Idag för mamma. Idag är det gudstjänst för mamma. För att påminna oss om hennes liv. Vi talar om att hon alltid kommer att finnas med oss. Idag blir det en dag enbart för mamma.
Gud vi tänder ett ljus och minns vad mamma har betytt för oss. Vi vilar i vissheten att ingen kan falla ur ditt minne, Och att vår egen död inte ändrar på detta. Hjälp oss att leva i tilliten att vare sig vi lever eller dör, så har vi vårt hem och vår förankring i dig. Gud, ljusen får också påminna oss om det stycke livsväg som vi fått dela. Tack för vad mamma fick ge och ta emot. Var med hennes närmaste i deras sorg. Amen.
Svaret är enkelt. Ändå så försöker man hela tiden. Jag har köpt en mangel. Även om den inte ger kärlek så ger den värme. Det är en varmmangel. När vi bodde i lägenhet så kom mamma ibland och lånade mangeln. Hon hade aldrig någon egen. Hon strök det som hon ville mangla. Lika med torktumlare. Hon hade inge torktumlare så hon lånade när duntäckena behövde tvättas.
Jag önskade mig en mangel när jag fyllde trettio. Jag fick ingen mangel då. Inte heller när jag fyllde fyrtio. Då hade jag redan fixat en begagnad själv. Jag älskar att lägga mig i manglade lakan. Nu har jag uppgraderat mig med en varmmangel. Självklart begagnad. Den fungerade fint och jag kommer att använda den lika mycket som min kallmangel.
Min nya varmmangel.
Nu är frågan om den första ska få vara kvar i hemmet eller om den ska säljas? Jag har redan lagt ut den och flera som är intresserade. Men eftersom jag fortfarande har två så använde jag båda när jag tvättat så mycket lakan. Därav frågan. Men hur ofta tvättar man sex uppsättningar lakan vid samma tillfälle? Inte så ofta. Jag brukar ha två uppsättningar som inte är riktigt samma tillfälle. Minstingen och vi byter inte i sängen på samma dag. Vi städar på fredagar och han på måndagar. Dessutom så bor han inte hemma här hela tiden. Då är det bara en uppsättning.
Svaret blir att jag ska sälja kallmangeln. Det finns inte utrymme för att ha två. Och om det skulle vara kärlek jag köpt så skulle det bara bli problem med svartsjuka dem emellan. Lättare att bara ha en på så många olika nivåer.
Att stå och stryka som mamma gjorde finns inte på min karta. Mamma strök det mesta. Lakanen skulle dras. Det fick vi hjälpa till med. Fördelen med en mangel är att man inte behöver någon som hjälper till att dra. Jag kan göra det själv. Det är bra. Att vara själv är inte lika bra. Äldsta sonen tycker det är sorgligt att det nu inte finns någon i livet som kommer få träffa sina barnbarns barn. Han har inga mor- eller farföräldrar i livet.
Men andetagen liver vidare och alla minnen finns i mitt hjärta.
Igår planterade jag resten av mammas blommor. Mammas blommor som flyttat hit. Jag kommer behöva köpa lite kant och annat för att det ska bli klart. Men blommorna är nere i jorden.
Den saknaden när blommorna kom ner. Insikten om att jag inte kommer kunna berätta om hur det gick med planteringen. Att mamma ska godkänna arbetet och säga att det blir bra. Att alla kommer klara sig. Som alunrötterna i skuggan. Kommer det gå bra? Mamma hade sagt det.
Några hamnade under stenen. En klematis på hörnet vid ”spaljén”.
Antagligen sitter de alldeles för tätt. Några alunrötter hamnade i rabatten som bara fortsätter efter altanen. Där ska det inte vara någon rabatt ännu. Jag behöver antagligen flytta hortensian också därifrån. Den hamnade i jorden sporadiskt förra året. När jag handlade åt mamma så råkade lite följa med hem också.
Jag pratade med en fin vän igår. Han planterar på balkongen och har både klematis och kaprifol ute året runt i kruka. Eftersom han har dem på balkongen. Då frågade jag honom vad han trodde om att sätta en av mammas i kruka här hos mig. Han sa att det kommer gå bra och frågade om läge och annat. Tipsade om att den bör stå vid en vägg. Vi kom fram till att det ska gå.
Sä här blev det. Zoomar man in så ser man den lilla klematisen.
