaker med hem som vi kan njuta av och tänka på vår goda resa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.