Idag kommer det komma en massa bilder. Bilder på vårt kök. Det är dock inte färdigt. Jag kan inte säga att det är långt ifrån men det är en del pyssel kvar. Och som jag skrivit innan. Dessa saker kanske dröjer då vi kan använda köket. Lister runt fönster och altandörr kommer nästa vecka i alla fall. Då blir det en check på listan.
Bilderna som följer går från vänster till höger och tillbaka runt från början. Som sagt det saknas inte bara lister runt fönster utan även i taket och vid täckskivor. Det kommer en dag till det också. Nu är alla saker på sin plats i lådorna. Jag har lite utrymme kvar i smålådor. Det är dock lite jobbigt att hörnlådorna inte har handtag ännu. Man får öppna många lådor för att komma åt det man behöver.
Som sagt en del pyssel kvar. Men så nöjda vi är. Både med flödet i köket hur vi använder det. Med höjden på bänkarna. Med gasspisen. Med allt. Det är verkligen toppen att arbeta i. Och nu när allt har fått sin plats så kommer vi också kunna arbeta mer i det.
Jag är fortfarande glad över att jag har ett kök. Jag lovade ju mig själv att jag skulle vara glad över att jag har vatten och avlopp, spis, ugn och kyl. Jag är fortfarande glad och tänker på vilket lyx det är att ha allt samlat. Jag ska fortsätta ett tag till att vara glad.
Att kunna laga vad som helst utan begränsningar är fantastiskt. Först var det micro och gasplatta som vi hade som begränsning. EN gasplatta. Inte tal om att koka potatis och steka kött och ha kokta grönsaker till. Jag gjorde ett antal grytor med allting i. Det blev mycket värma mat i micron. Som för övrigt minstingen har lagt beslag på. Han tycker att det är praktiskt med en micro på sitt rum.
För några veckor sedan kom ugn till. Då kunde vi koka något samt ugnsbaka något. Det ökade möjligheterna. Och allt blev lite lättare. När vi sedan fick bänkskivor och övriga ugnar och kylskåpet, då blev det nästan komplett. Jag var så glad för mina ugnar att jag inte saknade spisen. Att kunna lag mat i ugn är härligt. Så mycket mat man kan göra i ugn. Jag tror inte att jag kommer koka ris på spisen någon gång igen. Det kommer vara i ångugnen framöver.
Nu var vi fortfarande utan bänkskivor och vatten. Vilket begränsar en hel del. För du har ingenstans att förbereda maten. Nu har vi bänkskivor och vatten. Vi har en spis och vi har nästan alla handtagen på plats. Jag har sorterat in våra saker i skåpen. Jag har en hel del kvar. Min energi räcker inte så länge efter denna tuffa period som varit. Men jag är glad. Glad för att jag har ett kök.
Glädjen att kunna steka pannkakor. Att ha skålar och redskap för att göra pannkakor. Att ha stekpannor för att steka i. Man måste ha flera pannor när man gör pannkakor. För första gången så hade jag tre samtidigt. Vilken glädje. Och sedan dessutom att ha en diskmaskin att stoppa i allt som ska diskas efteråt. Vilken glädje.
Tre pannor och enda utrymme kvar för fler grytor.
Det är verkligen en ynnest att jobba i vårt kök nu. Det blir dessutom bara bättre och bättre. Snart så har jag fått ner allt som ska ner i lådorna. Snart (eller inte) så har vi socklar, täckskivor och takanslutning på plats. Snart så har vi ett komplett kök. Och jag är glad för lyxen. Att kunna sätta sig till bord (hela vårt köksbord är tillbaka från och med igår kväll) och äta ett stort lass med pannkakor. Det är lyx i livet. Vad har du på dina? I vår familj är det en blandning. Smör och socker, sylt och glass eller sylt och grädde.
