Det blev en vit jul

För mig blev det inte bara en vit jul på utsidan utan även på insidan. Även om mina barn är stora så gör jag det för alla barnens skull. Alkohol och jul hör inte ihop för mig när barn är med.

Att den också var vit på utsidan var mycket fint. Det är ju inget jag kan styra över. Det jag dricker kan jag styra över väldigt mycket. Men snön bestämmer någon annan så att den fanns var en stor bonus.

Med tanke på att julafton började med gnistrande fin snö och -7 på mätaren så var det självklart att den skulle hålla sig vit. Att den slutade med +3 och isgator överallt är en mer oväntad utveckling. Eller om man varit snöröjare så har man koll på prognoserna och det var vad som förutspåddes. Det känns ändå overkligt under samma dag.

Minstingen drog omkull när han skulle hjälpa bror in med julklapparna. Maken drog omkull när minstingen glömt rester och kom ut på uppfarten. Minstingen skulle hjälpa maken och drog omkull en gång till. Det var blankis med vattenyta. Det var nästa omöjligt att hålla sig på benen. Som tur var höll allas ben.

Med en vit jul och isavslut så hade vi en mycket fin julafton. Massor av god mat. Gott godis och mycket fint sällskap. Fina julklappar var det med. Roligt hade vi också. Vi spelade spel där man skulle göra utmaningar blandat med frågor. Det var kul. En lyckad julafton hos oss som dessutom var helt vit.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu är snart godiset klart

Julen kommer oavsett om allt är klart eller inte, vilket är en tröst. Nu är i alla fall allt godis klart. Nästan klart. Det är trillingnöten som ska ha mörk choklad ripplad över. Igår gjorde jag pepparkakspraliner, wienernougat samt trillingnöt. Tillsammans med de två fudgarna samt hasselnötscrisp så är godiset klart.

Nästan klara trillingnötter.

Det blev en väldigt mysig eftermiddag och kväll igår. När jag höll på med julgodis så hade vi besök. Även om mina barn oftast kommer objudna för att de behöver låna eller använda något hos oss, spelar ingen roll. Det är precis lika trevligt för det. Just nu kommer äldsta sonen för att diska. Vilket inte är konstigt eftersom han bara har ett litet handfat i badrummet som han kan diska i. Hans kök är inget kök alls nu. Minstingen kommer gärna för att låna tvättmaskinen när han glömt boka tid i tvättstugan.

Som sagt det spelar ingen roll varför de kommer utan att vara bjudna hit. Det är härligt att mina barn känner sig bekväma med att komma hit och vara hemma fast de flyttat härifrån. Kanske att det värmer ännu mer än att de kommer när de är bjudna och bara umgås. Fast det är klart julafton kommer bli så mysigt att få umgås hela familjen och bara vara. Godis har vi om inte maten blir klar. Med all säkerhet så kommer vi bli mätta och nöjda.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Två av sju

Det var från början två av sex. Men i lördags provade minstingen Snickerskaka i godisstorlek och tyckte att det skulle vi nog ha på jul med. Igår gjorde jag och kära syster två av julgodisarna på listan av numera sju stycken.

Vi gjorde hasselnötkrämscrisp samt mörk fudge. Fudgen blev i två smaker, hallon lakrits samt kardemumma. Jag hade lakritschoklad hemma som blev grunden till den fudgen.

Allt vi gjorde blev väldigt gott och syster tyckte det var kul. Med tanke på att hon sa starkt nej när jag frågade om hon ville göra julgodis så var det roligt att hon tyckte det var kul.

Syster smälter choklad.

När hon sa nej, tänkte hon nog att vi skulle iväg någonstans och lära oss. Medan jag bara ville klara av lite på att-göra-listan samt ha kul tillsammans. För det är väldigt enkelt att göra julgodis. Igår var det typ bara smälta choklad och blanda med olika saker.

Sedan när allt var klart och stelnat i sina formar så tyckte hon inte det var så kul längre. För då behövde hon bli kladdig och allt satt ihop litegrann och var allmänt besvärligt. Om du skurit fudge någon gång så vet du vad jag menar. Min syster visste inte det innan.

Hon tyckte ändå att det var värt det, för goda blev dem. Självklart följer godis med henne hem. Hennes favorit blev lakritsen. Jag tyckte nog lika om alla. Nu är det bara fem godsaker kvar att göra. Som sagt ganska enkelt också. Trillingnöt måste jag komma på någon bra form. Jag funderar på om knäckformar skulle vara något. Vi får se när jag är där.

Innan vi gjorde godis hälsade vi på hos mamma. Vi tände ljus och sedan satt vi i mammas kök hemma hos hennes sambo och fikade. Han hade ordnat något helt i mammas smak. Så hon var verkligen med oss. En känslosam dag som spenderades på bästa sätt med familjen.

