Ibland blir det inte alls som man tänkt sig

Så är det väldigt mycket just nu. Jag hade inte planerat att bli sjuk. Steg ett. Jag fick bröstcancer. Det var inte det värsta. Då var inställningen att den tar vi bort och så fortsätter livet som vanligt. Fast utan en del av mig är med. Steg två. Så blev det inte. Det blev medicin från hel**tet som gjorde mig jättesjuk. Jag kämpade på länge.

Steg tre. Sjukskrivning under lång tid och pågår fortfarande. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag förstår det och jag tar att man inte kan planera allt. Då får man anpassa sig. Vilket jag gör fortfarande varje dag. Igår på läkarbesöket så tog han mitt blodtryck. Han kom fram till att jag inte är någon ”högtryckare”. Jag hade 95/60. Det är ändå inte det lägsta jag haft. Han föreslog att jag skulle salta lite extra på min tallrik när jag åt. Det höjer blodtrycket.

Jag tycker inte om salt. Jag saltar väldigt lite även när jag lagar mat. Familjen får salta extra på tallriken. Det är inte något jag hade tänkt att göra. Men nu kommer det att finnas i tanken så klart. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick en förklaring på varför äldsta sonen gärna saltar sin mat mycket. Han har salt på bacon. Det kan bero på att han har lågt blodtryck som mig. Hans kropp känner helt enkelt det och försöker kompensera.

Jag är mycket för att planera. Jag ser gärna vad som ska ske framåt. Jag har målbilder och anser att om man tänker det så sker det. Men ibland blir det inte som man tänkt. Jag tänkte jag skulle bli av med cancern. Den är borta. Sedan hade jag ingen behandling i tanken mer än bort. Då kom andra och tänkte och jag blev sjuk. Ibland måste man låta andra tänka och anpassa sig på vägen. Jag tycker att jag är ganska duktig på det också.

Det är jag tack vare min äldsta son. Eftersom han är autistisk och inga förändringar får ske. Då har jag blivit en mästare på att anpassa mig för att han inte ska behöva. Resultatet har blivit att han också är en mästare på att anpassa sig. Vilket är fantastiskt då man brukar säga att autism är en omgivningsdiagnos. Det är omgivningen som måste anpassa sig. Då fungerar allt perfekt.

Trots det så blir inte allt som man tänkt sig. Nu står jag här långt in i steg tre och har haft nya steg som tillkommit. Det senaste är att jag inte kan få det kök jag vill ha. Det kan ni läsa mer om här. Klart att man måste kompromissa. Inget konstigt. Nu kommer vi till nästa steg. Jag hade färdigt vilka vitvaror jag ville ha. Jag har köpt diskmaskin efter vilka vitvaror som skulle in fortsatt. Det var kylskåpet som bestämde vilken diskmaskin det blev. Den gick ju sönder för elva månader sedan.

Tror ni att det går att beställa kylskåpet nu när jag vill göra det. NEJ! är svaret. Det går inte. De har stoppat tillverkningen och vet inte om de ska fortsätta. Det är covid-19 som är del av den orsaken. I januari eller februari nästa år ska de besluta om de ska fortsätta tillverkningen. Det finns inte ett enda kylskåp i hela Europa att finna. De har försökt. Ibland blir de inte som man tänkt sig. Nu står jag här med en diskmaskin, utan kylskåp eller andra vitvaror.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Nu måste jag försöka hitta en lösning så att det blir som jag tänkt. Jag vet bara inte hur än så länge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kompromissa

Varför måste man alltid kompromissa. Varför kan det inte bara vara en gång som man inte behöver det. En gång när allt bara blir som man vill ha det. Jag vet att man inte alltid måste kompromissa. Det bara känns så just nu.

