Kategori: Intressen

Igår var vi ute på en mc-tur. Den blev längre än vad vi tänkt men maten var god. Värt en omväg också. Dock blev nog omvägen mer på hemvägen. Lunchen blev på Lieblingsplatz. Det är tyskar som driver det och det märktes på schnitzeln. Den var stor som ett dasslock och var mycket frasig och god.

Det kommer bli fler omvägar dit för att äta. I övrigt så var det en mycket trevlig mc-tur. Villovägarna gjorde att vi åkte på vägar vi aldrig åkt på. Någon av oss. Det är alltid roligt. Ingen av oss hade heller åkt på en lite asfaltsväg som var så smal att en bil och motorcykel inte kunde mötas ens. Men den var inte speciellt trafikerad då den hade gräs som växte i mitten av vägen. Det är ganska ovanligt. Turen var fin och maten mycket god.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Men något blev det. Jag kokade krusbärssylt igår. Fast kanske blev det marmelad. Det vet vi när en av burkarna öppnas. Det blev totalt en och halv burk med sylt eller vad det nu blev. Jag gjorde efter recept. Maken tycker inte om så söta saker så jag tog lite mindre syltsocker än receptet.

Enligt receptet skulle det inte vara något pektin i. Förutom då det i syltsockret och då jag tog mindre socker så fyllde jag på med lite pektin. Den smakade gott när jag smakade. Det är väl ändå det viktigaste. Inte för att jag ätit krusbärssylt innan så jag är den bästa att ge omdöme om den. Klart är det och står i kylen och väntar på att ätas.

Sedan gullade jag som vanligt där ute. Jag vattnade inte allt och borde vattnet blåbärsbusken som är i krukan. Jag får gulla mer med den en annan dag. Hallon fick mer gull, för den har börjat ge kart. Det blev inte bara ett hallon i år. Det kommer bli flera. Bara senare än tidigare för att jag beskar den som jag gjorde. Fel eller rätt, det vet jag inte. Hallon kommer det bli om jag bara vattnar den.

Alla dahliorna fick självklart vatten. Än har inte alla slagit ut men många har det. Jag är så tacksam för min trädgård och alla blommor och träd vi har. Det är en fröjd att bara få gå och njuta av vad som hänt sedan sist eller lukta lite varstans på allt som prunkar så fint. Tacksam.

Sedan blir det fel ibland som med fikonen. Jag är ny på fikon och förra året hann inga mogna. Första sommaren som vi hade fikon. I år har jag lärt mig mer. Fikon är en inverterad blomma. Så jag hade på bar kvist små frukter när jag tog ut det för sommaren. Därför har det hunnit mogna. Nu har jag nu frukt på gång som inte kommer att kunna mogna för att vi har inte tillräckligt med ljus på vintern. Vilket är lite synd.

Jag har hopp om att kunna göra fikonmarmelad. Det gillar jag skarpt. Nu räcker inte tre fikon för att göra marmelad. Jag vet inte hur man ska kunna spara fikonen för att kunna göra det heller. Fikon är världens färskvara, de blir dåliga fort. Jag har gått och känt på de nära mogna frukterna i några dagar. Sedan glömde jag en dag. Igår hade en trillat ner och en annan var övermogen men den tredje var rätt läge att ta.

Jag har ätit fikon och inte varit så imponerad. Men så goda de var från egna trädet. De är inte jättesöta. Jag åt inte skalet. Vet inte om det går men det var väldigt mjuk och lagom sött. Nu hoppas jag ändå mer på att jag löser hur jag ska kunna göra egen fikonmarmelad. Det övermogna gick bra att äta det med så för marmelad skulle det inte vara några bekymmer alls. Nu ska jag bara lära mig hur jag kan spara frukten. Det blir kul att lära sig nytt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Makens fågelnät fungerade. Förra året åt fåglarna upp alla makens krusbär. Igår plockade jag alla krusbär. Några har gått till spillo för de behövde plockas tidigare. Men inga fåglar har tagit några krusbär. Idag tänkte jag göra krusbärssylt. Det blir kanske inte så mycket men det gör inget. Det viktiga är att fåglarna inte tog bären i år.

Aroniabuskens grenar har nästan gått av för att de haft så mycket bär. Den busken planterades förra våren precis som krusbärsbusken. Eftersom den är så ung så vek grenarna ner sig mot marken istället för att brytas. Igår plockade jag även alla aroniabär så nu är det en liten buske igen. Av aroniabären kommer det bli minst två burkar med marmelad. De ska bara vara några damer i frysen först.

