Kategori: Intressen

Igår var jag hos läkaren. För ett intyg för tyngre körbehörighet. Jag har tagit Taxiförarlegitimation. Igår var sista steget och nu väntar jag på att få ett brev där jag kan skicka in en bild på mig till Transportstyrelsen. Jag ska bli godkänd av Transportstyrelsen också, men det tänker jag att jag blir. För jag har klarat alla proven samt nu då det sista med läkarintyget.

Det är tre teoriprov, Säkerhet och beteende, Lagstiftning samt Kartläsning. Den första är som ett vanligt teoriprov till B-körkort. Inte riktigt men väldigt nära. Den andra är lite vanlig lagstiftning som till B-körkort och en massa om yrkestrafik. Bland annat vilotidsreglerna som är väldigt krångliga. Det sista teoriprovet är att kunna läsa karta, veta avstånd och göra uträkningar, hur långt, vad det kostar, vilken tid det tar och sådant.

De två första är 40 frågor med fem testfrågor och man har 40 minuter på sig att klara det. Den sista med kartan är 20 frågor med fyra testfrågor och 2 timmar på sig. Den första pluggade jag minst till och hade 30 av 35. Den andra pluggade jag mest till och den hade jag 32 av 35. Dock alla rätt på yrkestrafiklagstiftningen. Det är jag mycket stolt över.

Kartläsningen var svår att plugga till. Jag hade några övningsuppgifter som jag gjorde men svårt att plugga utan uppgifter. För man vill ju veta att man räknar rätt. Det är räkning även på yrkestrafiklagstiftningen men inte som på kartan. Vi kör i kilometer per timma. En timma är på 60 minuter. Det vill till att ha koll på när det är svar i minuter samt i timma. Kartprovet gjorde jag sist av de tre den 22 april. Det första hade jag 5 april och det andra 7 april. både långt och kort emellan alltså.

Hur det gick på kartprovet? Alla rätt! Jag var klar på 35 minuter och då hade jag gjort provet och alla uträkningar två gånger. Det är jag med stolt över. När jag gjort provet två gånger så funderade jag på om jag skulle gå eller om jag skulle stanna lite till? För det gick så fort. Jag hade ju en och halv timma till nästan att kolla hur det skulle gå. Det var rätt beslut att gå. Alla rätt på 35 minuter.

Varför jag tar taxikort? Jag tror jag kommer göra det väldigt bra. Jag har massor av erfarenhet av att bemöta många olika människor. Särskilt med de personerna som åker serviceresor. För det är vad jag ska göra. Köra serviceresor. Jag arbetstränar på 75 procent nu. Jag kommer antagligen att kunna jobba på den nivå fortsatt. Jag behöver hitta inkomster och såg denna möjligheten och tackade ja.

För att köra för länstrafiken så måste man göra ytterligare tre prov. För att bli certifierad chaufför. Dessa prov gör man egentligen först när man är taxichaufför. De ska också göras vart femte år. Man ska också köra halkbana samt Hjärt- och lungräddningsutbildning. Eftersom jag hade klarat mina teoriprov så fick jag frågan om jag ville gå utbildningen samt skriva proven innan jag var klar. Jag sa ja tack.

En heldagsutbildning samt bok att läsa hemma slutade med tre prov på 120 frågor. Eller något sådant. Man hade en timma och femtiofem minuter på sig. Nästan en minut per fråga. Om jag fortsätter skryta så hade jag ett fel och jag var klar på en kvart. Dessutom tycker jag att jag hade rätt på frågan jag hade fel på. (Det brukar väl besserwissrar tycka?). Om fem år så får jag se till att ta revansch och ha alla rätt.

När det var klart så blev nästa steg uppkörningen. Jag hade hunnit förstå att det är svårare att klara en uppkörning till taxi än till bil. Vilket är ganska självförklarande ändå. Jag hade bara aldrig tänkt på det. Med tanke på att uppkörningen var det första jag bokade i slutet på mars så var jag inte så sugen på att kugga. Jag blev lite nervös när Trafikverket skickade ut: Välkommen på prov och de allra flesta klarar sig första eller ANDRA gången.

