En sak som blev bestämd

Igår var det bestämt att allt skulle flytta ut från förrådet. Ja, utom sparrisen då. Den vill ha varm jord. Jag skaffade dock biokol och annat för att kunna göra iordning pallkragarna. Men det är ingen brådska. Förutom att jag skaffade jord så kom även alla växterna ut. Precis enligt planen.

Allt är ute men allt får inte plats på bild.

Nu står allt under carporten för att få liten långsam start och slippa den strakaste solen. Nu ska det inte vara någon frost men OM det skulle bli lite kallare så skyddar taket för frosten. Det är bra.

Maken var med och hjälpte till. Det största arbetet var att städa bort alla löv och bös som var kvar i förrådet efter alla växter var ute. Olivträden har knappt ett löv kvar. Jag är dock inte så orolig. Jag tror att olivträden kommer återhämta sig alldeles utmärkt. Limeträdet är jag lite orolig för. Det har INGA löv kvar. Det har blivit lite torrt under vintern. Men det tar vatten så liv finns.

Persikan är ett av träden som inte syns på bild, det kan eventuellt fått ohyra. Det får stå för sig själv av den anledningen. Jag hoppas att det inte har det utan bara ville komma ut i solen och insekterna. Alla har fått lite gull och kärlek. Jag har tagit bort bös och klippt lite där det behövts. Nu väntar vi en tid sedan får de flytta upp på altanen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Första övningskörningen

Igår blev det första övningskörningen. Fantastiskt väder och allt var enligt bästa förutsättningarna. Minstingen fick en noggrann genomgång och självklart tyckte han det var läskigt att ge sig ut i trafiken med en gång. Vi åkte en kortare bit till en större plan så han fick känna sig för lite. Efter det så försvann det som kändes obekvämt.

Minstingen har aldrig framfört något tvåhjuligt fordon med motor. Enbart cykel innan motorcykeln. Som är en tung och väger 260 kg. 1 kg mer än min mc. Vår första tur gick över mina förväntningar. Han kommer snart inte behöva några anvisningar alls. Men både han och jag tycker det är skönt att vi kan kommunicera när vi kör.

Både för att kunna säga hur vackert vi har det i Sverige men också för små saker som han behöver tänka på. Placering i kurvor eller bromsa i god tid om någon ska gå över vägen. Det hade blivit många stopp annars, för att kunna kommentera och påtala saker. Första turen avklarad och många fler kommer det bli. Som talesättet säger: Det är som att cykla, har du en gång lärt dig…

En rast innan hemfärd med minstingen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tydligen den bästa jag gjort

Enligt äldsta sonen var det så. Vilket betydde att den var okej. Till äldsta sonens försvar så bakar jag gärna med smörkräm. Han tycker inte om smörkräm. Därför var vaniljkakan den godaste jag någonsin gjort.

Själv är jag nöjd. Den var mycket god men skulle kunna ha mer blåbär i sig. Även lite citronzest skulle den må bra av. Men vaniljkräm som vätska är en bra sak. Den blir stabil men ändå saftig. Väl godkänd som kan bli mycket väl godkänd.

Till middag blev det ramen. Allt hemgjort, även nudlarna. Den var mycket väl godkänd! Minstingen var mästaren bakom den. Sojaägg, buljong kokt på ben (så klart), kött kokt och marinerat, inlagd shiitakesvamp och lite vårlök, sesamolja med vitlök och sesamfrön som garnering.

Hemgjord ramen

Åh, det var så gott. Jag har ingen aning om hur många timmar som lagts på allt i veckan men gott var det. Att han dessutom filtrerat hallon med mjölk för att göra en mycket god alkoholfri drink var pricken över i.

Hallonfiltrering med nosecco samt tonic

Jag är så tacksam för många saker i mitt liv. Att avsluta lördagen med familjen vid middagsbordet är en ynnest som jag värdesätter mycket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag tycker om att baka

Jag har prioriterat att vila så mycket att bakandet har fått stå tillbaka. Igår tog jag tillfället att baka på eftermiddagen. Denna gången blev det prioriteringen. Det blev en vaniljkaka från Zeinas recept. Dock med modifiering, som alltid när jag bakar. Jag ändrar alltid något. Denna gången blev det blåbär som inte fanns i receptet.

