Makens fågelnät fungerade. Förra året åt fåglarna upp alla makens krusbär. Igår plockade jag alla krusbär. Några har gått till spillo för de behövde plockas tidigare. Men inga fåglar har tagit några krusbär. Idag tänkte jag göra krusbärssylt. Det blir kanske inte så mycket men det gör inget. Det viktiga är att fåglarna inte tog bären i år.
Krusbären som ska bli sylt idag.
Aroniabuskens grenar har nästan gått av för att de haft så mycket bär. Den busken planterades förra våren precis som krusbärsbusken. Eftersom den är så ung så vek grenarna ner sig mot marken istället för att brytas. Igår plockade jag även alla aroniabär så nu är det en liten buske igen. Av aroniabären kommer det bli minst två burkar med marmelad. De ska bara vara några damer i frysen först.
Aroniabären. Nägra liter mer än krusbären.
Det ska bli gott med både sylt och marmelad. Jag får försöka att lämna sylten år maken. Han gillar sylt mer än marmelad och krusbärsbusken är ju faktiskt införskaffad för hans skull. Och jag älskar marmelad så det blir bra. Först ska jag skaffa socker sedan blir det sylt.
Maken satte fart med sitt arbete på altanen då det varnades för skyfall. Uppemot 50 millimeter skulle det kunna komma. Det var tryckande varmt men maken kämpade på. Förmiddagen var det halvklart med strålande sol emellanåt. Svetten dröp man han vill hinna klart innan regnet.
Han blev klar med det som han planerat under söndagen. Han hade köpt material som skulle räcka över helgen och det gjorde han slut på. Han var klar tidigare än han hade tänkte på grund av varningen. Dock kom inget skyfall och han stressade lite i onödan. Det kom regn men först senare på kvällen.
Jag jobbade också igår. Denna gången med faktiskt arbete. Fördelen med att vara egen är att man kan jobba när det passar. Igår passade det perfekt att jobba under tiden maken slet där ute. Jag var ute och kollade till honom några gånger. Och när jag ändå var ute kollade jag till blommorna med.
Snart är Penhill Watermelon utslagen. Om några dagar så kommer den vara hur fin som helst. Den första blomman väntar man ivrigt på och det känns som att inget händer. När den är kommen, så är det rätt som det är massor av blommor och man har inte märkt när de slagit ut. Denna har tagit några dagar på sig att få ut de första kronbladen.
Penhill Watermelon på gång att slå ut.
Trots att jag har så många fina blommor som blommar nu så njuter jag av varje enskild varje gång jag ser dem. Alla mina Annabelle som är hur fina som helst. Jag har fyra totalt men ska börja sätta sticklingar varje vår i framtiden. Man ska tydligen bara trycka ner dem i jorden när man klippt bort dem. Det ska bli kul att testa.
Annabelle i sin fulla prakt. Den är så galet fin.
En annan som är galet vacker just nu är denna lilla söta pelargonen. Den ser ut som en viol i blomman. Den är mörkare på ena sidan av blomman, som en viol. Den har varit en liten, liten blomma som nu har fått uppmärksamhet med ny jord och bättre förhållanden. Den visar sin tacksamhet med att visa sig från sin bästa sida.
Igår skulle jag och minstingen ut och cykla. Vi tänkte ta en längre runda för han har semester. Vi bestämde att vi skulle bege oss kl 10.00. Vilket vi också gjorde. Maken stannade hemma för att vara Byggare Bob. Eller han har inte riktigt kommit dit, än så länge var det förberedelser för att kunna bli Byggare Bob.
När minstingen och jag har kommit precis utanför stadsgränsen så får jag punktering på bakdäcket. Vi hade inte jättetur eller så var det just tur. Vi var väldigt nära vår följebil. Som var hemma. Ett samtal till maken så kom han med en ny cykel. (Ja, hans cykel, inte en ny.) Det var tur att det blev i början på vår tur så hjälpen var snabb. Under tiden vi väntar så pyser det till och även framdäcket gav vika.
Två platta däck.
