Äntligen börjar det bli som det ska. Det börjar dra mot vinter. Fast med alla blommor som jag sett ute så är ju inte allt som det ska. Vi har bellis som blommar i gräsmattan nu.
Jag är ändå glad att det snart ska bli kallt. Nästa vecka lovas det både minus och snö hos oss. Snart är det inte så mycket trädgårdsarbete kvar för denna säsongen. Vi har en del löv som blåst in annars är det några saker som får vänta till nästa år.
Äntligen lite kyla!
Jag hade tänkt flytta på några växter. Flyttarna blir inte gjorda. Däremot så måste vitlöken ner i jorden i år. Oktober-November ska man sätta vitlök. Jag tror att det kommer få ändras till November-December istället. För det måste vara kallt så den inte växer. Nu ska det bli kallt och därför är den nu satt.
I sparrislådorna fick jag plats med 7 av 8 lökar. Den sista fick hamna vid ett av äppelträden. Nu håller jag tummarna för att alla kommer växa och ge oss en massa egenodlade vitlök nästa år.
Jag håller på att skriva en att-göra-lista för att hinna (läs orka) med allt. Och Allt innebär jul. Jag har nu fått fram lite mer julsaker.
Igår kom en ny spegel upp i hallen. Den är lite mindre än den vi hade innan. Eller den är mycket mindre, jag vill egentligen bara ha en lite mindre. För den gamla stack ut bakom dörren och tog också upp mycket av serietidningarna på väggen.
Spegeln på plats.
Men det var inte det viktiga. Det viktiga var att när den nya spegeln kom upp så kom några granar fram. Dessutom kom en av de halvstora tomtarna kom också fram till vardagsrummet. På utsidan kom ytterligare en stjärna upp. Lite mer av julen är på plats. Om jag fixar listan så är planen mycket mer.
Halvstora tomten. Den är bara cirka 75 cm hög.Stjärnan ute.
Eftersom jag är jultokig så har jag blivit anmäld till en jultävling av en fin vän inom rörelsen. Den innebär att alla kan rösta på mig en gång varje dag och på varje enhet. Denna tävling skulle jag faktiskt kunna vinna och ha gjort mig förtjänt av det. Om du tycker det med så får du gärna rösta på mig, en gång eller varje dag.
Jag vet inte hur länge tävlingen håller på. På denna länken kan du hur som helst rösta på mig: Klicka på länken och rösta på Josefin Antar att den slutar fungera när tävlingen är avgjord.
Om det bara vore tråkiga saker i livet så vet jag inte om någon skulle överleva. Som tur är så finns det också roliga saker i livet. Som jul och snögubbar och tomtar. Mina snögubbar har inte fått komma fram ännu. En tomte har dock fått komma fram. När stjärnan hade hängt upp ett tag så insåg jag att tomten måste fram.
Sagt och gjort, nu är tomten framme. Den fick flytta upp på altanen i år. i två år så har han stått ute i trädgården för att glädja alla som går på gatan utanför. Men nu har de stjärnan. Då fick vi tomten. Jag kanske kommer flytta honom men än så länge känns det rätt.
Tomten på sin plats.
Har du tagit fram något juligt ännu? Eller är det strikt advent som gäller först? När äldsta sonen bodde hemma fanns ingen jul och väldigt lite advent innan han hade fullt år. Ibland fyller han före 1:a advent men oftast precis efter. Nu kan jag göra som jag vill för han bor inte hemma. Dock så tror jag att han själv tar fram sina adventsstjärnor till 1:a advent även om han inte fyllt än.
Den har fått komma upp där ute i portalen. Jag kunde inte hålla mig mer. Jag var tvungen att se hur det blev. Jag är så nöjd. Jag vet inte hur ofta jag kommer få byta batteri i den men det är så det får bli. Jag tycker den är fin även när det är ljust ute.
Stjärnan på plats i portalen.
Jag vet inte om jag ska försöka dölja batteripacken eller inte. Jag får känna efter. Den största frågan är om den är jul eller ej? Jag och maken har helt olika uppfattningar om saken. Jag lutar åt att den faktiskt skulle kunna vara fin året runt. Maken är lutar inte, han helt fullkomligt ratar tanken vid att den skulle hänga mer än över advent och jul. Vad tycker du?
I år har vi en portal i trädgården. Där som klätterhortensian ska klättra upp. Det hörnet av trädgården är väldigt mörkt. Det är under en stor ek så gatubelysningen är framför och efter, vilket lämnar en mörk plats. Vi har dessutom ett mörkgrått hus vilket gör det ytterligare mörkare. Jag har hittat den perfekta belysningen.
Den nya stjärnan till portalen.
