Jag har jobbat en del sista tiden. Och om jag inte jobbat så har jag övningskört med minstingen. Maken är orolig. Inte för att jag jobbar för mycket, eller, det kanske han är med. Utan för att jag missar magnolian. Att jag har hela carporten fylld med växter som måste planteras om, verkar inte bekymra honom lika mycket.
Igår kom han och frågade mig om jag hade koll på min kära magnolia? Har du sett att den blommar? Den håller på att blomma över! Har du sett den?. Självklart svara jag nej, att jag inte sett den. Maken bläddrar i sina bilder och får fram bilder på den fina busken.
En av makens bilder på vår underbara Magnolia.
Det ska tilläggas att han frågar mig när jag sitter i fåtöljen. Ungefär 3 meter från ytterdörren och några fåtal meter till för att komma till busken. När han visat mig sina bilder så visar jag honom mina.
Tidigare stadie från mina bilder.Den sista av mina, kanske dagen innan hans.
För inte finns det en chans att jag skulle missa blomningen på magnolian. Jag har följt den varje dag. Innan jag åkt till jobbet på morgonen och när jag kommit hem efter jobbet och på lediga dagar har jag kollat till den. Den är så fin. Jag uppskattar makens oro, för jag hade inte velat missa den. Han hade sett till att jag inte gjort det.
Maken och jag åker oftast tillsammans så vi behöver ingen stor bilpark. Men ibland önskar jag att vi hade det. För de gånger jag och maken inte åker tillsammans. När jag åker ensam kan jag bestämma värmen. Det är svårt att jag bestämmer värmen när vi åker båda. Maken skulle väl dö av värmeslag då.
Jag använder mig av sätesvärme och kläder. Jag åker aldrig med maken utan en jacka med. När jag åker ensam kan jag jag faktiskt ha värme på. Maken har full kylskåpsblås på. Alltid! När jag då hoppar in i en kall bil (den står under carporten och är kall på sommaren med) så blir det inte bättre av isbitar som slår i ansiktet när bilen slås på.
Tänk om jag skulle ha en alldeles egen bil, en där jag bestämmer värmen i bilen. Att faktiskt ha värme i bilen. Maken kan då ha hur kallt han vill utan att ha dåligt samvete eller riskera värmeslag. (Vilket han får om det överstiger två grader i bilen.)
Fast jag kanske inte behöver skaffa massa fler bilar. Det räcker kanske med min kära motorcykel. Maken vill inte åka med på den. Han måste alltså ta bilen om ska till samma ställe som mig och jag kör mc. Vilket innebär att han kan ha kylskåpskallt och jag kan ha vinden runt omkring mig. Kanske så det får bli, maken tar bilen och jag tar motorcykeln.
Igår blev det första övningskörningen. Fantastiskt väder och allt var enligt bästa förutsättningarna. Minstingen fick en noggrann genomgång och självklart tyckte han det var läskigt att ge sig ut i trafiken med en gång. Vi åkte en kortare bit till en större plan så han fick känna sig för lite. Efter det så försvann det som kändes obekvämt.
Minstingen har aldrig framfört något tvåhjuligt fordon med motor. Enbart cykel innan motorcykeln. Som är en tung och väger 260 kg. 1 kg mer än min mc. Vår första tur gick över mina förväntningar. Han kommer snart inte behöva några anvisningar alls. Men både han och jag tycker det är skönt att vi kan kommunicera när vi kör.
Både för att kunna säga hur vackert vi har det i Sverige men också för små saker som han behöver tänka på. Placering i kurvor eller bromsa i god tid om någon ska gå över vägen. Det hade blivit många stopp annars, för att kunna kommentera och påtala saker. Första turen avklarad och många fler kommer det bli. Som talesättet säger: Det är som att cykla, har du en gång lärt dig…
Enligt äldsta sonen var det så. Vilket betydde att den var okej. Till äldsta sonens försvar så bakar jag gärna med smörkräm. Han tycker inte om smörkräm. Därför var vaniljkakan den godaste jag någonsin gjort.
Själv är jag nöjd. Den var mycket god men skulle kunna ha mer blåbär i sig. Även lite citronzest skulle den må bra av. Men vaniljkräm som vätska är en bra sak. Den blir stabil men ändå saftig. Väl godkänd som kan bli mycket väl godkänd.
Till middag blev det ramen. Allt hemgjort, även nudlarna. Den var mycket väl godkänd! Minstingen var mästaren bakom den. Sojaägg, buljong kokt på ben (så klart), kött kokt och marinerat, inlagd shiitakesvamp och lite vårlök, sesamolja med vitlök och sesamfrön som garnering.
