Kategori: Intressen

Att titta på växthus är inte lätt. Jag skulle vilja ha ett tillräckligt stort så att jag skulle kunna sitta i det på vår och höst. Inte för några middagar. Ensam eller två som kan ta en kopp thé och kura ihop sig lite i ruskväder. Det ska finnas plats för att vinterförvarar känsliga växter. Men jag har svårt att hitta ett som passar för mig, platsen och plånboken.

Plånboken är väldigt tunn just nu. Av många olika anledningar. Projektet kanske blir flera år framåt om det inte finns någon bra lösning. Jag har hittat ett som skulle passa väldigt bra med storlek. Både för mig och växter. Det skulle och passa bra på platsen. Det som inte passar bra är plånbokens storlek.

Jag har bara hittat eventuella växthus på Willab garden. Kolla gärna in deras utbud på www.willabgarden.se. Du kanske hittar något som hjälper mig. Jag har alltså inget för att jag länkar. Jag behöver bara hjälp. FInns det någon annan som gör bra växthus som skulle kunna fungera för mig? Det får max vara 4,6 meter brett. Djupet kan max vara 3,1 meter. Höjden behöver vara så att jag kan gå in utan att ducka. Alltså 2 meter.

Det jag tycker är konstigt är att det är billigare att skaffa ett växthus i svart som har väggar i glas runt om. För på samma sida finns ett fristående växthus som är ungefär lika stort. Det är väldigt mycket billigare. Varför? Även när det inte är kampanj så är det billigare. Det borde ju kosta mer eftersom det är fler väggar.

Sedan finns en variant som inte är riktigt lika stort och där taket inte går att få med samma lutning. Det känns inte som ett alternativ mot de andra två. Har du växthus? Hur skulle du gjort. Enda platsen det kan vara på är bakom förrådet. Om det ska vara ett fristående så blir det vägg i vägg med förrådet. Det kommer inte se bra ut, eller?

Tur jag har tid på mig att komma på hur jag vill göra. Kanske plånboken också har blivit tjockare då. Hur skulle du göra? Finns det någon som har bra tips på vilka växthus som är bra? Jag håller tummarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När jag började med att anlägga trädgård så fanns ingen plan. Eller planen var att göra en rabatt. En rabatt så att jag kunde plantera min fina hortensia som jag fått. Den som var som lila i färgen. Den lever men inga knoppar på den ännu. Men då ”min” expert inte trodde den skulle överleva vintern så är jag glad bara av att den lever. Nöjd så långt.

Sedan har ju allt gått väldigt fort. Min terapi fanns i trädgården. Jag har gjort både det ena och andra där. Flera platser för blommor. Både i krukor, badkar och fler traditionella rabatter. Lite japanska variant med flera olika områden i trädgården. Att man går från det ena stället till det andra.

Från att det skulle vara en (asfaltera hela tomten) rabatt för min hortensia så har det blivit stora stenar och annat som har plats hos oss. Maken har byggt en altan åt minstingen som också har växter och grönt både runt och på sig. Det blir mer och mer. Samt jag flyttar och ändrar bland de platser jag redan har gjort.

Det är roligt att se hur allt växer ihop men ändå harmoniserar. En sak som inte växte ihop var min japanska lönn. Jag ville ha som ett hav av stenar. Både för att använda alla stenar som grävts upp när rabatterna gjorts. Men också för att insekter ska ha någonstans att bo. Spindlar tycker om det, minst sagt. Jag tycker inte om (hatar är ett starkt ord men så är det) spindlar. Det är verkligen en jobbig process att flytta en stenhög. Det är nu gjort. En gång till.

Det blev mest en rakt stenmur. Som inte var en mur utan bara en stenfåra. Inget bra. Nu har jag flyttat ut lite och fyllt på med sten. Nu känns det som att jag har kommit någonstans. Nu är det mer som om stenarna forsar fram och stannar upp som i en damm. Jag vet inte men jag tycker om det mer nu än innan.