Mamma älskade snögubbar och biskvier. Hon hade helt klart köpt dessa att bjuda på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lyxfrukost hos syster

Igår var nästan som sagan i förrgår. Ändå mer snö hade kommit under natten. Vi behövde dock åka hem från sagan men innan dess blev frukost och lite slappartid.

Frukosten var väldigt lyxig. Kanske ska säga att det var brunch. Vi tog en väldigt långsam morgon med te och samtal före vi åt. När vi väl åt så var det superduperbra. Samtalen fortsatte och vi åt med god aptit trots all mat dagen innan.

Vår lyxiga frukost hos syster.

Som du ser var det mycket gott (om man gillar räkor). Jag gillar räkor. När man är vid kusten så finns det också oftast fina färska räkor. Vilket detta var. Tillsammans med ett fantastiskt surdegsbröd med tranbär och hasselnötter blev allt en succé. Saffransaolin gav också lite julkänsla. Ett mycket fint avslut på vår sagoresa.

När vi kom hem så var det ut att arbeta för mig. Vi hade fått minst 15 centimeter snö och efter vår egna uppfart var det iväg till jobbet för att röja snö. Jag älskar snön så det var som att fortsätta i sagan med allt det vita fluffer. Idag blir det lite till då det kommit mer under natten. Jag hoppas fortfarande prognosen är fel och att plusgraderna ska försvinna fort.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken såg ut som en ledsen hund

Igår var jag på äventyr om du frågar maken. Han var mycket besviken över att han inte fick följa med. Han såg ut som en mycket ledsen hund när jag åkte. Mitt äventyr gick ut på att åka till Malmö, hitta någonstans att äta, åka till sjukhuset och sedan hem igen. Om du frågar mig så är det inte det mest spännande äventyret. Jag kanske tittar på det på fel sätt.

Det var alltså en sjukresa jag åkte på igår. Jag behövde börja tidigare för att inte komma hem långt efter mitt pass slutade. Mest var det nog för att kunden skulle komma hem tidigare. Men det innebar ju att jag också kom hem tidigare. Jag har gärna fler sådana körningar. Det var bra väglag, lite regn men inte så mycket. Lugnt och skönt och trafiken flöt på bra.

För att maken inte skulle var för ledsen när jag åkte på mitt äventyr ensam så fick han vara med på FaceTime innan jag åt. Han fick se den fantastiskt fina miljön samt maten. Miljön var inte så exalterande, jag stannade på Burlövs center men maten var grymt god. Jag tog en wok som gjordes när jag beställde. Grönsakerna var krispiga och allt var mycket gott. Maken var nöjd över att få vara med på mitt äventyr även om det var en liten stund på distans.

Anledningen till att maken ser min resa som ett äventyr är för att resan är målet för honom. Ja, och maten då. Alltid maten också. Han hade varit mycket nöjd med stället som jag åt på. Men vi hade nog aldrig stannat just där om han varit med. Nu var det enkel parkering för stor bil och nära tillbaka till vägen som var prioriteringen. Jag hade också tyckt att det varit lite mer äventyr om maken varit med. För vi har alltid kul tillsammans. Han var glad när jag kom hem. Det är bra med att åka bort. Man uppskattar varandra lite extra när man ses igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När bloggen är mindre bra

Jag tycker om min dagbok. Det är skönt att kunna skriva av sig lite om vad som sker i livet. Sedan kan man alltid gå tillbaka och kolla. Det blir ju inte som minnena som dyker upp i Meta men om man vill minnas är det bara att gå tillbaka årsvis. För fyra år sedan kom första snön som exempel på minnen. I år har den redan kommit flera gånger. Väntas ny på onsdag. Allt detta är alltså bra med bloggen.

Men om man har en hemlighet så kan är det svårt att skriva den här. För alla kan ju läsa den. Inte för att jag har så många hemligheter men några har jag. Vissa vill jag heller inte dela med min make. Då är det mindre bra med bloggen. För maken läser den också. Säg att jag skulle berätta att jag har tagit bort spindelfällan på dammsugaren. Den som maken satte på för att den STORA spindeln inte skulle kunna krypa ut igen genom slangen.

Det skulle jag inte kunna skriva om. För maken läser bloggen. Eller säg att jag har smyghöjt golvvärmen på toaletten uppe. Det kan jag inte skriva här, för ja, maken läser bloggen. Om jag vill göra något som maken inte ska veta om kan jag inte skriva om det för då vet ju maken. Och OM jag skulle eventuellt ha höjt värmen eller tagit bort spindelfällan så skulle maken kontrollera detta och kanske göra något annat val än mig.

