Maken lyckades tömma hela carporten. Det var så mycket bråte där under. Vi har en släpkärra full med skräp. Vi har en släpkärra som ligger på tomten och väntar. Vi har ytterligare lite skräp inne i förrådet. Det var också fullt av virke under förrådet. Som behövde flyttas eftersom det ska på mer bärlager och asfalt så det bygger ju upp. Dumt att bygga in virket som är till kjolen på altanen.
Maken har redan börjat rensningen.Släpet har redan börjat fyllas när jag tar bilden.
Nu är det nästan helt tomt. Idag kommer det en som köpt våra gipsskivor. Då försvinner de också. Lastpallarna på bilden är trappa in till förrådet. De ska flyttas det sista som sker. När maken höll på under tak i regnet så flyttade jag sten. Stenen som svampen växte i. Den sten kanten som vi lagt under tiden vi väntade på att fixa uppfarten. Tio meter sten bor nu i en hög på baksidan. Kanske hittar på ett nytt projekt med dem.
Den kanten är borta nu.Efter tömningen. Om du tittar noga så ser du bara en asfaltskant och ingen sten till höger i bild.
Vi har också ordnat att redskapen har kommit upp i förrådet. Så att allt inte bara står i en hög på sidan av trappan. Mycket skönt. Idag är rörmokaren här och installerar vårt element som skulle komma i januari. Det får ni se imorgon. Idag ska min ledbrutna kropp ta det lite lugnt. Makens kropp vet jag inte hur den är. Det jag vet är att han är en hjälte som kunde flytta allt. Lite hjälp med de tunga lönnplankorna samt det meterhöga krukorna. Annars tog han allt själv.
Igår var det regn och regn och lite till. Då var det arbete med att sätta ut gatkanten. På måndag kommer de och lägger asfalt. De vi lyckades med att få dit igår var kanten vid rabatten. Den kanten sitter ihop med lådan som är runt rabatten. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men det vara bara att göra.
Jag trodde jag beställde en kant ut med gatan. På den kanten skulle det fästas en odlingslåda för att kunna ha rabatten kvar på insidan. Innan hade jag en sådan tunn korrigerad plåt. Det har fungerat fint men den blev lite överkörd för ett tag sedan. Då tänkte jag att vi byter allt när asfalten ska läggas.
Det som kom var en hopsvetsad odlingslåda. Vilket innebar att mina stackars klematisar som hade lyckats växa till sig och klättra i armeringsnätet behövdes plockas bort. Ännu en gång blev de omilt behandlade. De gick sönder här och var. När nätet var borta så gick de sönder ännu mer. Odlingslådan halshögg några stycken. De bröts av. En som hade fyra sköra stänglar växande på spaljén har nu bara en kvar.
Men det är inte så mycket att göra åt det. Eftersom lådan var svetsad och hade armering emellan väggarna så var det inte bara att trä över. Det var tvunget att plockas bort och sättas tillbaka när lådan var på plats. Fördelen med det är att det blir väldigt stabil kant mot vägen. Det var allt som hanns med igår. Idag ska vi hinna lite mer.
Idag har jag hunnit prata med han som ska hit och fixa innan asfalten kommer. Han är jättebra. Samma kille som kom med den stora stenen till oss. Om du undrar vilken sten så kan du läsa det här: https://josefinsdagbok.se/stenen-kom-igar/. Han är väldigt duktig och snabb. Nu är det bara det där med att allt ska bort från carporten. Den är överbelamrad med byggsaker och spill just nu. Hmm, skräp är det en hel del också. Maken och jag har att göra helt enkelt. Får se hur arbetsfördelningen på det blir?
Jag har inga bilder. Ska försöka ordna lite bilder idag. Igår regnade det hela tiden så telefonen kom inte fram för bilder. Allt jag rörde blev jordigt. Men det är roligt att ha själv och se före- och efterbilder. I carporten kommer det bli stor skillnad. Både med att det blir rent från alla grejer men också för att det inte kommer vara grusuppfart. Inte ens grus, det är stor makadam som ligger idag. Förberett för att lägga sten som nu då blir asfalt.
Jag har en bild. Och den var den största uppskattningen igår. När man varit ute några timmar i regn och rusk att få lagad mat av sonen. Det är lyx. Minstingen lagar mat en gång i veckan. Egentligen på tisdagar men det blev igår. Han gjorde fiskgratäng. Med räkor och dill. Den var jättegod. Nä, den var gudomligt god. Extra god när den blir serverad och man är kall och frusen.