Jag vet inte vad som kommer hända med trädgården i framtiden. Det jag vet är att jag trivs väldigt bra i den nu. Jag ändrar lite här och var och är nöjd med att jag har en trädgård att vara i. Jag har beställt en magnolia till nästa år. Så förändringar kommer. Fråga är snarare hur många och när. Inte om. Från att vara en lantflicka uppvuxen på landet med asfalt i blodet så har det blivit folk av mig med.

Mamma har alltid skrattat åt att jag inte älskar insekter och andra kryp eller äckliga saker. Då jag är uppvuxen med allt det. Jag blev född i en storstadskropp som nu har blivit lite lantlig. Inte fullfjädrad lantis men en bit på väg, eller i alla fall en trädgårdsmästare som måste ta livet av sniglar. Trots att jag inte älskar dem. Mamma är glad och lycklig över att lantisprocessen är påbörjad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Igår fick den lite uppmärksamhet. Jag har haft annat att göra så jag har inte hunnit. Jag behöver ju också vila ibland. Nu ska jag vila hela helgen. Igår var det inte så mycket vila. För tvätten kallade och trädgården.

Jag hade kläder att ha på mig. Jag kan låta bli att tvätta flera veckor skulle jag tro nu när alla mammas kläder flyttat hem till mig. Det har varit väldigt praktiskt dessa åren att mamma och jag har samma storlek. Då jag har handlat hennes kläder så har jag bara provat dem. Om de passade mig så var det lugnt till mamma. Om jag skulle låta bli att tvätta behöver jag använda lite finklänningar. Sådan som mamma haft till bröllop och annat. Men kläder skulle jag ha.

Det är värre för maken och minstingen. Minstingen har det värst. Han har inte köpt nya kläder på många år. Han växer inte ur kläderna längre men han sliter på dem. Han skulle aldrig klaga. Han sätter på sig de skjortsen som inte ligger i tvätten. Och när de är tvättade så byter han. Igår blev det tvättat och vi alla har kläder att ha på oss.

Framför allt så blev trädgården glad. Den blev inte tvättad men ansad. Det blev också lite fina blommor i mina nya fyndade plåtbaljor. Jag har också mätt ut hur stort växthus som kan införskaffas. Det blir inget i år för det kostar för mycket. Jag tycker dock att man ska ha något att längta efter och kunna planera efter.

Det frodas verkligen i trädgården nu. Jag klippte ner kantnepetan. Jag hoppas på att den kommer igen innan säsongen är slut. Sedan tog jag bort så mycket gula blad jag kunde på kaprifolen. Om någon kan komma med ett bra tipps på klätterväxt som kan vara där istället så vore jag glad. Kaprifolen hade en blomma förra året. Resten tog bladlössen och något annat som gör den gul. I år har den inte haft en enda blomma och ser anskrämlig ut. Tunnorna samt krukan bredvid ser bättre ut.

Jag har fått flera pelargoner. Dessa hamnade en i av plåtbaljorna. Jag skaffade nya dahlior och planterade i den stora. Jag top upp ett av mammas gräs och satt i den sista. Den första har jag haft sedan förra året. Den som har stränga i sig. Fyra totalt nu. Jag är mycket nöjd. Jag fullkomligt älskar dahlior.

Allt väller över i min första rabatt. Hortensian har tagit sig bra. Inga knoppar men jag har inte gett upp hoppet om den än. Allt lever och frodas bra. Det är bara en månad sedan jag planterade smällspirean. Då grädde jag ett stort hål och satte ner. När man gräver hål så tog jag bort allt runt och på. Så klart. Nu har revsugan och fetbladiga växt över allt. Syns ingen jord alls från mitt grävande. Snart så slår stockrosorna samt rudbeckian ut. Längtar.

Luftlöken som satt på baksidan och i badkaret fick göra tomaten sällskap. Tomaten fick jag med pelargonerna. Luftlöken får en soligare plats och tomaten får sällskap. Win-win hoppas jag.

Jag gjorde också ett stort impulsköp. Eftersom jag fått ett olivträd så måste jag hitta en lösning på vinterplats. Då tänkte jag när jag såg citronträdet att jag kan likväl hitta plats till ytterligare en växt. Nu har olivträdet en kompis. Ett citronträd. Med två ganska stora citroner på. Gröna men på gång. Samt en massa kart. Hoppas att det hinner bli moget innan hösten kommer med kylan.