Jag håller på att packa upp. Alltså vårt kök som nu har varit nerpackat i flera månader. Det heller jag på att packa upp. Jag börjar inse att jag har mer saker än jag kommer få plats med. Tror jag. (Vet jag). Hur gör jag då? Nu har vi kommit dram till att vi ska ha redskap och annat i lådorna. Då försvinner ganska mycket yta för det. De hade vi hängande innan.
Jag är glad att det nu är tid för uppackning. Alla handtagen är inte på plats så jag är inte klar och kan inte bli klar. Men nu när 12 lådor är fyllda så har jag fortfarande tre stora kartonger kvar. Utöver kartongerna så finns det massor av pappåsar med grejer som också ska ner i lådor. Det kommer inte bli lätt att bestämma vad som ska få finnas och vad som ska bort.
Efter att handtagen är på så är det ändå en del kvar att göra. Alla lister är kvar. De är inte ens målade. Alla socklar och täckskivor är kvar. Alla takanslutningar är kvar. Allt det där kan vi vänta med. Tills orken finns igen. Brukar det inte vara så? Nu har köket fått vänta några veckor för att en flytt har pågått (SOM ÄR FÄRDIG!). Vilket så klart har tröttat ut oss också.
Men när man renoverar så brukar det vara att man inte blir helt klar. Eller? Det är alltid en list eller en sista sak som ska göras. Jag gissar att det blir så för att orken inte finns och behovet är estetiskt. Man hade aldrig väntat med att installera elementet om det var tjugo grader kallt ute. Eller låtit bli att få in vatten för att orken är slut. Kanske om pengarna var slut eller om leveranser inte kommit som de ska. Men inte för orken.
Jag vet inte hur länge vi kommer vara utan det ena och det andra. Det jag vet är att jag håller på att få ner sakerna i lådorna. Och det är oerhört tacksamt. Att kunna få tillbaka ett helt kök igen. Att slippa skala potatis med den värdelösa potatisskalaren för att man inte hittar den rätta. (Potatisskalaren har hittat hem igen och har fått boende).
Packa upp är roligare än att packa ner. Men att städa är inget roligt. Vilket jag måste göra när jag packar upp. Det är så vansinnet tråkigt! Idag vet jag inte om jag kommer packa upp en enda sak. Det jag vet är att jag ska åka till mamma. Det är roligt, bara roligt. Mycket roligare än att packa upp eftersom det också innebär städ.
Undrar hur länge vi kommer uppskatta lyxen med att ha vatten i köket igen. Inget spring till källaren och tvättstugan för att diska och fylla på vatten. Inget spring till toaletten för att blöta disktrasan. Det kan vi göra i köket. Sju veckor. Sju veckor utan kök. Och det är inte klart än. Det är ett antal veckor kvar men nu kan vi inte klaga. För vi har vatten igen.
Vi är verkligen priviligerade i Sverige. Med rinnande friskt och rent vatten ur en kran i köket. Och i badrummet. Och i tvättstugan. Vi har vatten överallt. Utomhus, inomhus där vi själva väljer att ha det. Tänk vad många det är som måste hämta vatten i en brunn långt borta. Sedan bära hem det för att använda till mat och hygien. Tvätt och bad görs inte med det vattnet. Det gör man i vattnet som inte går att dricka.
Vi verkligen priviligerade. Vi slösar också med vattnet. Även om det börjat ändra sig med snålspolande toaletter och munstycken till dusch och annat. Fast jag undrar om det hjälper. Vi duschar för länge. Spolar flera gånger. Rinnande vatten när man diskar. Varmt vatten för extra spill. Tänk på det. Hur mycket vatten använder du på en dag? Hur många gånger går du på toaletten? Spolar du varje gång eller låter du det vara ospolat efter du bara har kissat? Spolar du flera gånger för att det verkligen ska bli rent?