En kort stund senare så var vi på rull igen. Minstingen kom fram till att vi skulle kunnat cykla Tour de France. Vi bara står still en stund och en ny cykel uppenbarar sig från en skåpbil. Enligt google maps så skulle den uttänkta runda ta två timmar och femtio minuter. Av någon anledning kollade jag aldrig sträckan utan tänkte att vi kan nog cykla lite snabbare än det. Vårt mål var över två och en halv timma upp till tre timmar.
Med lite strul på vägen så var det kanske bra att jag inte kollade sträckan, för den var drygt fem och halv mil. Tiden blev 2 timmar och 10 minuter. Vi hade tänkt mer runt sju mil när vi startade. Men som sagt med lite strul samt en mördande motvind på sista halvan så var ingen av oss ledsen över att det var en och halv mil kortare än tänkt. Fäljebilen behövde bara rycka ut en gång och så tacksamt att den gjorde det.
Det har varit lagom med regn och sol för att kantarellerna ska växa bra. De allra flesta har lagt ut på sociala medier att de plockat mängder med kantareller. Till och med jag kanske hade hittat några om jag bara gått ut i skogen.
Fast det är nog ändå tveksamt. Min historia är ju att jag klivit på du gula svamparna utan att se. Mamma däremot såg att jag skulle kliva på dem och stoppade mig.
I vår trädgård så visste jag att det inte skulle vara några gula blommor eller annat på platsen för vår svampskog. Vi har heller inga björkar i närheten, annars har jag många (MÅNGA) gånger trott att jag hitta kantisar när det i själva verket var gula björklöv.
Två gånger har jag lyckats skörda från mitt svampställe. Sista gången så hade dykt upp en annan svamp lite till höger om kantarellerna. Nu är frågan om det är en Karl-Johan-svamp? Om jag gör en bildsökning så kommer det som alternativ.
Karl-Johan-svamp?
Har jag någon svampexpert bland alla mina läsare? Kanske det är någon som är bättre än min sökning och kan ge ett bra svar. Jag vill ha hatten lite mer nöjd neråt. Med det sagt så vet alla vid detta laget att jag inte är någon svampexpert. Ätexpert av svamp kan jag däremot vara, men det är en helt annan historia.
Igår blev det en portal. Inte en sådan jag hade tänkt men det behövdes en portal så då fick det bli en enkel som bara var att sätta ihop med lite skruv och sedan sättas i rabatten. Det är kaprifolen som behöver stödet. Den har växt över mitt trädgårdsskjul som jag har på baksidan. Den behövde mer att klättra i.
Om du någon gång försökt att ta bort ett klätterstöd för att sätta det på ett annat, så vet du att det inte är lätt. Jag försökte att snurra ut och slingra ur det genom stödet den hade. Grenar knäcktes och stödet satt fast i marken. Rötterna har växt runt alltihopa så till slut åkte bultsaxen och sekatören fram. Det klipptes både på stöd och på växt. Rötterna slets av när jag tillslut fick upp stödet.
Jag hoppas att tillräckligt med rötter har överlevt. Sedan att en kaprifol vill bli beskuren på tidig vår hoppas jag just denna inte vet om. För om den inte vet om det så kanske den ser till att växa lite nu innan hösten kommer och överlever vintern.
Kaprifolen var alltså en meter över taket på lilla huset innan igår. Nu är den knappt synlig till höger på portalen.
Om den inte överlever så får jag hitta någon annan klätterväxt att sätta där. Klematis verkar ju fungera bra för mig. Men det skulle vara kul med något som är där hela tiden och inte måste klippas varje vår. Men först ska jag se om kaprifolen lever på lånad tid eller ej.
I förrgår skrev jag om en av mina nya dahlior som inte ser ut som jag förväntat mig. Den är mycket mer gul än vad jag trodde. När jag köpte den så var den mer aprikos och gul i botten. Nu är den ju nästan enbart gul men lite, lite aprikos finns längst in. Jag antar att det beror på att de är modifierade.
