Skiss klar

Igår blev det ritat. Det blev ritat utan att behöva göra det i 3D dessutom. I förrgår klarade vi av att lösa de stora problemen genom våra videosamtal. Vi hade många under kvällen för att lyckas med allt. Igår var vi tillsammans på kvällen och ritade. Rullpapper, penna, tejp och linjal.

En halvfärdig skiss på väggen.

När allt är klart så kommer det bli väldigt bra. Nu ska vi få godkänt på våra dimensioner och planer för broaseringen. Sedan ska vi hitta material. Jag har sagt att det är betongvägg vi ska fästa upp det på? Vi måste kolla varje pinne, plank eller skiva som vi ska använda. Inget får vara skevt eller massor av kvist. Nu är vi ett steg närmre, vilket är mycket skönt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man inte får ihop det

Äldsta sonen har fått klart mycket i sitt kök. Vi har kämpat väl med att få det gjort. Som jag sagt många gånger innan så är mycket klart nu. Köket är klart. Hans väggar är inte klara. I alla fall delar av väggarna är inte klara. Äldsta sonen vill ha bröstpanel som speglar på väggen. Det kallas också boasering.

För det första så har sonen inte träväggar utan betong. Det kommer bli spännande att fästa allt. För det andra, det får inte synas några fästpunkter. För det tredje, det måste se ut som det gör i äldsta sonens huvud. När vi är klara alltså.

Man skulle kunna tro att det bara är att sätta upp en faner och lite golvlist som en ram i mitten. Så enkelt är det inte. Det ska vara en ram men den kan inte vara utsående. Den ska var inåtgående. Svårt att förklara som också är lika svårt att göra. För nummer fyra av alla anledningar, inget ska målas. Det ska betsas. Vi kan inte spackel och slipa och måla för att dölja något.

När jag då jobbar och inte kan när äldsta sonen kan så blir det lite svårt. Det bästa vore om vi skulle kunna rita upp och få till dimensionerna. För alla dimensioner måste vara som sonen vill ha dem. Vi kan inte bygga och se hur det blir. Vi måste veta innan vi bygger att det blir som vi (sonen) vill.

Då får videosamtal duga för en stund. Igår var det många samtal för att kunna hjälpa till med uträkningarna. Allt för att vi idag när jag inte jobbar och det passar sonen ska kunna göra en ritning i skala 1:1 för att se att han är nöjd med sina utmätningar. Jag hoppas att våra samtal igår var tillräckliga för att få till det idag. Jag håller tummarna för att vi ska slippa göra det i 3D dessutom. Det vet jag ikväll om vi lyckats eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart, snart eller kanske snart

Så är större delen av köket klart hos äldsta sonen. Igår blev köksön klar. Självklart och precis som med allt annat så behövdes det göras i special, special. Men nu är den klar!

Under konstruktionen. En köksö uppochner.

Det är fortfarande en hel del kvar. Men nu är det färdigbyggt av köksstommar. Nu är det väggar som ska lösas och en hel del målande men snart, snart eller kanske snart så är det klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vilken milstolpe

Igår kom äntligen ventilationen på plats. Det blev en hel del gråt och tandagnissel men nu är den där. Det ska dit låda för att gömma den i skåpen. Det ska dit isolering för att skydda. Det är långt ifrån klart. MEN kanalen är borrad igenom alla skåpen och nu är det bara enkla saker kvar.

Kanalen genom alla skåp.

Nu är all el klar. VI kopplade in bänkbelysningen igår. Det lätta var att stoppa i sladden i uttaget. Det svåra var att fräsa spår i botten på skåpen för att gömma kablarna. Det är klart. Nu har vi ljus på alla bänkar när vi lägger ifrån oss något. Även om vi tidigare hade det genom bygglampa. Den har varit fantastiskt bra. Särskilt när strömmen ska kapas för att jobba med elen. Eftersom den går på batteri så lyser den även när strömmen är stängd.

