Nu så, nu går det att vädra kläder

Igår kom den på plats. Det efterlängtade vädringsstället. nu kan jag vädra sängkläder eller annat som jag vill vädra. Jag hade kunnat göra det själv men maken vill gärna vara med. Dilemmat för maken var att jag ville ha den på balkongen. Den som inte har något räcke.

Maken fixade fram alla verktyg. Sedan fick jag gå ut och mäta. För maken var INTE så sugen på att gå ut på balkongen. Mäta fick jag gärna göra ensam. Vilket jag gjorde. När det var dags för att få upp den så stod maken halvvägs ut upptryckt mot väggen. Eller han var helt ute men höll gärna ena handen kvar i dörrkarmen. Det viktigaste är att den kom upp.

Syns knappt att den är där.

Maken gjorde ett jättebra jobb med att öva på att kunna gå ut på balkongen. Han insåg när vi var där att han är den som ska göra ett nytt räcke. Vilket inte är det enklaste om man inte kommer ut helt från dörren. Han har redan övat efter det vår uppsättning. Han tog in delar av det jag hängde ut. Då släppte han dörrposten. Det kommer gå bra, för han övar snabbt.

Så bra att kunna vädra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nytt tak

När man håller på med renoveringar på jobbet så blir det att man tänker på hemma också. På jobbet så är det som sagt nytt värmesystem på gång. Ett av alternativen vi kollade upp var att använda solceller för att hjälpa till med elpannan. Då om bergvärmepumparna inte räcker till när det är riktigt kallt länge.

Sedan skulle det ju också vara bra för att man kunde använda sin egna el i övrigt. Det finns många hus med mycket tak som inte skuggas av träd. Det skulle vara en bra idé att sätta upp. Om det inte vore för att taken är för gamla. Man ska tydligen ha 25 års livslängd innan man sätter upp solceller. Det är inte. Kanske fem år, lite mer om vi har tur. Solceller får alltså vänta.

Vilket vänder oss hemåt. Hemma har vi ett gammalt tak. Från när huset byggdes på 70-talet. Två av våra grannar bytte tak förra året. Vi är sex grannar där husen blev byggda i samma veva. En granne har tvättat taket och så är det då tre grannar som inte gjort något i närtid. En granne kan nämligen ha bytt för x antal år sedan. Innan vi bodde här. Det ser fin ut om man jämför med vårt.

Vårt är fint men slitet. Mossan trivs också på delar av taket. När grannarna bytte så såg man att vi borde tänka på att byta tak. Det läcker inte, men när det börjar så är det j försent. Då är frågan vad ska man tänka på för tak? Tegel, betong, plåt, shingel, serum eller solceller.

Jag skriver eller för det finns ju solceller som ser ut som tak. Så att det inte syns alls att man har. Sedan vet jag inte om vårt tak är lämpligt. Vi har takkupa på det hållet där solceller skulle göra mest nytta. Allt som sticker på upp på taket är dåligt för elinsamlingen. Takfönster, skorsten, avluftning eller takkupa. Allt det har vi utom fönstren. Vi har takkupa som är värre.

Sedan är det nackdelen med att solcellspaneler är bättre än solcellstak. Det blir mer energi från en panel än en solcell som ska se ut som en takpanna. Den är också dubbelt så dyr. Fast om du lägger till att du behöver byta tak så blir den inte det. Då är det nog ungefär samma. Vi behöver byta tak. Borde vi satsa på solel?

Vad innebär solcellerna för naturen? Att tillverka batteri är inte bra för miljön. Att ha solceller innebär oftast att man också har batterier så man kan lagra elen. Så man har ström även när solen inte lyser. Man kan också sälja all el man inte nyttjar direkt och då också köpa när man behöver. En del säger att det är mest ekonomiskt för att batterierna är ganska dyra och har inte så lång livslängd.

Det som inte står något om är livslängden på solcellerna? Är det tjugofem år man kan förvänta sig att de håller? Eller längre? Hur länge ger de dig så mycket ström som det var från början i kalkylen? Vad är återvinningen? Hur tar man hand om solcellerna när man måste byta? Måste man byta eller kan man uppgradera?

