Vår årliga tradition

Igår var det dags för vår årliga tradition. Då menar jag inte julbadet. Vi tvättar oss lite mer än en gång varje år. Även om det känns nu att jag inte badar mer än en gång per år. Det är inte samma sak att tvätta av sig med tvättlapp. Framför allt inte att tvätta håret lutad fram över handfatet eller in i duschen. Vi har inget badkar annars hade det varit det bästa. Stå på knä och luta över badkaret. Men, det var ju inte traditionen. Det är julbordet. Det som minstingen infört och som vi fortfarande gör.

Slottsvillan

Igår var dagen som det blev genomfört. Vi var på Slottsvillan i Huskvarna. Ett mycket fint stället som varit en disponentvilla från början. Vi blev placerade i tornrummet. Perfekt för oss fyra. Det var nog fullbokat men att då få sitta lite avsides och i ett litet tornrum som bara hade plats för ett runt bord med plats för fem gjorde att ljudet blev mjukare in till oss. Mycket behagligt. Om det ska vara någon nackdel skulle det vara att den som satt innerst var tvungen att be någon flytta sig eller vara i synk med när den innan gick eller kom.

Har alltid gullat rund former. Tornrummet passade därför extra bra.

Inget problem alltså. Dessutom så var det väldigt bra för maken hamnade med ryggen mot hela restaurangen i övrigt så han kunde njuta av maten mer än vanligt. För han blev inte stressad av vad alla andra gjorde. Om det var kö och man var tvungen att skynda sig eller inte. Plussidan var mycket stor på placeringen av oss. Maten var också bra placerad och man hittade lätt. Inte trångt och svårt att komma åt. Dessutom god mat. Några minus men desto större plus på andra håll.

Vi har alltid betygssättning efter vår julbord. Att då ha en dryg timma eller så hem är väldigt bra. Även om vi betygsatte redan när vi åt så blev det slutgiltiga i bilen hem. Slottsvillan är nu nummer 2 på vår topplista av julbord. Inte för att jag kommer ihåg alla vi varit på så hjälper bilder till och toppen är det som avgör att man är på toppen. Man kommer ihåg hur det var. Likaså med botten, de kommer man också ihåg men önskar man skulle sluppit vara med om dem.

Maten var vällagad och god. Bra utbud. Bra service, hade koll på att fylla på dryck. Allt var mycket bra. Det som gjorde att det inte är bättre än förra året är några saker. Först Jansson frestelsen, den var god smak och potatisen hade fin konsistens. Dock så var den inte krämig. Den hade för lite grädde eller gräddmjölk, vad man föredrar. Saknade krämigheten som grädden ger.

Jag saknade också en omelett med stuvning. Hade det funnits hade kanske Janssonen inte varit en så stor besvikelse. Sedan var ostbordet inte så bra. Varken blåmögel eller vitmögel var god. (Cheddaren var desto godare). Ris a la maltan var under all kritik. Den var helt oätlig. Sedan fanns det saffranspannacotta och tycker man inte om saffran så fanns inte så mycket annat. Ingen fruktsallad eller frukt. Det fanns godis. Vilket inte är min grej. Ostkaka fanns det. DEN var god, MYCKET god. Hemlagad med mycket mandel.

Nummer två på vår lista är ett väldigt bra betyg. Villa Gransholm utanför Gemla är vår nummer ett. Minst ett år till. Då får jag se vad vi hittar för nytt ställe. Alla ställen som jag hittar har alla haft fin miljö. Även om det inte ingår i betygssättningen så ger det till upplevelsen att det ger julstämning. Igår fick vi alla en fin upplevelse med massor av mat som vi kan leva på ett tag. Maten kan vi inte leva på ett år men upplevelsen kan vi klara oss med till nästa år.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag läker fint

Igår fick jag reda på att jag läker fint. Fortfarande lite svullen. Inget konstigt när det bara är en vecka sedan. Några glipor, heller inget konstigt med det. De har flyttat hud och tagit bort hud och sedan sytt ihop. Nu är allt tejpat på nytt och nya bandage med ny restriktion att inte duscha på en hel vecka till.