Vårt kök håller ju på att falla isär. Kylskåpet är värst. Sedan kommer nog spisen. Efter det stommarna och sist frysen. Eftersom kylen har bestämt sig för att vara frys på vissa platser så har vi bestämt att kolla om vi kan byta våt kök. Att göra en planerad renovering istället för en akut insats. Vi har nu frågat efter offerter på kök och vitvaror.

Nu kommer kompromisserna. Till att börja med så är det ekonomin som påverkar mest. Hade vi inte bytt panel och målat om huset förra året så hade det varit ett annat läge. Det var en stor kostnad. Under tiden vi gjorde det slog någon sönder ett fönster. Våra fönster var tvåglas och vi bestämde att göra en akut renovering som följdes av en planerad renovering för resten av fönstren. Det var en ännu större kostnad.

Sedan har det varit mindre kostnader på vägen som inte varit planerade. Diskmaskinen gick sönder förra hösten. Den fyller ett år om en månad. Vår tvättmaskin gick sönder i somras. Det läckte in genom skorstenen. Vi var tvungna att byta och laga runt den i vintras. Inga utgifter som vi räknat med. Vi gjorde en uteplats med rabatt på nio meter till minstingen altandörr. Planerad. Sedan har vi vår stora och planerade renovering av garaget. Som håller på att bli ett förråd och carport. Snart färdigt men elektrikern kommer att vara en stor utgift. Som vi vet om. Stenläggningen är kvar. En stor utgift. Vi har stenläggning också för vår släpkärra och för baksidans uteplats.

Alla dessa utgifter tär så klart. På det så har vi en pandemi som gjort att våra inkomster är instabila och minskande. Vi behöver leta andra inkomstkällor. Självklart så måste man då kompromissa med ekonomin. Inget konstigt och därför vi tar in offerter. Jag tänkte att man kunde kompromissa genom att skjuta på olika saker och spara ihop ett tag innan bytet. Till exempel skulle vi kunna byta kylen genom att ta bort runt omkring och låta det vara ett hål. Tills vi hade sparat och då kan sätta in stommar. Eller sätta in stommar och byta spis när vi kommit ifatt med sparandet.

Vi sa att vi ska inte byta kök förrän det faller isär. Planerat. Men dumt att det infaller med allt annat som kostar just nu. Fast nu är vi där. Då är frågan hur vi löser det. Jag hade en tanke om att när jag gör om köket så kan jag få det som jag vill ha det. Ett kök som passar mig. Tror ni att det går? Nej, för det första så är jag inte som alla andra. En av de som ska lämna offert på köket sa att hon kanske kunde omvända mig. Den andra tyckte det var jättekul att få jobba med mig och alla spännande saker som jag var ute efter.

Och att inte vara som alla andra innebär också att längden inte är som standardmåtten. Igår fick jag veta att jag kan inte få höjden på bänkarna som jag vill med dem skåpstommarna som jag vill ha. Dessutom skåpstommar som nästan ingen annan väljer. Nu måste jag alltså kompromissa om hur jag vill ha köket. Inte i vilken tid som de olika sakerna görs.

Ska jag välja bort anpassad höjd för vår familj i bänkhöjd? Eller ska jag kompromissa om hur vi kan använda köket i form av lådor och skåp. Eller ska jag kompromissa om allt. Ska vi bara sätta in ett standardkök och låta bli att göra det som vi (jag) vill ha det det. Standard på allt. Måtten på kyl och frys och spis. Måtten på stommar och bänkar. Golv och lampor, allt. Det känns som att om jag inte ens kan få det jag vill ha utan att pengar spelar någon roll. Då kan jag strunta i allt.

Varför måste man kompromissa om allt?

