Kategori: Intressen

Igår var det min lediga dag i veckan. Oftast är jag ledig onsdagar. Igår prickade jag dessutom in den som röd dag. Det innebar att jag hängde med minstingen nästan hela dagen.

Först åkte vi en övningskörningsrunda. Perfekt väder att köra i. Nu var det vitsippor överallt. Inte bara det, även insekterna har vaknat av värmen. Det blev rengöring av hjälmar när vi var färdiga.

Sedan tog vi lunch innan det blev omplantering av hans citrusträd. Nu har han både en Lime och en Citron. De är mer än två meter höga med krukorna. Vi planterade om dem här hemma. Men de skulle alltså till minstingen.

Jag tänker inte tala om hur vi fick dem hem till honom. Det jag kan avslöja är att det är tur att vi bara bor 1300 meter ifrån varandra. Han bor dessutom på andra våningen utan hiss. Nu är båda på hans balkong. Där kommer de att trivas.

Det blev en bra dag. Jag hann till och med att njuta av solen på altanen en stund. Imorgon ska jag försöka plantera om några av mina egna växter. Jag ska även njuta av våren som är här, både idag, imorgon och i helgen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det bestämt att allt skulle flytta ut från förrådet. Ja, utom sparrisen då. Den vill ha varm jord. Jag skaffade dock biokol och annat för att kunna göra iordning pallkragarna. Men det är ingen brådska. Förutom att jag skaffade jord så kom även alla växterna ut. Precis enligt planen.

Nu står allt under carporten för att få liten långsam start och slippa den strakaste solen. Nu ska det inte vara någon frost men OM det skulle bli lite kallare så skyddar taket för frosten. Det är bra.

Maken var med och hjälpte till. Det största arbetet var att städa bort alla löv och bös som var kvar i förrådet efter alla växter var ute. Olivträden har knappt ett löv kvar. Jag är dock inte så orolig. Jag tror att olivträden kommer återhämta sig alldeles utmärkt. Limeträdet är jag lite orolig för. Det har INGA löv kvar. Det har blivit lite torrt under vintern. Men det tar vatten så liv finns.

Persikan är ett av träden som inte syns på bild, det kan eventuellt fått ohyra. Det får stå för sig själv av den anledningen. Jag hoppas att det inte har det utan bara ville komma ut i solen och insekterna. Alla har fått lite gull och kärlek. Jag har tagit bort bös och klippt lite där det behövts. Nu väntar vi en tid sedan får de flytta upp på altanen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har prioriterat att vila så mycket att bakandet har fått stå tillbaka. Igår tog jag tillfället att baka på eftermiddagen. Denna gången blev det prioriteringen. Det blev en vaniljkaka från Zeinas recept. Dock med modifiering, som alltid när jag bakar. Jag ändrar alltid något. Denna gången blev det blåbär som inte fanns i receptet.

Den är inte provsmakad. Den blir tydligen godast om den får stå till dagen efter. Idag är dagen efter och den ska ätas. Får återkomma med resultatet i smak. Önskar dig en härlig lördag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att få en röd panna efter 15 minuter går inte. Den snygga lila hjälmen är inte för liten men den passar inte min huvudform. En hjälm ska sitta tight men inte så att pannan blir röd efter en kvart som sedan håller i sig en halvtimma efteråt. Och snygg är den. Fast det hjälper inte. Nu måste jag leta nytt.

Jag har inte hittat något som är i närheten. Inte ens om jag tittar på sådana som kostar över tiotusen kronor. De allra flesta hjälmar är svarta. Sedan finns det några enstaka vita. Efter det kommer det ännu färre med någon färg blandat med svart, grått eller vitt. Jag är inte svart. Jag är färg. Gärna lila. Och man syns mer. Men en röd panna som ger ont i huvudet är en större säkerhetsrisk än att ha en svart hjälm utan röd panna.

Och jag vet inte vad jag kommer att välja. Helst vill jag ha mer färg. Men inte röd panna. Jag tycker om rött men inte på pannan. Båda dessa alternativ är godkända enligt senaste reglerverket. Båda är bra för förare med glasögon. Den ena har ett system som gör att man kan anpassa den efter huvudet med luftkuddar. Båda ska ha solvisir. Jag får klura lite till. Kanske leta mer också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag vet inte vad jag tycker. Jag har följt Trädgårdstider länge, eller ja, sett alla program. Dock inte från start utan jag och maken såg alla säsonger ett år och sedan har vi följt det. Nu är det en ny kock i programmet och jag vet inte vad jag tycker.

Ser du Trädgårdstider? Om ja, vad tycker du? Mitt enda bekymmer är att han pratar danska. Den nya kocken han pratar danska. Och anledningen till mitt bekymmer med danska är att jag FATTAR inte ett ord. Han skulle lika gärna prata arabiska. Jag förstår precis lika mycket av dessa båda språk. Jag föredrar nog arabiska. Inte för att jag förstår det mer utan för att det låter bättre.

Nu kanske det är någon som tänker att det är textat och då är det väl inte så stort bekymmer. För mig är det ett bekymmer. Jag hakar upp mig på danskan. Jag försöker lyssna och förstå och måste sedan läsa och tappar fokus på ämnet. Det är lite sorgligt för mitt intresse har dalat.

Jag hoppas att det kommer bli bättre. Kanske jag blir bättre på danska eller så blir dansken bättre på svenska. Jag kommer inte ge upp i första taget men lite sorgligt är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tack vare bästa svägerskan så fick jag reda på att en av min dahlior var sjuk. Hon hade en ny knöl med misstänkt sjuka och rådfrågade mig. Jag som aldrig hört talas om bakterien svarade så klart det men också att det såg ut som min. Utan henne så hade jag nog grubblat lite till. För jag funderade på vad som kunde vara fel med den.

Enda skillnaden, var att min knöl var från förra året. Tack och lov i kruka. För tydligen så måste knöl och ALL jord brännas. Naturligtvis var det en av min allra finaste dahlior förra året. Tack och lov hade favoritbutiken flera. Nu har jag en ny som jag hoppas är smittfri och kommer ge lika mycket glädje som den gamla förra året.

Maken hjälpte mig att bli av med den gamla. Det var ett projekt. Först för att det var från en av de största krukorna. Säkert på 60 liter. Två stycken som behövde lyfta och få över i säck för att slänga på brännbart. För det andra så trodde maken att han skulle bli sjuk om han råkade nudda jorden eller fick något på sig. När påsen då går sönder lite och det sippra ut jord, då lämnat maken mig.

Jag får ta bort jorden och han springer och hämtar en större och kraftigare soppåse. Allt för att all smitta ska hålla sig borta från mina andra knölar (honom). Jag gullar ju inte så mycket med mina dahlior men självklart så tar jag hand om dem som är sjuka. Tyvärr så gick den inte bota men den behöver inte smitta andra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.