Kunde ju tagit bild i formen. Fiskgratäng blir inte lika fin när man tar upp den.
Det är min tanke just nu. Att gå framåt. Vilket jag gör. Några steg bak ibland. Det är väl som det ska vara antar jag. Jag har kommit till läget från att tyckte det är väldigt jobbigt att dagen närmar sig till att det är ganska skönt att den närmar sig. Imorgon är begravningen. Imorgon kommer vara en helt värdelös dag som jag tror kommer bli väldigt fin. Ingen kommer kunna ersätta mammas plats men jag kommer lära mig att fylla tomrummet med hennes minne och mina andetag.
Igår var elektrikern här. Vi har det ganska stökigt i vår carport. För att vi har så mycket grejer som inte fått någon hyllplats. Vi har en massa överblivet virke som vi inte vill slänga. En del kanske blir hyllplan i förrådet. Problemet med att man ska ta hand om allt är att det måste förvaras tills det används. Igår skulle det upp spotlights i vårt tak på carporten. Elektrikerna fick dansa lite emellan för att komma åt. Bland annat ligger det 15 gipsskivor eller fler som inte använts. Vi skulle sätta gips för brandsäkerhetens skull. Men sedan fick vi reda på att man inte behövde det. Då lät vi bli. Jag är inte så förtjust i gips.
Nu är då bara frågan vad vi ska göra med alla gips och så länge ligger de fint där under carporten. (Och är i vägen). Elektrikerna löste det och fick upp lamporna. Jag hade tänkt att jag skulle få undan den jättestora kartongen med komposten. Vilket jag inte hann. Jag hade en del som behövde ordnas så jag var redo att montera komposten efter elektrikerna var klara. Vilket inte gjorde något för de fick upp lamporna. Fördelen var att jag hade ljus när jag monterade den.
Jag sa tufft till maken att jag fixar att sätta ihop den där själv. (Vilket jag inte gjorde.) När jag kom till momentet att sätta på panelerna så höll en och en skruvade. Med tjock isolering som behöver pressas ner samtidigt som man skruvar så var det bra att min make kom ut strax innan det momentet och tyckte att han kunde hjälpa till. Även om han inte behövde.
Två paneler på plats. Några kvar. Nu har maken kommit ut. Då finns tid för att ta bild.
Nu är den på plats och påbörjat att kompostera i den. Grannen är påtalad att om den skymmer på något sätt eller är ett annat problem så ska de meddela det. Då får vi flytta den. Det enda vi behöver göra är att meddela kommunen att vi flyttar den. Vi har anmält denna platsen och kommunen hade inget att säga om platsen. Men grannen kanske har det. Som tur är har vi bra kontakt med våra grannar så det kommer lösa sig.
Jag är nöjd med att komposten är monterad. Den heter Joraform JK270. Jag hoppas att jag kommer bli nöjd med den som kompost också inte bara att den är monterad. Ännu nöjdare är jag med att en massa kartonger är körda till återvinningen. Fyllde bilen med gamla kartonger så nu kan man gå in i huset igen utan att gå i en labyrint. Det var kartonger från alla flyttar men också från köksrenoveringen och så klart komposten.
Idag blir det att städa. Imorgon på städdagen har vi viktigare saker att göra. Jag behöver städa lite för att få plats med gästerna som också ska gå på begravning. Det är ganska många saker som bara har tryckts in här för att det är två boende som flyttat hit. Mammas och vännens. Många av sakerna är sådant som inte kan stå ute. Vårt förråd är utan ytterdörr så även om det är isolerat så är det kallt. Ett steg i taget. Och snart kommer det steget att vi har allt på plats. Hyllor i förrådet är på gång. Dörren har vi inte bestämt hur vi ska göra med så det dröjer ett tag till.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. När imorgon vet jag inte. Men någon gång hörs vi.
Igår avslutade jag med att plåtslagaren kom. Vilket han gjorde och det känns som en evighet sedan. Eller som att det var dimma när han var här. Vi har saknat en kåpa till fläkten. För att fläkten blev inte rakt under själva utsuget. Antingen hade vi fått sätta en vinkel ut från den kåpan som ingick. Eller göra en ny kåpa. Vi valde det senare.
Nu är det en kåpa som är bredare och täcker utsuget och är centrerad över fläkten. Att sätt en vinkel vet jag inte om det varit möjligt. För böjen är så liten. Nu är det en stor helt enkelt. Vad jag ska hitta på med den kåpan som är över vet jag inte. Det jag vet är att jag inte har några hantverkare som kommer idag.
