Kategori: Familj

Publicerat

Bränna upp huset

Maken är orolig över många saker. Gasen till spisen skulle jag påstå är nummer 1. Den bränner inte upp huset, utan då exploderar hela huset. Han är orolig för om strykjärnet är på. Alltid när vi åker någonstans. Det är ju oftast då man stryker också.

Han är orolig för allt möjligt. Många saker har jag redan berättat om. Att dörren är låst är en återkommande sak. Spelar ingen roll om jag är hemma eller inte. Han dubbelkollar gärna ändå. Ännu hellre om jag är i trädgården, utan nyckel på mig.

Dock så är han inte orolig över de saker som jag kan ställa till det med. Som igår när jag tvättade. Jag glömmer oftast att stänga av vattnet när jag är klar. Det blir vattendropp då. Vi behöver en ny packning. Det står på att göra-listan men det är inte akut. Källaren blir inte översvämmad direkt.

Det som jag glömde igår var mindre bra. När jag tvättar lakan så manglar jag alltid. Jag har en varmmangel. Igår hade jag tre maskiner med lakan och en maskin tar knappt två timmar. Jag kunde bränt upp huset igår. Jag glömde mangeln på mellan maskinerna.

Jag är mest glad att jag insåg det och inte glömde över natten. Jag glömmer mer och mer saker. Om det beror på stress för att jag inte kan sova eller om det är för att jag helt enkelt inte kan sova, vet jag inte. Något fel är det. För det är inte bara huset som är i farozonen när min hjärna glömmer saker.

En sak som är bra, det är att maken alltid kommer kolla mangeln hädanefter på sin lilla kvällsrunda för att kolla allt. I den ingår också att gasen är avstängd och att ytterdörren är låst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Blixtvisit av flera favoriter

Igår kom mina syskon och svägerska på besök över natten. Jag är glad att vi har så bra kontakt och trivs med varandra. Vi kan både skratta och gråta tillsammans.

Det sista kanske är viktigare att man kan än att skratta. Det är lätt att säga att allt är bra men svårare att säga det som inte är så bra. Vi är trygga med varandra och kan säga åt bägge håll. Därför vet alla också att en av gästerna inte är min största favorit. Alla är dock välkomna hit och jag försöker vara en god värdinna för ALLA.

Att då den som inte är den största favoriten kommer och är nära går an, men när hon börjar prutta precis vid mig är inte kul. Hon har inga roliga pruttar heller. Gasmask hjälper inte ens.

Hon verkar dock tycka om mig och ligger gärna precis nedanför min fåtölj. En gång med rumpan vänd mot maken så han fick en liten dos av härligheten och en gång mot syster yster. Jag fick största dosen åt vilket håll rumpan än var.

Närmre går inte. Jag har vikt upp benen i fåtöljen.

Oavsett pruttar eller ej, hon är välkommen tillbaka. Mina syskon med familjer är alltid välkomna. På blixtvisiter som långkörare. Jag kommer dock alltid uppskatta syskon med respektive mycket mer framför fyrbenta familjemedlemmar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jul-Afternoon

I söndags var jag och maken på äventyr till en Herrgård. Maken vill alltid ha mat när vi är på våra utflykter. Denna gången var det mer för mig än honom. Det är tur han älskar mig för när jag är lycklig så är han lycklig.

Vårt äventyr var till ett juligt Afternoon Tea. Det brukar var snittar, scones och sötsaker. Detta var en buffé som var alldeles i min smak. Massor av sötsaker. Sconesen var supergoda. Snittarna som inte var snittar var också mycket goda. De var små crostinis med lite röra på. Den med julskinka var godast.

För maken som ville äta snittar så blev han inte så mätt. Men som sagt, han är lycklig när jag är lycklig. Han var lika nöjd som mig över vårt mat-äventyr. Och jag blev mätt, mycket mätt.

Första tallriken med icke sött.
Första tallriken med sött.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Julfina

Allt handlar om julen. Är det inte så man säger? Eller är det bara jag? Så är det nog. Jag är som alla journalister, jag kan vrida vad som helst till jul. Journalister kan ju vrida vad som helst till ja, vad som helst.

Igår fick minstingens Limeträd och Citronträd bli julfina. Nu när det är kallt så behöver de lite täcken. Och tomten har rock på sig när det är kallt. Han hade nog också tagit bubbelplast om inget annat fanns.