Jag har också gått med på att använda mina foton av mina bröst i utbildande syfte för andra kvinnor som får cancer. Nu finns nya bilder på hur det kan bli när man gör detta ingreppet. Det kommer bli bilder nästa vecka igen. När stygnen plockas bort. Sedan blir det ännu en uppsättning bilder när det ska tatueras en ny vårtgård. Det är jag glad att jag kan hjälpa till med. De har dessutom börjat med digitala träffar med flera åt gången när de visar och berättar. Inte bara dåligt som kommit med pandemin. Detta är en bra sak.

Nästa vecka hoppas jag att nya tejpen hjälpt och gjort att gliporna läkt ihop. Maken satt nervöst och väntade på utsidan. Trots att jag pratat med mottagningen i måndags så var han ändå orolig att det var problem. Han säger att han inte var superorolig eftersom jag inte var orolig alls. Jag brukar ju ha rätt så därför var han bara lite orolig. Nu får han oroa sig till nästa vecka att jag inte ska få feber eller börja blöda igen. Ännu värre, båda två. Jag lär ha en hand på pannan varje natt nu, för att kolla om jag har feber.

Han fick också sin belöning. Kebabtallrik på ett hak med mycket god kebab. Helt i hans smak. Jag tog Shawarma, för det har vi inte här hemma. Sedan blev det några butiker för att leta efter en julklapp som står på en önskelista. Det hittade jag inte. Men det blev en annan julklapp som nästan står på en önskelista och sedan blev det en till snögubbe till mammas snögubbesamling. En stor denna gången.

Mammas nya snögubbe.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Återbesök

Idag är det dags att kolla hur såren ser ut. Jag längtar att få byta ut förbanden. Det levrade blodet skaver en hel del. Gravitationen gör att allt åker neråt så även blodet i förbandet. Allt blod har hamnat längst ner. Vi slutet av BH:n som är som förband överallt, där har blodet samlats och skaver. Det ska idag bort och ersättas med nytt. Jag får ingen ny BH gissar jag så blodet på den får jag överleva några veckor till. Nästa vecka ska stygnen bort. Sedan ska jag ha förbandet (BH:n) i några veckor till.

Det är det spännande som händer idag. Självklart så följer maken med. Han får utelunch vilket alltid gör honom glad. Han hade följt med ändå. I detta fallet så hade han följt med. Om jag vill åka på utflykt utan läkarbesök så behövs mat för att locka med honom ibland. Med läkarbesök så behövs inte lockandet med mat. Det får han som belöning.

Igår så fick jag belöning av att jag har slagit in de flesta julklapparna. Två är ju för stora att slås in. Varav den ena är makens och står fortfarande ute. Minstingen ska få hjälpa till att ta in det på fredag tänkte jag. Det väger 80 kilo så inte direkt att man går in och stjäl det obemärkt. Inte ens maken verkar ängslig över att det ska försvinna över natten.

Makens julklappar
Mintingens och äldsta sonens julklappar.
Några till.

Jag måste ha de åtskilda än så länge då jag inte har fått på etiketter. Maken och jag firar jul ensamma i år så inte så kul om jag blandar ihop några. Jag har dessutom några som ska tvättas och håller på att vädras för tillfället. Alla julklappar är inte nya. Ganska många är Secondhand-köp. Värst till äldsta sonen för all lukt måste bort. Jag menar ALL lukt. Så även om jag inte känner något så måste jag avlukta det ändå. Äldsta sonen känner mycket mer än alla andra. Den processen tar ett tag ovh pågår för fullt just nu. Kan alltså inte bli inslagna på en tid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julkänsla

Gårdagen blev vila precis som jag sa. Massor av julfilm och pepparkakor. Precis som julen ska vara. Många har mycket att göra inför julen. Stressar för att hinna allt. Jag försöker alltid att inte stressa. Särkilt inför julen. Den bästa högtiden på hela året. Det är lätt att känna pressen inför att allt ska vara perfekt.

Jag ändrar vad som är perfekt vilket gör att pressen försvinner. Som i år är inte allt pynt uppe. Men jag njuter av julen till fullo oavsett. På filmerna finns det överdådiga pyntet (som jag älskar). Det finns på Facebook i julgrupper. Allt gör att jag kan njuta och ändå vila, utan press om att jag måste kunna göra en massa saker.