Även om vi har fått frågan om elektrikern kan dyka upp denna veckan eller nästa. Vilket vi sagt ja till. Men de kommer ringa innan så idag kommer ingen. Kanske ett samtal och någon kommer imorgon.
Igår tvättade jag hela dagen. Det var ganska mycket tvätt från mamma. Det var mycket tvätt från mig. Jag är inte klar med den ännu. Idag ska jag också tvätta hela dagen. Men inte min tvätt. Sonen behöver hjälp för han måste prioritera att ta hand om sig. Livet snurrar på. Vilket det ska men det känns märkligt. Mamma var en så viktigt del i mitt liv. Även om vi inte hade kontakt varje dag innan hon blev sjuk. Hon fanns alltid där när det behövdes.
Idag kan jag inte visa henne bilden på hur det gått med mina lökar jag planterade. Jag köpte lite roliga sorter varav en som jag inte visste vad det var alls. Det var bara gröna blad som stack upp. Men de är så fina. Som jag inte kan visa mamma. Jag kan inte berätta att luftlöken har tagit sig på alla tre planteringsställena. Och livet snurrar på för så fungerar det.
Det går framåt. Så skönt för själen. Även om våra fönster inte varit otäta eller att vi tyckt att vi haft något problem så är det nu väldigt skönt att fönstren snart är klara. Alla som är påbörjade i alla fall.
Lister runt fönstren!
Framför allt så är det klart på andra våningen. Vi har inte uppbrutna foder längre. Markisen är på plats igen. Snabbt och smidigt ordnat. Och bästa elektrikern kom när det passade snickarna. För att kunna ta bort och sätta tillbaka den. De har alltså lämnat något arbete för att komma till oss precis när det behövdes. Mycket tacksam för den fina hjälpen från Weinfors El.
Med foder på utsidan.Med list på insidan och foder på utsidan.
Helt underbart är det. Kommer ni ihåg hur det var innan? Det ser ni i detta inlägget ”Idag blir det fönster”. Lite skillnad. Idag ska de fixa resten av fönstren på insidan. Ute är allt klart. Byggställningen är borta. En del skräp kvar som de kommer ta med sig. Inte vårt skräp. Bara det som kommit från deras arbete. Vilket är full tillräckligt.
Jag var hos mamma igår också. Mamma var lite loj men efter ett samtal med sin son (favoriten) så blev hon på bättre humör. Hon orkade både med en klippning av håret och pedikyr. Dessutom så fick jag stanna och var sällskap på middagen. Hon brukar alltid vilja åka ut i matsalen för att äta. Men igår valde hon mig. Trots att isoleringen är hävd för inte så länge sedan.
Det går framåt. Nu börjar det att bli lite stabilare i livet.
Nästan precis ett år senare så kommer våra fönster bli helt klara. De påbörjades den sista mars 2020. Idag är det första mars. Det kommer ta ungefär tre dagar sedan ska det vara klart. Egentligen påbörjades fönstren hösten 2019. I slutet på oktober. Och sedan resten i mars året efter. Men det kan jag inte klaga på. För det var planen hela tiden. Det var dock inte planen att vänta nästan ett år på att det skulle bli helt klart.
Detta är det som ska fixas.
Det är utsidan på fönstret som är det stora jobbet. Att byta ut alla foder och rätta till efter att huset behövde sågas upp för att få plats med fönstren. Men även insidan ska åtgärdas med att sätta foder. Vilket den förre montören skulle bjuda oss på för att vi (eller ja, maken och minstingen) hjälpte till med att lyfta i fönstren. Nu blir det också gjort. Fast av några andra. Snart har vi inte göra tejp som löser upp våra nya fina fönster.
Snart kanske vi kan få fönsterbrädor då. Fast jag prioriterar hellre socklar och täckskivor än fönsterbrädor. De har inte funnits på över ett år nu så då kan det vara ett tag till. VI har ljus i vårt hus, mat på bordet och tak över huvudet. Och vi kan ta det lugnt. Vi har allt vi behöver och lever bra. Måste ibland påminna en själv om att det är så. Gör du det? Påminner dig själv om det som är bra? Jag försöker tänka på något positivt varje dag, för att peppa mig själv.
Idag kommer det komma en massa bilder. Bilder på vårt kök. Det är dock inte färdigt. Jag kan inte säga att det är långt ifrån men det är en del pyssel kvar. Och som jag skrivit innan. Dessa saker kanske dröjer då vi kan använda köket. Lister runt fönster och altandörr kommer nästa vecka i alla fall. Då blir det en check på listan.