Gillar mina blommor på altanen. Även om de inte är nya så måste jag visa upp dem. Min seriedahlia har massor av knoppar och många blommor. Jag har blommor på andra altanen också. Inte lika många. Dock skulle det blivit lite mer blommor igår. Men det kom ett impulsköp emellan. Nästa vecka kanske det blir lite mer blommande fägring på den altanen.

De klematisarna som inte har gett livet till blommar nu. Jag har tre till som inte blommar än. varav två är från mamma. Alla är olika sorter. Jag vet inte vilka det kommer bli från mamma. De har inte slagit ut så det ska bli spännande. Jag hoppas bara att de inte dör innan. De har knoppar så chansen finns. Luftlöken lockar humlor vilket gör mig glad. Många bilder idag. Eftersom jag mest har ansat och planterat några krukor så var det lätt att ta kort igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi valde att bygga ett platt tak på vår carport samt förråd. Detta för att vi skulle kunna ha tak fram över ytterdörren. Om det snöar eller regnar så kan vi alltså gå obehindrat till bilen eller in från bilen. Det är väldigt skönt. Särskilt med tanke på att vi under ganska lång tid har parkerat på uppfarten när bygget pågått. Vi har alltså stått ännu längre ifrån innan vi kommer i skydd med matpåsar eller annat som är jobbigt om det blir blött.

Matpåsarna är väl de jobbigaste att förflytta när det regnar ute. Vi kör med tygpåsar men nu när det är online handling som gäller mest så kommer de i pappåsar. När det regnar på papper så går det till slut sönder. Så blir det med pappåsarna med. Vi har tak över. Helt underbart.

Om vi skulle haft lutning på carporttaket så hade vi inte kunnat använda det som vi velat. Det hade behövt luta ganska mycket. Eftersom vi ville ha platt tak så hittade jag att det lämpar sig väldigt bra med ett sedumtak.. Sedum är fetbladiga växter man planterar i ganska torr samt stenig jord. Det behöver vattnas om det är extrem torka. Annars vattnas det bara i början. Med Sveriges väder bör det klara sig utan att vattna under lång tid.

Sedan är det en duk under som kan samla ganska mycket vatten. Under den duken så finns plastkoppar som samlar vatten ännu en gång. Dessa underlag gör att det lämpar sig ganska bra att ha sedum på. Vårt tak har klarat sig. Vi har gödslat det varje vår (än så länge). Sedan finns det en plan för hur man ska vattna om det blir väldigt varmt.

Att se sitt tak (vilket vi gör för sällan) så är det väldigt kul att se hur allt växer och mår bra. Vi har en massa humlor som gärna är där uppe och njuter av livet. Jag njuter av livet genom att se på bilderna av taket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I onsdags var jag på utflykt. Det innebar bilresa men framför allt en stolhet hos mig. Jag hade fått frågan om jag kunde överräcka IOGT-NTO:s högsta utmärkelse till en person i min region. Veteranmedaljen. Veteranmedaljen kan tilldelas medlem som utfört en för hela landets nykterhetsrörelse eller för IOGT-NTO-rörelsen särskilt betydelsefull gärning. Det är förbundsstyrelsen som utser vem eller vilka som får en medalj.

Medaljen utdelas varje kongressår. Kongress är det vartannat år och i år är det sådant år. Eftersom det är en pågående pandemi så sker utdelningen digitalt. Eftersom det är en överraskning för vederbörande att den kommer få en medalj så tillfrågades jag om jag kunde vara budbärare. Vilket jag gärna var. Med stolhet och ära har jag överräckt en medalj till Gunvor Nygren.

Jag har innan berömt henne i bloggen för allt coolt hon gör. Som att starta en bakskola där hon filmar hur hin bakar då pandemi slog till. Hon satt inte och väntade på att någon skulle lösa allt utan hon löste sina begränsningar inom tekniken genom att bara göra. Jag fick reda på att hon inte heller kollar igenom det hon gör så noga. Känns det bra på tagningen så är det bra. Hon har hittills gjort ett 40-tal bakfilmer under pandemi. Jag är så imponerad av denna kvinna som verkligen bara ser möjligheter och inga hinder.