Jag vet inte alls vilket tak vi ska ha? Jag vet att vi måste byta. Sedum (fetbladiga växter som tak) vet jag att vi inte kan ha. Vi har för kraftig lutning på taket. Allt vatten skulle rinna bort och de skulle dö. Två saker är allt helt säkra, ingen serum och vi måste ha nytt tak.

Plåttak tycker jag skulle vara mysigt. Jag älskar när det regnar så man hur hur det slår i taket. Det skulle säkert bli mer ljus med plåttak. Cortén finns som takplåtar som ser ut som pannor. Det skulle vara snyggt med vårt hus. Dock skulle det säkert kosta mer än solcellspannor. Jag vet inte men jag gissar det. Jag vet var våra corténplåtar i övrigt har kostat. TIll ett tak, ja det skulle bli mucho grande.

Hjälp mig någon smart människa. Vad ska man tänka på? Vad ska man välja när man måste?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Arbetshelg som blev ledig helg

Ibland blir det bättre än bäst. Jag skulle jobbat hela helgen. I fredags så ringde samordnaren och frågade om jag kunde byta lördag och söndag mot måndag och tisdag istället? Vilket jag kunde. Så från att jag skulle ha jobbat hela helgen så blev det en helt ledig helg.

Vilket passade perfekt. Inte för att det spelar någon roll när jag är ledig. Men just denna helgen så är det toppenväder. På måndag ska det regna. Det innebär att jag kunde fixa sista steget i altanens behandling igår. Som var planen att göra på måndag. Vilket inte hade fungerat om det regnat. Det kunde alltså inte bli bättre.

Behandlad altan

Det jobbigaste med att göra behandlingen var att ta bort allt från altanen. Bordet som syns i bild är i betong. Det väger en hel del. Maken höll på att dö och var rädd för att jag skulle dö också. Bordet väger minst sjuttio kilo och skulle då ner nästan en meter. Maken som ser alla faror hann inte snabbt nog tänka ut alla scenarior av hur vi kunde dö innan jag tvingade honom att göra som jag sa.

Ingen av oss dog. Det var inte ens nära. Tungt men inte dödligt. Idag ska jag försöka få maken till att hjälpa mig få tillbaka det. Om han bara håller balansen på det så lyfter jag innan han hinner tänka ut hur vi ska dö.

Dagen gav massor av altanhäng också. Det är underbart när solen lyser och jag kan gå omkring i bikini utan att frysa. Alla parasoll och solseglet var uppe. Jag gillar ju mest att vara i skuggan. Men det ska vara varmt. Nu är det perfekt.

Facebook gav mig också ett roligt minne. För tre år sedan var huset gult. Nu är det grått. Ännu roligare att se var hur liten thujahäcken var. Idag går den i höjd med det ljusgrå hörnet till vänster i bild. Vi har som ett litet fort på altanen nu. Huset är målat och fönstren är bytta. Nästa riktigt stora projekt blir taket. När vet jag dock inte riktigt.

Vårt hus för tre år sedan.
Vårt hus idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det tar sig i gästrummet

Jag gjorde en hel del i nya gästrummet igår. Det är inte klart. Jag kommer flytta på tavlor, jag kommer säkert att byta några tavlor, men möblerna står nog där jag vill att de ska nu. Maken fick vara med på ett hörn också. Med att flytta tavellist samt få upp en tavla utan list.

Det ska in ett soffbord med. Det ska dock slipas och målas innan det kommer in. Vilket kan dröja innan det sker. Maken och jag provsatt för att känna efter att det kändes bra när vi (läs jag) bestämt mig hur möblerna skulle vara. Det känns helt rätt.

Bakom soffan står två stycken madrasser som ska vara i när man sover. Det blir bättre sömn med bra madrass. Bäddsoffa har nästan aldrig bra madrass.

Vi ska också ställa upp en skärm så man kan sitta och jobba där inne om det behövs. Nu har jag också ett arbetsrum, inte bara maken. Jag har hattat runt i huset när jag behövt en arbetsplats. Ofta måste maken ha även när jag behöver. Det blir perfekt att vi båda har någonstans vi kan stänga in oss. Mina sådana stunder innebär ofta videosamtal vilket är skönt att kunna ta i ett stängt rum.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har glömt visa makens trappa

Trappan är vår men maken har byggt den. Jag ville helst gjuta igen alltihopa men så enkelt ska det inte vara. Något som är bra med det är ju att betong inte är speciellt klimatsmart. Anledningen till att det inte skulle gå att gjuta är att det är ett elskåp till hela huset som måste gå att öppna. Svårt om man gjuter igen trefjärdedelar.

