Maken har bestämt

Igår var det Erikshjälpen som gällde. Maken har nämligen bestämt att julgranspyntet inte längre får vara i vårt uteförråd, det som är i carporten. Det som också är mitt förråd för alla mina växter.

Anledningen till att han bestämt det är att vi har fler glaskulor numera. Då det är ganska svalt i vårt förråd där ute så finns risk för att glaset ska implodera. Jag vill inte riskera mina fina glaskulor. Inte mer än när jag sätter upp eller tar ner. Som inte är ett säkert moment.

Jag protesterade inte en sekund när han bestämde det. Det räcker med att det gick sönder när jag tömde granen. Det spelade ingen roll att det tog mig tre dagar att bli klar, jag var lika fumlig ändå.

Men om maken nu bestämt att allt julgranspynt ska vara inne så måste annat bort. Jag har ju redan bestämt att allt annat julpynt bor inne, som snögubbar, luvnissar och tomtar i keramik eller porslin. Även snögubbarna förtjänar värme inne.

Vi har inte så mycket plats kvar i våra förråd inne alltså. Men något måste bort och inte blir det julpyntet. Maken fixade ut grejer från förråden inne tillsammans med mig. Vi har mer saker vi kan ta bort. Det bästa hade varit att sälja det men vem ska göra det? Maken jobbar för honom och mig för tillfället. Han gör i stort sett allt hushållsarbete. Han handlar allt, ibland är jag med honom för att komma ut lite. Han har inte tid med att fota, beskriva och göra alla annonser som det skulle kräva på allt.

Därför åkte 5 kartonger till Erikshjälpen igår. Nu har vi lite mer plats. Nu ska vi bara flytta runt på grejerna så vi får plats med alla julgranskulor. Men det lär dröja till allt julpynt är nere i sin sommarförvaring. Det är inte ens påbörjat än. En dag i taget helt enkelt.

Ta han om dig. Vi hörs imorgon.

Fumligheten

Jag blir så trött på att jag är trött. Jag blir trött på att bara ha trötthet att skriva om. Känns som att det är det enda jag skriver om i alla fall. Jag blir trött på min fumlighet. Det är så mycket jag är trött på.

Igår började jag nedplockningen av julgranen. Det var ju trots allt tjugondag Knut och dessutom hade vi ju bestämt att igår skulle det börjas. Och det gjorde jag.

Det började inte så bra, en av mina nya glaskulor fumlade ur händerna och blev splitter på golvet. Den fick bara vara med en jul och jag blev så ledsen.

Trasig kula

Maken fick komma och trösta mig. Det hjälpte så jag kunde fortsätta. Fast det gick inte så mycket bättre fler kulor satte livet till. Men det är så det är och livet går vidare. Alla fick åtminstone en jul i vår vackra gran och det är bättre än noll.

Allt pynt i granen fick jag ner. Granen har belysningen kvar och sedan själva granen. Det är tanken att det ska försvinna idag. Det blir tomt när det är borta.

Tom gran och ljus på sniskan

Maken var och hämtade paket på eftermiddagen och där fanns ett reafynd. Det fick provhänga för att få sin första jul i granen nästa jul. Nu är den också nere i julgransförvaringen. Glad att min fumlighet höll sig i styr när den lades undan. Hade varit tragiskt om den inte ens skulle fått en jul.

Nya kulan

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Alltid roligt besked

Igår fick jag bekräftat vad jag redan visste, jag har ingen cancer. Alltid skönt att få det bekräftat så det var ett roligt besked. Bra start på helgen.

Maken blev också glad för det roliga beskedet i min blogg igår. Ibland behöver han lite tid och så var det igår. Han var orolig över att jag inte tyckte om att granen skulle ner först och dessutom vänta till måndag. När han läste bloggen så blev han lugn och behövde inte prata med mig om det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Gott slut

Jag lever och gör egentligen ingenting mer än vilar och äter. Jag vilar mer än jag äter. Jag tror det är nödvändigt. Jag behöver mera av det. Jag är här för att önska ett Gott slut!

Igår provade vi en av makens julklappar. Idag ska vi nog testa en annan. Gårdagens var mycket god och jag gissar att dagens kommer leverera minst lika gott.

Parmesan som revs på svamppastan. Blev så gott.

Ta hand om dig och jag hoppas vi hörs imorgon.

Jag ligger i…

…för jag ligger efter. Fast om jag skulle säga ligger i för några år sedan så hade det betytt något helt annat. Idag betyder det att jag fortfarande ligger efter.

Förutom träningen men minstingen, som jag alltid prioriterar, så blev det julklappar. Inte att skaffa dem för det har varit klart väldigt länge. Nej, att slå in julklappar.

Jag har gjort några lite då och då. Jag har det ju enkelt eftersom jag återanvänder inslagningspåsar. Jag har köpt ett antal men mest har jag återanvänt gamla gardiner och tyger till att sy påsar med.

Igår behövde jag göra en ny påse. De jag har var inte tillräckligt stora eller redan använda. Jag har haft tyg länge som aldrig blivit något gjort med. Jag har fortfarande mer tyg som ska bli gjort en annan dag.

Nu kan jag officiellt konstatera att alla julklappar är inslagna. Åtminstone de jag ansvarar för. Jag har även hjälpt äldsta sonen men en. Den har vanligt papper. Annars är allt sådant som går att återanvända, vilket känns bra för min klimatångest.

Alla julklappar i soffan på kontoret.