Vi använder väldigt mycket vatten. Vi har heller inte behövt tänka på hur mycket vatten vi har använt. Det har funnits i oändliga (trodde vi) mängder här i Sverige. Nu är det inte så längre. Vi har inte oändliga resurser. Vi måste hushålla med det vi har. Vår nya tvättmaskin tar extra tid på sig för att tvätta. Men den använder mycket mindre vatten. Och rent blir det. Trots att det går åt mindre tvättmedel. För vi tar alltid lite extra. I alla fall jag. Om jag är lite osäker så tar jag lite mer. Tvättmedlet var så. Och då tyckte jag alltid att jag var duktig på det. Att ta lite. Att jag följde instruktionerna med hur mycket. Ändå så tar vår självdoserande mindre än mig. Så vi gör av med mindre tvättmedel nu.
Nu har vi vatten i köket igen. Det ska vi njuta av, länge. Jag ska försöka komma ihåg hur det var att springa till källaren och diska. Vilket inte är något problem om man jämför med att gå i mil för att hämta vatten och bära hem det. Jag ska försöka komma ihåg lyxen vi har med att bara kunna hämta vatten i köket. Att kunna dricka ett glas vatten enkelt. Jag ska göra mitt bästa.
Vatten! i köket!
Jag ska också fortsätta drömma om ett färdigt kök. Ett kök där man har alla saker inne i köket istället för i resten av huset. Minstingen lagar mat en gång i veckan när han är här. Det var inte lätt för honom igår utan helt kök. Även om han hade vatten och kunde diska i köket efteråt så måste allt ta vägen någonstans. Och ingen av oss vet vart något är. Inte heller när maten skulle börja göras visste vi vart något var. Gryta är lätt att hitta. Men inte ugnsformarna. Tur det finns plåtar.
Drömmen fortsätter hos oss. Nu med vatten. Snart med el överallt också. Elektrikern ska komma idag.
Hur hållfast är en glashylla? Det har varit en av gårdagens stora funderingar. När minstingen kom hem så blev det ett antal uträkningar och ett antal samtal till en vän. Att ha bra och smarta vänner är toppen i alla lägen. Åter till glashyllan. Hur mycket skulle du våga ställa på en glashylla?
I ett vitrinskåp är det ofta ganska grunda hyllor. Runt trettio centimeter. Överskåp brukar ligga runt omkring det måttet. De är heller aldrig så breda. Det vanligast är nog fortfarande sextio centimeter även om åttio har ökat i antal. Då har vi längden. Hur mycket skulle du våga belasta på 600x300x6 millimeter? Ganska mycket är mitt svar. Jag skulle inte ha problem med att trycka in alla keramik tallrikarna samt assietterna på samma plan. Du får inte heller plats med så mycket. Efter som det inte är så djupt.
Då kommer vi till nästa mått. 1020x600x6 millimeter. Hur mycket skulle du våga belasta nu? Vi har båda dessa måtten. Två stycken skåp med två hyllor av den mindre sorten. Samt ett skåp med fyra hyllor av den stora sorten. Hur mycket vågar vi belasta i det stora är miljon dollar frågan?
Om du skulle ta ett hyllplan 1020x600x6 och lägger en spånskiva över den. Lägger det helt plant. Då skulle det hålla för ofantliga mängder kilon. Jag kommer inte ihåg riktigt men jag tror det var tiotusen ton. Det kommer jag inte lägga på mina hyllor i vitrinskåpet. Jag kommer heller inte att ha en fast skiva på glasskivan. Tanken med glaset är ju att kunna ha upplyst i skåpet. Hela skåpet, inte bara översta hyllan.
Så då kom vi fram till punktbelastning. Den är då på mitten av skivan. Då kom vi fram till en belastning på tio kilo. Det i uträkningen från minstingen och hans vänner. Vår internetsökningens gav oss svaret på sju kilo. Så då är vi mellan sju och tio kilo. Bra räknat av vännerna och kompani. Nu till frågan, hur mycket vågar jag ställa på hyllorna?
Om jag ställer in en glasburk med mjöl i, samt en med socker i. Självklart stora glasburkar som rymmer mer än en två kilos påse. För saken skull så säger vi att jag bara har en påse åt gången. Burken väger också en del. Låt oss säga att det blir fem kilo tillsammans. Då är det två saker på ett hyllplan som skulle kunna rymma hela mitt skafferi av saker. Och ett antal grytor.