Hon är först ut på barrikaderna som duktig och aktiv inom centern med att påtala problematiken med gårdsförsäljningen. Hon står bakom sitt parti på allt som hon kan stå för personligen. Vilket är det mesta, men när det kommer till gårdsförsäljning av alkohol på gårdar så gör hon vad hon kan för att få alla (inte bara hennes parti kompisar) att förstå att om det tillåts så tillåts fabriken mitt i stan att också sälja alkohol. Dessutom så kan det bara tillföras lite extrakt i spriten så har du en gård och kan sälja direkt i dörren. Du kan alltså köpa spriten och sälja vidare. Inte konstigt att alkoholindustrin lobbar för gårdsförsäljning. Det skulle öka deras intäkter maximalt och de få vingårdarna som också skulle få sälja skulle knappt märka skillnaden på inkomsterna.

Hon är duktig på att se alla personer och få med sig de som vill på tåget. Hon är en person som är väldigt lätt att tycka om. Det är inga problem att ha en livlig debatt med Gunvor men ändå fortsätta vara vänner när debatten är slut. Gunvor gör allt hon gör med hjärtat och som hon själv sa, hon gör det hon tycker är kul. Jag är så glad att jag har både fått jobba tillsammans med Gunvor, Haft Gunvor som chef och kompanjon. Vi har gjort mycket roligt tillsammans, som att spela VM i kubb. Vem kan ens säga att de har spelat VM i kubb? Jag har gjort det och då med Gunvor.

Vi har varit i Almedalen tillsammans. Vi har gått omkring med en stor stör i Visbys gränder för att vi tycker att alkohol stör. Hon var en av oss som lyckades få rätt personer att besvara frågorna i kampanjen. Det kan läsa om i accent: https://accentmagasin.se/politik/hon-fick-svar-fran-ministern/

Gunvor är helt enkelt en fenomenal människa. Det finns andra som gjort utomordentliga insatser för rörelsen och Gunvor är en som verkligen förtjänar denna medalj. Jag är så hedrad och tacksam för att jag fick möjligheten att vara med om detta. Att just jag fick ge över hederstecknet på hennes fina insatser. Jag är nog inte lika stolt som Gunvor men minst lika mycket. För det borde varit förbundsordföranden eller någon annan ut styrelsen som gett henne medaljen. Ni var det jag med ordförande med digitalt som gav motivering.

Denna medaljen infördes för länge sedan. Minst hundra år sedan. Medaljen föräras du under hela din livslängd sedan går den tillbaka och ges till en annan medlem som gjort utomordentliga insatser för rörelsen. Det är coolt.

Grattis till dig Gunvor! Du är bäst och fortsätter att vara det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (P.s maken vet fortfarande inte varför polisen var hemma. D.s)

Igår var det trädgårdsarbete på menyn. Projektet att få ner den japanska lönnen i marken. Det blev klart. Att gräva ett hål tar inte jättelång tid. Men när man utökar projektet så tar det lite längre tid. Jag tror inte att jag är helt nöjd heller. Som tur är kan man alltid ändra sig. När det gäller trädgård så kan man alltid ändra sig i alla fall.

När jag var liten så hade jag ju en trädgårdsintresserade mamma. Hennes sambo är också intresserad av trädgården men ännu mer av skogen. Han sa någon gång för länge sedan (väldigt länge sedan) att han inte förstod varför alla var så rädda frö att plantera träd i trädgården. Om det skulle bli för stort så är det ju bara att såga ner det.

Jag har nu insett meningen med det. Det gjorde jag nog då också men hade inget intresse av det. Mamma och han planterade och ändrade hela tiden i trädgården. Han då en hel del träd. Det är en stor trädgård. Inte som den lilla jag tar hand om. Deras är så stor att det behövs åkgräsklippare. Eller robotgräsklippare. Vi har en batteridriven (fantastisk bra) och det tar oss 20 minuter att klippa.