Nu är det en trappa i trä. Som ska oljas svart när det torkat i sex veckor. Helst längre. Jag är mycket nöjd. Vi hade en plan på att använde en trappa vi hade som är galvad. Den var dock för hög så det gick inte. Maken köpte galvade vagnstycken så nu är den rätt. Nu är hela trappan lös så man får lyfta bort den och sedan en lucka i trallen så kan man öppna skåpet.

Förstora trappan som är helt galvad.
Vagnstyckena som maken fixade.
Färdiga trappan.

Anledningen till att vi har en trappa före annat som skulle bli färdigt är för att jag sa till maken att jag skulle göra den. Det ville inte maken. Han ville göra den. Nu har vi en trappa. Jag är nöjd att jag slipper gå runt huset eller tomten för att kunna vattna blommorna eller komma dit. Maken har inte varit lika begeistrad som mig över denna trappa. Nu när den finns så är han det mer än mig.

Rätt som det är så kan han försvinna. Då har han gått ut och satt sig på baksidan i blomsterprakten en stund. För det är ju så enkelt att komma dit nu när vi har en trappa. Det är roligt att vi båda uppskattar den. Maken har varit mycket duktig och jag är mycket nöjd. Nu kan han få fortsätta med sina andra projekt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland gör vi saker på varsitt håll

Jag jobbade med att klippa gräs. Det tar åtta timmar att klippa gräset när det inte har varit vallgravar över hela innegården. Nu vet jag inte vad det tar. Antagligen lite längre. Både för att jag håller på att lära mig nya Avanten men också vallgravarna som ska undvikas.. Avanten är hög så jag kan inte köra den överallt. Även om den har utskjut på så hjälper inte det på framsidan. Där är det stoooora japanska körsbärsträd. Där måste jag ta den vanliga åkgräsklipparen för att jag ska komma under. Grenarna hänger lågt.

På kvällen kom det regn. Idag ska det regna. Imorgon ska det regna. Därför blev det jobb igår. Fördelen med att vara egen och bestämma sina egna tider. Jag kan klippa när det går och jag slipper stress. Hela innegården är klippt. Nu är det framsidan kvar. Den gjordes senare så att det regnar några dagar går bra. Jag kan alltid trimma emellan. Trimningen är bara den på säkert åtta timmar.

Maken var inte med på jobbet. Han var hemma och städade huset. Han fick också lite jobb gjort på mitt ultimatum. Snart finns det en trappa till baksidan. Jag vet inte vad som är bäst, att han städade eller att trappan växer fram? Jag borde också lägga in att han gjorde middagen. Han är allt bra den där maken.

Trallen ska sedan oljas svart.
Vedkorgen står som stopp för att man inte ska trilla ner i avgrunden.

Den ena regeln är kortare. Det är det svåra. Det finns ett elskåp till vänster som måste kunna öppnas. Skåpet är en tredjedel ovanför trallen och två tredjedelar under. Ergo kan inte en regel vara där. Ska bli väldigt skönt att slippa gå runt huset eller parporten för att kunna sätta på vattnet när jag ska vattna på baksidan.

Jag avslutade kvällen med att göra en tårtbotten. Får se hur den blir. Det finns en risk att den är väldigt kladdig i mitten. Som vanligt gör jag inte helt enligt receptet. Kan vara det som är orsaken till det kladdiga. Men det kan också vara så att den inte kommer vara så kladdig när den får stå till sig. Får ser hur det blir när jag ska montera den i eftermiddag.

Mycket mer hände inte igår. Får se hur mycket det blir idag. Jag har lovat att hjälpa minstingen idag igen. Tapetsering av renoveringstapet är det på agendan idag. Som sagt bra att vara egen så man kan bestämma själv när man jobbar. Dessutom att det regnar, då går det inte klippa gräs. Tapetsera kan man när det regnar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Undrar om det fungerar?