Jag kommer få pyssla lite med den varje höst. Med isolering och så. Men det får det vara värt. Jag tror det kommer bli jättefint med mammas klematis där. Varje gång jag kommer hem så möte mamma mig. Mammas tilltufsade gräs hamnade i skuggan vid badkaret. Vi får se om de hämtar sig. Jag får skaffa gödsel. Det har jag inte gjort i år, gödslat.
Mammas gärs till höger som sticker fram.
Jag planterade också om mammas blomma som hon hade inne. Den fick hon för tre år sedan av Centerkvinnorna. Den har överlevt. Mest kanske pågrund av personalen. Men jag har också vattnat. Men framför allt har jag lindat upp rankorna. Många gånger. Mamma har sagt att den inte behövt planters om. Jag har sagt att den behövt. Nu är det gjort. Antagligen så kommer mamma ha rätt och den överlever inte. Nu har den blivit lindad på en av alla mina skrotsaker. Den har gått om utrymme att bli lindad mera.
Mammas blomma.
Jag planterade också om blommor från min vän som gått bort. Nu blir det vila från det ett tag. I helgen ska jag flytta (igen). Nu kom plåtslagaren så jag har inte riktigt tid mer.
Jag har fått mycket berättat om mamma. Jag har varit mycket med mamma. Jag vet att mamma var en bra vän. En vän som fanns för alla, alltid. En vän som hade en extra plats vid bordet när någon kom. En vän som fanns och lyssnade när det behövdes. En vän som gjorde något du behövde hjälp med. En vän som hörde av sig.
Mamma var en mycket bättre vän än mig. Mamma ställde alltid upp. Alltid med glädje. Om det skulle vara jobbigt för henne så var det inget hon visade. Hon behövde ladda batterierna. Hon tyckte om att vara ensam. Gärna på kvällen framför Tv:n med ett stick-arbete på gång. Eller med en bok. Som hon läste så fort att hon inte kunde låna tillräckligt med många böcker i bokbussen för att räcka en månad. Tygpåsen höll inte för fler.
Mamma hann med att vara en bra vän samtidigt som hon hann med att vara ensam. Jag vet inte hur men det gjorde hon. Jag hinner inte vara tillräckligt mycket ensam för att ladda batterierna så jag blir en mindre bra vän. En vän som inte hör av sig tillräckligt. En vän som inte alltid ställer upp. En vän som inte hinner lyssna.
Utöver att mamma var en väldigt fin vän så var hon också väldigt omtänksam mot omvärlden. Mot människor i nöd såg hon alltid. Hon hjälpte om hon kunde. Som att köpa ett par vantar åt tiggaren utanför butiken när det var kallt. Eller ta upp liftare utan det minsta rädsla för vad som kunde hända henne. Hon såg och gjorde skillnad. Mamma hade ett stort hjärta. Ett hjärta med plats för alla.
Mammas hjärta var starkt. Starkt även för andra. Det är svårt att vara stark för andra. Det är svårt att låta någon testa sina egna vingar och ändå finnas där. Att vara stark för någon annan utan att göra något kan vara det svåraste. Mamma kunde det. Hon kunde ge hjälp och styrka genom att bara finnas nära. Att öka självkänslan och förtroendet för sig själv att man hittade modet. Modet att våga. Det var mamma duktig på.
Jag önskar att jag var en lika fin vän som min mamma. Även om jag aldrig kommer bli det så kommer jag aldrig att sluta försöka.
Nu börjar livet utan mamma. Eller livet med mamma inom mig istället för hos mig. Jag har svårt att se hur det ska bli. Vad kommer hända? Det blir inga mer besök hos mamma. Det blir inga mer telefonsamtal till mamma. Det blir inga…
Idag ska vi hämta hem mammas saker. Idag ska mamma flytta hem. Igår flyttade mamma från sitt boende och idag ska hon komma hem. I höstas planterade vi och gjorde fint hos mamma på hennes uteplats. Dessa blommor ska få flytta hem. Mammas blommor ska nu bo hos oss istället.
Mamma flyttade ut igår, idag flyttar hon hem.
Vad händer sedan? Jag vet inte. Jag är glad för allt som vi ändå hann med på den korta sekund som vi hade tillsammans. Nu ska jag fortsätta resan ensam med mamma inom mig. Mamma har lärt mig massor. Mamma har låtit mig lära mig saker själv. Det viktigaste mamma har alltid trott på mig. Nu får jag tro på mig själv.