Första eller ANDRA gången. Fredagen den 13 maj var min dag för uppkörning. Den hade dessutom blivit flyttade från 08.25 till 13.00. Så om man är vidskeplig så tror man att det ska gå åt skogen. När man sedan dessutom kör fel på gps:en så är man inte heller så imponerad över att det kommer gå bra.

Munnen gick i ett. Sa alldeles för många saker som jag inte borde. Som till exempel talade jag om att jag inte blinkade höger när jag borde gjort det. Trafikinspektören sa till mig att jag behövde inte hjälpa honom att göra hans jobb! (Stora truten, men till mitt försvar så kunde man bara svänga höger där).

Tack och lov så ”stängde jag av ” taxametern när jag körde fel. Jag sa helt enkelt att jag missade avfarten och måste köra en omväg. Det ska du inte behöva betala och för. Han var nöjd med det. Jag klarade uppkörningen! Även den, på första försöket. Jag är verkligen stolt över min insats. Fyra prov klarade, alla på första försöket.

När jag dessutom dagen efter på halkbaneutbildningen fick till mig, att med den trafikinspektören så ska jag vara mer stolt, för han är känd för att vara noggrann och därmed kugga många. Då blev jag lite längre, även om vissa tycker att jag inte behöver bli det. Jag tycker att jag fick den absolut bästa trafikinspektören och jag tycker om att vara lång.

Halkbana är väldigt kul att köra. Det bästa är att den ska göras var tredje år för att man ska få köra serviceresor. Dessutom insåg både jag och läraren efter ett tag att han var äldsta sonens körskollärare. Men på fel ort och fyra år senare så tog det lite tid. Mest för mig. Men när jag väl kom på sammanhanget och jag sa: Du är anledningen till att min son har körkort och han svarar: Honom glömmer jag aldrig! Det var en väldigt rolig dag. Som firades med sju klarade prov (om man räknar in certifieringen för serviceresorna) på första försöket.

Nu är det som sagt bara att vänta. Jag får inte köra något utan den fysiska taxiförarlegitimation. När den kommer så är det bara att tacka ja när jag kan köra. För jag kommer inte sluta mitt uppdrag som fastighetsskötare. Att vara egen företagare är alldeles för bra för att bli anställd på heltid. Och dagarna när jag orkade jobba 200 procent är passerade. Nu är jag glad om jag kommer kunna stanna kvar på 75 procent.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har den stora förmånen att vara egen företagare. Det finns massor av fördelar och även en del nackdelar. Fördelarna väger lätt upp för nackdelarna. En nackdel är till exempel att man inte har någon betald semester. Den måste man arbeta in själv för att kunna få betalt. Men det väger som sagt fördelarna upp för.

Ikväll ska jag hålla en föreläsning. Vilket är en av fördelarna med mitt jobb, att jag bestämmer själv vad jag ska göra. Sedan har jag ju världens bästa make som ser till att jag också orkar jobba så som jag gör just nu. Jag har inte ens vattnat magnolian i veckan. Bara fokus på jobb och vila.

Denna föreläsning är extra viktig att den hålls. Den kan inte hållas för många gånger heller. Den handlar om hur många barn som får hjälp i landet som lever i en familj med missbruk. VI har i Sverige 320 000 barn som lever i familj med missbruk där barnen far illa. Hur många får hjälp? Inte ens en procent av alla dessa barn. EN PROCENT! 2618 barn. Så många får hjälp enligt årets siffror. Ynkligt är ordet.

Ikväll ska jag presentera siffrorna för Jönköpings län digitalt fast jag ska vara på plats i Jönköping. Sedan ska jag också hålla en fysiskt imorgon på samma plats men för de som har möjlighet att komma och vara med i lokalen.

Junis har har gjort denna rapport under många år. Sedan 2004. Siffrorna har varit lika dåliga alla år. Vilket är sorgligt bara det. Kommunerna svarar dessutom fortfarande att de önskar bättre samarbete mellan de olika instanserna för att kunna hjälpa bättre. Inte pengar, bättre samarbete. Då kan man fundera, hur svårt kan det vara?