Jag har berättat innan om att vi planterat thujor utmed trottoaren. Det inlägget kan du läsa här: https://josefinsdagbok.se/hur-skulle-du-gjort/. Dessa stackars thujor blir skadade av att djur kissar på dem. Fortfarande. Jag gissar att det inte bara är hundar utan även katter. Katter som inte går i koppel.

Det är fyra eller fem som är skadade och de andra kommer snart att se risiga ut med om vi inte gör något. Så nu har jag gjort något. Då det inte bara är hundar med människor som går på trottoaren så skulle det inte fungera med att sätta upp en skylt. Katter skulle inte läsa skylten, där det står att man inte får rasta sina husdjur på thujorna.

Därför har jag nu köpt en apparat som skickar ut ultraljud. Som ska skrämma bort djuren från thujorna. Jag hoppas att det fungerar. Den har också blixtljus som man kan slå på om det inte fungerar som jag har tänkt.

Maken låter mig sätta upp den under en provperiod. För han är rädd att det kan bli problem med att djuren blir skrämda och springer ut i vägen. Det vill ingen av oss. Men det verkar inte som att det blir några överkörda katter eller hundar. Jag är inte helt säker på att den fungerar som jag har tänkt. Jag är inte säker på att den varken skrämmer eller håller borta varken det ena eller andra. Det kan vara så att den är helt värdelös. Men provperioden får avgöra det.

Nu ska thujan få växa i fred. Hoppas jag.
Med blixtljus om man vill.

Håll tummarna för att det fungerar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Blommorna flyttade

Igår så fick blommorna äntligen flytta in på stenläggningen. Jag har ingen aning om fogsanden har gått ner tillräckligt. Jag sopade och tyckte det såg bra ut. Det blir fortfarande en del hål men inte så att det forsar längre. Jag tog ett beslut och det blev att blommorna fick flytta in bland stenarna.

Snart kommer en bänk och gör sällskap.

Gräsmattan har blivit lite ledsen att ha en plastmatta på sig. Den repar sig nog ganska snart. Det är en stenhög till höger vid husväggen som inte ska vara kvar egentligen. Jag tar bara ett steg i taget. Det känns så himla bra att det går framåt. Jag är också nöjd med hur det blir. Bättre och bättre hela tiden.

Vi hade två minus igår kl 09.00 men hallonen var goda ändå. De som är kvar på busken nu kommer nog inte att bli klara. Inte utan värme och sol. Fast nu ska det bli lite varmare, jag håller tummarna. Det finns många kart kvar på busken.

Ett hallon som har fått lite färg. Många vita kvar.

Jag är mycket nöjd med att jag valde olika storlekar på stenarna. Trots att det var en del kapande och mer jobb så blir det trots allt mer levande. Det är stora i mitten som blir som en romb. Syns lite extra tydligt när jag sopat bort den blöta fogsanden. Visst syns det tydligt med att det är olika stenstorlekar? Jag tycker det blev väldigt bra.

En lövhög har lagt sig tillrätta i Magnolians hörn.

Eftersom de väger apmycket så får vi se om det nu sätter sig under krukorna. Eller krukan. Det är nog störst risk under den stora malen. Den väger så mycket att man blir två centimeter kortare av att försöka flytta den. Om det sätter sig så är det värsta som kan hända att vi måste flytta på krukan och lägga om stenen där under. Jag ber för att det inte ska hända alltså.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det börjar ordna upp sig

Förrådet är nu helt isolerat. Det finns ingen öppning ovanför längre. Vilket innebär att vi kan ställa in ett element som ska se till att det inte går under 10 grader. Minst 5 grader. Jag har inte bestämt mig än. Maken är inte så involverad i temperaturen i förrådet. Det viktigaste för honom är att det går att låsa. För då kan hans verktyg förvaras där. Vilket då är helt klart nu. Hans verktyg går att låsa in. Han är nöjd.

Jag hade helst velat förvara vår dynor till altanmöblerna i förrådet. I dynboxen. Det är inte möjligt i ett kallförråd. Enligt alla experter så behövs det vara rumstemperatur för förvaring av tyger. Och jag håller med. Även om jag har 10 grader så blir det för lite för att det ska vara tillräckligt för att det inte ska bli påväxt på tyget. Det är inte rimligt att ha över 20 grader i ett förråd där nästan allt kan förvaras kallt. Dessutom så måste mina växter vara kallt. Max 10 grader gärna lägre men inte under fem grader.