Jag var tvungen att sätta ihop den för att se hur det blev. Den lyser inte så strakt men jag tror att det kommer bli perfekt där i portalen. På bilden är det i vår källare, för jag råkade ha en krok i taket där. Den går dessutom på batteri som har timer-funktion. Med tanke på att vi inte har någon el mitt i gräsmattan så passar ju det perfekt. Längtar tills den får flytta ut.
Denna tiden innan är den bästa. Då när man snart ska börja och fortfarande planerar. Alla julklappar är klara. Nu är det pyntet som ska göras. Men planeringen är nästan lika roligt som att pyntet är uppe. Och det är där jag är, vid planeringen. MEN snart, snart så får pyntet komma fram, vilket är härligt.
Igår kom dessutom adventskalendern……rarna. Ja, i år blev det två kalendrar. Förra året blev det en lakritskalender. En mycket god sådan. I år bestämde jag mig för en chokladkalender. Jag menar då inte en med olika figurer med likadan choklad i varje lucka och en tomte i sista. Nej, jag menar en riktig men handgjorda praliner. Jag längtar att öppna första luckan.
Handgjorda praliner
Nu var det ju det där med två stycken. Vad passar bättre än choklad och te? Jag har skaffat en te-kalender. Man kan tycka att det är överdrivet MEN till mitt försvar, jag behövde te. Det blev faktiskt billigare att köpa en kalender än köpa det jag tänkt. Plus att det är spännande att se vad som döljer sig bakom luckorna. Det är enbart fyra luckor, vilket är bättre vad gäller te tycker jag.
Min tekalender.
Jag hoppas alla kan få känna glädje tiden som är nu och som kommer.
Igår blev det lite span i trädgården. Jag gjorde inget stort utan gick mest och kollade runt för att se hur jag skulle ha saker och ting. Jag fick också ett fint samtal med en som var ute och rastade hunden. Det är inte bara jag som uppskattar vår trädgård. Det är kul att jag kan glädja fler med mitt arbete ute.
Igår lyckades jag dessutom hitta den perfekta platsen för ”krukan” som blivit över. Det var ett av målen med min spaning. Det var också det enda som blev gjort förutom mitt spankulerande i trådgården. Krukan blev flyttad till sin plats. Den har ju inga fötter så jag behöver hitta något lämpligt att fixera den med. Just nu har den två stenplattor som är lite stora.
Krukan vid gamla mjölkvarnen. Soffan stod där innan men är nu på andra sidan.
Soffan har fått flytta runt litegrann. Den har varit på altanen, den har stått där den står nu och den har stått där krukan nu står. När krukan väl är fylld så kommer den inte flyttas. Dit kommer alltså inte soffan igen. Soffan är väldigt fin på sin plats där den är nu. Dock så är det inte lika mycket fint att titta på när man sitter på den.
Jag får se till att plantera något väldigt fint i krukan så kommer det bli fin utsikt däråt med. Det är den stora frågan nu, vad ska planteras i krukan? Om jag inte redan planterat rosmagnolian på andra sidan så skulle det kunna vara något. Nu hoppas jag innerligt att den överlever på andra sidan, men om inte, skulle det kanske vara något. Jag skulle kunna plantera en fin japansk lönn. En sådan som dog för mig i värmen. Det jag vet är att den kommer stå tom i vinter. Jag ska grunna på vad jag vill ha i den.
Förutom att jag hittade den perfekta platsen för min sista stora kruka så tränade jag med minstingen på eftermiddagen. Det är prio ett att orka med. Vi gjorde armar igår och jag börjar känna att det har gett effekt med våra träningspass. Även om det inte är anledningen till att jag tränar utan det är att jag ska må bra.
Efter middagen så orkade jag också med att slå in några paket. Paket som ska ges bort och fick vanligt papper på sig. Alla julklappar är klara för i år. Nu ska allt bara slås in och lämna till mottagaren om vi inte ses på jul. De jag har till julafton på mig kommer göras sist alltså.
Min syster sa till mig en gång, för ganska länge sedan, att man kan ha för mycket rostigt. Jag vet inte om jag håller med. Jag tillför i alla fall mer rostigt till trädgården fortfarande. En dag kanske jag håller med henne. Men den dagen är inte här ännu.
Igår blev det lite mer rostigt i trädgården. Det rostiga har jag haft några år men inte vetat var eller hur jag skulle använda det. Igår hittade jag hur och kanske var. Jag har dessutom en ring till som skulle kunna inkluderas. Det blir dock svårare med tre än två.
Jag är nöjd med två för nu. Platsen kan ändras och mer rostigt kan tillkomma.
