Kategori: Husrenovering

Igår kom äntligen ventilationen på plats. Det blev en hel del gråt och tandagnissel men nu är den där. Det ska dit låda för att gömma den i skåpen. Det ska dit isolering för att skydda. Det är långt ifrån klart. MEN kanalen är borrad igenom alla skåpen och nu är det bara enkla saker kvar.

Nu är all el klar. VI kopplade in bänkbelysningen igår. Det lätta var att stoppa i sladden i uttaget. Det svåra var att fräsa spår i botten på skåpen för att gömma kablarna. Det är klart. Nu har vi ljus på alla bänkar när vi lägger ifrån oss något. Även om vi tidigare hade det genom bygglampa. Den har varit fantastiskt bra. Särskilt när strömmen ska kapas för att jobba med elen. Eftersom den går på batteri så lyser den även när strömmen är stängd.

Det är massor av saker till som måste lösas. Dock så är allt på sin plats nu. Rörmokare ska komma och installera maskiner och kran. Kylen, micron och ugnen klara sig med ström och all el är ju klar. Snart är och fläkten klar att användas. Vi tar oss framåt. Äldsta sonen var mycket nöjd igår när vi gick hem på kvällen. Att alla kablar är osynliga till bänk och vitrinskåpen är han väldigt nöjd över. Jag kan bara hålla med. Jag är mycket nöjd med allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Just nu är det bara arbete och köksbygge som pågår. Snögubbarna som inte är sommarförvarade redan står i källaren i fullständigt kaos. Det är mycket som måste göras hemma som bara har fått vänta eller gjorts lite på en kort rast. Det jag är glad för är att jag faktiskt prioriterar vilan när jag kan.

Köksbygget går framåt men det är fortfarande mycket kvar. Äldsta sonen kommer tycka det är skönare än oss när det väl är klart. För även om jag kämpar på och jobbar mer än jag orkar så lever han i kaoset. Jag får åka hem när jag jobbat klart, till fungerande vatten, kyl och spis. Sonen bor i en lägenhet med bara toalett och inget kök. Det gör inte jag.

Men han kommer nog tycka bäst om att slippa ha oss där hela tiden där han inte kan bestämma. För vi kommer och går mer efter våra tidspreferenser än hans. Hur som helst, vi kommer alla bli glada när köket är klart. Nu ser det ut som ett kök. Jag hoppas vi fixar allt det där lilla fortare än det stora. Logiskt vet jag att jag har fel. Hoppet lever vidare på att logiken är fel. Det kommer bli klart förr eller senare. Med hopp om förr.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man ska göra något stort så tar det alltid längre tid än vad man hoppas. Varför? Jag förstår inte hur man inte kan ha lärt sig att det alltid är så. Sanningen är väl att man vet, fast hoppet är det sista som överger en.

Vi håller ju på att göra ett helt nytt kök hos äldsta sonen. Det har självklart tagit längre tid än vi tänkt. Det enda som vi har haft som  tidspress är att sonen vill ha tillbaka sin lägenhet. Annars har det inte funnits något, förutom nu.

Nu ska vi få leverans av bänkskiva. Vi har själva bestämt när och det är här vi har gjort misstaget att tro på hoppet. Nu är hoppet tyvärr ute och vi får inse att det blev inte så som vi hade tänkt.

Vi har fyra överskåp kvar innan allt är på plats. Ett skåp kan vi inte sätta innan bänkskivan. Täcksidor och socklar kan inte heller sättas. Men de tre sista skåpen hade kunnat sättas. Vilket vi trodde att vi skulle ha gjort.

Till vårt försvar så är det massor av skåp som modifierats. Hörnskåpet har ju rör på väggen som vi har fått bygga in i skåpet. Spisskåpet har behövts ändras för att få plats med hällen utan att ta i ugnen. Två små skåp som ska vara mot väggen har behövt en ställning under för att inte ramla ner. Hörnet i bänken har gjorts en stötta för att klara belastning över hela hörnet.

Diskmaskinskåpet likaså, för att inte tala om special, special för att kunna gömma en tvättmaskin i ett skåp som vi själva fått bygga. Anledningen till att de tre återstående överskåpen inte kom upp är att två ska ha tapet. Det är vitrinskåp därav tapeten.

Ett är tapetserat och klart. Vi har räknat ut hur tapeten ska mönsterpassas i nästa. Men det tog tid. Förhoppningsvis har vi knixen inne nu så det går fortare på sista. Det tredje skåpet ska inte ändras men det är sist och kan därför inte sättas först. Idag kommer bänkskivan. Nu är det bara att bygga färdigt som är kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken är Skalman. Tror faktiskt jag redan berättat det här i bloggen innan. Han är Skalman på många sätt. Han behöver ofta tänka till lite mer än andra. Skalman räknar alltid ut allt innan han gör något. Så även maken alltså.

Den största likheten maken har är mat- och sovklockan. Maken måste äta på vissa tider och han sover alltid (ja, nästan) en stund efter maten. Stunden kan vara 30 minuter men det kan likväl vara 3 minuter. Eller faktiskt enbart 30 sekunder.

Skalman slutar allt när klockan ringer och sover eller äter. Vad som sker runtomkring spelar ingen roll. Exakt så är maken. Det ska också vara två lagade mål mat per dag utöver frukost. Gärna varma men det kan ibland vara något kallt. Oftast på sommaren.

Jag håller med om att det ska vara två lagade mål mat om dagen. Jag kan dock slira lite på tiderna. Beroende på vad som görs och sker runtomkring. Maken och jag är ibland väldigt långt ifrån varandra vad gäller mat.