Som min Labyrinth förra året var underbart rosa med ljusgult i botten eller mer blandat men ändå mer rosa. I år är den mer gul. Alltså samma knöl från förra året som jag har förvarat under vintern och som nu blommar mer gult. Den är ljust gul med lite rosa strimmor. Det rosa syns mest innan den slagit ut.
Labyrinth förra året med den rosa som överton.Labyrinth detta året. Samma knöl annan blomma.
Förra året var Labyrinth min favorit av alla mina dahlior. I år kanske jag ändrar mig. Penhill Watermelon var superfin. Den fick ju knippe så det är en ny knöl för i år. Den har en stackars knopp på en stackars stängel. Resten blåste ju sönder. Jag väntar med spänning på alla mina andra dahlior som inte slagit ut än. Café au lait är lika i färg och form som förra året. Vissa är nog svårare än andra i modifieringen. En del av charmen ändå.
Igår var det egen utflykt för mig. Ute på landet så var det fest med matstånd, underhållning och utställning. Veteranbilarna var roligast. Vet inte från vilket år Lamborghinin var men tydligen så klassades den också som veteran. Sötas var nog Morrisen och den röda var inte dålig den heller. En Peugeot 404 var det.
Den oranga är Lambon.Jag tyckte denna Morris var söt.
Förutom utflykten så hann jag med att sova i hängmattan och ha allmänt altanhäng. Frukost ute. Glass i skuggan med maken på eftermiddagen. Jag hann njuta av alla utslagna blommor med. Allt som allt en mycket bra dag.
Dazzeling magic. Som är mycket gulare än vad jag trodde,. Men mycket fin ändå.Café au lait twist är snart helt utslagen.Den mycket fina aprikosa hängpelargonen som jag fått av en fin vän.
Igår blev det första Mc-turen med nya hjälmen. Godkänt är betyget. Ingen huvudvärk men jag kände min panna (eller djävulen) efter en timma ungefär. Fast det viktigaste är att det inte blev någon huvudvärk eller ONT i pannan under färd.
Sedan att den är så tight att öronen krullar sig när man tar på sig hjälmen kanske bara är bra. För den snurrar inte runt på huvudet direkt. Och det går att skava lite upp och ner tills öronen är rätt.
Vi hade två mål på vår utflykt. Först en lunch på Tabergstoppen. Maten var mycket prisvärd och god. Utsikten är värd en hel del bara den och strålande väder hade vi ju också.
Utsikten från ena sidan på Tabergstoppen.
Andra målet var Forssa kvarn för en glass. Det är värt en lång omväg för att stanna där. I år är första året med glass. Pizza har de gjort i många år. Den görs dessutom på deras egna mjöl gjort i kvarnen. Bara det är ju värt ett besök. Om jag inte åker mc så kommer jag nog kunna lura med maken dit.
Hasselnötsglass och saffransglass i härlig miljö
Vi åkte väl totalt 25 mil och det var en strålande tur vi gjorde. Sedan blev det altanhäng med grill och umgänge långt in på kvällen. En helt fantastiskt kväll med en magisk måne när jag var taxi på natten.
Altanen igårkväll. Så skönt ute och mysigt.Fullmånen var nästan som en sol.
Igår var precis en sådan dag som jag älskar. Varmt och soligt. Även om det är i skuggan jag mår bäst. Men då måste solen vara framme för annars fryser jag i skuggan. Det gjorde jag inte igår.
Då kunde jag ligga i hängmattan i dels sol, dels skugga. Helt underbart. Dessutom har jag nu somnat varje gång jag legat i hängmattan i år. Det kanske är min grej, utomhus när det är varmt och lite gung. Vet inte vad maken kommer tycka om jag flyttar ut.
Efter min förmiddagslur i hängmattan så blev det också lite trädgårdsrunda. Jag blir så lycklig när jag ser att det börjar brista i knopparna. Jag blir också lycklig när jag ser allt som är i full blom.
Labyrint som börjar slå ut.Vår underbara hortensia Annabell med klematisen bakom som blommar i blått på staketet.Floxen i samma rabatt som Annabell.taklök som snart blommar i en liten skreva på stora stenen.
