Kategori: Intressen

Mamma plockade alltid liljekonvaljer till mig på min födelsedag. Jag plockar aldrig liljekonvaljer. Det hände att jag var med mamma ute men ett fåtal gånger som jag kan räkna på en hand.

Jag älskar doften av liljekonvaljer så att jag inte är ute och plockar själv är lite konstigt ändå. Även innan när jag inte kunde växter alls så tyckte jag det var fint i naturen. Och i vas överlevde de tillräckligt länge för att jag inte skulle vara helt misslyckad.

Nu har jag kommit på en lösning på mitt problem med att inte ”komma ut” och plocka. Jag borde så klart skaffa så att de växer i min trädgård. Det borde ju gå att lösa. Eller så är jag ute och cyklar och det finns inte att köpa. Och att gå ut i naturen och gräva upp plantor finns inte. Om jag inte plockar dem där så lär jag inte gräva upp dem. Vad tror du? Går det att lösa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår så kom granen bort. Den är numera inpackad i en julgransväska och ligger i förrådet. Det är första året med en väska så maken behövda modifiera lite på översta hyllplanet. Innan har den varit i tre delar granen. Lite större när allt är i ett kolli.

I brist på mer ork så hade jag egen tid och planerade för våren i trädgården. Har ingen aning om jag kommer göra allt. Men jag vet att jag skulle vilja. Det är alltid något. Som till exempel plantera ett hasselnötsträd. Det vill jag.

Ta hand om dig. Vi ses imorgon

Min rygg la av fullständigt efter att plocka ner alla kulorna. Så igår blev det att plocka ner adventsbelysningen istället. Det ska ju också göras och var en lagom uppgift.

Utomhusbelysning sitter kvar uppe men är släckt. Den ska också plockas ner men det kommer gärna dröja till vädret är bättre. På tal om väder så hatar jag att det kommer massor med snö och är 11 minusgrader till att byta mot 4 plusgrader och all snö töar bort. Dessutom ändrar det från -11 till +4 på mindre än 12 timmar. Hatar det.

Nog om vädret, jag har en fråga. Igår när all belysning försvann så blev det diskussion om vår toppstjärna till julgranen. Vår röda gick ju sönder och när vi köpte den så var maken och jag inte riktigt överens. Jag ville ha röd och han vit. Därför köpte jag en av varje.

Självklart vann jag och det blev den röda i granen. Men när den röda gick sönder så skulle man kunna tro att då vita fick flytta till granen. Men icke sa Nicke, så blev det inte. Det blev en ny röd och den vita fick fortsätta pryda på annat ställe. Självklart var den inte oanvänd.

Igår tog jag tillfället i akt, när ljusen var ur granen, och satte dit den vita istället. Vad tycker du? Borde vi ha den vita nästa år? Jag röstar nog fortfarande på den röda. Den passar med det andra röda i granen och fin kontrast mot den gröna granen. Faktiskt så röstar maken också på den röda. Så om jag ändrar mig får jag strida åt andra hållet, det håll han en gång vill och jag inte. Som det kan bli.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag är den som älskar julen mest i vår familj. Jag är också den som ansvarar för att allt kommer upp och ner. Då jag inte är som jag borde eller i alla fall var förut, så tar allt lite tid. Det innebar att vissa av sakerna kom upp väldigt sent.

Nu när det börjar närma sig att plocka bort allt så känns det som att det inte är färdigt än. Och om man jämför med andra år så har julpyntet inte fått ge oss den fröjd som det brukar, inte i tid. Fina har de varit fast kortare tid.

Igår frågade jag därför maken om vilket av julpyntet som han uppskattade mest. Svaret blev julgranen. Det är nog också min favorit. Även om jag har svårt att kategorisera för allt hänger ihop. Men utan julgran så är det inte riktigt samma sak och i år har den varit särskilt vacker. Kanske för att annat fått dröja lite. Eller bara för att den varit så vansinnigt fin.

Hur som helst. Min tanke blev efter makens svar, att granen tas ner sist. Men se där hade jag fel. Maken tycker nämligen att granen ska plockas ner först. OCH absolut inte förrän på måndag. Vi måste få njuta av den i helgen. Och det är faktiskt inte tjugondag Knut förrän på måndag.

Hans argument var att alla nötknäppare, luvnissar, tomtar och annat fint vaktar granen. Om jag då skulle plocka bort allt det så skulle vilka rånmördare som helst kunna komma in och stjäla granen. Gud förbarma oss, det får inte ske.

Det är nu officiellt att maken gillar vårt (mitt) julpynt mer än mig och jag får stilla mig i hans önskan om att granen och alla dess vakter ska få stå framme till minst måndag. För om det tog tid att få fram allt så kommer det ta tid att plocka bort allt. Men vad gör det, julen varar till påska.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

För att prata om roligare saker så kan vi prata om vår gran. Jag ville aldrig och jag menar ALDRIG ha en plastgran. Fast så hände något och en plastgran flyttade in hos oss.