Bilderna som följer går från vänster till höger och tillbaka runt från början. Som sagt det saknas inte bara lister runt fönster utan även i taket och vid täckskivor. Det kommer en dag till det också. Nu är alla saker på sin plats i lådorna. Jag har lite utrymme kvar i smålådor. Det är dock lite jobbigt att hörnlådorna inte har handtag ännu. Man får öppna många lådor för att komma åt det man behöver.
Som sagt en del pyssel kvar. Men så nöjda vi är. Både med flödet i köket hur vi använder det. Med höjden på bänkarna. Med gasspisen. Med allt. Det är verkligen toppen att arbeta i. Och nu när allt har fått sin plats så kommer vi också kunna arbeta mer i det.
Jag är fortfarande glad över att jag har ett kök. Jag lovade ju mig själv att jag skulle vara glad över att jag har vatten och avlopp, spis, ugn och kyl. Jag är fortfarande glad och tänker på vilket lyx det är att ha allt samlat. Jag ska fortsätta ett tag till att vara glad.
Att kunna laga vad som helst utan begränsningar är fantastiskt. Först var det micro och gasplatta som vi hade som begränsning. EN gasplatta. Inte tal om att koka potatis och steka kött och ha kokta grönsaker till. Jag gjorde ett antal grytor med allting i. Det blev mycket värma mat i micron. Som för övrigt minstingen har lagt beslag på. Han tycker att det är praktiskt med en micro på sitt rum.
För några veckor sedan kom ugn till. Då kunde vi koka något samt ugnsbaka något. Det ökade möjligheterna. Och allt blev lite lättare. När vi sedan fick bänkskivor och övriga ugnar och kylskåpet, då blev det nästan komplett. Jag var så glad för mina ugnar att jag inte saknade spisen. Att kunna lag mat i ugn är härligt. Så mycket mat man kan göra i ugn. Jag tror inte att jag kommer koka ris på spisen någon gång igen. Det kommer vara i ångugnen framöver.
Nu var vi fortfarande utan bänkskivor och vatten. Vilket begränsar en hel del. För du har ingenstans att förbereda maten. Nu har vi bänkskivor och vatten. Vi har en spis och vi har nästan alla handtagen på plats. Jag har sorterat in våra saker i skåpen. Jag har en hel del kvar. Min energi räcker inte så länge efter denna tuffa period som varit. Men jag är glad. Glad för att jag har ett kök.
Glädjen att kunna steka pannkakor. Att ha skålar och redskap för att göra pannkakor. Att ha stekpannor för att steka i. Man måste ha flera pannor när man gör pannkakor. För första gången så hade jag tre samtidigt. Vilken glädje. Och sedan dessutom att ha en diskmaskin att stoppa i allt som ska diskas efteråt. Vilken glädje.
Tre pannor och enda utrymme kvar för fler grytor.
Det är verkligen en ynnest att jobba i vårt kök nu. Det blir dessutom bara bättre och bättre. Snart så har jag fått ner allt som ska ner i lådorna. Snart (eller inte) så har vi socklar, täckskivor och takanslutning på plats. Snart så har vi ett komplett kök. Och jag är glad för lyxen. Att kunna sätta sig till bord (hela vårt köksbord är tillbaka från och med igår kväll) och äta ett stort lass med pannkakor. Det är lyx i livet. Vad har du på dina? I vår familj är det en blandning. Smör och socker, sylt och glass eller sylt och grädde.
Jag håller på att packa upp. Alltså vårt kök som nu har varit nerpackat i flera månader. Det heller jag på att packa upp. Jag börjar inse att jag har mer saker än jag kommer få plats med. Tror jag. (Vet jag). Hur gör jag då? Nu har vi kommit dram till att vi ska ha redskap och annat i lådorna. Då försvinner ganska mycket yta för det. De hade vi hängande innan.
Jag är glad att det nu är tid för uppackning. Alla handtagen är inte på plats så jag är inte klar och kan inte bli klar. Men nu när 12 lådor är fyllda så har jag fortfarande tre stora kartonger kvar. Utöver kartongerna så finns det massor av pappåsar med grejer som också ska ner i lådor. Det kommer inte bli lätt att bestämma vad som ska få finnas och vad som ska bort.
Efter att handtagen är på så är det ändå en del kvar att göra. Alla lister är kvar. De är inte ens målade. Alla socklar och täckskivor är kvar. Alla takanslutningar är kvar. Allt det där kan vi vänta med. Tills orken finns igen. Brukar det inte vara så? Nu har köket fått vänta några veckor för att en flytt har pågått (SOM ÄR FÄRDIG!). Vilket så klart har tröttat ut oss också.