Jag vet inte vad jag ska skriva men så här tänker jag.
Samma dag jag föddes så var jag en del av mammas andetag. Jag är en del av mamma. Varje andetag, alltid så är jag en del av mamma. Mina barn är en del av mormor. Mormor kommer leva vidare. Genom våra andetag. Mormor har inga barnbarnsbarn men jag gissar att det kommer. Så länge det gör det så kommer mormor leva vidare i våra andetag.
Mamma fanns en evighet. En evighet som inte var längre än en sekund. Vi finns så kort tid på jorden. Jorden bara fortsätter att snurra och en evighet blir till en sekund. Vi försvinner i tid och rum. Och mammas andetag lever vidare i oss. Mamma gjorde allt för oss. Hon hjälpte oss att andas många gånger. Några gånger så hjälpte vi mamma att andas.
Nu är du vidare mamma men vi har dina andetag. Du finns för alltid med mig och mina andetag. Utan dig så fanns inte jag. Utan dig skulle livet inte finnas.
Vi var så klart hela dagen hos mamma. Så inget märkligt med det. Min syster och jag kom och avlöste vår bror på morgonen. Mamma var orolig när vi kom och hade varit orolig på kvällen. Hon hade sovit ganska lugnt. Sedan började det på morgonen igen. Mycket tidigare än vanligt. Då var oron igång.
Oron varade tyvärr hela dagen. Mycket hög feber, nästan 40 grader, febernedsättande hjälpte inte. Ingen sömn. Men att hålla handen gjorde att det blev lite ro. Inte mycket men lite. Det och lite musik, lite tända värmeljus var hela dagen. Vi hade öppet för att få in frisk luft. Jag frös och mamma var varm. Jag kylde mamma och hon värmde mig. Jag lånade också mammas värmedyna som hon fick i julklapp. Den har hon använt mycket. Men med hög feber i kroppen så får dottern använda den istället.
Nu kommer det märkliga. Under dagen får jag ett samtal från sjukhuset om min vän. Hon var inne på sin sista dag. Jag var välkommen att hälsa på trots att hon låg på en Covid-avdelning. Hon var inte vid medvetande. Vad gör man? Tar man och sätter sig i bilen och riskerar att inte kunna fortsätta besöken hos mamma. Man vet att vännen inte kommer att få några andra besök.
Jag behövde inte fundera så länge. En halvtimma senare kom det ett nytt samtal och jag behövde inte komma längre. Att ha tankarna på två ställen är svårt. Och det som var det märkliga. Hur man hanterar något som man inte behöver hantera vanligtvis. Jag vet heller inte allt man behöver göra.
Något som är skönt är att jag vet precis vad min vän vill nu. Nu när hon har nått slutet på vägen. Jag vet precis hur hon vill ha det kring alla olika delar. Det jag inte vet är hur man gör för att få till alla de delarna. Jag kommer lösa det. Jag har två veckor på mig innan första delen måste vara löst. Problemet är att jag inte är anhörig. Det är den största frågan hur den löses. Jag har lovat att göra detta. Det har varit bestämt i många år. Nu ska jag bara hitta lösningarna.
Min bror är hos mamma nu på morgonen och avlöser hennes sambo. Jag ska vara mitt på dagen och sedan ska syster sova där. En stund i taget, gäller nu. Idag kommer dagen vara mindre märklig, hoppas jag.
Dagen har sprungit på i seg sirap. Eller som i ett vakuum. Hur blir det om man springer i ett vakuum? Är det som sirap kanske. Sannolikt inte. Det spelar ingen roll. Dagen har varit långsam och konstig. Mamma har haft någon av oss hos sig hela dagen. Ikväll så är det bror som sover där. Jag och syster kommer dit imorgon på morgonen.
Mamma är inte jättepigg men hon ger oss lite respons emellanåt. Det blev ett leende idag när vi åkte hem. Varje dag när jag pratat eller träffat mamma så har vi alltid haft som Hejdå att jag säger: Jag älskar dig. Mamma har svarat om hon kunnat: Jag gillar dig också. (Ibland har det varit ett älskar istället för gillar. Tror det ordet är svårare att säga.) På sista tiden så har det inte blivit något svar alls. Det kanske har kommit ett ja. Med min kommentar: Det är tur för dig det. Med påföljande fniss.