Hemgjord ramen
Åh, det var så gott. Jag har ingen aning om hur många timmar som lagts på allt i veckan men gott var det. Att han dessutom filtrerat hallon med mjölk för att göra en mycket god alkoholfri drink var pricken över i.
Hallonfiltrering med nosecco samt tonic
Jag är så tacksam för många saker i mitt liv. Att avsluta lördagen med familjen vid middagsbordet är en ynnest som jag värdesätter mycket.
Först tänkte jag att det bara var att lägga ut bilder från festen. Men när jag tittar på bilderna så är det alltid med människor som inte vet att jag bloggar. Jag måste alltså fråga om lov för att lägga ut bilderna. Vissa vet att jag bloggar och har också godkänt att de kommer i bloggen emellanåt.
Maken vet att han ibland måste var med.Dansen pågår och vi har hur kul som helst. Svårt att säga vem som är vem utom mig, för jag har höghatten.
Dessa bilder är nog det som det får stanna vid från festen. Dansbilden tycker jag visar hur kul vi hade. Och på mig och maken hur fina alla var. För det var inte bara vi som gått in för temat. Alla hade på ett eller annat sätt gått in för temat. Det var jättekul att alla hade gjort något, oavsett vilken musikstil man valde. Maken och jag valde Goth.
Storebror har blivit äldre. Nu är han 50 år och det har vi firat i helgen. Vi började med att knappt komma fram. Men sedan blev det precis så bra som var tanken. Det var mat och tal men framför allt ett dundrande partaj.
Han fick en tavla av mig som present. Jag kom på att han aldrig har fått något av mig som jag målat. Jag ville ge något personligt, vilket blev lite klurande. När vi var små så läste vi mycket Kalle Anka. Han läste det mer än mig. (Kanske han läste för att slippa sin jobbiga lillasyster.)
Han lyssnade också mycket på The Cure. Så mycket att när jag åkte på språkresa till England så var jag tvungen att komma hem med ett album med senaste skivan. Så klart misslyckades jag med uppdraget. Jag ringde hem och frågade varför skivan bara kostade 1 pund när den skulle kosta 10 pund.
Naturligtvis så ruttnade han på mig och talade om att det vara bara gå tillbaka och byta SINGELN mot ALBUMET. Han ville inte bara ha en låt. Han ville ha alla låtar. Till slut så lyckades jag och kom hem med albumet Wish med The Cure,
Min present till 50-åringen.
Temat på festen Goth, grunge och elctric och med tanke på hans bakgrund med the Cure, så var de en stor del av firandet. Svartrockare var brorsan fullt ut i tonåren. Det var svart rock, örhängen och musikstil som passade till. Musiken på partajet var bara i detta tema med mycket Cure. Inte bara the Cure men allt inom samma genre. Det var ett mycket lyckat partaj. Det var fullt ös på dansgolvet och om det blir det mer en annan dag.
Ibland händer saker som man inte kan förutse. Ibland får man lösa saker efter det händer. Ibland händer det att man får ändra sina planer. Igår var en sådan dag.
Vi skulle ut och resa. Jag och äldsta sonen hade kommit fram till att det var bättre att han var hemma och höll ställningarna för att det kunde bli lite många oväntade saker för honom. Idag är det vänlig dags för brorsans 50- års kalajs.
Många människor. Dessutom mängder av sådana som han aldrig träffat förut. I en lokal han aldrig varit i innan. På annan ort så han måste sova borta. Han kan inte varva ner vid datorn. Många parametrar som gjorde att det är bra om han stannar hemma.
När vi sedan åkte iväg igår så gick allt bra. Minstingen hade slutat tidigare. Mammas sambo hade jobbat undan så han kunde med. Kl 13.00 kommer vi iväg precis som planerat. Bilen är fullpackad med både presenter och utstyrslar till festen.
Nu kommer turen. När vi åkt en halvtimma så börjar bilen gå dåligt. Lampor börja lysa och servon lägger av. Minstingen mekar på lastbilar så han hoppar ut och kollar. Tur att äldsta sonen inte var med och att en mekaniker fanns med.
Vi har då stannat precis utanför en fordonsutbildning. Vilket var ännu mer tur. In på skolan och låna lite verktyg och minstingen får bekräftat sina misstankar. Generatorn har antagligen lagt av. Jag har redan börjat på att fixa bärgare och pratar med försäkringsbolaget. Vi kan också ta hyrbil och och åka vidare. Eller inte.
För jo, du kan hyra bil på orten. Men nej, du kan inte få den en fredag eftermiddag. Men på måndag går det bra. Det visar sig att på adressen fanns ingen Avis biluthyrning. Det fanns en postlåda och en Meca-butik. Men om vi bara tog oss till grannorten 20-25 minuter bort med bil så kunde vi få hyra en bil fredag eftermiddag.