Idag är det inhyst på sex hyllplan som är nästan sex löpmeter långt i knappt trettio centimeter brett. Det nya skåpet är ju omräknat till löpmeter åtta meter i samma bredd cirka trettio centimeter. Jag får plats med mängder i skåpet. Men klarar alltså sju till tio kilo i punktbelastning. Hur mycket är då det i belastning som är utspridd på hyllan? Det är det ingen som vet. Pröva och se?
Det får nog bli ett samtal till leverantören för att se vad deras uppfattning är. Det ska tilläggas att skåpet så klart är måttanpassat till vårt kök. Därför kan det vara svårt att besvara frågan. Hur många har ett vitrinskåp som är 60 centimeter djupt? Det kanske slutar med att vi har fasta hyllplan och ingen belysning. Den får riktas utifrån om vi vill lysa upp innehållet. Innan imorgon måste det beslutet var gjort för då kommer elektrikern. (Vad jag tror än så länge.)
Har du några bra råd så får du gärna dela med dig.
Haddock och hans svordomar har hållit sig borta sedan sist. Men Kalle Anka är här titt som tätt. Häromkvällen var han här ganska länge. Maken byggde i köket och jag gjorde något annat. Antagligen satt jag bara och vilade eller pratade i telefon. Hur som helst maken byggde. Det som skulle göras denna gången var en skyddsskiva för spishällen.
Spishällen kommer ju ligga synlig underifrån. Alltså inne i översta lådan. Den kommer inte gå ner under i själva lådan. Bara vara synlig om du tittar in. Och därför måste den skyddas. Säg att du skulle ha redskap i den lådan. Då finns risken att något fastnar när man öppnar och stänger lådan. Det får alltså inte ske och därför behövs en extra skiva som skydd.
Detta är inget som kommer med. De som tillverkar skåpen vet ju inte om det ska vara häll eller hel spis. De som tillverkar hällen vet inte i vilken typ av skåp som den ska sättas. Alltså får man göra den själv. Vilket maken gjorde häromkvällen. Och Kalle var med nästan hela tiden.
När maken kommer in arg som ett bi och låter som Kalle Anka för att han INTE har sågat av sig benet. Då blir man lite fundersam. Han går alltså och låter som Kalle för att han har benet kvar. Kalle var också med länge så jag ville inte fråga varför han var arg över att ha benet KVAR. Det fortsatte. Och han sprang in och ut. För Kalle fick ju heller inte till det på millimetern. Så han var tvungen att ta till sänksågen igen för att ta bort en halv millimiter. Det brukar Kalle komma på besök för. Att det behöver tas en millimeter till. Så det förstod jag.
När maken var klar och Kalle hade lämnat oss så frågade jag varför han var så arg över att ha alla ben i behåll. Det var för tidigt. Kalle kom tillbaka. Kalle: Hur är det möjligt att jag kan såga vad som helst och varken ben eller armar har försvunnit? Men när jag ska kontrollmäta med måttbandet så åker det in och klämmer fingret så det amputeras! Hur är det möjligt? Ett måttband! Klämmer! Fingret! Men armar och ben är intakta trots allt sågandet!
Ser ni amputationen? En (liten) blodblåsa. (Så liten att den var svår att få på bild.)
Han fick alltså en blodblåsa på fingret av måttbandet. Och Kalle var med oss nästan hela kvällen. Så kan det gå när maken kommer in och är arg för att han INTE har sågat av sig benet.
Räkorna blev väldigt lyckade igår. Mamma mumsade i sig två stora räkmackor och ett gäng bara räkor. Sedan blev det kaffe och choklad efteråt. En nöjd mamma gick till sängs. Glada nyheter dessutom. Isoleringen är hävd på boendet. Nu är alla som blivit sjuka friska och de får se tillsammans i matsalen och dagrummen igen.