Jag är bara lite trött nu. En helg borta och en hjärna som inte hinner med. Ingen bra kombo för att tålamodet ska var på topp. Jag hoppas att du får en fin dag som är kompromissfri. Att du kan njuta av vädret och ta ett steg i taget. Jag ska försöka med stegen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Solen skiner

Det är alltid skönt när solen skiner. Idag ska maken slänga en del skräp. Det är inte så mycket skräp som blir när vi bygger (längre). Vi försöker att använda allt som vi införskaffar. Men stenen som kommer upp ur marken, den har vi svårt att få användning för nu. Och jag tänker att om vi har grävt upp den så är det inte riktigt samma sak som skräp. Det är en betongplint från förra ägaren, också uppgrävd.

Lite skräp blir det alltid när man bygger. Jag är glad över att vi lyckas hålla ner det till så lite som vi gör. Att vi inte har spill på 15 meter på altanen till exempel. Vi valde till slut kortare bitar så spillet blev mindre. När vi byggt klart så har jag ordnat annat skräp i och med mina planteringar. Så det behöver vi tänka ut något smart kring. Ska vi skaffa kompost?

Vi har i denna kommunen kompost i vår soptömning. Vi har en grön påse som vi slänger alla våra matrester i. Sedan har vi en röd påse som går till förbränning. Självklart så har jag återvinning på papp, plast, metall, glas och papper. Jag tror att vi skulle kunna skaffa en mindre soptunna om vi skaffar kompost. Det finns ett annat alternativ.

Det är att vi har ytterligare en tunna. Den tunnan är för trädgårdsavfall. Den hämtas separat. Det tråkiga med den är att vi bidrar till transporter. För även om mitt trädgårdsavfall blir jord på tippen, som jag sedan kan åka dit och hämta av. Kostnadsfritt. Så blir det en massa transporter. Om vi har en kompost så kommer vi kunna slänga här. Hämta jord här. Och minska vårt avfall i soptunnan.

Jag ser mest fördelar med en egen kompost. Då är frågan vad för sorts kompost ska man ha. Varm eller kall? Varm går allt fortare med. Man kan slänga i stort sett vad som helst i den. Du behöver dock tillstånd från kommunen. Den kan lukta. Kall går allt långsammare med. Du kommer garanterat få dit kryp i den. Jag antar att skadedjur inte kommer eftersom man inte behöver tillstånd.

Men om jag väljer varm, då kommer nästa. Vilken i djungeln av alla som finns på markanden. Vilken storlek? Även om vi inte är stort hushåll så vill jag få mycket jord för att kunna jordförbättra rabatterna. Och det svåraste, vart ska den stå?

Sådant är trevligt att tänka på medan solen skiner. Jag tror inte att det blir något beslut än på ett tag. Vi har för mycket byggande än. Maken håller på med förrådet nu. Planen är att det ska användas i vinter. Då måste vi prioritera det just nu.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Grävningen

Äntligen kan jag säga att grävningen är klar. ÄNTLIGEN! Det är så tungt att gräva. Att köra jord till tippen tar sin tid. En kärra där jorden inte ens går över släpets kant väger så mycket att däcken ger sig. Vi har fått köra flera gånger till tippen.

Vi har också fått åka flera gånger och köpa jord. För att förbättra den vi har. Första biten på nästan fyra meter var det sten. Och åter sten. Vi har så mycket sten att jag vet inte vart allt kommer ifrån. Fast man brukar säga att det är stenigt i Småland så kanske det är lika för alla.

Stenen från första biten.

Resten av sträckan så var det andra problem. De sista fem meterna var det sand. Vi har fjärrvärme. Fjärrvärmeledningen går precis på kanten till rabatten. Vi kom på bandet som visar att det finns en ledning snart. Då var vi femtio centimeter ner. Men sanden. De har återfallit med sand. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det inte fryser så. Thujorna ska ha sandblandad jord så det var ju bra. De har fått fin blandning.

Björnbär, kiwi och blommande blommor vill inte ha sandblandad jord. Det blev mycket jordförbättring på den sidan. Det är dock lättare att gräva i sand än i sten. Men det blir en massa sand kvar som ska ta vägen någonstans.

All sand/jord som blev över.