Idag ändrar jag i trädgården. Jag flyttar växter hit och dit. Jag har planterat två träd. När de är fullstora så vet jag inte om jag kommer flytta dem så lätt men då går det att såga ner. Det kommer antagligen inte bli någon flytt. De kommer inte bli så stora även vid full storlek. En och en halv meter enligt beskrivningen är bådas fullhöjd. Lönnen ska bli bredare än vad den ska bli hög. Därför är den som en solitär. Växterna däremot, flyttas lite varstans.

Så här såg det ut när jag började. Eller ja, lönnen stod ju på sin plats fast i kruka. Som på bilden inte finns med för att visa hur det är utan träd på platsen. Jag har hunnit börja göra markeringen för hålet innan bilden. Där kommer snart en japansk småflikig lönn. Eftersom jag är smart så behöver jag visa bild på hur smart.

Min smarthet denna gången bestod av att jag tog ur trädet från dessa kruka. Stoppade den i hålet som blir slutplasten och fyllde på med jord runt om. Trycker fast jorden lite och lyfter upp krukan. Lätt som en plätt får man då rätt höjd på sin planta. Lättare att fylla på jorden utan en trädkrona i vägen. Smart helt enkelt. Samt att då kan man snurra runt på trädet och se hur man vill ha det. Eftersom hålet är gjort för krukan som plantan satt i. Smart, eller hur?

Här kommer den färdiga resultatet. Jag har satt den i ett avkapat oljefat så att den ska komma upp lite. Inte för mycket för den får inte frysa för mig på vintern. Plantan är hälften ovanför jord och andra hälften under. Mycket större omkrets än vad som behövs också. Det borde gå vägen.

Detta var planen från början. Att få ner lönnen i marken i fatet. Det blev toppenbra. Sedan kan det varit så att jag såg mina navkapslar som jag förra året gjorde ett experiment med. Vilket gick fantastisk bra ända till jag tog upp de från vinterförvaringen för tidigt. Vi hade frost långt in i våren. Taklöken dog. De som jag hade satt i när i navkapslar för att hänga upp i spaljén. Under tiden kameleontbuskarna tog sig. Som insynsskydd.

Hade jag gjort som med mina andra taklökar (de på stora stenen) och låtit dessa vara ute under hela vintern så hade det inte varit något problem. Nu skulle jag vara försiktig och så var jag det inte tillräckligt. Tre av sex stycken dog helt. De sista tre dog till hälften. Då tänkte jag att jag skulle kunna använda navkapslarna lite bättre. Som en extra isolering runt lönnen.

Sagt och gjort. Tanken var född och så blev det. Det är nu jag inte vet om jag är helt nöjd. Jag får fundera på det lite. Så fort jag gräver någonstans i trädgården så får vi massor av sten. Denna sten har tidigare använts på garageuppfarten men där är den inte behövd längre. Den har legat i en stor hög på grusplanen på baksida. Då tänkte jag att sten kan isolera emellan krukan och navkapslarna.

Tanken stannade inte där. För att underlätta gräsklippningen (som ni redan läst tar ofantligt mycket tid) kom idén av att göra en stensamling mellan krukan och paradisbusken. Som för övrigt är en av de första sakerna som jag har flyttat i vår trädgård. Den var på framsidan innan och skymde sikten för grannen när han körde ut från sin uppfart. Då hamnade den på baksidan. Senare på året så kom det en rabatt runt omkring den. Nu har den också en lönn som kompis med ett stenupplag emellan.

Jag tycker att det skulle behöva svänga lite mer. Från vissa håll så blir det väldigt rakt. Jag får helt enkelt fundera lite grann och se om det kommer ändras eller inte. Här var det inte så mycket grävjobb. Ogräsduk över gräset och en liten kant för kapslarna bara. Det tyngsta var att flytta stenen. Om jag gör ändringar så behöver inte stenen flyttas direkt mycket. Mest att göra en liten nu utbuktning någonstans och fylla på med lite fler stenar. Vad tycker du?

Idag blir det inget gräva. Inget stenlyftande. Bara njuta av solen och vårt underbara väder som är för tillfället.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev en tårta. Det blev annat också. Som en urinvägsinfektion. Den kom på midsommarafton egentligen. Men blev mer kännbar igår. Vi tog en liten promenad jag och maken på midsommarafton. Sedan kom urinvägsinfektionen som ett brev på posten. Hur svårt ska det vara att få vara frisk?