Leendet kom först ett försiktigt när jag sa det idag. Eftersom mamma har så svårt att prata nu så tillägger jag: Jag vet att du älskar mig också OCH det är tur för dig det. Med resultatet ett väldig stort leende. Eller inte så väldigt men för den nivån som är nu så var det det. Mamma är med och vi har kul tillsammans. Vi får bara tänka till lite hur vi gör. Vi anpassar oss efter rådande situation.
När vi, jag och syster, åkte så tog sambon över och sedan kom då bror. Mamma har hängt med oss alla idag. En bra dag i solen, med vakuum och lite sirap. Nu ska jag försöka vila lite för en ny dag imorgon. Glöm inte att hitta en stund som du njuter av alla dagar. Även om däcket har åkt av efter de nya sommardäcken är på. Något är bra på en dag. Alltid. Du behöver bara hitta det. Idag var det mammas leende och hennes blå ögon. Igår var de stängda större delen av dagen. Men inte idag.
Nu vände vi helt om. Jag är kvar hos mamma. Vi ska fortsätta vara hos mamma dygnet runt. Jag har alltså blivit här hela dagen. Jag åker hem ikväll och syster sover här inatt. Det kommer bli bra.
Jag jobbar en del när jag är här hos mamma. Idag har vi dock mest haft trädgård på agendan. Igår var det ju trädgårdstider. Som hon och sambon tittade på när jag kom. Det är så bra. Jag har ju inte sett det avsnittet, så mamma och jag har istället pratat trädgård. Eller jag har pratat trädgård och mamma har lyssnat.
Jag ser fram emot att mina julrosor kommer ta sig och visa att mitt misstag inte var så viktigt. Jag har förberett mig inför detta årets säsong med att skaffa en ny vattenkanna. Jag insåg att det behövs en vattenkanna i trädgården och krukorna som står ute. Förra året så tog jag den från altanen och använde. Men vi har ingen uppgång från trädgården till altanen. Man måste gå in och ut för ätt hämta den. Nu har jag då två. En i trädgården och en på altanen.
Nya vattenkannan från Garden Glory.
Jag är mycket nöjd med inköpet. Sedan att jag också handlade på ett erbjudande gjorde inte saken sämre. Jag köpte den på Garden Glory. (Jag har inte sponsrats på något sätt, jag är bara väldigt nöjd.) Den finns i flera färger. Jag har vattenslangen från samma ställe också rosa. Nu har det dessutom kommit en lila kollektion. Jättefina allihopa. Kolla gärna in sidan, gardenglory.se.
Jag kunde inte riktigt hålla mig så jag ”råkade” beställa en vattenkanna som jag också kan ha inne. Till ”alla” mina fina inomhusblommor. Jag har ju så många så en kanna till det behövdes. Jag har numera en hel blomma på övervåningen. Och faktiskt fyra på mellanplan. Det är nästan så jag behöver en vattenkanna på varje våningsplan.
Den blev grå och får en plats i vitrinskåpet i köket.
Jag har visat bilderna för mamma och jag har berättat om mina storslagna planer för trädgården i år. (Att alla växter från förra året helt enkelt ska överleva mig som trädgårdsmästare.) För dessa storslagna planer behövs fina verktyg, eller hur. Det finns en risk att en väldigt fin trädgårdsspade kom med i paketet hem.
Jag vet att den lär bli repig.
Om man tittar på trädgårdstider så vet man hur viktigt det är med bra verktyg. Bra är väl lika med snygga? Jag har alltså väldigt bra verktyg då. Jag lovar att vårda min spade. Så som John Taylor rekommenderar. Det finns ingen sekatör (vilket är tur). Jag har flera sekatörer även om ingen är rosa eller guldig. Eller någon annan fin färg. Svart får duga.
Snart när järnätterna har gett med sig så kommer blommorna upp på altanen. Ett steg i taget. Idag var det prat och planering. Snart blir det verkstad.
Mamma har sovit bra. Hon har börjat en ny antibiotikakur för hon har en infektion i kroppen. Misstänkt lunginflammation. Nu ska det gå uppåt har vi tänkt. Vi kommer inte fortsätta vara 24 timmar om dygnet. Men vi ska hälsa på ofta är ordinationen. Då gör vi det. Mamma är i duschen nu. Det behövs efter några dagars feber liggandes i sängen. Snart blir det frukost i sängen för mammas del. När jag är här så har jag ingen make som servar mig. Jag servar mamma istället.
Jag skriver ett nytt inlägg senare idag. När jag inte är så mycket med mamma.