Igår så fick den ge upp om sitt boende här hos oss också. Så nu är alla växter i jorden. All sand/jord är borta som inte ska vara här. Nu är det spaljén kvar. Det är två halvnät armering som ska upp. De är mer än två och en halv meter breda. Det är inte helt lätt att få upp dem. Snyggt och stabilt. Ett steg i taget.

Igår blev det att slänga sand/jorden. Jag städade lite i carporten. Sedan vilade jag. Och så vilade jag lite till. Idag kommer inte heller nätet upp. För idag ska jag åka till mamma. Mamma ska få smaka på de inlaga plommon. Jag lovade henne det, om de blev bra. De blev okej. Så därför blir det plommon och grädde idag till fikat. Eller kanske glass. I den bästa av världar så blir det båda.

Tredje stolpen är uppe nu. Så detta är nästa klart. Men nätet är inte på plats än.

All grävning är klar! Eller i alla fall tills nästa år. Då har jag säkert något nytt på gång. Som en rabatt för mina rosor. Som blir uppätna av dumma insekter. Jag vill bara ha snälla insekter. Eller kanske en klätterhortensia runt en soffa, eller hammock. En hammock vore något. Minstingen tycker vi måste ha ett träd. Vem vet, ett dvärgträd kommer kanske till vår trädgård nästa år.

Men nu blir det ingen mer grävning. Det är det viktiga. Jag önskar dig en härlig grävfri dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Andra sidan

Jag höll på att sätta upp en markduk runt altanen. För att växter inte ska ta sig in under. Jag håller på i godan ro när det låter som något skrapar. Jag stannar upp och lyssnar. Men det hörs inget. Det var nog bara inbillning. Jag fortsätter, då skrapar det igen och duken rör sig från andra sidan. Jag hoppade högt (inombords) och tänker dem mest konstiga sakerna. Som att det är en grävling på andra sidan.

Jag springer runt för att kunna se in under altanen. Jag ser inget så klart. Det är mörkt där under och jag inbillade mig ju bara. Jag fortsätter att sätta upp duken. Då börjar det ingen. Och fortsätter. Det är något på andra sidan som slår på duken. Då förstår jag utan att titta så vet jag att det är en av alla katter som vi har här. Han ser mig igenom och försöker ta eller slå mig.

Maken kommer presis när katten har en paus. Då börjat han igen, katten alltså. Maken hoppar inte högt inombord. Han skuttar till på riktigt. Jag säger att det är en katt. Gissa vem som ska jaga katten. Maken. Han försöker att jaga bort katten med diverse hjälpmedel för att nå katten. Det går så där, kan jag säga. Maken får ge upp. Katten är kvar.

Till slut är jag färdig med duken. Då är det inte roligt för katten längre och han går. Katten lämnar andra sidan. Jag kommer in på andra sidan. För jag är klar. Ibland känns det som att jag är på andra sidan fast jag inte är det. Denna gången kändes det så och jag var det. Klar alltså. Ibland känns det som jag är på ANDRA sidan, fast jag inte är det. Död alltså. Då är jag bara helt mörbultad och hjärnan fungerar inte. Denna gången var jag på rätt andra sidan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Långsamt lärande

Jag är lite trög men så kan det vara ibland. Inatt har det varit en h*** natt. Men jag får skylla mig själv. Det är för att jag grävde igår. Jag tyckte ändå att jag var duktig och bara grävde lite. Jag tog bort grästuvorna och tre skottkärror jord. Jag tänker inte avslöja hur många kärror grästuvor det var.

Maken var med och slängde allt på trädgårdsavfall på tippen. Det som var problemet kanske var att jag hittade en rot. För det var ett träd där innan. Vilket jag visste eftersom det är vi som kapat det. Det gjorde vi när den andra uteplatsen försvann i samband med dräneringen av huset. Det gick åt ett spett mig och hjälp från maken. Till slut så kom den loss.

