Kategori: Hälsa

Jag har letat runt en del angående klimakteriet. Det börjar komma fram både det ena och det andra. Ett stort symptom är just sömnproblem. Som jag lider av.

När jag började med djävulens påfund, tamoxifen, så började mina sömnproblem. Bland annat. Det tamoxifen gör är att sätta en medicinskt i klimakteriet. Jag hade en förhoppning om att när Tamoxifenet slutar verka i kroppen så skulle allt återgå till det normala.

Min förhoppning har fått sig en törn. En sak som kan bli bestående vid klimakteriet är just att sömnen är ett problem. De flesta symptomen brukar försvinna efter ett antal år. För en del blir även sömnen bra igen.

Eftersom jag inte har sovit bra på så många år nu så har mitt hopp snart gett upp. Vad ska jag göra då? Ta vara på varje dag. Gör det du med. Varje dag är viktig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag tror alla har upplevt ett barn som är gnälligt för att han eller hon är trött. Sedan när barnet fått sova en stund så är det mycket gladare. Precis sådan är jag, ja, minus sömnen och inte så glad.

Maken får stå ut med mycket gnäll från sin fru. Det finns stunder när jag är glad. Som exempel när jag bakar. Tyvärr orkar jag inte baka. Jag prioriterar att träna. Det gör mig mer stark fysiskt än glad. Ett annat exempel när jag kan vara glad är när jag äter något gott.

Eftersom jag inte orkar baka själv så skaffade maken fika igår. Det får man på lördagar. Jag ville ha en Napoleon. Den har äppelmos, vaniljkräm, grädde, hallonsylt och glasyr. Allt komponerat på smördegsbotten i olika lager.

Det jag gillar med den är att den inte är så söt. Du kan ju tänka dig att jag blev gnällig när jag ser den. En Napoleon ska ha hallonsylten näst överst. Glasyren ovanpå. Den ska vara röd med lite vita fläckar på. Den jag fick var helt vit.

Stackars maken som försöker fjäska för mig och ge mig godsaker. Och så blir jag gnällig över att den kommer vara för söt av hela sockerlagret som täcker toppen. Jag åt upp den. Den var för söt. Äpplet och hallonet kändes knappt. Men när den hade slunkit ner så blev jag som ett barn som tagit en liten sovstund efter lunchen. Glad och gnället var över för en stund.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev det ofärgat. Jag gillar färg, gärna mycket färg. Men just på fisar är jag glad för att det är helt färgfritt. Det var det igår. Teorin om att jag hade tagit ut mig stärks helt enkelt. Trots magens inblandning.

Något annat jag försöker stärka är kroppen. Det går framåt. Några steg fram och ibland några bak. Igår blev det ett lättare mag- och ryggpass, det kändes bra. Inte bara för att det var färgfritt utan också för att jag kunde göra det som är prioriterat. Stärka kroppen. När den är klar så tar jag tag i knoppen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det var gårdagen. Vilket jag är tacksam för. Att springa till toaletten för en färgad fis är mycket bättre än att springa dit för fullskalig diarré som spraymålar hela toaletten.

Jag gissar att det är kroppen som säger ifrån ändå. Jag hade frossa och var matt under dagen. Vilket jag haft innan när jag gjort för mycket, dock aldrig med magproblemen. Jag lär mig om mig själv på nytt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har aldrig hört om att träning kan göra det. Tabletter däremot kan det. Godis med för den delen.  Trump definitivt. Igår blev jag mycket dålig i magen. MYCKET dålig. Det är 20 år eller så sedan jag senast var magsjuk.

När killarna var små så blev jag sjuk totalt två gånger. Båda gångerna så illa att jag inte fick behålla något alls. Nu snart två decennier senare så kan man undra vad som gjorde det denna gången?

Trump vill jag gärna beskylla. Hur kan man påstå att Ukraina startade kriget mot Ryssland? Det får faktiskt magen att vända sig på mig. Men det är väl också allt. Han har nog inte gett mig diarrén från stället där Djävulen bor.

Träning kanske kan påverka men då tror jag att jag hade behövt slita ut mig på ett sätt som jag inte är i närheten av. Jag äter tabletter som kan påverka men inte så här. Så skulle det varit så illa direkt och inte dröja. Jag har väl lyckats få någon bacill någonstans. Maken verkar oberörd, ja, av bacillen, inte mig. Han är berörd över lilla ynkliga frun. Att han inte blivit smittad talar för att det är något som jag gör (eller Trump) och inte han. Idag blir det träningsfritt och vila. Kanske glass.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår behövde hjärnan stängas av. Jag och minstingen tränar på morgonen på onsdagar. Igår kunde inte han och jag tränade ensam. Det var skönt för hjärnan att slippa tänka på illdåd för en stund.

Eftersom jag klagar ganska mycket på mig själv så ska jag också lyfta fram något bra. Det är viktigt att hylla sina framgångar och tala om när man är bra. Igår var jag mycket bra. Jag cyklade två timmar istället för en.

När minstingen och jag cyklar tillsammans så har vi tid för en timma innan han börjar jobbet. Eftersom han inte kunde igår så tänkte jag att jag kör ett lite annorlunda pass. Det blev totalt två timmar med intervall som utgick från kadensen.

Jag startade på en låg växel på stora framdrevet. Efter uppvärmningen så ökade jag en växel en låt i taget. Jag gjorde så tre låtar sedan sänkte jag tre. För att öka fyra och ner tre. Sedan öka fyra och ner tre. Mitt största mål var alltså att ha samma kadens på varje växel. Och jag lyckades ganska bra vill jag säga. En klapp på axeln för min framgång igår. Sedan att absolut inget annat blev gjort på hela dagen, det lägger jag ingen uppmärksamhet på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag vet att jag tjatar om min sömnlöshet. Men det är faktiskt min blogg och anledningen till den är att jag kan skriva av mig saker. Hjärnan bli lugnare när vissa saker hamnar på pränt.

Tyvärr räcker det inte hela vägen med att skriva för att lugna hjärnan. Det visar sig mer och mer. Ganska länge har jag saknat kläder, mest strumpor men även linnen. När strumpor går sönder så slänger man dem. Ja, inte längre, nu ska de återvinnas.

I början på året så beställde jag nya strumpor för jag hade för få. Jag tänkte det berodde mest på att jag inte orkade tvätta tillräckligt mycket. Även om det är jobbigare att hänga fler strumpor så skaffade jag fler.

Det gick inte lång tid efter att mina nya strumpor kommit som maken kom med en väska med kläder i. Smutsiga kläder. Linnen, strumpor, trosor och lite annat. Jag har alltså glömt att jag tog med smutstvätten i väskan från andra våningen till källaren.

Tydligen skulle jag lämnat kläderna i tvättstugan och sedan tagit väskan till förrådet bredvid. Tydligen glömde jag det. Tydligen kunde jag inte se att jag saknade rätt färger på strumporna eller linnena. Väskan hamnade i förrådet i höstas. Man kan ju tycka att jag borde ha kommit på det på den tiden. Inte att maken skulle flytta på väskan i förrådet av en slump. Min trötta hjärna visar sig mer och mer.

Ta hand om dig. Vi ses imorgon.