Vaniljkakan.

Den är inte provsmakad. Den blir tydligen godast om den får stå till dagen efter. Idag är dagen efter och den ska ätas. Får återkomma med resultatet i smak. Önskar dig en härlig lördag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tyvärr, röd panna

Att få en röd panna efter 15 minuter går inte. Den snygga lila hjälmen är inte för liten men den passar inte min huvudform. En hjälm ska sitta tight men inte så att pannan blir röd efter en kvart som sedan håller i sig en halvtimma efteråt. Och snygg är den. Fast det hjälper inte. Nu måste jag leta nytt.

Visst är den fin!

Jag har inte hittat något som är i närheten. Inte ens om jag tittar på sådana som kostar över tiotusen kronor. De allra flesta hjälmar är svarta. Sedan finns det några enstaka vita. Efter det kommer det ännu färre med någon färg blandat med svart, grått eller vitt. Jag är inte svart. Jag är färg. Gärna lila. Och man syns mer. Men en röd panna som ger ont i huvudet är en större säkerhetsrisk än att ha en svart hjälm utan röd panna.

Nu finns denna på alternativet.
Denna är också ett alternativ.

Och jag vet inte vad jag kommer att välja. Helst vill jag ha mer färg. Men inte röd panna. Jag tycker om rött men inte på pannan. Båda dessa alternativ är godkända enligt senaste reglerverket. Båda är bra för förare med glasögon. Den ena har ett system som gör att man kan anpassa den efter huvudet med luftkuddar. Båda ska ha solvisir. Jag får klura lite till. Kanske leta mer också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Trädgård och danska

Jag vet inte vad jag tycker. Jag har följt Trädgårdstider länge, eller ja, sett alla program. Dock inte från start utan jag och maken såg alla säsonger ett år och sedan har vi följt det. Nu är det en ny kock i programmet och jag vet inte vad jag tycker.

Ser du Trädgårdstider? Om ja, vad tycker du? Mitt enda bekymmer är att han pratar danska. Den nya kocken han pratar danska. Och anledningen till mitt bekymmer med danska är att jag FATTAR inte ett ord. Han skulle lika gärna prata arabiska. Jag förstår precis lika mycket av dessa båda språk. Jag föredrar nog arabiska. Inte för att jag förstår det mer utan för att det låter bättre.

Nu kanske det är någon som tänker att det är textat och då är det väl inte så stort bekymmer. För mig är det ett bekymmer. Jag hakar upp mig på danskan. Jag försöker lyssna och förstå och måste sedan läsa och tappar fokus på ämnet. Det är lite sorgligt för mitt intresse har dalat.

Jag hoppas att det kommer bli bättre. Kanske jag blir bättre på danska eller så blir dansken bättre på svenska. Jag kommer inte ge upp i första taget men lite sorgligt är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Knippebakterios på min dahlia 

Tack vare bästa svägerskan så fick jag reda på att en av min dahlior var sjuk. Hon hade en ny knöl med misstänkt sjuka och rådfrågade mig. Jag som aldrig hört talas om bakterien svarade så klart det men också att det såg ut som min. Utan henne så hade jag nog grubblat lite till. För jag funderade på vad som kunde vara fel med den.

Knippebakteriosen på min stackars dahlia.

Enda skillnaden, var att min knöl var från förra året. Tack och lov i kruka. För tydligen så måste knöl och ALL jord brännas. Naturligtvis var det en av min allra finaste dahlior förra året. Tack och lov hade favoritbutiken flera. Nu har jag en ny som jag hoppas är smittfri och kommer ge lika mycket glädje som den gamla förra året.

Maken hjälpte mig att bli av med den gamla. Det var ett projekt. Först för att det var från en av de största krukorna. Säkert på 60 liter. Två stycken som behövde lyfta och få över i säck för att slänga på brännbart. För det andra så trodde maken att han skulle bli sjuk om han råkade nudda jorden eller fick något på sig. När påsen då går sönder lite och det sippra ut jord, då lämnat maken mig.