Idag hade jag tänkt att fortsätta gräva. Eftersom jag var så duktig igår och inte gjorde allt. Jag får se vad kroppen orkar. Kanske i eftermiddag. Jag fortsätter med mottot att träning är bra. Även enligt min läkare.

Före grävning
Efter grävning av tuvor. Roten är kvar och spettet med.

Snart finns både thujor, bärbuskar, blommor och framförallt plintar på plats. Vi hade tänkt göra med markspjut. Men nu har jag en tanke kring att det ska bli pergola över för skugga. Så då blev det plintar och grövre stolpar. Vi får se hur det blir med pergolan. Det kan bli det nästa år. Nu är det möjligt utan att behöva göra om allt.

Jag önskar dig en fin dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Steg för steg

Snart, eller inte, men det blir klart steg för steg. Igår så hämtade jag växterna. Jag fick ner växterna i badkaret. Övriga växter får dröja lite. Jag måste orka gräva innan. Svårt att plantera något utan att ha en rabatt. Men växterna finns hemma nu. Ett steg närmre.

En del blev det.

Thujorna och kameleontbuskarna var det som jag beställde. Sedan hade vi pratat om vildvin och lite annat i. Men när jag varit hemma och grunnat så blev det inget vildvin. Det blev björnbär. Om jag ändå ska försöka få till kiwi på kameleontbusken så kan jag försöka med björnbär också. De ska alltså växa tillsammans på insynskyddet på nya altanen. De växer lite fortare än vad thujorna gör. Därför blir det olika. Samtidigt är det kul med bär och variationen.

Nedanför bärbuskarna ska det vara alunrot och rudbeckia. Samma som jag har i den andra rabatten. Allt för att få en helhet i trädgården. Då kommer det också bli lite blomning och fint nertill. Annars hade det blivit sten eller bara kalt. Jag valde blommor. Rudbeckia är också väldigt tacksamma för humlorna. Vilket är bra. Jag försöker tänka på den biologiska mångfalden när jag håller på i trädgården.

Jag tror det kommer bli bra när det är klart. Som sagt, jag ska bara orka gräva också. Men badkaret planterade jag i. Och det blev bra. Det är numera vintergröna, stjärnflocka, flocknäva, japanska sockblomma, brunnera och allium i. Det ska också i en vintergrön murgröna. Som kan klättra upp på spaljén (trappräcket). Det syns inifrån altanen också. Då spaljén är på altanstaketet.

Murgrönan ska vara bakom alliumen.

Jag vet inte vart jag ska ha skoporna på räcket. Mitt skrotupplag ligger ju vid sidan om. Där jag ska ha mitt planteringsbord. Det blir nog ett nästa år. Eller senare i år. Jag måste gräva först.

Mina växter som inte är planterade ännu.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med björnbären. Om man läser på så säger experterna att man ska klippa ner de vid plantering. Till 50 centimeter ovanför jord. Men samtidigt så säger de att man ska klippa bort efter skörd. Och nu är det ju skörd. Är 50 centimeter när man planterar på våren? Ska jag vänta eller ska jag klippa?

Jag köpte också höstsilverax till mina stora krukor. Som ska stå under carporten. Nu vet jag dock inte om jag vill plantera längre. För de måste ju flyttas när vi ska lägga stenarna. Vad ska jag då göra med mina höstsilverax? Köpa en annan mindre kruka och plantera i under tiden? Och sedan nästa år göra det på rätt ställe när jag kan placera ut krukorna? Alla dessa beslut.

Ta hand om dig. Idag är en fin dag. Vi hörs imorgon.

Inte överens

Maken och jag, vi är inte överens. Vår tvättmaskin gick sönder i somras. I mitten på juli. I höstas gick vår diskmaskin sönder. När diskmaskinen gick sönder var allt frid och fröjd. Maken och jag var överens. Även när tvättmaskinen gick sönder var vi överens.