Om du vill läsa en väldigt viktig rapport med väldigt mycket bra kunskap så läs Bredd når långt. Den finns på https://www.junis.se/rapport/. Där kan du både läsa den digitalt eller beställa den och få hem den fysiskt. Helt kostnadsfritt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Våren är här och en massa händer i naturen. Knoppar som brister ut i blom. Snart är träden helt gröna. Då passar livet på att göra så det händer mycket även där. Vi har haft lite avloppsproblem ett tag. Som du vet har jag haft det även på jobbet. Så efter att haft rörmokare här med rensband så frågade jag mannen med spolbilen om han inte borde komma hem till mig. Det tyckte han.

Igår var dagen när han kom. Då det inte var akut så kunde vi boka in det och det blev måndagmorgon kl 07.00. Med fint väder och strålande sol så var det inget svårt att vara hjälpreda denna gången. På jobbet så var det regn och sena och tidiga tider mest. Nu tror vi att vi har löst problemet med avloppet hemma precis som det är löst på jobbet. Jag hoppas dock inte att det kommer behövas fler besök som det gjord epå jobbet.

Han rensade ute på gatan i rensbrunnen. Han rensade inne i rören i rensbrunnen och i själva avloppet. Han var här några timmar så det tog lite tid och det är inte helt säkert att problemet är borta. Dock så tvättade jag igår utan att vatten kom upp på källargolvet, vilket det gjort ett tag. Tydligen så har nya tvättmaskiner inget filter längre. Allt åker ut i avloppet. Vilket då kan leda till problem. Vi har ganska ny tvättmaskin och gissar att det är vårt bekymmer. Som vi får hitta en lösning på. Man skulle kunna tömma ut i vasken istället för direkt i avloppet. Vi får se hur vi gör.

Sedan åkte jag ut till det pågående bygget av det blivande växthuset. Växthuset som jag kommer få arrendera halva ytan. Med arrendera menar jag använda och vara behjälplig i omhändertagandet. Vilket jag gärna gör eftersom jag inte får bygga ett själv. På detta sättet så får jag också hjälp. Igår var det fint väder och få se hur det går framåt känns jättekul.

Visst kommer det bli fint! Vacker utsikt och massor av lugn och harmoni. Kommer bli en fröjd att få vara med i detta växthus. Jag har plan på att skaffa en nektarin, aprikos eller kanske ett fikonträd. Vindruvor skulle också vara gott att ha. Vilket jag har en vän som har lite för många. Hon har redan gett mig som ska kunna vara i kruka på altanen. Vilket känns som lite närmre att ha nära hemma än långt bort i växthus. Vindruvor skulle dock trivas bättre i växthus.

Just nu händer det mycket. Både lite jobbiga saker, som avlopp, men mest roliga saker, som växthus. Det händer också andra roliga saker. Vissa som jag avslöjar senare. När allt är klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Trädgården blommar mer och mer. Dock är en del nog helt förlorat. En del vet jag inte vad jag ska göra med. En del är precis som det ska. Att bara strosa omkring i trädgården är en fröjd just nu. Jag struntar i alla maskrosor och annat ogräs. Och bara strosar.

Trädgården mår som sagt bra till mesta del hur som helst. Maken och jag hade en nattlig promenad och njöt av att växtligheten runt om också mår bra. Syrenerna börjar slå ut. De har inte riktigt börjat dofta ännu. Snart så. Månen doftade inte heller men den var lysande klar och gav oss njutning visuellt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår kom dahliorna i jorden. Detta är andra året som jag försöker plantera knölar själv. Jag skulle gissa att det också är sista året som jag planterar knölar själv. För det första, jag har inte förplanterat. Jag lär inte se några blommor förrän frosten kommer. För det andra, jag har planterat alldeles för sent. Jag lär inte se några blommor förrän frosten kommer. För det tredje, jag har planterat och nu är det bara jord i krukorna. Jag ser inga blommor nu och lär inte göra det förrän frosten kommer.

Igår satte jag de knölarna som verkat klara sig från förra året. Vissa var bara tomma skal. Så jag satte några i samma kruka så får vi se om det blir något av dem. Mycket troligt att det inte blir något. Då får jag satsa på sommarblommor när jag väl inser det. Typ när frosten kommer.

Sedan satte jag också de fem som jag köpte. Det är smart om man tänker till när man handlar också. Det är smart att tänka till på hösten när man sparar knölarna också. Men mer om det snart. Nu till handlingen. Jag köpte enbart på etiketten. Vilken färg blomman skulle få. Det kunde vara smart att kolla vilken höjd de skulle sluta i också. Det gjorde INTE jag.