Men när man renoverar så brukar det vara att man inte blir helt klar. Eller? Det är alltid en list eller en sista sak som ska göras. Jag gissar att det blir så för att orken inte finns och behovet är estetiskt. Man hade aldrig väntat med att installera elementet om det var tjugo grader kallt ute. Eller låtit bli att få in vatten för att orken är slut. Kanske om pengarna var slut eller om leveranser inte kommit som de ska. Men inte för orken.
Jag vet inte hur länge vi kommer vara utan det ena och det andra. Det jag vet är att jag håller på att få ner sakerna i lådorna. Och det är oerhört tacksamt. Att kunna få tillbaka ett helt kök igen. Att slippa skala potatis med den värdelösa potatisskalaren för att man inte hittar den rätta. (Potatisskalaren har hittat hem igen och har fått boende).
Packa upp är roligare än att packa ner. Men att städa är inget roligt. Vilket jag måste göra när jag packar upp. Det är så vansinnet tråkigt! Idag vet jag inte om jag kommer packa upp en enda sak. Det jag vet är att jag ska åka till mamma. Det är roligt, bara roligt. Mycket roligare än att packa upp eftersom det också innebär städ.
Undrar hur länge vi kommer uppskatta lyxen med att ha vatten i köket igen. Inget spring till källaren och tvättstugan för att diska och fylla på vatten. Inget spring till toaletten för att blöta disktrasan. Det kan vi göra i köket. Sju veckor. Sju veckor utan kök. Och det är inte klart än. Det är ett antal veckor kvar men nu kan vi inte klaga. För vi har vatten igen.
Vi är verkligen priviligerade i Sverige. Med rinnande friskt och rent vatten ur en kran i köket. Och i badrummet. Och i tvättstugan. Vi har vatten överallt. Utomhus, inomhus där vi själva väljer att ha det. Tänk vad många det är som måste hämta vatten i en brunn långt borta. Sedan bära hem det för att använda till mat och hygien. Tvätt och bad görs inte med det vattnet. Det gör man i vattnet som inte går att dricka.
Vi verkligen priviligerade. Vi slösar också med vattnet. Även om det börjat ändra sig med snålspolande toaletter och munstycken till dusch och annat. Fast jag undrar om det hjälper. Vi duschar för länge. Spolar flera gånger. Rinnande vatten när man diskar. Varmt vatten för extra spill. Tänk på det. Hur mycket vatten använder du på en dag? Hur många gånger går du på toaletten? Spolar du varje gång eller låter du det vara ospolat efter du bara har kissat? Spolar du flera gånger för att det verkligen ska bli rent?
Vi använder väldigt mycket vatten. Vi har heller inte behövt tänka på hur mycket vatten vi har använt. Det har funnits i oändliga (trodde vi) mängder här i Sverige. Nu är det inte så längre. Vi har inte oändliga resurser. Vi måste hushålla med det vi har. Vår nya tvättmaskin tar extra tid på sig för att tvätta. Men den använder mycket mindre vatten. Och rent blir det. Trots att det går åt mindre tvättmedel. För vi tar alltid lite extra. I alla fall jag. Om jag är lite osäker så tar jag lite mer. Tvättmedlet var så. Och då tyckte jag alltid att jag var duktig på det. Att ta lite. Att jag följde instruktionerna med hur mycket. Ändå så tar vår självdoserande mindre än mig. Så vi gör av med mindre tvättmedel nu.
Nu har vi vatten i köket igen. Det ska vi njuta av, länge. Jag ska försöka komma ihåg hur det var att springa till källaren och diska. Vilket inte är något problem om man jämför med att gå i mil för att hämta vatten och bära hem det. Jag ska försöka komma ihåg lyxen vi har med att bara kunna hämta vatten i köket. Att kunna dricka ett glas vatten enkelt. Jag ska göra mitt bästa.
Vatten! i köket!
Jag ska också fortsätta drömma om ett färdigt kök. Ett kök där man har alla saker inne i köket istället för i resten av huset. Minstingen lagar mat en gång i veckan när han är här. Det var inte lätt för honom igår utan helt kök. Även om han hade vatten och kunde diska i köket efteråt så måste allt ta vägen någonstans. Och ingen av oss vet vart något är. Inte heller när maten skulle börja göras visste vi vart något var. Gryta är lätt att hitta. Men inte ugnsformarna. Tur det finns plåtar.
Drömmen fortsätter hos oss. Nu med vatten. Snart med el överallt också. Elektrikern ska komma idag.