Jag får ta bort jorden och han springer och hämtar en större och kraftigare soppåse. Allt för att all smitta ska hålla sig borta från mina andra knölar (honom). Jag gullar ju inte så mycket med mina dahlior men självklart så tar jag hand om dem som är sjuka. Tyvärr så gick den inte bota men den behöver inte smitta andra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev inte så lätt som jag tänkt

Först tänkte jag att det bara var att lägga ut bilder från festen. Men när jag tittar på bilderna så är det alltid med människor som inte vet att jag bloggar. Jag måste alltså fråga om lov för att lägga ut bilderna. Vissa vet att jag bloggar och har också godkänt att de kommer i bloggen emellanåt.

Maken vet att han ibland måste var med.
Dansen pågår och vi har hur kul som helst. Svårt att säga vem som är vem utom mig, för jag har höghatten.

Dessa bilder är nog det som det får stanna vid från festen. Dansbilden tycker jag visar hur kul vi hade. Och på mig och maken hur fina alla var. För det var inte bara vi som gått in för temat. Alla hade på ett eller annat sätt gått in för temat. Det var jättekul att alla hade gjort något, oavsett vilken musikstil man valde. Maken och jag valde Goth.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ett fantastisk 50-års kalas

Storebror har blivit äldre. Nu är han 50 år och det har vi firat i helgen. Vi började med att knappt komma fram. Men sedan blev det precis så bra som var tanken. Det var mat och tal men framför allt ett dundrande partaj.

Han fick en tavla av mig som present. Jag kom på att han aldrig har fått något av mig som jag målat. Jag ville ge något personligt, vilket blev lite klurande. När vi var små så läste vi mycket Kalle Anka. Han läste det mer än mig. (Kanske han läste för att slippa sin jobbiga lillasyster.)

Han lyssnade också mycket på The Cure. Så mycket att när jag åkte på språkresa till England så var jag tvungen att komma hem med ett album med senaste skivan. Så klart misslyckades jag med uppdraget. Jag ringde hem och frågade varför skivan bara kostade 1 pund när den skulle kosta 10 pund.

Naturligtvis så ruttnade han på mig och talade om att det vara bara gå tillbaka och byta SINGELN mot ALBUMET. Han ville inte bara ha en låt. Han ville ha alla låtar. Till slut så lyckades jag och kom hem med albumet Wish med The Cure,

Min present till 50-åringen.

Temat på festen Goth, grunge och elctric och med tanke på hans bakgrund med the Cure, så var de en stor del av firandet. Svartrockare var brorsan fullt ut i tonåren. Det var svart rock, örhängen och musikstil som passade till. Musiken på partajet var bara i detta tema med mycket Cure. Inte bara the Cure men allt inom samma genre. Det var ett mycket lyckat partaj. Det var fullt ös på dansgolvet och om det blir det mer en annan dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var en helt vanlig dag

Det hände nästan ingenting igår. Förutom att allt höll på att blåsa bort. Annars hände nästan ingenting. Jag gullade med mina dahlior. Med gullande så kollade jag in alla för att se om de växt. Jag lutar mig fram jättenära och skrämmer slag på dem, för jag är så närgången. Flåsar litegrann och tycker de är dåliga som inte växer. De som växer får lite beröm.

Men inte så mycket. Trots att de faktiskt växer på bra. Jag har dåligt tålamod. Minstingen påtalade att jag hade långt kvar med mitt gullande. Han tycker jag ska gulla mer. Som min kära svägerska som tar bort all jord och förvara i pappåsar inför vintern. Jag tar krukan och ställer in den. Nu har jag tagit fram krukorna och planterat i små krukor de som är delade.

Svägerskan har gjort så mysigt och fint för alla knölar. De har fått lite jord och en påse runt för att sedan ligga i fönstret. (Mina krukor skulle ta sönder fönsterbrädan). Sedan planteras de i krukor för att sedan bli ännu större krukor. Sedan flyttar de ut. Faktiskt att mina fått gödning när de börjat gro. Och det kan jag garantera att svägerskans får också, säkert lite lyxigare sort än vad mina får.

Mina får en chans på gullandet. Om de inte blir glada för att de fått komma in i värmen så kommer de aldrig igen få komma in i huset. Då blir det ut direkt i majvädret. Som de alltid tidigare fått göra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.