Att bara vara är svårt

Smäll efter smäll så måste man någon gång bara göra vad man lärt sig. Kroppen lägger av och behöver bara få vara. Även gårdagen blev en dag med vila och bara vara. Det är inte helt lätt för mig.

Igår var jag med växterna och tog in och såg alla framsteg som naturen gjort. Själv gjorde jag ingenting mer än såg. Trots att jag såg på min fina buske att den inte tycker om att det är kallt så fick den vara kvar utan att jag gjorde något.

Min Clerodendrum bungei är ledsen i topparna. Hoppas, hoppas den står ut med mig.

All vitlök har börjat titta upp. Alla verkar också ha klarat sig. Även de som tittade upp väldigt tidigt och har fått utstå massa minusnätter. Den mesta vitlöken är planterad i samma lådor som sparrisen. Värmen som varit har gjort att sparrisen börjat komma fram med. Så glad jag är för det.

Den av sparrisarna som tittat upp mest.

Vi kommer kunna äta både vitlök, sparris samt persikor i år om allt fortsätter som det ska. Jag hoppas att allt gör det för allt det är gott. Sedan håller jag självklart tummarna för allt det andra som finns sedan tidigare och annat som är nytt.

Magnolian är snart i full blom. Bara på några dagar har den gått från en sprucken knopp till nästan alla som håller på att brisera och några som håller på att slå ut. Den är så fin. Att bara vara är lättare i trädgården och är extra bra för kropp och själ.

Magnolian.

Dagens ord: Bättre. Jag blir bättre på att vara.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

När man är mer envis än smart

Minstingen och jag har inte tränat ihop på länge. Orsakerna är flera, bland annat tabletterna som jag börjat med. Igår ville minstingen träna tillsammans och jag säger ja till det och tänker att jag skippar tabletterna kvällen innan.

När jag sagt ja så säger han vad han vill träna. Han vill cykla. Så långt är allt okej i min bok. Sedan lägger han till, ute. Vi har haft nästan sommarvärme i veckan. I förrgår ändrades det till dålig vårvärme i solen. Igår var det vintervärme utan sol.

Om jag inte ska ta i så var det väl vårväder med mesta dels moln och en del solglimtar. Kallt var det. Vi startade med 3 grader och slutade på 5 grader. Lägg till fartvinden och det blir kallt. Så osmart av mig att inte backa på mitt ja för vår träning. Envis som jag är så stod jag fast.

Jag klär på mig många lager. Mössa och buff runt halsen. Tvingar på minstingen en cykeljacka och mössa. Buffen hade han faktiskt redan planerat.

Det var vedervärdigt! Kallt var bara förnamnet. Fötterna var helt bortdomnade. Ryggen kollapsade, mest på grund av kylan. Sedan hade vi motvind hela vägen. Trots att vi cyklade runt. Inte en enda del av turen hade vi medvind. Vid två tillfällen i skogspartier hade vi vindstilla men det var också allt.

Men det som var absolut värst var sidvinden. Jag hade tack och lov lite snålskjuts av att ligga bakom minstingen i motvinden. Men sidvinden hade jag ingen nytta av att ligga bakom honom. Och både han och jag vinglade över halva vägen när sidvinden slog till. Vedervärdigt! Finns inget bättre ord.

Nu är först turen ute avklarad. Det är skönt. Nästa tur kan jag lova innebär mer än fem grader ute. Vi var båda glada för de extra kläderna som vi hade på oss. Jag hade inte haft något huvud utan mössan. Vedervärdigt!

Dagens ord skulle man kunna tro är vedervärdigt men det är det inte. Utan dagens ord är: Snäll. Jag är snäll.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

På tal om att prioritera

I förrgår prioriterade jag växterna. Igår fick det bli hälsan. Solen sken igår med. Dock fick det bli vinterjackan och filt tillsammans med solglasögonen. Det gick bra att njuta av solen så med. Det viktigaste var vilan. När huvudet snurrar fast man sitter ner, då ska man lyssna och inte köra på.

Kan du göra flera saker samtidigt? Det är en av sakerna jag saknar när jag sitter där i solen eller var det nu är, att göra flera saker samtidigt. Det kan vara att vattna blommorna medan man borstar tänderna. Fast det är ett dåligt exempel på mig. Jag vattnar inte mina blommor. Om du frågar mina blommor inomhus så blir det svaret om jag får gissa.

Det finns andra bättre exempel som jag kunde göra som jag nu saknar. Jag har istället fått lära mig tålamod och jag är snart inne på acceptans. Inte riktigt än. Jag jobbar på det.

Dagens ord: Tilltro. Jag har tilltro.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Vi ligger efter i värme

Igår blev det vila hela dagen. Precis vad jag behövde efter en lång torsdag. Vi är och hälsar på hos min bror och svägerska. Igår när jag satt ute och njöt av lugnet ensam i solen blev det tydligt att vi ligger efter i värme.

Svägerskans rabatter har börjat spira på ett helt annat sätt än hemma. Även om vi inte har alla växter som är likadana så var spirandet längre gånget. Vi har inga syrener i vår trädgård hemma men jag vet ändå att det inte är gröna knoppar på buskarna hemma. Det vi har lika dock är julrosor. Svägerskans är mycket mer utslagna och pigga än mina.

En av svägerskans fina julrosor.

Det var en härlig gårdag med gott sällskap, även mitt egna ute i solen. Att spana in rabatter och våren är så bra för återhämtningen. Särskilt när det inte är egna rabatter och man också ser allt arbete som man borde hinna med.