Nu hoppas jag att de är redo för att vintern ska komma. Frostvakt har de också. Tänk vad bra en del har det bra. De är inte röda och har inget pynt och kanske inte så fina men gullade är träden och redo för jul.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att stanna upp

Det har varit Allhelgonahelgen denna helg. Helgen då vi ska stanna upp och tänka på döden och dem som har lämnat jorden. Jag stannar ofta upp och tänker på just döden efter mamma lämnat sin sekund vidare till nästa generation.

Jag tänker på mamma varje dag. På det ena eller andra sättet. I helgen har vi pratat mycket om våra olika minnen av mamma. Både stärkande och roliga minnen. Lite av hennes dåliga sidor har kommit upp också. Precis som om mamma varit med oss. Vi är en familj av retstickor.

Kanske det är vårt största sätt att visa kärlek? Vi säger mycket fina saker med men retstickan är precis runt hörnet. Precis så som mamma älskade att det var. Hon kunde sitta tyst i sin fåtölj eller vid matsalsbordet och bara njuta när vi alla andra höll på att trätas med varandra. Precis så har helgen varit, så som mamma älskade.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Satinbröllop

Igår firade maken och jag satinbröllop. Vi har varit gifta i 18 år. Tiden går fort när man har roligt. Vi har dessutom känt varandra längre. När man ser bakåt så är det så himla kort tid. 18 år framåt är så lång evighet att man inte kan greppa det.

Igår hade vi en god middag tillsammans med minstingen på det nyöppnade stället i stan. Det har varit stängt ett antal år och har nu öppnat med nya ägare. Kul när någon vågar satsa. Vi kommer att komma tillbaka även när det inte är högtidsdagar.

Maken och jag

På tal om långt fram i tiden, jag kan se till vår porslinsdag. Vi kommer fira den lite för tidigt det året. Jag har stora planer på vad vi ska hitta på. Jag ska få med maken på det också, fast jag tror inte han är svår övertalad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Äventyret fortsatte

Slutmålet med utflykten var Skövde. Vi var inbjudna av min brorson att vara med på Regementets dag på T2 där han gör sin värnplikt.

Vi bodde på hotell och mös tillsammans med hans pappa, min bror, på fredagen till lördag. När man blir inbjuden till en så speciell dag så åker man. När man mår som jag gör, så åker man dagen innan.

Vilket var supermysigt. Först tillsammans med maken och sedan möta upp brorsan för en härlig kväll tillsammans. Vi hann till och med att stjäla några minuter, från han som bjudit in, på fredagskvällen. Det var en bonus.

Igår var det fullt upp på schemat. Vi fick se logementet, kasernen och en massa fordon som fanns för uppvisning. Vi fick varmkorv med bulle efteråt. Inklusive dryck och kaffe för dem som ville ha det. Jag nöjde mig med kall dryck.

I strålande solsken så fick vi uppvisning av vad de tränar på under sina månader i värnplikt. Det var överflyttning av hjälpmedel, drivmedel och vatten. Sårade som fick hjälp och så en himla massa skjutande.

Uppvisning av överflyttning i fält. Under delvis belägring

Vi fick se soldatkampen, där fem kompani, bestående av fyra i varje lag, fick tävla om vem som var bäst. De skulle klä sig, liggande från sovsäck. Packa allt för att springa till nästa. Där monterades vapnen. På nästa ställe skulle en bår sättas ihop för att förflytta en person till sista station. Där skulle eld tändas och ett snöre brinna av innan löpning (självklart i full mundering och packning) till mål.

Det var en rolig dag att få vara med på. Både att få se hur sängarna ser ut till motorcykeln som han ska tränas upp på ute i terräng. Att solen var med oss var en ynnest.

En lång dag avslutades hemma med att vi var hundvakter. Ganska lagom aktivitet att ta hand om en hund efter en sådan aktiv dag. Några promenader under kvällen var allt som krävdes. Resten var närhet och gosande som önskades av hunden. Jag bistod med en hand till korgen som fick vara precis bredvid fåtöljen.

Hunden mellan promenaderna.

Hunden var nöjd med det. Jag kunde sluta klappa också men inte lämna fåtöljen. Om jag gick så följde han med. Om maken rörde sig så lyfte han eventuellt på ett ögonlock. Men knappt det. Idag får det bli att njuta av solen här hemma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ultraljud av bröstet

Maken följde med mig. Mest för att han är orolig. Han var så orolig att han glömde att vi skulle på äventyr. För ultraljud av bröstet går inte göra här hemma. Det görs på länssjukhuset. Det innebär äventyr och mat ute. Vilket han glömde bort. Jag tog det för givet och blev förvånad när han frågade om vi skulle äta korv med bröd hemma?