Det är nu mer än 10 år sedan som vi skaffade en plastgran. Jag kan fortfarande sakna grandoften. Jag saknar dock inte allt barr som blir efter ett tag. Även om det är mindre barr från en kungsgran än vanlig rödgran.

Det jag är mycket nöjd med, är att vi kan ha granen framme mycket längre. Det får kompensera för att doften saknas. Facebook kom med ett minne om vår gran från 2019. Det är alltså samma gran men med (MYCKET) mera pynt. Båda är fina men jag tror aldrig vår gran varit så fin som detta året.

Uppdatering på elen: den är fortfarande inte bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev det inte en enda snögubbe, nötknäppare, tomte eller gran som rördes. Varje dag så vill jag mer än jag fixar. Varje dag inser jag att hjärnan stannar innan hissen har åkt hela vägen upp.

Så även igår. Vi hade ett julbord bokat på kvällen. Det som vi gör varje år med äldsta och minsta. Jag insåg tidigt att om jag skulle bli klar som person till vår utegång OCH orka kvällen så behövde jag ta det lugnt på dagen.

Därför blev det inget julpyntande som jag önskade. Men så är det på julafton med, tomten kommer inte med allt man önskar.

Julbordet var mycket trevligt. Sedan att jag glömde ta bilder som jag brukar är väl tecken på att jag gjorde rätt som vilade på dagen. Jag glömde min ring (inte den billigaste i samlingen), när jag varit på damernas.

Som tur var hittade maken den. I min väska. För tydligen fungerade hjärnan tillräckligt att jag visste jag skulle glömma den. Och om jag lagt den på handfatet (som jag brukar) så hade den varit kvar där. Eller ja, hos någon annan eller inlämnad i receptionen.

Det sista hoppas man ändå på mänskligheten att de skulle göra. Jag skulle gjort det. Nog om min hjärna. Ringen blev hittad och vårt julbord var lyckat. Äldsta sonen har nog detta som favorit i helhet och minstingen åt den godaste ostkakan, alla ställen inkluderade. Vår egna ostkaka räknas inte. Våra betyg är alltid bara mot andra kommersiella julbord. Igår var nog sällskapet det bästa för mig. Familjen som visade varandra uppskattning och uppmuntring och hjälpsamma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När jag och mina syskon fyllde 25 år så fick vi en Heissner-tomte av mamma. En stor tomte som håller en lykta i handen. Han kommer från Tyskland och allt började med den i mormor och morfars kök.

Mamma tyckte om den lika mycket som oss för mormors hamnade hos mamma. För hon gav till oss men skaffade ingen egen. Hon bodde i lägenheten ovanför så hon fick se tomten varje år även om det inte var hemma hos henne.

Jag blev så glad för min Heissner när jag fick honom. Trots att jag fyller mitt i sommaren. Minstingen var inte så gammal när Heissner kom in i vårt liv. Åren gick och jag flyttar till hus och maken är med i bilden och Tomten är med i familjen.

Ett år under sommarförvaringen så leker mina underbara (vildbattingar som mamma sa) barn kurragömma. Ett av gömställena blev hos mina köra gamla vän Heissner. Han var ju stor, över 70 cm, så han stod i en garderob under kläderna. Perfekt ställe för att gömma sig.

Tyvärr överlevde inte min kära vän. Han blev halshuggen. Ett rent snitt, tack och lov. Han blev limmad och det syntes knappt. Sedan fick han hänga med många år till. Nu med ett nytt ställe att bo på under sommaren. En plats som inte rymde något mer och absolut inga barn.

Åren går som sagt och sedan är det dags för ny el. Till saken hör att den slutades att säljas 1998 i Sverige. Kanske i Tyskland med, det vet jag inte. När elen skulle flyttas så lämnade jag den till experter. Vilket jag inte skulle gjort, för då gick lyktan sönder.

Det var förra året. Då blev jag ledsen. Firman ersatte mig för tomten men det hjälpte ju inte, den var fortfarande trasig utan att det gick att laga. Jag började jakten på att hitta en ny lykta. Vilket inte gick. Det som gick var att jag hittade en helt ny tomte.

Den var av äldre modell, mer som mammas. Därför har min gamla vän som kom tillbaka från livet fått ett nytt hem. När den personen skickar en bild på honom där han pryder ett köksfönster, gör mig så glad. Planen är att han ska få en ny lykta men under tiden så har han ägarens gamla lykta från farmor och farfar.

Kan det bli finare? Nej, jag är så glad att han fått ett nytt hem hos någon som verkligen kommer ta hand om honom. Och hos mig finns fortfarande en Heissner som mamma gav i 25-års present.

Mammas gamla, den har flyttat till storebror. För hans hade inte lika stor tur att ”bara” bli halshuggen för an herrans massa år sedan. Nu har vi alla tre varsin hel Heissner och mamma är med oss alla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.