Jag frågade hur han tänkte att vi skulle ta oss dit med en trasig bil? Han föreslog buss. Jag svarade att han kommer inte få hyra ut någon bil till oss. Han menade att vi hade inte så mycket val för de var enda biluthyrarna på orten vi var i. Jag svarade att de inte var på orten heller. Det finns andra lösningar.
Det slutade med att istället för att kunna åka vidare smidigt så fick det bli lite mer lösning. Efter lite samtal med bärgaren så fick jag lära mig att vi visst kan få med fyra personer och fullt med packning med bärgaren. För vi sitter helt enkelt kvar i bilen på flaket.
upplastning av bil på flaket.
Så blev det. Två åkte i hytten med bärgaren och två bak på flaket. Hela vägen tillbaka till minstingens jobb. Då tog vi en annan bil, packade om och startade igen. Tre timmar senare än planerat. Ytterligare 1,5 timma senare än om vi tagit hyrbil. Men tur i oturen så hade vi startat tidigt och var ändå framme för att kunna ha lite familjetid innan läggdags. Äldsta sonen är lyckligt ovetande om vad han hade kunnat få stå ut.
Idag är det fest och vad som helst kan hända. Men vi löser det, inga problem.
Maken har svalt min tiger med hull och hår. Varje kväll har han kollat att den står kvar innan vi lägger oss. Inte en gång! Det är bra att kolla att den står kvar. Enda saken med det är att man ser den från tv-rummet. Som oftast är platsen vi lämnar innan vi lägger oss.
Självklart har jag varit ute och klappat på den. Jag har lyft och plockat och fixat med den också. Det var snö ute när den provkördes så jag har även tvättat den. Väskor är av plockade och sadel har höjts. Jag klappar mer än maken men han är nästan med mig varje gång.
Och om jag inte varit ute på ett tag så kommer: Det står en motorcykel där ute. Din motorscykel. Han är för rolig min käre make. Igår regnade det och var kallt. Sedan blev det varmare och lite sol syntes. Vi hann med och sitta på altanen en stund och även höra motorcyklarna. Då kom frågan: Ska du ut och åka lite imorgon kanske?
Det var nog mer ett påstående än en fråga. Han kommer aldrig (eller om väldigt, väldigt många år) åka med mig. Han kommer aldrig ta körkort själv. Han är en räddhare. Han är också rädd om mig men han är inte rädd för att jag ska köra dåligt. Om han skulle vara rädd för att jag dör på grund av annan omständighet har han inte visat och kommer heller aldrig göra.
Däremot så kollar han på hjälm och utrustning tillsammans med mig. Det som får störst vikt, efter hjälm, är lås till mc:n. För tjuvar finns det överallt. självklart massor som går förbi vårt hus. Ännu fler om jag skulle åka iväg med den och parkera någon annanstans än hemma. Helst skulle han nog vilja att jag har kätting runt hela cykeln. Alltså hela cykeln invirad i kätting. En egen kätting som är runt en lyktstolpe eller annat som inte går att flytta, tillsammans med skivbroms lås på båda hjulen. Inte bara två lås utan flera på bägge hjulen. Dessutom med larm.
Helgen har inneburit mycket vila, skratt, god mat och underbart sällskap. Mamma var med också. Påsken gör det onda lite mer märkbart. Men också det glada och alla roliga minnen.
Det har inte varit det bästa vädret men vi har haft det bästa humöret. Vi tände grillen trots att det inte blev väder som lovats. Med varma kläder och eld så spelar det ingen roll att det är mulet och grått. Skönt att prognosen stämde om att det inte skulle vara något regn.
Maken har gubbfasoner för sig. Han har både ljud och annat för sig. Han skäller som en gubbe. Alltså klagar på sådant som ungdomar gör. Ibland förstärker han sin gubbe inom sig.
Nu har gubben gått och blivit ett faktum. Igår kom han hem med Hemmets journal. Sedan satt han och läste den högt för mig. För att han ville jag skulle tycka om tidningen han köpt. Han berättade om recept, laxmos. (Vet du vad det är?) Jag frågade honom vad laxmos var och han svarade mycket glatt vad receptet innehöll.
Du avbröt jag honom och sa jag undrar inte vad laxmousse innehåller, jag undrar vad laxmos är.
Då var han inte så glad längre. Då bläddrade han fram och började läsa horoskopen istället. Jag skulle tydligen köpa en lott och han skulle spela på hästar.
Jag är ingen tant än så länge. (Inte var jag påskkärring heller.) Minstingen sa för någon vecka sedan att jag kommer aldrig bli över 40 år. Jag lever på det ett tag tillsammans med min gubbe. Glad Påsk!