Jag svarade snabbt att jag trodde vi skulle åka strax för att äta innan sjukhuset. Jag kan säga att korvplanerna försvann fort. Det blev ett äventyr med mat ute innan besöket på mammografin. Han var dock fortfarande orolig. Vi har varit där innan men han kände inte igen sig inne på sjukhuset. Jag försöker påminna honom om när vi var det med saker som hände och vad vi gjorde innan och efter. Inget hjälpte.

Tills vi klev in och skulle anmäla mig. Då kände han igen sig. Jag hade ändå berätta om hur det strulade förra gången och jag inte kunde anmäla mig. Att det var extra svårt för där finns ingen bemannad reception. Eller snarare, det finns INGEN reception, bara pelare med en skärm för anmälan. Han kommer inte ihåg något av det.

Däremot så kommer han ihåg att det finns en kaffemaskin i väntrummet med gratis kaffe. Som också var gott kaffe. DÅ, vet han var vi är och har varit. Fast om jag tänkt till lite så hade jag ju kunnat räkna ut att, äventyrsmaken med ute mat, hade kommit ihåg kaffet.

Han stack in huvudet i väntrummet och bekräftade att den dessutom fanns kvar.

När vi lämnade sjukhuset så var han inte orolig längre. Ingen cancer, varken i bröst eller lymfkörtlar. Allt såg bra ut i ultraljudet. Även om jag inte mår så bra så är jag tacksam och mycket glad för att jag inte har cancer. Jag ber för att jag inte ska få det igen heller. En dag i taget, ett steg i taget.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Publicerat

Imorgon blev en annan dag

Jag har bara legat i sängen. Svart, nerdraget och täcket över huvudet. Så har det varit och därför blev imorgon en annan dag. Jag har skrivit något i bloggen varje dag sedan jag började. Nu gick det inte. Kraften, orken eller lusten fanns inte.

Jag är trött på allt och önskar ingen annan sömnbrist. Nu sa kroppen ifrån på skarpen. Man kan göra mycket på envishet, men inte allt. Maken har naturligtvis tagit hand om mig, som alltid. Han har låtit mig vara också, för det behövde jag nog mest.

Nu går jag på sparlåga och kommer göra ett tag, får se hur länge. Maken lyckades lura ut mig till favoritbutiken. Han visste att jag ville ha vitlök (att plantera) och att den kommit in nu. Jag gick förvirrat omkring där inne och ute. Ett besök som blev minst dubbelt så långt som det borde. Till slut gick synapserna ihop och jag lyckades med, att veta vad jag gjorde där.

Det blev en vitlök av varje sort. 1, jag behövde inte välja. 2, större chans att minst en klyfta överlever. Som tur är får de inte planteras än. För nu hade jag inte lyckats med det. Det behöver vara kallt ute. Ända in i November kan de planteras.

8 sorter och totalt 9 lökar. Många klyftor blir det.

Jag får väl sticka ner lite klyftor här och var i rabatterna. Jag har ju inget trädgårdsland. Sparrislådorna var planen för en vitlök att planteras i. Kan säga att det inte kommer räcka när jag har klyftor från 8 olika sorter. Vem vet, kanske inte ens kommer ner i jorden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon eller i värsta fall en annan dag.

Publicerat

Jag är så trött

Jag är så trött både faktiskt och bildligt. Det första är att jag är trött, fysiskt. Det har varit ett antal tuffa nätter. Kroppen orkar inte. Huvudet orkar inte. Jag är också trött på så många andra saker. Jag är trött på att jag inte kan göra allt jag borde kunna göra. Jag är trött på omständigheter som förstör. Ja, jag är trött på så mycket, inte minst krig i världen.

Men jag är också så glad och tacksam för så mycket annat. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige och är fri från cancer. Jag är tacksam för min familj som finns där, även när jag är trött. Jag är tacksam för att de unga i familjen vill vara med oss äldre och trivs med familjen. Jag är tacksam för att kusinerna har kontakt med varandra trots långa avstånd.

Tacksamheten vinner över tröttheten i längden. Idag är det bara en kort dipp för att tröttheten tar över allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.