Snart är det klart. Hoppas jag. Snart har vi ett kök. Nu saknas lister, bänkskiva, en del av elen, som taklamporna. Vitrinskåpet är inte på plats. För vi måste få in bänkskivan först. Vitrinskåpet står på bänkskivan. Vi saknar vitvarorna. Eller en del av vitvarorna. Vi har en ugn. Vilket är helt underbart. Det ska dit två ugnar till. Men det fick vi inte in i bilen. De kommer med kylskåpet.
Omelett till middag.
Igår blev det omelett till middag. Så härligt. Om vi haft ett kök så hade det blivit en stuvning till också. Men nu när allt är så omständigt så blev det bara omelett. Jag hade möjlighet att göra en skinkstuvning. Men att stå på minstingens rum och försöka skära skinka och vispa stuvning på låg bänk är ingen höjdare. Samt att vi jobbade sent med att försöka få allt klart. Igår justerade vi alla luckorna. Nu tror jag att det är linjärt allt.
Vi har några täckskivor som måste upp också. En vid vitrinen så det kan vi inte göra ännu. Men en ska vara till höger om ugnarna. Och den är lättare att få dit innan ugnarna är på plats. Det är fyra centimeter som skiljer mot väggen. Så det behöver vi pilla dit på något sätt. Alla socklar ska dit. Men rörmokaren har ju inte varit ännu. Han kommer när bänkskivan är inne. Och elektrikern kan inte komma och göra det sista förrän vitrinskåpet är på plats. Så nu är det liksom lite väntetider. Känns jättesegt. Vi får jobba med lite lister under tiden helt enkelt.
Maken fick ett anfall igår när jag sa att vi kunde limma fast socklarna som vi gjorde med täckskivorna till köksön. Jag trodde han fick en hjärnblödning. På fullaste allvar trodde han att jag tyckte vi skulle limma alla socklar. Vilket varit ett jättejobb men också dumt. Eftersom man kanske behöver komma in under till rören. Det tog honom nog trettio sekunder innan han förstod att jag skämtade. Jag skrattade gott och han andades djupt.
Men snart är det klart. Det ska bli så skönt. Samtidigt som det känns lite overkligt efter detta kaoset som varit nu i fem veckor. Kommer bli sex veckor innan det är klart. Eller längre om vi stöter på problem.
Vårt liv kretsar bara kring köket, min äldsta son och mamma just nu. Minstingen får vara med på ett hörn när han hör av sig. Typ. Hans rum är ju kök. Så han är inte välkommen. Eller han är välkommen men jag tror inte han vill bo i köket. Snart hoppas han och jag på att köket flyttar ut så han kan komma till sitt andra hem. Vårt liv är ganska tråkigt just nu.
Mamma har misstänkt Covid. Inget negativt besked ännu. Jag hoppas att det inte är något annat än urinvägsinfektion. Igår fick hon sin egna telefon. Det var bra. Jag var där och fixade in simkortet. Sedan ringde mamma både mig och sin sambo under eftermiddagen. Det var skönt. Och nej, hon ringde inte själv. Personalen hjälpte henne. Nu kommer vi lättare kunna prata med varandra under sådana här isoleringar. Fast nu har mamma bägge doserna så jag antar att hon kommer slippa det i framtiden.
Det är inte så mycket som händer. Maken bygger. Jag hjälper till med den orken jag har. Eller snarare jag hjälper till med mycket mer ork än jag har. Vi följer tidsschemat någorlunda så det är ju bra. Eller jag har gjort en bra tidslinje för allt som ska göras. Rörmokaren är bokad för att sätta in vattnet. Vitvarorna är bestämt när de kommer. Bänkskivan är bestämd för mått och insättning.
