Kategori: Hälsa

Då när jag kom på att det fanns god alkoholfri rom var på min brorsons diplomering. Drinken som blev min reklampaus igår. För att kunna närvara på diplomeringen behövde vi en natt på hotell. Jag hade inte klarat att åka tur och retur på samma dag. Förr hade det gått men nu blev det hotell. Fast det är väl alltid skönt att bo på hotell med allt det innebär. 

Frukosten brukar vara största bonusen. Jag kan uppskatta att komma hem mer när man varit borta. man blir påmind om hur bra man faktiskt har det. Just denna gången tror jag maken var gladare än mig att komma hem.

Det är ofta hiss för att ta sig rummen. Vi bodde inte jättehögt upp så vi kunde gå, det gjorde vi också. Men vid ett tillfälle så var vi allihopa och vi valde då att ta hissen tillsammans. Gissa vad som hände.

Ja, precis det hände. Hissen fastnade. Jag har sagt att maken är klaustrofobisk va? För det är han. Big time!

Hissen hade inte rört sig. Men det gick inte upp eller ner samt dörrarna öppnades inte. Vårt sällskap tog det ganska lugnt och det hade kunnat börjats fnissas lite att maken också är med när det händer. Det blev inget fnissande och makens panik var närstående.

Innan han fick en panikattack så löste han situationen själv. Han tryckte in händerna och sedan bände han upp dörrarna. Och vi var alla fria. Då sa jag att skämten fick flöda. Men alla höll sig snälla. Det kan också berott på att när vi gick till brorsonens lägenhet för att kolla in hur han bott så tog jag och maken trapporna. Till högsta våningen, åtta eller nio våningar.

Så om någon undrar så uppskattar maken trappor lite mer nu när hans farhåga kring hissar har besannats. Det kom jag på när jag påminde mig själv i min reklampaus.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det Erikshjälpen som gällde. Maken har nämligen bestämt att julgranspyntet inte längre får vara i vårt uteförråd, det som är i carporten. Det som också är mitt förråd för alla mina växter.

Anledningen till att han bestämt det är att vi har fler glaskulor numera. Då det är ganska svalt i vårt förråd där ute så finns risk för att glaset ska implodera. Jag vill inte riskera mina fina glaskulor. Inte mer än när jag sätter upp eller tar ner. Som inte är ett säkert moment.

Jag protesterade inte en sekund när han bestämde det. Det räcker med att det gick sönder när jag tömde granen. Det spelade ingen roll att det tog mig tre dagar att bli klar, jag var lika fumlig ändå.

Men om maken nu bestämt att allt julgranspynt ska vara inne så måste annat bort. Jag har ju redan bestämt att allt annat julpynt bor inne, som snögubbar, luvnissar och tomtar i keramik eller porslin. Även snögubbarna förtjänar värme inne.

Vi har inte så mycket plats kvar i våra förråd inne alltså. Men något måste bort och inte blir det julpyntet. Maken fixade ut grejer från förråden inne tillsammans med mig. Vi har mer saker vi kan ta bort. Det bästa hade varit att sälja det men vem ska göra det? Maken jobbar för honom och mig för tillfället. Han gör i stort sett allt hushållsarbete. Han handlar allt, ibland är jag med honom för att komma ut lite. Han har inte tid med att fota, beskriva och göra alla annonser som det skulle kräva på allt.

Därför åkte 5 kartonger till Erikshjälpen igår. Nu har vi lite mer plats. Nu ska vi bara flytta runt på grejerna så vi får plats med alla julgranskulor. Men det lär dröja till allt julpynt är nere i sin sommarförvaring. Det är inte ens påbörjat än. En dag i taget helt enkelt.

Ta han om dig. Vi hörs imorgon.

Igår fick jag bekräftat vad jag redan visste, jag har ingen cancer. Alltid skönt att få det bekräftat så det var ett roligt besked. Bra start på helgen.

Maken blev också glad för det roliga beskedet i min blogg igår. Ibland behöver han lite tid och så var det igår. Han var orolig över att jag inte tyckte om att granen skulle ner först och dessutom vänta till måndag. När han läste bloggen så blev han lugn och behövde inte prata med mig om det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Maken är orolig över många saker. Gasen till spisen skulle jag påstå är nummer 1. Den bränner inte upp huset, utan då exploderar hela huset. Han är orolig för om strykjärnet är på. Alltid när vi åker någonstans. Det är ju oftast då man stryker också.

Han är orolig för allt möjligt. Många saker har jag redan berättat om. Att dörren är låst är en återkommande sak. Spelar ingen roll om jag är hemma eller inte. Han dubbelkollar gärna ändå. Ännu hellre om jag är i trädgården, utan nyckel på mig.

Dock så är han inte orolig över de saker som jag kan ställa till det med. Som igår när jag tvättade. Jag glömmer oftast att stänga av vattnet när jag är klar. Det blir vattendropp då. Vi behöver en ny packning. Det står på att göra-listan men det är inte akut. Källaren blir inte översvämmad direkt.

Det som jag glömde igår var mindre bra. När jag tvättar lakan så manglar jag alltid. Jag har en varmmangel. Igår hade jag tre maskiner med lakan och en maskin tar knappt två timmar. Jag kunde bränt upp huset igår. Jag glömde mangeln på mellan maskinerna.

Jag är mest glad att jag insåg det och inte glömde över natten. Jag glömmer mer och mer saker. Om det beror på stress för att jag inte kan sova eller om det är för att jag helt enkelt inte kan sova, vet jag inte. Något fel är det. För det är inte bara huset som är i farozonen när min hjärna glömmer saker.

En sak som är bra, det är att maken alltid kommer kolla mangeln hädanefter på sin lilla kvällsrunda för att kolla allt. I den ingår också att gasen är avstängd och att ytterdörren är låst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.