Förutom solen och sällskapet så var maten god och att kroppen fick ta det i sin egen takt helt och hållet. En mycket lyckad fredag.

Dagens ord: Tid. Jag har tid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Dagens ord

Jag har haft en lång torsdag med mycket sällskap och massor av energi som inte fanns från början, försvann. Därför blir det idag enbart vila och dagens ord. Stark. Jag är stark!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Affirmation

Jag har gett positiv affirmation till mig själv och andra tidigare. Senaste tiden så har det varit dåligt med det. Det började med att jag slutade till mig själv. Sedan avtog det mer och mer till andra. Jag hoppas inte det slutat helt till andra men. Det är definitivt mindre.

När man är låg så behöver man det extra mycket. Då när man inte orkar ge det. Jag ska nu börja med mig själv igen. En sak varje dag. Till mig själv. Nästa steg blir att utöka till andra. Som de säger på flyget sätt på dig masken själv först och hjälp sedan andra. Jag sätter på mig masken nu.

Dagens ord: Tillräcklig. Jag är tillräcklig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att kasta vatten

Som man sa förr. Nu kommer helt ointressant information mig. Jag varnar så du kan sluta läsa nu. Igår sprang jag på toaletten hela dagen. För att kissa eller kasta vatten som män ofta sa förr. Jag har ju en historia av att få urinvägsinfektion hela tiden.

När man har det så ofta som mig så lär man sig att inte gå och kissa för att man är nödig. Man går när man tror att man behöver. Nu har jag inte urinvägsinfektion 365 dagar om året, även om det känns så ibland. De dagar jag inte har infektion så vet jag hur det känns att faktiskt vara kissnödig. Man lär sig som sagt.

Jag har byggt upp en avstängningsknapp kan man säga. Jag ”känner” inte att jag är kissnödig utan väntar. Ibland kanske lite för länge men jag tror inte det. Jag har dock inte för vana att springa på toaletten varje timma, utan det blir ett antal timmar mellan.

Igår var jag säkert varje halvtimma. Vilket är infektionsvarning. Med skillnaden att jag kunde kissa hur mycket som helst, varje gång. Jag började tro att det snart inte fanns något vatten kvar i kroppen på mig. Jag drack inte mer än vanligt. Snarar mindre. Jag har aldrig varit med om något så extremt tidigare.

Kanske det är någon biverkning. Jag kan meddela att det inte var någon infektion i alla fall. Sedan om jag har något fel på blåsan i övrigt vet jag inte. Våra toaletter var hur som helst välspolade igår. Får se hur det går idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Piller av olika slag

Jag har fått sömntabletter igen. Jag mår inte så bra av dem. Men jag behöver sova så nu står jag ut ett tag. Vet inte hur länge men det blir som det blir.

Mysigt med täcket i fåtöljen.

Operationsärren gör att jag också tar tabletter som ger mig biverkningar. Yrsel och dåsighet (zombie) är ingen bra kombination. Igår blev det en dag framför TV:n med täcket. Mot slutet av dagen så frös jag inte längre. Får se hur dagen utspelar sig. Förhoppningsvis inte i fåtöljen med täcke.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken har varit sjuk

Det har inte varit allvarligt. Antagligen bihåleinflammation. Han får det ibland. Det är mer eller mindre hans förkylning. Denna gången har det gått lite upp och ner.

Han har haft feber några dagar. Inte alla i följd. Feberfrossa har han haft vissa nätter. Värst har varit hans huvudvärk. Han har tagit värktabletter som hjälpt med det värsta. Han har tagit maxdosen och haft koll på timmarna emellan. Varje dag har han fått härda ut tills nästa tablett.

Nu har det gått mer än en vecka. Så här länge har han inte haft problem med bihålorna tidigare. Igår sa han att om det inte är bättre imorgon så får jag nog gå till en läkare. Maken hatar att gå till vårdinstanser av något slag. Men han gör det om han behöver. Nu kanske han behöver.

När han kommit fram till det, att han kanske behöver, så säger han lite osäkert att det är ju ingen hjärntumör. För då hade inte värktabletterna hjälpt mot huvudvärken. Han har inte riktigt lärt sig än (eller så är det jag som borde lära mig), hur jag svarar på sådana kommentarer.

För jag svarar att värktabletterna kan ha en avsvällande effekt på tumören. Han står vid spisen och handen sjunker långsamt ner med sleven i grytan. Han tittar sorgset på mig och jag har allvarlig min… i två sekunder. Då inser han vad som hänt och att han inte har en hjärntumör.

Det är tur att maken ger mig glädje i livet även när jag inte orkar själv. Han bjuder på det också. Allt för min skull.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lite efterforskningar

Jag har letat runt en del angående klimakteriet. Det börjar komma fram både det ena och det andra. Ett stort symptom är just sömnproblem. Som jag lider av.

När jag började med djävulens påfund, tamoxifen, så började mina sömnproblem. Bland annat. Det tamoxifen gör är att sätta en medicinskt i klimakteriet. Jag hade en förhoppning om att när Tamoxifenet slutar verka i kroppen så skulle allt återgå till det normala.

Min förhoppning har fått sig en törn. En sak som kan bli bestående vid klimakteriet är just att sömnen är ett problem. De flesta symptomen brukar försvinna efter ett antal år. För en del blir även sömnen bra igen.

Eftersom jag inte har sovit bra på så många år nu så har mitt hopp snart gett upp. Vad ska jag göra då? Ta vara på varje dag. Gör det du med. Varje dag är viktig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.