När diskmaskinen gick sönder sa maken att han diskade för hand ett tag. Då kunde vi fundera på hur vi skulle göra. Vi var överens. Han diskade för hand, i tre veckor. Sedan gav han upp. Vilket jag förstår och vi var överens om att vi behöver en ny diskmaskin.

När tvättmaskinen gick sönder så sa maken att han tvättar det som låg i maskinen och jag fixar en ny tvättmaskin. Vi var överens. Jag fixade en ny och han tvättade i lika många timmar som jag letade efter en ny tvättmaskin.

Innan någon av dessa maskiner gick sönder så började vi att märka det innan. Maken mest på diskmaskinen och jag mest på tvättmaskinen. (Eller bara jag på tvättmaskinen. Maken tvättar inte, han diskar.) Nu är det så att det har börjat att märkas på kylskåpet. Och det är nu vi inte är överens. Maken menar att det brukar vara så på sommaren. Jag menar att det har aldrig varit så i denna omfattning.

Vårt kylskåp fryser vår mat. Och maken har rätt. Det har hänt även tidigare. Då har det varit väldigt varma sommardagar och många har öppnat och stängt kylen. Då har det kunnat hända att något som varit nära bakre delen, har frusit. Nu är det inte varma sommardagar längre. Det har inte varit varma sommardagar hela sommaren. Vår kyl håller på att dö.

Jag vill dock inte ha rätt. Jag vill att maken har rätt. Vi har inte tid, pengar eller ork att fixa med ett kylskåp nu. Tyvärr har maken börjat inse att vår kyl inte mår bra. Han har hela förra veckan försökt att ställa in den så att den inte är för varm. Eller för kall. Och när han hittar en bra inställning så hoppar den iväg. Antingen till varmt eller kallt. Nu pendlar den mellan fem och åtta grader. Med risk för frysning om det står långt in.

Risken är överhängande att vi står utan kylskåp snart. Det blir inte bättre av att jag trycker in ett kärl i ugnen och fastnar i värmerslingorna. Vi var två personer som löste det. Att få ut den alltså. Utan att slita med hela ugnsinredningen. Så nu är risken stor att vi snart behöver en ny spis. Jag hoppas att det är det enda. Att inte huset brinner ner för att spisen kortsluter.

Om kylskåpet går sönder så får vi använda vår extra kyl i källaren. Vårt kylskåp som vi hade på kontoret. Nu har vi inget kontor av flera olika anledningar. Men kylskåpet är kvar. Det kan vi använda. Det är dock inget stort kylskåp. Vilket innebär att det är inte hållbart i längden. Som makens handdiskning när diskmaskinen gick sönder. Det går ett tag.

Vi har också en frysbox i källaren. Den införskaffades när vi skulle ha fest. Så att vi kunde laga mat till en hel drös människor och förvara maten innan festen. Den frysen går att göra om till kyl. Då tänker ni snabbt att vad bra. Då flyttar vi upp blåbären (som är det enda i frysen) till frysen där uppe, och gör en kyl av den. Då är det längre hållbart.

Eller inte, för om kylen håller på att lägga av. Tror ni inte att frysen från samma tidsepok, kommer lägga av samtidigt som kylskåpet? Det tror jag. Trots att det är avfrostat och omskött så tror jag det. Då behöver vi också frysen i källaren. Det är ju egentligen inte synd om oss. Vi har backup. Det är inte många som har det. Men vi vill inte behöva använda backupen. Vi vill göra klart vårt förråd så att vi har någonstans att göra av allt.

Vi får se hur det blir. Och om kylskåpet inte lägger av inom rimlig tid så kommer maken att bli neurotiskt av att behöva kolla kylen hela tiden. Då föredrar jag att leva med backupen. Att leva med vetskapen att något kommer att hända kan vara värre än att det händer.

