Jag är ganska snabb av mig. Min kära make kan komma och fråga mig saker som han får besked tillbaka omgående. Medan åt andra hållet så behöver han lite betänketid. Inget konstigt med det. Alla människor är olika. Maken och jag är olika på väldigt mycket. Men vi är också väldigt lika på många saker. Det här med min snabbhet i tanken kan ibland ställa till det dock. För maken.
Det är nog det absolut bästa med min blogg. Att när jag inte är snabb i tanken utan också behöver lite betänketid så har jag ju den här. Allt som jag grunnar på skriver jag ner och då brukar det lösa upp sig i knutarna. Mina knutar är ibland maken, inte alltid men det händer.
Som mina snögubbar som ska upp. Han har inget problem med hur många jag köper. Vi har ett nytt fint förråd så än så länge finns förvaringsmöjligheter. Utan just när de då ska upp. Vi bor faktiskt båda i vårt hus. Då behöver han få vara med i processen. Problemet är just att jag är ganska snabb och när jag väl bestämt mig så händer det. För maken som inte alls har varit i den tanken så blir det lite för snabbt.
Nu har jag redan skrivit om min tanke om NÄR det ska ske. Eftersom jag gjort det så sa maken igår, Är det inte dags att börja ta fram snölandskapen? Hans tankar har nu hunnit ikapp mina och snabbt som tusan svarade jag att jag kan lösa det i veckan. Kanske redan på onsdag (läs imorgon). Maken svarar glatt att ja, då är det november och det har redan snöat två gånger. Det börjar bli dags nu. Snögubbarna är mycket välkomna fram nu, av både mig och maken.
Imorgon blir det alltså antagligen snölandskapsbygge. Eller på torsdag. Fast känner jag mig själv så börjar jag imorgon och bygger även på torsdag. Allt måste ju städas först. Sedan ta fram bord och möblera om. Efter det måste allt packas upp och sedan göras fint i olika nivåer. Ljuskällor som ska dit, ja, det är så mycket att göra. Hög tid att börja nu. Tur äldsta sonen flyttat hemifrån.
Han tycker jag är en idiot som vill ta fram jul innan december. Och ja, snögubbar är jul för honom. Så mitt argument med att de är vinter går helt bort. Det är som sagt tur att han inte bor hemma längre. Då får jag göra som jag vill och han har inget problem med det. För då är det hemma hos mig och han har inget med det att göra. Även om han då fortfarande tycker att jag är en idiot. Vilket han gärna får, för jag är en lycklig idiot.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