Igår började dagen med frukost som avslutades med pepparkakor. Jag tycker ju om pepparkaksdegen bättre än kakorna. Ingen deg i år (än) för maken har ordnat apelsinpepparkakor åt mig. Det är minst lika gott som degen. Pepparkakor och te efter frukost är verkligen julkänsla. Då med apelsinsmak.

Om man har lite smör på pepparkakorna så blir det ännu bättre. En del har blåmögelost på. Jag är inte så förtjust i blåmögel, men vitmögel tycker jag om. Vilket också är gott på pepparkakor. Bäst är ändå smör. Vilket jag tycker är bäst som pålägg också. Första gången maken och jag träffades så hade jag bara knäckebröd, smör och ost hemma. Han åt inte smör och inte knäckebröd. Han ville inte bara ha ost.

Vad är ditt pålägg som du inte kan vara utan? Jag måste ha smör. Smör går till allt, hårt bröd, bullar, pepparkakor, ja allt. Jag tycker om bredbar leverpastej. Jag tycker om julskinka med rödbetssallad, senap och äppelmos. Ost och marmelad, alla ostar förutom blåmögel då. Det finns massor av goda pålägg vilka jag skulle klara mig utan alla om det bara finns smör.

Förutom pepparkakor så blev jag uppassad med mat och julgodis av maken. Han såg till lite extra att jag tog det lugnt igår. Idag har jag telefontid från mottagningen angående blödningen efter operationen. Blödningen har slutat och nu levrat sig så ingen fara gissar jag. Fortfarande feberfri och inte mer ont än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Makens oro.

Idag får det bli ytterligare en dag i vilans tecken. I förrgår var det julfilmer på löpande band. Igår var det annat på agendan. Det var mycket trevligt men dagen slutade med en orolig make.

Igår behövde äldsta sonen hjälp. Han höll på att sätta upp adventsstjärnan i köksfönstret och hade inget att sätta i. Han ville också ha sin veckohandling igår istället för i fredags. Jag var med och handlade för han skulle ha lite godis från Godishuset. Det måste vara rätt godis så maken vågade inte ansvara för det. Jag var med och såg till att det blev rätt men maken bar allt.

Jag var också med och hjälpte till med hur det skulle lösas med stjärnan. Maken föreslog en gardinstång, vilket han inte hade någon. Det tog vi med en hemifrån och även om jag inte lyft eller bar något så sträckte jag upp armarna över huvudet. Och ja, det kan göra ont men man tänker inte på det.

På eftermiddagen var vi hemma hos fina vänner. Vi träffas inte så ofta men när vi gör det så har vi det väldigt mysigt tillsammans. Igår var det vår tradition att dricka glögg tillsammans och lyssna på julmusik. Det har vi gjort i många år och det har utökats med att det också inkluderar middag vid våra glöggträffar.

Inte heller då var jag speciellt aktiv. Dock mer än om jag blivit serverad mat hemma i soffan. Jag reste mig upp utan att ta i med händerna. Jag började känna på kvällen att det inte var som innan. Trots att jag inte hade ansträngt mig så mycket så ville jag ändå gå in och kolla varför det kändes annorlunda. Mycket riktigt så hade det blött igenom.

Jag blev inte så orolig. Men maken blev det desto mer. Jag tror inte att det är något som är utanför det normala. Jag har lovat att ringa och rådfråga (vilket jag ska senare idag) om jag ska komma in tidigare än torsdag för att kolla såret. Både till maken och värdinnan har jag lovat så det kommer jag hålla.

Det jag också ska göra är att vara helt still idag. Inga armar ska lyftas högt för att inte spräcka några sår. Jag är väldigt glad för att jag kunde hjälpa äldsta sonen. Han fick godis han tycker om. Vilket var tack var mig för en av tre fanns inte. Så den sista var tvungen att bytas ut. Vilket jag löste. Maken hade inte gjort det. Jag är väldigt glad att vi gick till vår glöggtradition. Jag har ingen feber, ingen infektion. Det bara blöder lite. Kanske mer än det borde. Det får jag veta snart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lite fel på mig är det nog

Som mamma och jag alltid sa, det måste vara oss det är fel på och inte alla andra. Många gånger stämmer det på mig och även mamma när hon var med oss. Jag såg en lista på julkalendrar i Expressen. Då jag älskar julen så kollade jag så klart in listan. Det var från första 1960 till i år 2022. Alla som någonsin visats.

