Jag minns inte alla dagar i mammas liv. Största anledningen är att jag inte fanns de första 34 åren av hennes liv. Sedan minns man inte allt från första dagen man föds. Frånsett detta så minns jag inte alla dagar av mammas liv. De dagar jag minns är jag mycket glad över att minnas. Min mamma är den bästa av alla mammor och en underbar mormor. Även de gångerna man kom hem till barnvakten och hittade minstingen högst upp i bokhyllan.
Bokhyllan som så klart inte var förankrad i väggen. Hyllan höll och hyllan stod kvar. Minstingen var glad. Mormor var glad, mamman till barnet var lite mindre glad. Men ett minne jag bär med mig med glädje. Mamma var en person som var orädd. Hon kanske inte var det från sin första dag i livet men hon var det sin sista dag i livet.
Jag fyller år snart. Mamma kom alltid med liljekonvaljer till min födelsedag. Även om våren hade varit sen (som detta året) så kom hon med de få blommorna som fanns. Ibland kom hon med så många att doften tog över hus och hem. Jag älskar liljekonvaljer. Anledningen till det är min mammas kärlek till blomman. Ett minne som jag också bär med mig med glädje. På min födelsedag kommer det dock vara ett tungt minne.
Jag minns inte varenda dag. De dagar jag minns är som om att jag skulle minnas varje dag. Varje dag som mamma gjorde skillnad för mig och så många andra. Jag minns hur mamma om och om igen sa till mig att sträcka på mig. Jag har varit lång hela mitt liv. Mamma var också lång hela sitt liv. Utan mamma hade jag inte varit stolt över min längd. Jag hade inte använt högklackat som är så snyggt. Jag minns alla uppsträckningar med glädje.
Mamma och jag fick för lite tid tillsammans. Mamma hade många år kvar i själen men inte i kroppen efter stroken. Mamma var otroligt stark och det kommer jag minnas. En styrka som hon gett vidare. En styrka att tro på sig själv men också att våga visa svaghet. För det är en styrka i sig.
Ett annat minne av mammas orädsla är när mamma står i skyliften högst upp vid nocken på uthuset. Uthuset i två våningar. Och målar. Hon är den som är där uppe i en svajig skylift för hon var inte höjdrädd. Jag kommer heller aldrig glömma hennes svar när någon där nere visade lite oro över höjden, Håll käften! Det var svaret. För hon behövde ingen som oroade sig. Bara hon fick måla klart.
Jag minns inte varenda dag men jag minns och det räcker. Även om det var för lite tid så fick vi ändå mycket tid. Tid som faktiskt mamma gjorde rätt saker med. Mamma väntade inte på att det skulle komma en bättre tid. Mamma gjorde nu. Det är något jag bär med mig och minns. Att våga säga ja till saker som är nu. Att inte vänta på senare.
Mammas liv var ett rikt liv. Det fanns mycket jobbigt i hennes liv men också mycket kul. Ibland gav hon vika men aldrig när det var viktigt. Som att hon lät mig drick ljummen saft istället för välling. Då gav hon vika och mina mjölktänder var svarta. På riktigt, svarta. Mamma visste att det var ingen viktig match, för då hade hon aldrig vikit sig. Hon lät mig vinna för det spelade ingen roll. Idag har jag friska vita tänder. Då var jag nöjd och glad, vilket gjorde mammas liv lättare.
På samma sätt som hon vek sig för min saft så vek hon sig när jag skulle äta. Jag fick sitta i barnstolen liggande så jag hade bordet framför mig. Jag fick äta på behörigt avstånd från resten för att jag åt med hela mig. Det var mat överallt. När jag var klar så tog mamma mig och stolen och ställde in i duschen. Det gjorde mammas liv lättare att låta mig äta själv än att försöka mata mig under protest.
Hon visste alltid när det var en match hon behövde ta. Jag har lärt mig från mamma när jag behöver vika mig. Jag har också lärt mig när jag behöver ta matchen. Mamma tog ofta matcherna. Men då för mig eller någon annan. Oftast inte emot oss barn. Inte för att det alltid var lättare. Med oss behövde hon inte ta matcherna när det var viktigt. Vi tog inte matchen mot mamma. För det hade varit lönlöst. Jag var mycket medveten om det.
Jag visste ju också att mamma var den bästa som fanns till min hjälp när det behövdes. Vilket det gjort ganska många gånger genom livet. Mamma har alltid funnits där. Det gör hon än. Genom minnena. Även att jag inte minns varenda dag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.