Det är massor av saker till som måste lösas. Dock så är allt på sin plats nu. Rörmokare ska komma och installera maskiner och kran. Kylen, micron och ugnen klara sig med ström och all el är ju klar. Snart är och fläkten klar att användas. Vi tar oss framåt. Äldsta sonen var mycket nöjd igår när vi gick hem på kvällen. Att alla kablar är osynliga till bänk och vitrinskåpen är han väldigt nöjd över. Jag kan bara hålla med. Jag är mycket nöjd med allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det kommer bli skönt

Just nu är det bara arbete och köksbygge som pågår. Snögubbarna som inte är sommarförvarade redan står i källaren i fullständigt kaos. Det är mycket som måste göras hemma som bara har fått vänta eller gjorts lite på en kort rast. Det jag är glad för är att jag faktiskt prioriterar vilan när jag kan.

Köksbygget går framåt men det är fortfarande mycket kvar. Äldsta sonen kommer tycka det är skönare än oss när det väl är klart. För även om jag kämpar på och jobbar mer än jag orkar så lever han i kaoset. Jag får åka hem när jag jobbat klart, till fungerande vatten, kyl och spis. Sonen bor i en lägenhet med bara toalett och inget kök. Det gör inte jag.

Men han kommer nog tycka bäst om att slippa ha oss där hela tiden där han inte kan bestämma. För vi kommer och går mer efter våra tidspreferenser än hans. Hur som helst, vi kommer alla bli glada när köket är klart. Nu ser det ut som ett kök. Jag hoppas vi fixar allt det där lilla fortare än det stora. Logiskt vet jag att jag har fel. Hoppet lever vidare på att logiken är fel. Det kommer bli klart förr eller senare. Med hopp om förr.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Varför är det alltid så?

När man ska göra något stort så tar det alltid längre tid än vad man hoppas. Varför? Jag förstår inte hur man inte kan ha lärt sig att det alltid är så. Sanningen är väl att man vet, fast hoppet är det sista som överger en.

Vi håller ju på att göra ett helt nytt kök hos äldsta sonen. Det har självklart tagit längre tid än vi tänkt. Det enda som vi har haft som  tidspress är att sonen vill ha tillbaka sin lägenhet. Annars har det inte funnits något, förutom nu.

Nu ska vi få leverans av bänkskiva. Vi har själva bestämt när och det är här vi har gjort misstaget att tro på hoppet. Nu är hoppet tyvärr ute och vi får inse att det blev inte så som vi hade tänkt.

Vi har fyra överskåp kvar innan allt är på plats. Ett skåp kan vi inte sätta innan bänkskivan. Täcksidor och socklar kan inte heller sättas. Men de tre sista skåpen hade kunnat sättas. Vilket vi trodde att vi skulle ha gjort.

Till vårt försvar så är det massor av skåp som modifierats. Hörnskåpet har ju rör på väggen som vi har fått bygga in i skåpet. Spisskåpet har behövts ändras för att få plats med hällen utan att ta i ugnen. Två små skåp som ska vara mot väggen har behövt en ställning under för att inte ramla ner. Hörnet i bänken har gjorts en stötta för att klara belastning över hela hörnet.

Diskmaskinskåpet likaså, för att inte tala om special, special för att kunna gömma en tvättmaskin i ett skåp som vi själva fått bygga. Anledningen till att de tre återstående överskåpen inte kom upp är att två ska ha tapet. Det är vitrinskåp därav tapeten.

Ett är tapetserat och klart. Vi har räknat ut hur tapeten ska mönsterpassas i nästa. Men det tog tid. Förhoppningsvis har vi knixen inne nu så det går fortare på sista. Det tredje skåpet ska inte ändras men det är sist och kan därför inte sättas först. Idag kommer bänkskivan. Nu är det bara att bygga färdigt som är kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Äta middag

Maken är Skalman. Tror faktiskt jag redan berättat det här i bloggen innan. Han är Skalman på många sätt. Han behöver ofta tänka till lite mer än andra. Skalman räknar alltid ut allt innan han gör något. Så även maken alltså.