Jag valde fem olika sorter. I röd, vita och lite rosa nyanser. Som alla går tillsammans. Alla från Nelson Garden. En var Ambassador. Visst är den fin. Grejen är att fyra av sorterna kommer bli ca 90 centimeter höga. Inte nog med det, den sista kommer bli ca 100 centimeter hög. I en rabatt, visst, men jag ska ha dem i krukor på altanen. EN METER hög. Troligt att jag kommer ha blommor till hösten, NOT.

Det där med att tänka till går inte så bra när man kombinerar mig och dahlior. För knölarna från förra året, tror du att jag märkt upp dem på något sätt? Svaret är nej. Jag har ingen aning om vilka knölar som är i jorden. Jag vet inte om det kommer bli höga eller låga. Jag vet inte vilken storlek på kruka som behövs. Eller om de ska vara i den turkosa eller neutrala krukan, för jag vet inte vilken färg det är på blomman.

Detta är nog, helt klart, kanske, mycket troligt, eventuellt det sista året jag försöker mig på knölar och dahlior. Att köpa ettåriga dahlior kommer jag fortsätta med. Jag älskar dahlior. De är så himla fina och maffiga. Trots alla mina tankevurpor med dahliorna, så blev det ändå en glad överraskning igår.

När jag tog ut krukorna som jag sparat från förra året, där jag trodde allt hade dött så hade jag fel. Förra året hade jag chokladblommor. De kan övervintra om de inte är i frost. Jag trodde de var stendöda. Men igår när jag skulle ta bort en av dem så fanns små skott längst ner. Så idag måste jag se till att få fram den stora krukan med chokladblommor och ansa bort dött och se om den också lever. Jag hoppas på det. Så även om dahliorna blommar först innan frosten (om jag har tur) så kanske chokladblommorna ger desto mer till sommaren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det brukar man säga: smaken är som baken, delad. Vilket är sant. Både att baken är i två skinkdelar och att smaken är olika. Jag tycker om väldigt många olika saker. Har alltid gjort. Nu har min smak ändrats. Jag tycker fortfarande om väldigt mycket olika, men nu andra olika.

Idag skulle jag ha lättare att svara på vilket bakverk skulle du välja? Mot, vilken godis skulle du välja? Om du bara fick välja en. Godis var min stora last innan Tamoxifen. Eller inte last, för det räckte oftast med några bitar och sedan var det bra. Men jag kunde få (kan jag få fortfarande men jag kan inte stilla det) väldiga godissug. Som då avhjälptes med några godisar. Nu hjälper det som sagt inte för det smakar inte som innan.

Det hände att det blev väldigt mycket godis också. Men det var mer sällan. Nu händer det oftare. Inte för att jag vill ha mer godis utan för att jag försöker med mängder av olika godisar för att se om det stillar suget. Vilket det aldrig gör.

Bakverk däremot kan stilla suget. Inte godissuget men sötsuget. För ja, det är helt olika saker. Om du är sugen på chips eller jordnötter så hjälper inte godis. Eller en morot. Tidigare åt jag gärna efterrätt men jag blev sällan sugen på det. Vilket jag kan bli idag.

Något som jag är dålig (eller bra, beroende på vilket sätt man väljer att se det) på är att göra samma sak igen. Om jag gör något väldigt gott så gör jag sällan samma sak igen. För jag vill prova nya saker. Något jag gör igen är chokladbiskvier. Extra mycket nu när jag gör det i långpanna. Vanliga bullar gör jag men inte så ofta. Jag hittar gärna på något annorlunda. Som toscabullarna. De blev magiskt goda. De gissar jag att jag gör igen.

Jag har gjort Pastéis de Nata flera gånger. Även om det var länge sedan nu. Snart dags alltså. Det är vaniljtartletter skulle man kunna säga. Mycket gott och är en nationalrätt (tror jag) i Portugal. Prova om du inte gjort det innan.

Mina nötkakor kommer att förbättras och göras igen. De är nog de allra bästa sötsugsstillarna för tillfället. De fungera också väldigt bra att äta direkt från frysen. Precis som biskvierna. Hallongrottor är också väldigt gott direkt från frysen. De gör jag dock inte godast själv, det gör svärmor.