Igår blev det blåbärsbullar. För att jag var sugen på det. Jag är ju inte sugen på godis längre. Då blev det bullar när suget slog till. Och goda var dem. De blev klara sent. Men det gjorde inget eftersom det var fredag. Hela familjen provade när de var klara.

Blåbärsbulle med vaniljkräm och mandelmassa. Smarrigt.

Igår kom också mina växter. Jag skulle behöva åka och hämta dem. Tyvärr är det inte en enda centimeter grävt för dem där växterna. Och min kropp håller på att stänga av. Det ska regna hela dagen. Och det kanske är bra. För då hämtar jag växterna men låter bli att gräva. Min psoriasis håller på att sprida sig ut i ansiktet från öronen. Det är ett tecken på att jag ska ta det lugnt. Eller vad säger ni?

Spännande att se vilka växter som följer med mig hem idag. Jag återkopplar imorgon om det. Tills dess så önskar jag dig en underbar dag. Njut av livet. Du lever varje dag och dör bara en gång. Vi hörs imorgon.

Bra dag

Idag känns det som att hösten är här. Det regnar och är ruggigt. Igår var det fint väder och svalare men fortfarande varmt. Solen värmde gott när man var ute. Idag håller de på att gräva upp vår tomt. Vi ska ha ett tak till släpkärran. Och jag orkar inte gräva mer.

Eller jag kommer ju få gräva mer när altanens golv är klart. Då ska det göras en nio meter lång rabatt. Så lite till gräva blir det. Men detta grävandet är på tjugo kvadratmeter. Det ska grävas bort djupt för att lägga bärlager så att det blir stabilt med plattorna sedan. Släpkärregaraget är tänkt att det ska göras i höst. Men när de ändå är här gräver så får de gräva lite till.

På baksidan ska det också läggas plattor. Det kommer läggas plattor någon gång när tid och pengar finns. Det är ca trettiofem-fyrtio kvadratmeter. Jag orkar inte gräva mer! Det räcker med att jag grävt bort hela hörnet och lagt sjösten. Det räcker med att jag grävt utmed hela kortsidan och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt plinthål till altanen. Det räcker med att jag grävt utmed hela grannens sida och lagt sjösten. Det räcker att jag grävt för badkaret samt planteringsbordet. Det räcker nu.

Eller inte. Jag skulle ju visst gräva nio meter till. Men sedan räcker det. Jag orkar inte mer. Eller, hur mycket orkar man egentligen? Vart går gränsen? Grävandet har ju varit bra för kroppens fysik. Jag har varit tvungen att röra på mig. Jag har använt muskler som jag inte använder i vardagen. Träning är en av de viktigaste beståndsdelarna för min hälsa just nu. Inte bara enligt mig utan även enligt min läkare.

Att röra på sig är bra för alla. Vi rör på oss för lite. Så att då vara tvungen att gräva kan ju vara bra. Men sextiofem kvadratmeter och djupt. Där går gränsen för mig. Maken gör så mycket annat, så att han skulle hjälpa till med det är inte rimligt. Någonstans måste vi bli färdiga och då behöver vi hjälpas åt, på alla ledder.

Idag blir en bra dag. Trots att det är regn och höst. Idag blir det grävt. Idag ska vi åka till mamma. Det blir kantarellomelett. Mamma har önskat. Så det blir middag ute idag. Under tak som tur är. Vi valde dag efter hur vädret skulle vara. Förra veckan så var idag en fin dag. När tiden gått så är idag den enda dagen med regn denna veckan. Men kantareller och regn går bra ihop. Vi får bara klä på oss tillräckligt. Det svåra blir att hålla maten varm.

För vi måste ju ha med maten färdig. Vi kan ju inte låna och värma hos mamma. Det är besöksförbud (ja, fortfarande, trots att jag meddelade tidigare att det vore bättre för alla att häva det.), därför måste vi vara utomhus. Utan att röra vid varandra. Men kantareller blir det. Omelett blir det. Lite annat blir det också. För idag är en bra dag.