På grund av urinvägsinfektionen så har det blivit mycket vätska (för mycket om du frågar mig). Mycket vila i fåtöljen med värmedyna. Mycket citron i vätskan som intagits. Och på det mycket tårta. Den fick godkänt av övriga familjen. Maken tycker bättre om denna än mina chokladbiskvier. Minstingen tycker tårtan är god men säger bara att maken får tycka som han vill. Minstingen tänker dock inte hålla med honom.

Eftersom det är maräng i den så behövs den ätas upp under dagen vilket vi gjorde. Vi var också så smarta att vi åt en liten middag så vi kunde äta mycket tårta. Middag bestod av en smörgås var. Då får man äta tårta till efterrätt. Sedan att smörgåsen var en 25 centimeter lång baguette med först grillad karré och sedan tunt skivad och stekt med tillbehören gurka, tomat, gräddfil, sriracha och tacosås, det är en helt annan sak.

Eftersom det inte finns några bevis för det så åt vi bara varsin Smörgås till middag och då vet alla att man får fuska med lite tårta efteråt. Om ni inte provat att grilla först och sedan steka så kan jag rekommendera det. Maken stod för alla middag igår, tillagning alltså. Han åt bara EN smörgås till middag precis som mig och minstingen. Den var jättegod. Synd bara att vi endast fick EN var.

När jag bakar så har jag gärna musik på. Ännu bättre när jag är ensam hemma och kan dra på. Jag var delvis ensam igår. När maken kom hem så kom han in och stängde altandörren. Han sa inget han bara stängde dörren och gick igen. Antagligen så var det för hög musik för alla i grannskapet hade fest med mig också. På andra sidan gatan så var inte grannarna så omtänksamma häromnatten. Det var fullt pådrag på deras uteplats och ungdomar som druckit någon för många. Då tänker jag att man mitt på dagen en lördag kan få ta ut svängarna lite.

Maken vill hålla sig väl med grannarna. Så då får väl jag också göra det. Växterna har fått massor av vatten de senaste dygnen. Senast igår med åska och regn på kvällen. Åskan tog strömmen. Inte så lång stund men tillräckligt för att fjärrvärmeverket skulle bli stillastående. Grannen hör av sig och frågar om vi har varmvatten? Min underbara make var på benen på en millisekund och konstaterade att vi hade inget varmvatten. Tur han hållt sig väl med grannarna.

För om han inte gjort det så hade vi varit lyckligt ovetande ändå tills vattnet varit tillbaka igen. Men nu är maken vän med grannarna så vi fick reda på det innan varmvattnet var tillbaka. Maken och grannen lyckades att reda ut världsproblemet tillsammans. Maken var i vår källare och röjde runt medan grannen var i sin källare. Tills de kom fram till att problemet ligger hos fjärrvärmeverket och att fjärrvärmeverkets personal har koll på läget så vi snart har varmvatten. Vilket vi hade. Jag behövde inte tvätta ansiktet i kallt vatten när jag väl gick och la mig.

Idag ska jag se om jag vågar mig ut. Det ska bli 23 grader idag. Då borde jag våga mig ut utan termokjol på. Om du har ett mirakeltips på hur man kan undvika urinvägsinfektion får du gärna tipsa mig om det. Jag har nu förstått varför det finns korta termokjolar. Det är för att man ska kunna skydda sig på sommaren. Konstigt bara att de inte säljs nu, utan bara på vintern.

Ta hand om dig. Med eller utan termokjol, det är upp till dig. Vi hörs imorgon.

Eller säger man tvärtom? Två steg framåt och ett bak. Kanske det är det sista som stämmer in bäst på mina trädgårdsmästare-kunskaper. Men det är det första som det känns som just nu. Att det går ett steg framåt och två bak.

Jag har två klematisar som dött för mig i år. Den ena från mamma som flyttade hit i april. Jag flyttade tre stycken varav den ena hamnade i en kruka och de båda andra på olika ställen i jorden. Den i krukan dog. Vet inte varför men känns som vissnesjukan som kan drabba klematis. Den var på gång och mådde bra och en dag vissnade den. Typiskt symptom på vissnesjukan.