Nu var det ju det där med att jag gärna provar nya saker. Då blir de gamla godingarna lite förpassade. Det senaste jag hittat som jag gärna vill göra är en Mandelmarängtårta som Baka med Frida har i sin blogg. Recept hittar du här: https://fridasbakblogg.se/. Om du provar den så får du gärna recensera för mig vad du tycker.

Snart är det jordgubbssäsong och denna med färsk vispad grädde låter mycket gott en sommardag. Undrar om jag kan hålla mig tills dess. Jag har en massa blåbär i frysen. Undrar om det skulle bli lika gott med det istället för jordgubbar?

Om du fick välja ett bakverk, vad skulle det vara då? Jag skulle välja chokladbiskvi, eller toscabullen, eller manngrynspudding, eller crème brûlée, eller …

Om du fick välja en godis, vad skulle det vara då? Jag skulle välja skumhallonlakrits. Det är den enda som faktiskt alltid ger något. Inte fullt ut men lite njutning finns där. Lakrits i allmänhet fungerar också men inte alltid. Choklad ganska sällan om det inte är i bakverk.

Bakverk har jag en massa att välja ifrån som skulle ge mig något. Ibland är man sugen på något speciellt. Att då ha en massa att välja ifrån är fördelaktigt. Att bara ha en godis är liksom ingen höjdare, med tanke på att den inte heller ger njutning fullt ut så är den än mer sämre.

Igår hade jag gärna tagit en budapestbakelse. Det blev ingen bakelse och inget godis heller. Men jag hade velat. Idag vill jag ha en nötkaka. Vilket det med stor sannolikhet inte heller kommer att bli. Det som det kommer bli är fyra säckar jord, så dahliorna kommer ner någongång.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Men nu är det gjort. Olivträden har flyttat ut. Mycket senare än jag tänkt. Det jag har gjort är att jag frågat experterna. Och de har sagt att det är för tidigt. Flera gånger har jag varit där och försökt få de till att säga att, nu går det bra. Senast var förra helgen. Då var svaret MINST en vecka till. Vilket är rätt svar. För vi har haft frostnätter ända till i början på maj. Nu FÅR det INTE komma fler frostnätter, för det har jag bestämt. Denna våren har varit väldigt kall. För kall, i alla fall på nätterna.

Nu har det ju inte gått en hel vecka direkt. Jag lyssnar alltså inte alltid på råden jag får. (Sedan att en HEL del växter dör också, är ju en annan femma.) Nu håller jag tummarna för att olivträden och citrusträden överlever. Citrusarna flyttade ut redan i förrgår. Fast de var enkla då de bara skulle ut på altanen inifrån altandörren. Det stora olivträdet behövde planteras om så det dröjde till igår.

Vi behövde vara tre personer för att kunna få loss det från gamla krukan över till den nya. Två lyfte och en krånglade av den gamla krukan. Hur jag ska lyckas nästa gång är en väldigt bra fråga? Denna gången har jag dock lyssnat på experten. Han sa lecakulor i botten. Inte så mycket. Massor av jord. Han gissade på att jag behövde åtta säckar. (De är halvstorlek mot en vanlig säck.) Jag köpte åtta. Hade fyra hemma. Det gick åt nio och en halv säck. Vilket innebär att jag kan vänta många år innan den behöver planteras om igen.

Anledningen till att jag försökt att flytta ut det stora trädet är för att mina dahliaknölar från förra året låg längst in under bänken, bakom trädet. Jag vill kunna plantera dessa så jag får njuta i sommar av blomsterprakten. I veckan ska jag försöka se till att hinna plantera knölarna. Både de gamla och nya. Och även hålla tummarna för att det inte blir kallt på nätterna igen. Det tycker nämligen inte dahlior om heller.

Idag ska jag tänka lite extra på mamma. (Om det ens går). Idag är det ett år sedan vi satt i kyrkan och sa farväl i detta livet. Jag ska tänka på mamma och allt som jag idag skulle ha berättat vad som hänt här hemma. Hon hade tyckt det varit roligt med, att det behövdes tre personer. Ja, idag är du lite mer med mig mamma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag blir också glad, men maken var gladare. Igår fick maken och jag arbetstid tillsammans. Det mesta gör vi åtskilda fast vi är på samma plats. Han städade trappor och jag fixade med vattenslangar. Det gör oss båda glad. Att få jobba ihop. Men igår var maken glad för något annat även om han var glad att få dela sin glädje med mig.