Det är mindre bra med bloggen. Som tur är så finns det så mycket bra med bloggen. Som när jag vill göra något som maken inte riktigt vill. Det är bra, eftersom han kommer på andra tankar när han läser om det. Jag är ju världens frysnisse och nu börjar det bli kallare ute, då vill ha ha varmt inne. Tack och lov så har maken faktiskt höjt temperaturen inomhus. Från nitton grader till tjugoett grader. Jag kan alltså inte klaga. (Bara smyghöja lite på toaletten).

Nu går maken omkring i shorts inomhus och jag med tofflor och filt. Alltid med extra värme när vi ska lägga oss. Maken är inte en frysnisse, han är snarare en lavanisse. Som tur är så älskar han mig och står ut med att vara varm för min skull. Spindlarna får han gärna döda eller dammsuga upp. Bara jag får använda dammsugaren till annat med, som att dammsuga smuts.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Nästan klart med snögubbarna

Igår blev det klart (nästan) med snögubbarna. Jag saknar ljus. Jag skulle helst vilja ha ledljus som har fjärrkontroll eller timer. Om de ska vara bra så kostar de en hel del. Jag har räknat ut att jag behöver elva stycken. Det är alltså bara till snögubbarna. Sedan har jag ju plan på att göra landskap med tomtarna också. Även om en tomte smugit sig in med snögubbarna redan nu. När det är tomte-dags kommer det smyga sig in flera hos snögubbarna.

Behövs mer ljus men det kommer när det kommer.
Alla husen kan ha ljus i sig.
Här är det granarna som kan ha ljus i sig.
Här är det bra med ljus. Älskar den familjekänslan.

Igår var det bara finlir med snögubbarna. Allt var klart (utom ljusen eftersom de inte finns) tills minstingen kom på middag. När han var hos sin storebror och hjälpte honom var jag med på telefon för hjälp på distans. Då insåg han, minstingen, att vi inte setts på väldigt länge. Därför hade vi middag igår och en väldigt mysig kväll tillsammans. Maken gjorde yakaniku och sedan blev det apfelstrudel med glögg till efterrätt. Glöggen var makens fjäsk för mig och yakaniku var för minstingen och honom själv. Även om jag älskade middagen lika mycket som dem.

Vår fantastiskt goda middag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maskeradparty

Jag älskar maskerad. När jag var liten så ville jag alltid har maskerad på min födelsedagsfest. Den där man bjöd in alla klasskompisar. Ändå har jag aldrig haft en enda maskerad. Jag har varit på maskerad men aldrig haft en egen fest med tema. Jag fyller år i början på juni. När jag var yngre så var det nästan alltid studenten i samband med min födelsedag.

Om inte alla var på student (eller jag själv) så var de bortresta. Så fort sommarlovet börjat var det dags för semesterresan med familjen. Det slutade med att någon enstaka kom och mamma gjorde hamburgare åt oss. Har inget minne av någon tårta. Mamma var ingen bullmamma. Jag misstänker att det aldrig var någon tårta. Kanske någon bulle från farmor. Absolut ingen från mormor. Då var alltid ganska (stenhårda) torra.

Tårtan var inget viktig. För på alla kalas var det ofta den som var viktig och korv med bröd innan. Min mamma skulle aldrig och jag menar aldrig komma på tanken att servera korv med bröd. Hamburgare kunde hon gå med på så länge de var hemgjorda. Alla frågade om det blev hemgjorda hamburgare om de tackat ja. Hamburgarna vägde upp allt annat. Självklart med alla tillbehör till, sallad, lök, dressing, bostongurka etcetera. Mycket populärt.

Jag får väl göra som min kära syster och se till att jag har maskerad med något tema när jag fyller femtio. Det hade hon tillsammans med två andra. Vi var många gäster och alla hade gått in för temat. Superkul. Temat var Gatsby. Jag får bara se till att välja ett annat tema. Det kanske får bli så. Har några år på mig.

Anledningen till att jag funderade på detta är att minstingen ska gå på maskeradparty och varit hemma på räd. Han behövde saker för att kunna klä ut sig till Bob Ross. Han var en amerikansk konstnär som hade en ganska speciell teknik. Han hade också lite speciell frisyr. Minstingen har köpt en peruk. Den kommer säkert till användning vid fler tillfällen. Men med tanke på att han inte har köpt något annat så blir det en helt okej kostnad för att gå på maskerad.

Här har han hämtat både ljusblå skjorta, penslar och palett. En palett som då är använd med färg kvar på sig. Jag har ingen aning om varför han valde Bob Ross som utklädnad. Kanske det spelade in att han visste att vissa saker går att låna hos mamma. Låna borde stå inom parentes, för det finns inga garantier att allt kommer tillbaka. Det kanske flyttar in hos honom. Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans, det är garanterat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det bästa med min blogg

Jag är ganska snabb av mig. Min kära make kan komma och fråga mig saker som han får besked tillbaka omgående. Medan åt andra hållet så behöver han lite betänketid. Inget konstigt med det. Alla människor är olika. Maken och jag är olika på väldigt mycket. Men vi är också väldigt lika på många saker. Det här med min snabbhet i tanken kan ibland ställa till det dock. För maken.