Du kan se listan här om du vill ha en nostalgitripp: https://www.expressen.se/julkalendrar.

Nu kommer vi till det som är fel på mig. Jag kan fler från nutid än dåtid. Alltså från när jag var liten kommer jag ihåg färre än de senaste åren. Den som jag minns tydligast från barndomen är Trolltider. Älskade den! Reprisen 1985 är det jag minns. Jag kommer ihåg Albert och Herbert också men inte så tydligt.

Sedan börjar jag minnas först 1997 Pelle Svanslös. Den var fin. Nu kanske alla tänker att när man får barn så ser man så klart på julkalendern. Problemet är att äldsta sonen är inte född 1997. Jag tittade alltså själv i tjugoårsåldern. Hur vanligt är det?

Dieselråttor och sjömansmöss är en annan jag tyckte var bra. Nu skulle jag kunna skylla på att jag hade barn. Det ska dock erkännas att mina barn har aldrig varit så intresserade av julkalendern. Om de är för korta eller bara ointressanta det vet jag inte.

Hotell Gyllene Knorren och framåt kommer jag ihåg alla. En del är inte så bra. En del är alldeles underbara, som Selmas saga. Den satt jag och maken och följde varje dag 2016. Inga barn med där alltså. Mirakel 2020 var också bra men inte magisk.

Förra året såg jag faktiskt inte ett enda avsnitt. Vet inte varför. Kanske för att jag inte hade tid men mer troligt att det inte tilltalade mig med ämnet. I år så ser jag fram emot att titta på julkalender. Kronprinsen som försvann. Inga barn med i år heller.

Jag tror att jag behöver barnbarn. Så jag kan skylla på dem. Eller så njuter jag bara av att jag har kvar mitt barnasinne. Julfilmer och Disney är något jag njuter av när jag är ledig. För övrigt så kom det lite mer jul hos oss igår. En stjärna till fönstret. Samt lite belysning på utsidan. Inte ens så mycket så det går åt 73 öre. Det blev bara 16 öre. Men julen är inte över. Det blir kanske mer eller mindre nu när jag ska ha TV:n igång och titta på julkalendern varje dag. (TV-strömmen måste jag också räkna, fast det är nog inga 16 öre per dag då.)

En stjärna nu med LED-lampa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev så där

Alla luvnissarna är uppe. Jag har redan flyttat runt på dem. För det blev bara så där. Men julstämning infann sig. Det är julpyntat i ett rum i huset. Luvnissarna har jag alltid velat ha i samma rum. Idag ska det upp lite utebelysning och några adventslampor inne. (Tror jag).

Ljus behöver införskaffas till nötknäpparen.
Blommarna (4 av 6) har fått flytta för att ge plats åt Nittsjö.
Här också har blommorna flyttat.
Flera av dessa har flyttat till hyllan under.

Nu ska jag fundera på om jag ska plocka fram alla mammas snögubbar eller inte. Allt behöver ju inte ske samma dag och julen är inte här ännu. Först blir det lite julbelysning. Jag har räknat ut att det skulle bli en kostnad på 73 öre per dag om elen kostar 3 kr/kWh. Det är inte jättemycket vilket innebär att det inte skulle vara så mycket el som vi förbrukar. Om jag dessutom inte sätter upp alla lampor så blir det mindre. För att få lite glädje i själen så sätter jag upp litegrann, allt i LED så klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julpyntsdag idag

Idag ska jag julpynta. Idag ska jag få fram alla mina Luvnissar. Så mysigt. Jag brukar ju börja med att ta fram advent först och sedan komma med jul. I år blir det lite annorlunda. Vi har ju adventsstjärnor som är helt klara från ByRydéns. Eftersom de är klara så har jag gamla lampor i. Vilket jag berättat om tidigare.