Nu är det elektrikern som behöver få en tid när han ska komma. Det är plåtslagaren som ska göra en ny kåpa till fläkten. Sedan är det klart. Vi har på söndag varit utan kök i fyra veckor. Fyra veckor utan vatten, spis eller skåp. Fyra veckors kaos. Det hade varit påfrestande även om jag fått sova på nätterna. Min organiserade hjärna har svårt att inte ha en plats för allt. Även om jag har försökt att ordna en ny plats åt allt så går inte det. För vi måste flytta runt saker för att kunna bygga.
Allt detta för att kylen tyckte det skulle vara – fyra grader till höger i mitten på kylen. Fast skönt ändå att vi upptäckte det och kunde göra något innan allt blev förstört som fanns i kylen. Eller ändå värre i frysen. Och när vi flyttade in för tolv år sedan var det det vi bestämde. När vitvarorna går sänder så byter vi det utslitna köket från sjuttiotalet.
Nu gör vi ett nytt som förhoppningsvis håller i femtio år också. Jag hoppas bara att maken håller med. För han sliter massor för att jag ska kunna vila. Jag hoppas att jag kan återgå till att få tillbaka mina frukostar på sängen. För de har jag avskaffat under bygget. Jag har avskaffat det. Någon måtta får det vara i eländet. Att göra te kräver att man går till källaren och hämtar vatten. In i minstingens rum och värme vattnet. Tillbaka till källaren för att hämta mjölken. Det kan finnas inne i minstingens rum också. Men det beror på kvällen innan. För den kylen är så liten att det ryms typ en mjölk och en dricka.
Igår var det sen middag med maken favorit på meny. Så idag fick mjölken plats på minstingens rum. Korvgrillen finns också på minstingens rum. Tillsammans med micron, kaffebryggaren, vattenkokaren och en minikyl. Jag uppskattar att jag har tak över huvudet. Men jag uppskattar ännu mer att få tillbaka ett kök.
Makens favorit till middag. Korv med bröd. Bröden värms i ugnen under den lilla grillen.
Även om han lämnat så är jag inte glad. Efter lunch fick vi veta att det kommer idag. Med förberedelser. Och imorgon kommer de och lägger in mattan. Mattan fanns så klart inte. Och kommer tydligen idag. Det får vi se. Verkligen. På eftermiddagen hade jag lugnat ner mig lite och ringer till hantverkaren för att säga att jag inte är nöjd. Inget svar och jag skickar ett mejl. För att jag ska kunna släppa det.
Efter en kort stund så ringer han tillbaka. I mitt mejl står det att jag varit arg, att jag inte är nöjd, att jag lugnat mig och kunde därför ringa men fick inget svar och mejlade då. Nu blir jag nästan ännu argare. Ingen gång under dagen har han bett om ursäkt. Inte ens när han säger att mattan inte fanns men den kommer imorgon. När han ringer nu så hänvisar han till mitt mejl från i höstas.
I höstas skickade jag ett mejl med bilder på köket samt måtten. Allt för att de inte ville komma hit under rådande pandemi. Det kan jag förstå och skickade naturligtvis mejlet. Innan jag skickade det så pratades vi vid på telefon. Där jag frågade om det går att de kommer den 11 januari. Det borde gå är svaret. Eftersom de inte jobbade veckan innan så kunde de inte tidigare. Vi kommer överens om att jag skickar hur det ser ut för oss i mejlet och han bekräftar när det går. Jag skriver i det att vi räknar med köket i början på vecka 3 och de kan komma under vecka 2.
Detta hänvisar han till i telefon. Nu ska tilläggas att när maken ringde så sa han det första att han som skulle komma till oss igår var sjuk. Varför sa han det om de ändå inte hade tänkt komma. Eftersom han trodde de hade hela vecka 2 på sig. Han hade vecka 2 på sig att komma med ett datum. Eftersom han inte återkom så förutsatte jag att det gick den 11 januari.