Vad tycker du? Tre eller två ringar? Jag fick också ner alla lökarna som behövde planteras. Det fick bli i flera små krukor. Jag hade ingen stor som jag kunde undvara och ingen bra plats i rabatten. Fast vem vet, det kan bli som med allt rostigt jag har. Tills lut hittar det sin plats även om det tar några år.
Krukorna med lökarna. De står i förrådet och väntar på våren.
Minstingen har blivit ett Kent-fan. Maken är ett fan sedan tidigare och jag blev det med när jag lärde känna maken. Jag har aldrig varit på någon konsert. Maken tror jag inte heller har varit på Kent live. Men han är ju också klaustrofobisk och tycker inte om att stå eller sitta tätt med andra människor. Man vet inte vilka bakterier man kan få då. Man kan bli sjuk och dö, eller hur.
Hur som helst nu när minstingen har blivit ett fan av Kent så fanns ju inget annat val än att försöka få tag på biljetter till en av de tre annonserade konserterna för deras tillfälliga återförening. Det gick så där kan jag säga. När jag suttit i kö i en dryg (mycket dryg) timma så var jag precis på väg att få köpa biljetter när en skylt kom upp med att alla biljetterna var slut.
Efter en timma så fanns fortfarande hoppet om att få tag på biljetter till helgen.
Min kära svägerska hade lyckats få tag på två biljetter till lördagens konsert. Hon kom fram efter en dryg halvtimma. Men som sagt hon fick inte tag på mer än två biljetter. Vi var några fler som ville följa med. När även onsdagens extra konsert började bli fullsatt så släpptes en till torsdagen. Just då när jag kom fram och skulle få köpa till lördagen.
Nu blev det jakten på torsdagens biljetter istället. När jag kom fram så var jag livrädd att vi inte skulle få tag på tillräckligt för alla som ville gå. Min bror och hans familj ville gå. Syster med hennes nära ville också gå och så vi då. Ett gäng med andra ord. Jag försökte alltså köpa så många man fick, 8 stycken. Vilket gick!
När jag håller på att betala så ringer bror och säger att han köpt 6 st biljetter till torsdagen. Istället för att vi alla nu kan gå på lördagen kan vi alla gå på torsdagen. Med råge. För nu har vi för många biljetter. Även om min underbara svägerska inte lyckats med de där två på lördagen så har vi minst 3 biljetter många. Nu har vi minst 5 st biljetter för många.
Om du är ett Kent fan och skulle vilja gå på konsert i mars nästa år så kan du alltid kolla med mig om jag har någon kvar. En hel eftermiddag gick det åt och nu var det värt det. Om jag inte fått tag i några biljetter alls så hade det varit bortkastad tid.
Är det favorit så är det, kanske inte så konstigt med fyra besök på fyra dagar då. Jag har besökt favoritbutiken. Jag handlade också alla fyra gånger. Nu får jag låta bli på ett tag, minst några dagar.
Första besöket skulle jag ha ljung. Då var maken med och vi hade annat som skulle göras också. Även om jag gick ett varv i trädgården så var det kort och fokus låg på ljungen. Det blev bara ljung då.
Nästa besök skulle jag ha mer ljung. Det var så skönt att få lite färg och blommor på altanen och med vår jättealtan så behövs mer än en plats med färg. Nu började det.
Ensam och inget annat planerat så fanns tiden att gå och kika. Både inne och ute. Då såg ja rabarbern och lät bli. Hade ju ingen plats talade jag om för mig själv. Däremot så såg jag vårlökarna.
Dem har jag sneglat på några gånger. Denna gången så tänkte jag att jag kan fylla en kruka när det faktiskt var 50 procents rabatt. Det blev alldeles för många lökar och krukan fick bli väldigt stor.
När jag höll på med den utmaningen hemma så kommer jag på att jag kan plantera rabarbern i den ”lilla” krukan vid sparrisen. Jag behöver alltså åka dit en tredje gång. När jag är där för att köpa en planta med rabarber så går jag förbi vårlökarna igen och tänker att några kanske jag kan få ner i rabatten på framsidan vid vår släpvagnscarport. Ännu en gång följde alldeles för många lökar med hem. Nu blev problemet att jag blev kär i en hyacint som inte passade med färgerna jag köpte denna gång.
Rabatten vid slävagnscarporten.Från vänster till höger är de planterade. Första hålet rabatten de tre första sedan en boll nästa hål, hyacinter framför flädern och sedan likadant på nästa sida fast andra sorter. För många lökar för lite plats.
När jag då är hemma och fixar krukan till rabarbern och sätter lökarna så inser jag att jag har lite plats mellan thujorna ut med gångvägen och vägen. Sista besöket och den aprikosa hyacinten fick följa med hem med några tulpaner och lite annat. Ännu en gång fick för många lökar följa med hem. Vad vore livet utan blommor?