Det är nog det absolut bästa med min blogg. Att när jag inte är snabb i tanken utan också behöver lite betänketid så har jag ju den här. Allt som jag grunnar på skriver jag ner och då brukar det lösa upp sig i knutarna. Mina knutar är ibland maken, inte alltid men det händer.

Som mina snögubbar som ska upp. Han har inget problem med hur många jag köper. Vi har ett nytt fint förråd så än så länge finns förvaringsmöjligheter. Utan just när de då ska upp. Vi bor faktiskt båda i vårt hus. Då behöver han få vara med i processen. Problemet är just att jag är ganska snabb och när jag väl bestämt mig så händer det. För maken som inte alls har varit i den tanken så blir det lite för snabbt.

Nu har jag redan skrivit om min tanke om NÄR det ska ske. Eftersom jag gjort det så sa maken igår, Är det inte dags att börja ta fram snölandskapen? Hans tankar har nu hunnit ikapp mina och snabbt som tusan svarade jag att jag kan lösa det i veckan. Kanske redan på onsdag (läs imorgon). Maken svarar glatt att ja, då är det november och det har redan snöat två gånger. Det börjar bli dags nu. Snögubbarna är mycket välkomna fram nu, av både mig och maken.

Imorgon blir det alltså antagligen snölandskapsbygge. Eller på torsdag. Fast känner jag mig själv så börjar jag imorgon och bygger även på torsdag. Allt måste ju städas först. Sedan ta fram bord och möblera om. Efter det måste allt packas upp och sedan göras fint i olika nivåer. Ljuskällor som ska dit, ja, det är så mycket att göra. Hög tid att börja nu. Tur äldsta sonen flyttat hemifrån.

Han tycker jag är en idiot som vill ta fram jul innan december. Och ja, snögubbar är jul för honom. Så mitt argument med att de är vinter går helt bort. Det är som sagt tur att han inte bor hemma längre. Då får jag göra som jag vill och han har inget problem med det. För då är det hemma hos mig och han har inget med det att göra. Även om han då fortfarande tycker att jag är en idiot. Vilket han gärna får, för jag är en lycklig idiot.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Makens och min firarhelg

I helgen har vi firat för fullt! Inte nog med att vi har firat bröllopsdag, maken har också fyllt år. Just av den anledningen så har jag velat göra något extra. Jag har inte kommit på vad bara. Kollade lite hotell på olika orter men kändes inte rätt. Trots att vi ställde in vår semesterweekend.

Så kom det sig när jag pratade med fina syster, som bor i Göteborg, att maken minsann sa i början på året att han tyckte vi kunde gå på Halloween på Liseberg. Och det hade hon helt rätt i. På sekunden så bestämde vi att vi skulle åka till henne och fira med att gå på Halloween.

Äventyr på Halloween på Liseberg

I fredags var vi på Liseberg. Maken har höjdskräck och klaustrofobi som gör att karuseller är inte hans grej. Men skräckhusen följde han gärna med in i. Och äta middag gjorde han gärna också. Sedan väntade han tålmodigt på när syster och jag åkte. Han försökte också se oss varje gång. Helix gick totalt bort. Inte chans att han kunde se oss trots att han stod precis under banan.

Hissingen gick bättre. Där såg han oss hela tiden. Lisebergsbanan också, men bara när vi åkte ut från stationen. Resten stod han och höll koll på fel spår. Radiobilarna och Jukeboxen åkte han faktiskt med oss. Jag har nog aldrig haft så kul som när vi åkte jukeboxen. Tårarna bara rann för jag skrattade så mycket.

Syster och jag i Hissingen

Han höll på att slita bort stången som han höll i. Och lätena som han förtvivlat fick fram när den snurrade runt, oj, OJ, oj, oj, ooooj, oj, OOOOOOOOOJ…. Min stackars make. Ungdomarna kollade lite konstigt på farbror när vi lämnade.

Jag kan inte annat än säga att helgen har varit fantastisk! Igår gjorde vi stan osäker och hade lika roligt då. Sedan avslutade med middag på Archies och efterrätten blev i GoGo bar på 26 våningen med panoramautsikt över Göteborg och Liseberg. Underbart sällskap, god mat och roliga minnen har vi med oss.

Maken innan födelsedagsmiddagen.

Idag är vi hemma igen och huset har varit vaktat av sonen. Vilket vi tackar för, men mest av allt tack till syster för en perfekt helg, Tack!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.