Men att äta middag kl 22.15 när man jobbat fram till 22.00 och hållet på hela dagen med en kort lunchrast är inte något som jag kan rekommendera. Igår åt vi just den tiden och maken väntade på mig. Är det äkta kärlek?

Det skiljer honom från Skalman. För Skalman äter eller sover och struntar i vem som är med i rummet. Medan maken väldigt gärna äter och sover just tillsammans med mig. Den korta lunchpausen var han med oss som renoverade och vi åt tillsammans. Sedan väntade han tålmodigt på sällskap till middagen. Hemgjorda köttbullar och potatismos var väldigt gott även kl 22.15 men kroppen hade mått bättre gissar jag om det intagits lite tidigare.

Eftersom vi jobbade på bra under dagen så fick vi upp på skåp på väggen och tapeten. Trots att allt som kunde gå fel fick fel så blev allt gjort som planerat. Bara senare middag som konsekvens till allt strul. Hörnskåpet är modifierat så att rör kan gå igenom. Det sitter uppe med extra reglar på sidan. Även om det behövde klyvas och transporteras så var det värt det vid dagens slut. Nu får vi se om vi hinner klart idag. Det är planen. Håll tummarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Har inte så mycket roligt att skriva egentligen. Det kan jag skriva är att det går framåt med köket hos äldsta sonen. Det kommer bli så fint när det är klart. Nu är allt målat som ska målas på väggar och tak. Det har kommit upp några skåp på väggarna. Men det är en hel del kvar. Det är dock kul nu när man ser köket växa fram.

Innan har det bara varit sådant som inte syns. All eldragning, flytta avlopp och det största jobbet, flytta ut en vägg. Det var en skillnad på 13 centimeter i en och halv meter sedan någon meter till innan nästa vägg. De som gjort köket innan hade löst det med att ett överskåp enbart var 10 centimeter djupt på insidan. Men vi byggde alltså ut väggen så den är helt jämn. Det var mycket arbete.

Sedan har vi också tagit bort all gammal tapet och fått bort alla tapetrester för att kunna få så jämnt och fint som möjligt. Vilket inte är helt lätt på en betongvägg. Det har nog varit det svettigaste momentet. Nu gör vi lite roligare saker eftersom köket håller på att växa fram. Även om det också är lite jobbigt emellanåt. Nu ska allt vara helt i våg, som inte alltid är det lättast. Jag sa att det var betongväggar, va?

Idag ska vi sätta tapeten som ska vara stänkpanelen. Vi ska också få upp fler skåp. Jag kommer alltså inte ha så mycket roligare saker att rapportera imorgon. Fast man ska aldrig säga aldrig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu är det faktiskt klart. Maken köpte lönnplankor för flera år sedan. Planen var att göra ett rustikt eget bord. Sedan kom andra projekt emellan bland annat för att underredet var inte klart i makens huvud.

I julklapp fick maken ett underrede. Nu var det bara skivan klar. Efter mycket övertalande så lyckades jag få maken till att gå med på att leja bort den delen. Sagt och gjort, vi lämnade plankorna till en verkstad som skulle göra efter min design.

Massor av problem på vägen. Alla som gällde bordet löste vi ganska lätt. Jag ville ha epoxi i mitten och det hade de aldrig jobbat med. Som sagt allt det löste sig.

Det största problemet var när företaget gick i konkurs. Vi fick reda på det innan ansökan lämnades in så vi kunde hämta vårt bord. Nu var ju inte bordet klart så det var det stora problemet.

Vi fick en lite mer än halvfärdig bordsskiva in i förrådet och sedan har det i stort sett stått där. Jag har jobbat mycket. Sedan kom regnet och jag har inte kunnat ändå. Att slipa bord i regn är inte så smart. Slipa bordsskiva vill jag göra utomhus, inte kul att damma ner hela förrådet.

Nu är det hur som helst helt färdigt. Igår fick skivan den sista vaxstrykningen och nu kan vi använda vårt bord igen. Vi har inte haft ett riktigt köksbord sedan i julas när maken fick underredet. För det gamla bordet såldes och det fick bli en gammal sliten packbordsskiva under tiden. Med en duk på så har det gått bra. Bara lite litet. Men allt går om man bara vill. Det ville vi och nu har vi vårt fina bord!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Man kan ju tycka att det är bättre att göra det rätt på en gång istället för att göra dubbelarbete och göra allt en gång till. Och då dessutom få ta bort allt som man gjort första gången. Man kan säga att det blir trippelarbete. Första gången, ta bort första gången och tredje gången göra rätt. Det gjorde jag igår, tredje gången alltså.

Igår körde jag ingen bil. Igår var det annat jobb och hemarbete. Hemarbetet var att skotta sten. Sedan tog jag annan sten och fixerade kanten med. För att sedan skotta tillbaka stenen och lassa på med mera sten. Jag är inte bra på att ta förebilder. Jag har en gammal bild med hur det såg ut innan. Dock dålig bild. Till vänster i bild ser du hur markduken sticker upp och sjösten ligger bredvid fast väldigt långt ner.

Det färdiga resultatet är att sjöstenen är i jämnhöjd med stenläggningen. Jag har lagt stenar som jag grävt upp från tidigare trädgårdsarbete, under och mot stenläggningen för att den inte ska glida iväg. För det är bara de yttersta stenarna som är limmade. Marken lutar åt det hållet så allt kan åka däråt. Min förhoppning är att allt ska ligga still nu när allt är jämnt med varandra. Efterbilder kommer här:

Mycket stenskottande blev det. Jag är duktig på att skotta och gräva. Jag är mycket nöjd med hur det blev. Bara hoppas att det håller nu. Efter allt slit så blev det middag och efterföljande efterrätt. En nöttoscamazarin. Den var perfekt avslutning på dagen. Idag blir det att köra bil igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.