Jag är den som älskar julen mest i vår familj. Jag är också den som ansvarar för att allt kommer upp och ner. Då jag inte är som jag borde eller i alla fall var förut, så tar allt lite tid. Det innebar att vissa av sakerna kom upp väldigt sent.
Nu när det börjar närma sig att plocka bort allt så känns det som att det inte är färdigt än. Och om man jämför med andra år så har julpyntet inte fått ge oss den fröjd som det brukar, inte i tid. Fina har de varit fast kortare tid.
Igår frågade jag därför maken om vilket av julpyntet som han uppskattade mest. Svaret blev julgranen. Det är nog också min favorit. Även om jag har svårt att kategorisera för allt hänger ihop. Men utan julgran så är det inte riktigt samma sak och i år har den varit särskilt vacker. Kanske för att annat fått dröja lite. Eller bara för att den varit så vansinnigt fin.
Hur som helst. Min tanke blev efter makens svar, att granen tas ner sist. Men se där hade jag fel. Maken tycker nämligen att granen ska plockas ner först. OCH absolut inte förrän på måndag. Vi måste få njuta av den i helgen. Och det är faktiskt inte tjugondag Knut förrän på måndag.
Hans argument var att alla nötknäppare, luvnissar, tomtar och annat fint vaktar granen. Om jag då skulle plocka bort allt det så skulle vilka rånmördare som helst kunna komma in och stjäla granen. Gud förbarma oss, det får inte ske.
Det är nu officiellt att maken gillar vårt (mitt) julpynt mer än mig och jag får stilla mig i hans önskan om att granen och alla dess vakter ska få stå framme till minst måndag. För om det tog tid att få fram allt så kommer det ta tid att plocka bort allt. Men vad gör det, julen varar till påska.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