Den största likheten maken har är mat- och sovklockan. Maken måste äta på vissa tider och han sover alltid (ja, nästan) en stund efter maten. Stunden kan vara 30 minuter men det kan likväl vara 3 minuter. Eller faktiskt enbart 30 sekunder.

Skalman slutar allt när klockan ringer och sover eller äter. Vad som sker runtomkring spelar ingen roll. Exakt så är maken. Det ska också vara två lagade mål mat per dag utöver frukost. Gärna varma men det kan ibland vara något kallt. Oftast på sommaren.

Jag håller med om att det ska vara två lagade mål mat om dagen. Jag kan dock slira lite på tiderna. Beroende på vad som görs och sker runtomkring. Maken och jag är ibland väldigt långt ifrån varandra vad gäller mat.

Men att äta middag kl 22.15 när man jobbat fram till 22.00 och hållet på hela dagen med en kort lunchrast är inte något som jag kan rekommendera. Igår åt vi just den tiden och maken väntade på mig. Är det äkta kärlek?

Det skiljer honom från Skalman. För Skalman äter eller sover och struntar i vem som är med i rummet. Medan maken väldigt gärna äter och sover just tillsammans med mig. Den korta lunchpausen var han med oss som renoverade och vi åt tillsammans. Sedan väntade han tålmodigt på sällskap till middagen. Hemgjorda köttbullar och potatismos var väldigt gott även kl 22.15 men kroppen hade mått bättre gissar jag om det intagits lite tidigare.

Eftersom vi jobbade på bra under dagen så fick vi upp på skåp på väggen och tapeten. Trots att allt som kunde gå fel fick fel så blev allt gjort som planerat. Bara senare middag som konsekvens till allt strul. Hörnskåpet är modifierat så att rör kan gå igenom. Det sitter uppe med extra reglar på sidan. Även om det behövde klyvas och transporteras så var det värt det vid dagens slut. Nu får vi se om vi hinner klart idag. Det är planen. Håll tummarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Köket går framåt

Har inte så mycket roligt att skriva egentligen. Det kan jag skriva är att det går framåt med köket hos äldsta sonen. Det kommer bli så fint när det är klart. Nu är allt målat som ska målas på väggar och tak. Det har kommit upp några skåp på väggarna. Men det är en hel del kvar. Det är dock kul nu när man ser köket växa fram.

Målade väggar och tak efter tredje gången. Torkar fortfarande.

Innan har det bara varit sådant som inte syns. All eldragning, flytta avlopp och det största jobbet, flytta ut en vägg. Det var en skillnad på 13 centimeter i en och halv meter sedan någon meter till innan nästa vägg. De som gjort köket innan hade löst det med att ett överskåp enbart var 10 centimeter djupt på insidan. Men vi byggde alltså ut väggen så den är helt jämn. Det var mycket arbete.

Sedan har vi också tagit bort all gammal tapet och fått bort alla tapetrester för att kunna få så jämnt och fint som möjligt. Vilket inte är helt lätt på en betongvägg. Det har nog varit det svettigaste momentet. Nu gör vi lite roligare saker eftersom köket håller på att växa fram. Även om det också är lite jobbigt emellanåt. Nu ska allt vara helt i våg, som inte alltid är det lättast. Jag sa att det var betongväggar, va?

Idag ska vi sätta tapeten som ska vara stänkpanelen. Vi ska också få upp fler skåp. Jag kommer alltså inte ha så mycket roligare saker att rapportera imorgon. Fast man ska aldrig säga aldrig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Allt som kan hända i köksbygge

Om du byggt ett kök någon gång så vet du att det är massor av parametrar som man aldrig kan förutse. Att bygga ett kök tillsammans med en som är autistiskt extra spännande. Som du vet har vi beställt köket. Självklart så gick det inte använda knopparna med handtagen. Första steget som inte går som planerat.

I butiken provade han ut känslan med att hålla i dem. Han tänkte på avståndet till skåpet/luckan när han stoppade ner fingrarna. Han tänkte på tjockleken på själva handtaget. Allt för att känslan ska vara bra. Det som var problemet med de han valde var att säljaren fick veta av den som kunde något om handtagen att de inte var en bra kombination. För den ena var obehandlad mässing och den andra mässing.