Senare hördes vi en gång till på hösten. Jag hade begärt en prisuppgift och skulle få det enligt butikssäljaren av han som kom ut och mätte köket. Jag mätte köket själv och mejlade in det tillsammans med tiderna. Han återkom inte med tid eller med prisuppgift. Jag hör av mig igen. Då får jag till svar att det var en miss från honom och här var priset. Han kunde skicka offerten om jag ville. Jag svarade att det behövdes inte. Jag frågade igen, den 11 januari går det bra? Svaret, det borde gå.
Sedan hörs vi inte igen förrän igår. Om du var hantverkare, borde inte man inte höra av sig till kunden och säga när man kommer. Eller dyker man bara upp vilken dag man vill? Eller jobbar alla kunder hemma så det är bara att knacka på dörren kl 07.00? Och om kunden då inte är hemma och öppnar så är det kundens fel?
Han sa att han fått ett tråkigt mejl. Ja sa jag. Men jag skrev också att ni löst det men inte igår. Nej, för han hade ju hela veckan på sig. Är det mitt fel att han inte gjort som vi kommit överens på telefon? Är det mitt fel att han inte tar in information? Först i mejlet skrev jag att jag precis hade ringt. Det hade han inte läst. Och tyckte att det kan jag inte gjort. Han hade ju minsann haft telefonerna tillgängliga. Han hade ju också butikens telefon. (Vilket lät som att det var synd om honom.)
Mitt svar: ja, du var nog upptagen i telefon då. Jag ringde på ditt nummer och inget svar. Därför skickade jag mejlet. Inte en gång ber han om ursäkt. Han tycker att problemet är löst. Dessutom så behövdes ju underarbete som vi inte hade meddelat. Haddock kom en stund då. Fast jo, det har vi. Vi har pratat om det i butiken och du och jag på telefon om att avlopp ska flyttas så vi kommer såga i golvet.
Då går han till offerten och läser för mig. Men det står ju inte i offerten. Den skickade jag ju till dig i höstas. Mitt svar igen: Nej, det gjorde du inte. För jag ville bara ha en prisuppgift och det räckte för mig muntligt. Jaha, fast jag pratade med din man och skickade den då. Mitt svar IGEN: Nej, det var mig du pratade med. Och jag nöjde mig med det muntligt. Jaha, så var det kanske.
Med tanke på hur mycket fel det är i hans version mot vad som har hänt så undrar jag om vi får någon matta. För efter ett tag så fanns det ju viss del underarbete med i offerten. Jag vet att det råder en pandemi. Jag vet att det kan vara svårt att lösa vissa saker. Men om man inte kan utföra sitt jobb så kanske man ska stänga verksamheten och hitta på annat att göra under tiden.
Om han kommit hit och mätt hade det blivit bättre? Tar han in information lättare när han är på plats än på telefon? Jag vet inte. Men man kan inte skylla allt på en pandemi. Då skulle han ha ringt och sagt det innan beräknat datum han skulle vara här. Vi har det lite körigt nu, så vi kanske inte kan komma på ett exakt datum. Går det bra att vi hör av oss strax innan i den veckan och ger dig dag? För han har ju inte fått veta allt som pågår i vårt kök. Det är ju andra som också vill in och göra andra saker. Vi ska ha upp plåten till exempel.
Ingen ursäkt blev det. Det enda jag fick vara att han tog på sig att han missat att det var bestämt den 11 januari. Han tog på sig, inte samma som en ursäkt. Resten av samtalet kändes det som att det var mitt fel att det blivit som det blivit. Fast det tar jag inte. Kanske därför det blev ett långt samtal.
Det blev målat som planerat. Med enda skillnaden att jag hade inte ett golv att täcka innan jag målade. Det räckte med att skydda fönster och tak. Får se om det kommer någon mattläggare idag. Och om det kommer någon matta imorgon. De hade glömt, varför fanns annars inte mattan?
Kommer upp mässingplåt på stor del. Och jag har målat bakom kylen.Här blir det svart där det är svart.
Ta hand om dig så hörs vi imorgon. Förhoppningsvis Haddockfri.