Det ska bli gott med både sylt och marmelad. Jag får försöka att lämna sylten år maken. Han gillar sylt mer än marmelad och krusbärsbusken är ju faktiskt införskaffad för hans skull. Och jag älskar marmelad så det blir bra. Först ska jag skaffa socker sedan blir det sylt.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Igår skulle jag och minstingen ut och cykla. Vi tänkte ta en längre runda för han har semester. Vi bestämde att vi skulle bege oss kl 10.00. Vilket vi också gjorde. Maken stannade hemma för att vara Byggare Bob. Eller han har inte riktigt kommit dit, än så länge var det förberedelser för att kunna bli Byggare Bob.

När minstingen och jag har kommit precis utanför stadsgränsen så får jag punktering på bakdäcket. Vi hade inte jättetur eller så var det just tur. Vi var väldigt nära vår följebil. Som var hemma. Ett samtal till maken så kom han med en ny cykel. (Ja, hans cykel, inte en ny.) Det var tur att det blev i början på vår tur så hjälpen var snabb. Under tiden vi väntar så pyser det till och även framdäcket gav vika.

En kort stund senare så var vi på rull igen. Minstingen kom fram till att vi skulle kunnat cykla Tour de France. Vi bara står still en stund och en ny cykel uppenbarar sig från en skåpbil. Enligt google maps så skulle den uttänkta runda ta två timmar och femtio minuter. Av någon anledning kollade jag aldrig sträckan utan tänkte att vi kan nog cykla lite snabbare än det. Vårt mål var över två och en halv timma upp till tre timmar.

Med lite strul på vägen så var det kanske bra att jag inte kollade sträckan, för den var drygt fem och halv mil. Tiden blev 2 timmar och 10 minuter. Vi hade tänkt mer runt sju mil när vi startade. Men som sagt med lite strul samt en mördande motvind på sista halvan så var ingen av oss ledsen över att det var en och halv mil kortare än tänkt. Fäljebilen behövde bara rycka ut en gång och så tacksamt att den gjorde det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har varit lagom med regn och sol för att kantarellerna ska växa bra. De allra flesta har lagt ut på sociala medier att de plockat mängder med kantareller. Till och med jag kanske hade hittat några om jag bara gått ut i skogen.

Fast det är nog ändå tveksamt. Min historia är ju att jag klivit på du gula svamparna utan att se. Mamma däremot såg att jag skulle kliva på dem och stoppade mig.

I vår trädgård så visste jag att det inte skulle vara några gula blommor eller annat på platsen för vår svampskog. Vi har heller inga björkar i närheten, annars har jag många (MÅNGA) gånger trott att jag hitta kantisar när det i själva verket var gula björklöv.

Två gånger har jag lyckats skörda från mitt svampställe. Sista gången så hade dykt upp en annan svamp lite till höger om kantarellerna. Nu är frågan om det är en Karl-Johan-svamp? Om jag gör en bildsökning så kommer det som alternativ.

Har jag någon svampexpert bland alla mina läsare? Kanske det är någon som är bättre än min sökning och kan ge ett bra svar. Jag vill ha hatten lite mer nöjd neråt. Med det sagt så vet alla vid detta laget att jag inte är någon svampexpert. Ätexpert av svamp kan jag däremot vara, men det är en helt annan historia.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev det en portal. Inte en sådan jag hade tänkt men det behövdes en portal så då fick det bli en enkel som bara var att sätta ihop med lite skruv och sedan sättas i rabatten. Det är kaprifolen som behöver stödet. Den har växt över mitt trädgårdsskjul som jag har på baksidan. Den behövde mer att klättra i.

Om du någon gång försökt att ta bort ett klätterstöd för att sätta det på ett annat, så vet du att det inte är lätt. Jag försökte att snurra ut och slingra ur det genom stödet den hade. Grenar knäcktes och stödet satt fast i marken. Rötterna har växt runt alltihopa så till slut åkte bultsaxen och sekatören fram. Det klipptes både på stöd och på växt. Rötterna slets av när jag tillslut fick upp stödet.

Jag hoppas att tillräckligt med rötter har överlevt. Sedan att en kaprifol vill bli beskuren på tidig vår hoppas jag just denna inte vet om. För om den inte vet om det så kanske den ser till att växa lite nu innan hösten kommer och överlever vintern.

Om den inte överlever så får jag hitta någon annan klätterväxt att sätta där. Klematis verkar ju fungera bra för mig. Men det skulle vara kul med något som är där hela tiden och inte måste klippas varje vår. Men först ska jag se om kaprifolen lever på lånad tid eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.