Idag ska vi köpa in mer mat som saknas. Vi måste inte bara äta nu. Julen är snart här och då behövs det mat. Vi får gäster och det innebär ett riktigt julbord. Julmat som behöver göras om eller bara skaffas är på agendan. Inte så kul men hellre det än alternativet. Så tacksam.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mammografi igen

Om det inte börjar bli tråkigt så åtminstone börjar jag lära mig vad som gäller. För två månader sedan gjorde jag ett ultraljud på bröstet och lymfkörtlarna. Nu har jag gjort min vanliga ett-års kontroll.

Vanligtvis så behöver man inte åka land och rike runt för sin mammografi. För det gör de med en mammografi-vagn istället. Men när man som jag gör den varje år så finns inte vagnen på min ort varje gång.

För andra så väntar de in med att ge tid tills vagnen är hos dig. Det går inte med mig för den är inte här med exakt års mellanrum. Därför får jag nog åka runt. Och kommer få göra några år till verkar det som.

På väg hem från mammografin. En fördel med att åka runt. Man får se vackra Sverige.

Jag visste att jag hade cancer innan jag beställde första tiden hos läkaren. Precis som jag vet denna gången att det INTE kommer visa något. Dessutom så visade ultraljudet inget fel så jag har ju redan fått svar på en av alla undersökningar som görs på mig. Jag är så tacksam att jag bor i Sverige och får så bra uppföljning på min vård av cancern.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När orken tryter 

Då kommer tankarna. Tankarna om hur dålig jag är. Hur mycket jag misslyckas med. Hur dålig jag är som person. Vilken dålig karaktär jag har. Allt beror på att jag borde orkat mer än jag gör, då blir man dålig i tanken.

Ibland tror jag att allt jag tänker är sant. Men så tänker jag på vilka förutsättningar jag har nu och hur mycket jag faktiskt klarar trots allt. Och det är sant, att jag är bra oavsett.

Nu är granen snart färdig. Jag började i söndags och jag kanske blir klar med den idag. Men nu är det mest flytta runt på sakerna i granen. Kanske några fler grejer men inte många.

Ja, det hade fått plats mycket mer.

Jag brukade vara klar med granen på en dag. Sedan flytta någon enstaka sak dagen efter. Och det är orsaken till min tankar från början. Men nu är tankarna att jag är glad och tacksam för att granen är klädd och vi kan njuta av den lång tid. Jag är glad och tacksam för all hjälp från min fantastiska make. Han gör det mesta möjligt för mig.

Ta hand om dig. Du är värdefull! Vi hörs imorgon

Bränna upp huset

Maken är orolig över många saker. Gasen till spisen skulle jag påstå är nummer 1. Den bränner inte upp huset, utan då exploderar hela huset. Han är orolig för om strykjärnet är på. Alltid när vi åker någonstans. Det är ju oftast då man stryker också.

Han är orolig för allt möjligt. Många saker har jag redan berättat om. Att dörren är låst är en återkommande sak. Spelar ingen roll om jag är hemma eller inte. Han dubbelkollar gärna ändå. Ännu hellre om jag är i trädgården, utan nyckel på mig.

Dock så är han inte orolig över de saker som jag kan ställa till det med. Som igår när jag tvättade. Jag glömmer oftast att stänga av vattnet när jag är klar. Det blir vattendropp då. Vi behöver en ny packning. Det står på att göra-listan men det är inte akut. Källaren blir inte översvämmad direkt.

Det som jag glömde igår var mindre bra. När jag tvättar lakan så manglar jag alltid. Jag har en varmmangel. Igår hade jag tre maskiner med lakan och en maskin tar knappt två timmar. Jag kunde bränt upp huset igår. Jag glömde mangeln på mellan maskinerna.

Jag är mest glad att jag insåg det och inte glömde över natten. Jag glömmer mer och mer saker. Om det beror på stress för att jag inte kan sova eller om det är för att jag helt enkelt inte kan sova, vet jag inte. Något fel är det. För det är inte bara huset som är i farozonen när min hjärna glömmer saker.

En sak som är bra, det är att maken alltid kommer kolla mangeln hädanefter på sin lilla kvällsrunda för att kolla allt. I den ingår också att gasen är avstängd och att ytterdörren är låst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är lite rörigt

Inte bara i huvudet utan även i huset. Maken har fått hjälpa mig att plocka fram en del lådor. Jag har bara inte lyckats packa upp alla än. Och de jag har packat upp har inte allt blivit placerat.

Men så får det vara. Lite stök och kartonger bland det som faktiskt är framme. Jag älskar julen. Jag älskar ljusen, jag älskar pyntet och då får det bli som det blir. Även om alla kartonger kanske inte packas upp.

Dessa ser jag mycket fram emot att placera.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Färdkost

Igår var maken och jag på utflykt. Vi försöker göra saker som får oss att må bra. (Läs maken försöker att få mig att må bra.) Maken tycker om äventyr. Igår blev det utflykt.

Äventyr innebär alltid mat. Så även denna gången. Jag uppskattar också efterrätt. Lite mer än maken. (Läs MYCKET). Om VI ska må bra så behövs också desserten.

Jag fick glass att ta med. Om glassen är god så kan man faktiskt välja en halvliter istället för tre kulor. Det vet jag att det går bra. För det valde jag.

Hasselnöt och zabaione

Jag är dessutom mycket nöjd med mitt val. precis lagom för att äta som färdkost när utflykten fortsatte i bil. Jag tänker inte avslöja att den tog slut innan bilresan var slut. Till mitt försvar så bor vi en bra bit ifrån glasstället. För att ingen ska misstolka så körde jag inte bilen. Jag åt glass istället.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.