Kapten Haddock var bra på att svära. Så bra att han fått en egen ordbok. ”Kapten Haddocks ordbok – från alabasterskalle till ökenråtta”– heter den. Jag skulle vilja använda många av de just nu. På hantverkare. Bladlöss och blodsugare. Eller deghögar och eländiga kryp. Eller huggormars avföda eller kanske lekstugefasoner. Han var duktig på att svära fint men tydligt.
Det gör jag nu. (I huvudet kanske det är ofint.) Svär som Kapten Haddock. Idag tidigt så satt maken och jag och väntade på att mattläggare skulle komma. Som avtalat i höstas. Jag ville de skulle komma redan förra veckan men det gick inte för då jobbade de inte. Så det blev idag. Idag skulle de komma och lägga in mattan i köket. På hela golvet, alltså under köksstommarna också. Nästa vecka (ev i slutet på denna) kommer köket.
Kl 09.00 ringer vi för att fråga vad som hänt? Svaret blir typ oj, men han som skulle komma till er är sjuk. Ja, just det. Det gällde ju köket hos er. Ja, men det går bra. Eller jag hör av mig snart. Så nu sitter jag här och är Kapten Haddock över hantverkare. Varför är det så svårt att skriva ner i en kalender att det är bokat? Han som skulle komma är inte sjuk. De har glömt bort oss. Jag gissar att mattan inte ens är beställd.
Kapten Haddock har varit så arg med så mycket svordomar så han har inte ens kunnat göra något annat. Igår sa jag till mamma att jag inte kom på besök idag för att mattläggaren skulle komma. Och hantverkare går inte lita på. Om man lämnar dem ensamma så kan vad som helst hända. Alltså måste jag vara hemma och ha koll. Mamma skrattade gott åt det. Vilket hon gjorde för att det är sanning i det. Om jag inte varit hemma så hade jag ju inte vetat att de inte kommit.
Anfäkta och anamma. Nu sitter jag här och väntar på att han ska ringa tillbaka. Fast det är klart att hitta en lösning på att lägga in en matta är inte så enkelt när man glömt bort det helt. Utan matta och utan läggare så är det svårt att lägga in en matta. Blixt och dunder och miljoner tyfoner.
Vi är i fas för köket. Det är jag som inte är så långt som jag hoppats. Men verkligen i fas. Om köket skulle komma imorgon så är vi fas. Förutom lilla detaljen att hantverkarna inte kommer när de lovar. Dessutom betala jag för att de ska komma. Sedan betalar jag att sitta och vänta på dem. Istället för att göra annat. Tänk om vi dessutom skulle vara hemma från jobbet för att de skulle komma. Nu jobbar ju maken hemma som tur är. Men han kan inte ringa några kunder: OM kanske han ringer tillbaka.
Golvet väntar på matta.
Jag har till och med fått upp tapeten. Vilket inte spelar någon roll för att lägga en matta. Men det är gjort. I eftermiddag ska jag måla. Om bara Kapten Haddock har lämnat huset. För nu går det inte. Ja, ja, det blir nog bra när det är klart.
Är du hantverkare? Hur gör du? Bokar du in med kunder utan att skriva upp det? Ringer du kunden och förbereder inför bokningen? Eller dyker du bara upp (eventuellt)? Nu är Kaptenen väldigt närvarande så tänk på vad du säger…
Jag glömde berätta igår hur det gick med sömnen hos mamma. Jag skulle ju sova lite tänkte jag. Det gick som jag trodde. Jag satt klarvaken och tittade på söta mamma. Innan det så övervakade mamma när jag plockade bort julen. Hon talade om att jag skulle ta uppe på hyllan också. Ändå glömde jag två snögubbar när allt var undanplockat. Så brukar det vara, för mig i alla fall. Att man hittar något man glömt ta bort när allt är klart.
Sedan fikade vi tillsammans och hade det jättemysigt. Hennes sambo var också med och fikade. Skönt att kunna ha lite vanliga stunder mitt i allt kaos.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon om inte Kapten Haddock har gjort papegojpaj av hela rasket.