Därför så får det bli att dynorna förvaras inomhus. Där vi ändå har det i rumstemperatur. Nu till det lite krångliga. Jag måste sortera ut allt som ska ut för att ha plats för dynorna inne. Dynor tar stor plats, om ni inte visste det innan. I pannrummet, som bara har en liten fjärrvärmecentralen och inge oljepanna längre, så vore det perfekt för dynor. Men där är det fullt. Av julpynt. Som skulle kunna flytta ut.

I det andra förrådet på andra sidan källaren så är det också fullt. Av saker som minstingen skulle kunna behöva när han flyttar hemifrån. Av saker från vårt kontor. Av mitt lager på produkter (vilket är väldigt lite nu mot förr). Av tavlor och annat från dödsbon och egna. Allt har bara tryckts in i ett virrvarr.

Verktygen har inte fått plats i något förråd alls. De har varit utspridda i hallen (mest där), i träningsrummet samt i badrummet på entréplan. Så att alla verktygen flyttar ut gör inte blivande gäster så glada som mig. Jag blir glad att få tillbaka allt utrymme som verktygen har tagit. Men det är ingen nytta för blivande gäster.

Vårt gästrum.

Om vi skulle få gäster nu så skulle de få det trångt att dela säng med alla dynor och inte minst hängmattan. De skulle ha en ny och skön madrass men som sagt lite trångt kanske det skulle upplevas. Om vi väntar lite med att få hem gäster så löser det sig snart också. Att förrådet får alla hyllor på plats, så allt som ska ut kan flytta ut. Då kan jag få in dynorna i något av förråden i källaren. Om inte annat så ska ju allt julpynt snart fram. Då finns det plats i pannrummet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Den som spar han har

Det är väl sant, att den som spar han har. Problemet är att man kan inte spara allt. Det finns inte utrymme för att ha allt stående. Min morfar sparade på precis allt. Jag tror det går i släkten. Det blir inte bättre av att pappa också var en skrotsamlare. Påbråt är inte tippen-toppen.

Morfar hade (har fast han inte finns mer) tre gamla toaletter uppe i boden. Man visste aldrig om det kunde vara bra att ha en extra toalett, tyckte morfar, eller detta fallet tre.. Fast så är det ju inte. De där toaletterna har stått där i evigheter. Tillsammans med en massa annan bråte. Saker som kan vara bra att ha. Som aldrig kommer att användas.

Jag försöker istället att ha bra saker och spara saker som jag vet kommer att komma till användning. Annars ska det säljas eller skänkas. Om det är trasigt så ska det slängas. Denna gången råkade det finnas ett handtag i gömmorna. Ett rangligt handtag så det går bra så långe. Istället för en skruvmejsel. Det kommer dock att behöva bytas ut för det är löst i greppet. Just denna gången var det, den som spar han har. Men om jag ska vara ärlig, det hade varit bättre om handtaget slängts redan när det byttes första gången.

Handtag och lås på plats.

En sak som har sparats för att det skulle komma till användning var låscylindern till garaget. Den sitter nu i förrådet och vi har samma nyckel in i huset som till förrådet. Det var en väldigt bra sak att spara på. Fast vissa saker vet man redan när man sparar dem att man aldrig kommer att använda. Man bara känner att det är lite för bra för att göra sig av med. Vad morfar såg i toaletter vet jag inte.

Därför så säljer och skänker jag bort saker. Även om jag en dag kanske skulle vara tillbaka till att ta fram saken igen, så är det bättre att någon använt det under alla år istället för att det skulle stå undanstoppat hos mig. Jag har aldrig velat slänga saker (gissar att det är påbråt), men att samla på mig gör jag inte längre. Bara saker som ska användas, som sagt.

Nu försöker jag tänka om en ny sak kommer in så ska en ska åka ut. Helst till någon annan och inte tippen. Det blev svårt att göra det när mammas saker flyttade in. Även om det inte var en mot en, så har många av mina egna saker har fått flytta till förmån för mammas. Hur gör du? Är du en samlare, slängare eller en som har precis det som behövs?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.