Makens krusbär är på gång. Snart klara att skördas. I år blir de inte fågelmat. Busken är nätad och skyddad från flygfäna. Han provsmakade ett igår och var mycket nöjd.
Makens röda krusbär.
När dagen blev kväll så fortsatte vi att vara ute. Klockan han nog bli nio innan jag satte på mig långbyxor. Först vid elva så gick vi in. För då var det dags för sängen. En perfekt dag och kväll. Fler sådana tack! Vädermässigt menar jag då.
Vilket bestyr det varit med att skaffa en Mc-hjälm. Jag har skrivit om det innan, så ingen kan ha missat att jag länge försökt att skaffa en ny hjälm.
Jag har provat mängder av märken. Jag har provat minst 25 stycken olika hjälmar. En del från samma märke men annan modell. Men flest har varit från olika märken.
Jag har provat speciella hjälmar för avlånga huvuden. Mitt huvud är avlångt men också lite horn i pannan. (Antagligen har jag en liten djävul i mig). Alla hjälmar har gett mig röd panna. Även de för speciellt avlånga modeller. LS2, Bell racer samt Arai ska vara för mitt huvud. Men icke, sa Nicke.
Shark har massor av snygga hjälmar. Men det var inget för mig alls. Hade inte kunnat köra mer än 5 minuter utan problem.
Nexx var den första jag provade och finns i en jättesnygg lila variant. Helt körd för mig.
Caberg har jag provat tre olika modeller men ingen passar. Inte så ledsen över det då det hade blivit en helsvart hjälm då.
Shoei har jag provat två olika modeller. Men den är för mer runda huvudformer och mitt huvud är allt annat än runt.
Arai kom inte helt ner. Det blev som en luftficka uppe på huvudet. Vilket inte är bra om man vill ha en säker hjälm.
Schubert är också för runda huvuden. Inget för mig alltså.
Airoh har jag provat två modeller av. Commander-modellen hade jag nog fått ta till om inget annat gått. Fast inte helt säkert då jag är mellan två storlekar och den större kunde jag nästan snurra hela varvet runt. Den mindre tryckte sönder huvudet.
Nolan blev jag knallröd av. Också mycket synd för finns med flera alternativ i mina färger.
Simpson var och för liten eller för stor. En balaklava hjälper inte långt när den snurrar runt huvudet.
Hjc var mina horn största problemet. Fick väldigt ont i huvudet på kort tid. Den fanns i snygg färg men egentligen inget jag ville ha för att den hade inbyggd intercom. Svårt att få plats med min egna på den modellen.
Suomy blev jag också röd av samt fick ont i huvudet på kort tid. Inget att rekommendera om man ska ut och åka en längre sträcka.
Ls2 var okej men hornen samt min storlek på huvet mellan två var ingen bra kombination med LS2.
Acerbis en tråkig svart hjälm som tack och lov klämde sönder huvudet.
Bell racer var också en nästan bra hjälm. Dock så gav den mig huvudvärk efter en längre tids användande. Vilket inte går då. Dessutom i den större av storlekarna jag är emellan.
Här höll jag på att ge upp. Men jag hade provat en hjälm i en butik som jag inte tyckte var hundra. Den gav mig röda märken på hornen men inte hela pannan. Jag tänkte att jag får någonstans välja det minst dåliga. Jag gjorde ett nytt försöka och beställde en annan variant. Den går dessutom blåsa upp i kinderna för bättre passform i sidled.
Den heter Scorpion och jag har bestämt mig för att den får det bli. 20 + hjälmar senare så har jag nu en av de mindre dåliga. Ok färg men lite väl svart. Den har plats för intercom och den sitter hårt på huvudet. Trots att den borde vara för stor. Jag hoppas nu att den kommer sitta skönare och skönare. Om inte annat så hoppas jag att hornen inte utvecklar huvudvärk efter några timmars körning. Har bara haft den på en timma som längst. Håll en tumme eller två för mig.