När man då dyker på maken utanför ett av trapphusen, med att stå under ett träd och bara njuta. Det är verkligen en härlig känsla att kunna se sin kärlek njuta av livet. Han var glad som ett litet barn.

Han stod under ett japanskt körsbärsträd. I all sin prakt. Om man inte känner min make skulle man kunna tro att han njöt av blommorna. Det gjorde han nog också lite. Jag hade själv stått där för ett stund sedan och njutit.

Det han njöt av vara alla humlorna. När man står där i närheten så surrade det om hela trädet eller träden, då det är många. Makens glädje när han såg mig och bara ropade: Har du hört? Kom Lyssna! Vilket jag gjorde. Så stod vi där en stund under trädet och bara njöt av alla humlors surrande. Det är svårt att hitta mat så här tidigt på våren. Att då ha sju stora träd fulla av blommor måste vara himmelriket för alla humlor. Precis som det vara för maken och mig en stund igår.

Sedan att maken fortsatte att vara kvar i trädens värld när jag gick och jobbade är kanske inget jag ska avslöja. Han var tvungen att få med lite humlor på bild. För att liksom bevisa för sig själv att humlorna var där och surrade och fick mat.

Alla andra som stannar och njuter gör det inte för att humlorna får mat. De gör det för att ta bilder på sig med de fina träden med i bilden. Vi har många människor som stannar för att fota. De stannar länge också. I år många fler än jag sett någon gång innan. Jag är glad för träden, både för att de är fina men mest för humlorna. Och att för att maken är så söt när han står där och lyssnar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Om jag skulle bli firad på min födelsedag och jag skulle få välja fritt vad jag vill ha till kaffet, då skulle det vara en lång lista på saker. Igår vad budapestbakelsens dag. Det är ett alternativ. Budapest. En stor favorit. Både originalet eller med hallon istället för mandariner.

Men som sagt listan skulle kunna göras lång. Schwarzwaldtårta har jag aldrig gjort själv men det är väldigt gott. Prins Sigvard-tårta har vi något här som heter. Mycket god. Nötmarängbotten som Budapest som bas med. Jag skulle kunna välja många, många saker om jag fick välja helt fritt.

Minstingen fick önska fritt till igår, han valde chokladboll. Denna gången fick han som han önskade. När han tog studenten så struntade jag i önskan och gjorde en chokladbotten och blandade in lite smörkräm med blåbärsmousse och hallonmousse. Denna gången var det bara närmaste familjen och då blev det chokladbollar.

Som fick 10 av 10 i betyg. (Jag hade lite extra smör i.) När vi hade firat färdigt kom han på att han hade velat önska sig chokladbiskvi istället. Då sa jag att det var ju tur att det var försent för storebror tycker inte om det och tycker om chokladbollar med kokos. Minstingen vill ha med pärlsocker.

Smaken är som baken. En chokladboll för vissa och en biskvi för andra. Eller båda för vissa. Jag tycker om alla sakerna. Men till att fira extra så skulle jag inte välja chokladboll. Biskvi skulle kunna gå. Budapest skulle gå bättre.

Minstingen och jag var överens om en sak. Att vi båda tycker om smör. Biskvi är smörkrämen som gör den. Chokladboll med riktigt smör och socker. Våfflor äts med smör och socker. Pannkakor likaså. Mycket smör på smörgåsen. Smör är gott helt enkelt. Smaken delar sig när man väljer det ena eller andra.

Med äldsta sonen så skiljer sig smakerna mycket och på alla sätt. Ibland går det med smör, som i chokladboll men inte i biskvi. Smaken är som baken, delad. Vilket är väldigt bra. Det är skönt att tycka olika. Det är ibland lite svårare än men åh så bra. Världen vore en mycket tråkig plats om alla tyckte lika.

Gårdagen var en mysig dag och ett fint firande trots chokladbollar. Eller tack vare kanske.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.