De gamla lamporna gör att jag inte vill sätta upp advent. Vi skulle ha råd att betala men det är inte speciellt solidariskt när vi ska hjälpas åt att spara på elen. Jag ska se om jag kanske kan hitta några fina som är ledlampor. Innan dess så blir det julpynt. Med start idag.

Jag är så glad och tacksam. Om det inte vore för maken så hade jag inte kunnat julpynta idag. Maken såg till att städa igår när jag inte kunde. Det går inte julpynta och ta bort saker för att ställa fram nya om det är ostädat. Vilket maken vet att jag tycker så han städade. Idag kommer jag kunna julpynta och kanske att jag får putsa lite på julpyntet som ska fram.

Jag får ta lite bilder så jag kan visa imorgon hur det blev. Eller i alla fall på alla mina fina tomtar som jag har. Mammas snögubbar ska också få plats. Maken nötknäppare kommer med fram. Allt som inte har gamla lampor kommer att få komma fram. Jag längtar tills det är klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man inte får upp pyntet

Jag ligger på gränsen för vad jag klarar av. Det är ju konstaterat ett tag nu. Jag älskar julen. Det är ju också konstaterat ett tag. Att älska julen och inte ha ork blir svårt att lösa julpyntandet innan julen kommer. Känns så just nu.

För att inte jag ska bli helt tokig så har jag gått med i lite julgrupper på Facebook. ”Vi som älskar JULEN” heter den ena av dem. Jag inser att även om jag älskar julen så har jag långt kvar innan jag når upp till vad en del gör inför julen.

Jag visade en bild för maken och frågade om han tyckte jag skulle pynta likadant. Han blev ganska lång i ansiktet och visste inte om jag skämtade eller inte. Bilden innehöll ca 500 tomtar på två stycken bord under ett fönster. Fönsterbrädan ovanför hade nog femtio tomtar som höll på att falla av brädan för de var så tätt ställda. Det var julgardiner och girlanger i fönstret. Det var hängde julbelysning i allt pynt mitt i.

Det kändes som att allt bara var uppställt för att sedan flyttas ut på sin rätta plats. Så gör jag varje år. Tar fram allt jag har på bordet i köket. Nittsjö först och sedan nötknäpparna och så vidare. Jag får inte plats med allt på bordet på en gång. Och allt är inte i samma rum. Det blir lättare att få en överblick av vad som ska ställas ut om man först ser allt samlat. Så såg det ut. Allt bara ställt tillsammans för att kunna få en överblick.

Så var ju inte inte bilden. Bilden var det färdigpyntade resultatet. Att ha de olika grupperna att följa är väldigt tillfredställande. Både för allt fint men ser men också för att jag vet att jag har inte passerat ”galen”-strecket. Inte än och jag har långt kvar tills jag är där.

Min Nittsjö-samling har utökats med två stycken. Långt kvar till bord och fönsterbräder som svämmar över. Som ni vet älskar jag julen, särskilt amerikanska jular med ett överdåd av jul. Inte ett överfullt bord av tomtar. Det är inte riktigt samma sak.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ändå älskar jag den

Jag kom hem i förrgår. Trots snön. Snö kan ställa till det. Igår var det tydligen kaos i Stockholm för att det var för mycket snö. Mot slutet av dagen var den också ganska tung, vilket kanske ställde till det mer.

När snön kommer så kommer olyckorna. Det blir halt, fast mest för att det töar och sedan fryser på igen. Det borde man inte skylla snön för, men det gör man. När det snöar på halkan så blir det riktigt illa. Många benbrott när man inte ser var det är halt.

Jag älskar snön trots alla problem den orsakar. Jag älskar att det blir ljust ute. Jag älskar hur rent allt känns. Jag älskar när det knarrar under fötterna på promenaden. Jag älskar hur det gnistrar om snön när solen skiner. Det är så mycket som jag älskar med snön. Även att behöva skotta bort den.

Underbart med snön.

Det är bäst att njuta nu. För idag väntas det plusgrader. Imorgon väntas det regn. Vilket innebär att snart är all snö borta. Finns ingen prognos för att den ska komma tillbaka inom två veckor heller. Fast SMHI har haft fel innan så det vet vi inte förrän tiden är kommen. Njuter du av snön eller är det mest ett dilemma för dig?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.