Det innebär att den ena skulle ändra utseende och få fläckar medan den andra alltid skulle vara som den var nu. Igår gick vi igenom alternativen. Måtten som finns på handtag är från centrum till centrum för att sätta skruvarna. Äldsta sonen höll på att dö av att måtten han ville ha inte fanns. Han kan inte förstå hur de inte har måtten som han vill ha. För honom var det så självklart att måttet för att kunna få ner handen utan att skrapa i lådan ska finnas. Och självklart måttet på tjockleken av det man ska hålla i. Han förstod ingenting.

Vi löste det genom att titta på bilder och jämföra med våra handtag i vårt kök. Som vi också hade bilder på från samma hemsida. Vi lyckades till slut komma fram till vad han ville ha. Det blev knoppen som han känt på i butiken och ett nytt handtag. Båda obehandlade mässing.

Sedan är det en massa andra saker som vi försöker reda ut innan det dykler upp. Till exempel har han utanpå liggande persienner. Dessa är alltid nerdragna då han inte vill att han ska synas för någon utanför. Om vi gör om köket kommer fönstret målas om. Det innebär att persiennerna försvinner. Det har jag bestämt. Då får det bli solfilm med spegelglas utåt. Det vi gör nu är att vi bearbetar det för att det ska kunna göras i januari eller februari när köket sätts in. Det tittade vi också på igår.

Det kommer bli många fler vändor med att titta på saker. Det får bli en annan dag. Idag är det helt andra saker på agendan. Och sonen orkar bara så mycket åt gången. Allt måste pusslas ihop så det blir förståligt innan vi kan gå vidare på nästa steg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kan inte släppa vinterförvaringen

Du som läst min blogg sedan början vet att jag skulle skaffa växthus. Mest ville jag ha växthuset för alla växter som jag vill kunna ha fast de inte trivs i vårt klimat. När jag bestämt att jag skulle ha ett växthus så ”råkade” jag köpa ett stort olivträd. Vilket inte var något problem för det var ju bara ett år som jag skulle behöva flytta på det för vinterförvaringen.

Sedan kom avslaget på bygglovet och växthusdrömmen försvann. Även om jag fått hjälpa till att bygga ett och hälsa på hos så är det inte så lätt att ha mina växter där för att flytta hem på sommaren. Växter som är där skulle behöva vara där hela tiden, så det är alltså lättare att förvara mina växter i förrådet.

Problemet är att jag inte kan släppa detta med att förvara mina växter enkelt. Jag skulle så gärna vilja ha ett växthus. Vilket är helt uteslutet. Hur mycket jag än vill det så går det inte att få ett bygglov. Det jag kan få är ett uterum. Jag måste fortfarande ha bygglov men kommer att få ett om jag ansöker. Det var ju bara det, JAG VILL INTE HA ETT UTERUM.

Jag älskar att vi idag inte har något tak eller något som blir som en bastu där man bara vill vara på våren och hösten. Ett växthus fyllt med växter och en liten yta att sitta på skulle vara perfekt. Jag kommer antagligen få ändra mig till att vilja ha ett uterum om jag vill ha enkel förvaring.

När jag frågade maken om det så sa han snabbt inte mig emot. Det enda han hörde var att han slipper lyfta ner och upp ett jättetungt olivträd. Han tycket vi kunde göra det på stora altanen. Vi har ändå 88 kvadratmeter på den stora uteplatsen. Sedan har vi 18 kvadratmeter på den lilla. Om vi lägger till att vi ska bygga ihop dessa så är det cirka 20 kvadratmeter till.

Det finns plats för ett uterum och jag skulle ändå ha all min öppna yta kvar utan tak och bastu. Jag kanske måste ändra mig? Det är kanske så det får bli. Jag vet inte. Men tänk vad skönt att bara kunna ställa in träden i uterummet och så är det klart?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.