Ta hand om dig. Det är det enda du behöver tänka på, att ta hand om dig. Då blir allt väl. Vi hörs imorgon.

Rost och jobb

I helgen har det varit mycket fokus på trädgården. Det börjar gå så långt att snart är det dags att gräva igen. Gräva upp en lång rabatt. Den ska gå runt minstingens altan. Nio meter blir den totalt. Fyra av dem blir det thuja och resten blir kameleontbuske. Både hona och hane, då kan det bli frukt på.

Jag har varit många turer till växtbutiken denna helgen. Jag har beställt thuja och kameleontbuskar. Nästa helg bör de finnas hemma. Nästa helg ska jag också bestämma slutgiltigt vad det blir för något i mitt badkar. Förgätmigej, allium, murgröna, alunrot, japansk sockblomma (röd) stjärnflocka, japanska gräs samt vintergröna står på listan över tänkbara blommor i. Murgrönan är tänkt att växa upp på trappräcket som är spaljé.

Den har jag kämpat med. Spaljén eller trappräcket. Det är ganska tungt. Om jag skulle ha det lodrätt hade det varit enkelt. För då skulle det bara kunna stå i badkaret och haft en krok för att hålla ut det från staketet (väggen) bakom.

Trappräcket.

Men nu har jag bestämt att jag ska ha det vertikalt. Vilket blir svårare. För då sjunker det ner i jorden och tappar halva räcket. På längden så skulle det ta emot badkarskanterna och inte kunna sjunka. Nu tror jag att jag hittat en lösning. Jag har införskaffat gjutjärnskonsoller som jag fäst på regeln under altanen. Som då räcket kan stå på. Då blir hela höjden på räcket användbart för att ha klättrande växter på sig. Finns ingen bild för det saknas hur jag ska fästa det upptill. Men det kommer snart en lösning på det med.

Jag har ju också en hel del skrot som jag ska göra något med. Jag har lagt täckbark vid nya thujahäcken vid uppfarten samt placerat ut mina plåtfälgar. Det blev tre där. De var lika rostiga och samma storlek. Nu ska jag bara bestämma vad jag ska ha i fälgarna. De är för små att isolera dem. Så antingen får jag ha sommarblommor och sedan ljung i. Eller helt enkelt chansa på att det kan gå.

Två till gömmer sig längre fram.

Jag har en del gamla hjul som inte är hjul längre. Det är bara plåten kvar som varit runt hjulet. Jag har en vattenskål i gjutjärn. Jag har flera olika kugghjul och hjul som jag inte vet än vad jag ska hitta på med.

Det stora kugghjulet väger nog 70 kilo. Inget att fästa på väggen alltså.
Innan fälgarna placerades ut.
Sätta på väggen med mossa i. Kanske ljushållare?
Ingen aning vad som sker med dessa. Vattenskål för insekter kanske.

Mycket skrot är det. Jag har ett grenrör också samt en bränsledunk. När det är klart på riktigt så får fler bilder komma helt enkelt. Det har varit sol blandat med regn i helgen. På minstingen snart färdiga altan så finns det regnskydd. Där har jag hängt mycket medans maken har jobbat på. Jag har också flyttat lite jord. Men det tog inte så lång tid. Så jag hann med att se ut som jag jobbade. Fast jag egentligen gjorde som på bilden.

Jag ”jobbar” bra.

Vi har haft den första skörden av tomater också. Fast den stora vanlig plantan har dött ( den har i alla fall inga blad kvar) så har de små tomaterna som kommit mognat. Busktomaterna lever och frodas. Det blev en hel skål med tomater. Blev både tomatsås till pastan samt skivade på hamburgarna igår. Söta (små) och goda.

Ta hand om dig! Idag ska jag njuta ikväll. För då är städdagen över. Vi hörs imorgon.