Det skulle heller inte vara något konstigt med tanke på att sjukan är att rötterna inte orkar med att leverera till det ovan jord. Om jag då flyttade den och inte fick med alla rötter så kan den ha haft för lite rötter att ta hand om sig själv. Spekulationer. Det kan också varit att den hamnade i en kruka. Den kan ha fått för mycket vatten. För lite vatten. Den dog. Det räcker.

Nu har en till dött. Problemet nu är detta är en av mina. Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ska dö. Inte heller någon av mammas. Men en av de som funnits i flera år hos mig dog. Som också fick symptom av vissnesjuka. Men om den var en av mina som var flera år så borde rötterna ha hunnit växa till sig. Den är död. Oavsett anledningar så är den död. Det vissna bortplockat och det är tomt på dess plats i rabatten.

Klematis och jag är tydligen inte kompisar. Inte heller kaprifol och jag. Det kommer bara bladlöss på och några blommor hinner det aldrig bli. Den lever. Och är lite grön. Ett steg fram. Två bak för ingen doftexplosion att njuta av eller blommor att se.

Det mesta lever ju i trädgården så det känns bara bedrövligt med det som inte går bra. Fast värre, inte bra är fel att säga. De dör, växterna. Det är mer än inte bra. Det är illa. Min smällspirea lever (än så länge) och det är alltid något. Ett steg fram.

Något som jag är väldigt glad över är att alla mina luftlökar lever. Jag planterade på tre olika ställen i trädgården med hopp om att någon av platserna skulle passa för luftlök. Det visar sig att det var ganska enkelt att ta hand om. För alla kommer och har nu knoppar.

Det kanske är här jag ska ge mig själv två steg framåt. För i trädgårdstider så planterade de luftlök. Det var inte denna säsongen. Kanske för två eller tre säsonger sedan. Det pratades glatt om den där luftlöken i början. Då när det planterades. Hur speciell den var och att den inte fanns att köpa. Att man behövde få av någon. När det var skördetid så fanns ingen luftlök. Det blev ingen helt enkelt. Jag har och dessutom knoppar på alla mina. Lite klapp på axeln, kanske. Ingen triumf och stående ovationer men en klapp.

Kantrevan har blommat. Kameleontbusken har blommat. Bunneran har blommat. Sockblomman har blommat. Vintergrönan har blommat och blommar. Salvian blommar. Stäppsalvian blommar. Paradisbusken blommar. Smällspirean blommar. Kantneetan blommar. Alunroten blommar. Björnbären blommar. Nävan blommar. Fetbladsväxterna blommar. Höstfloxen har knoppar. En av hortensiorna har knoppar (den andra lever). Rudbeckian har knoppar. De inte döda klematisarna har knoppar.

Många saker går det bra med. Sedan är det de där som inte går så bra. Stjärnflockan har haft knoppar som skrumpnade och blev inget. Stjärnflocka som är så fint. Skulle bli första gången jag fick se hur den såg ut. På riktigt i min plantering. Det är tyvärr det negativa som ibland tar över. Hos väldigt många tar det alltid över. Hos mig ibland. Denna gången blev det så. Kanske för att jag inte har mamma som hejar på mig. Kanske för att vi skulle se på allt tillsammans denna sommaren. I verkligheten här hemma hos oss i vår trädgård.

Alla de där sakerna som aldrig blir gjorda för sekunden tog slut. Kanske det är därför som det är två steg bak och ett fram just nu. Andetagen lever som tur är vidare. Vilket innebär att i nästa andetag så ska jag visa mina plastblommor. De ser ut som det. När man rör kronbladen så känns de också som plast. Supercoola och jag är glad att jag chansade på just en sådan dahlia. En enkel variant i rosa. Jag har bara haft dubbla innan.

Visst ser det ut som en blomma gjord i plast? Eller i alla fall som från en serietidning? Den är jättehärlig och ger mig mod om att livet går vidare även om man är lite plastig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har ju pratat om att jag ska yoga länge. Jag har tänkt att jag ska yoga ännu längre. Jag har skrivit om det innan också. Det började med att jag skulle ut och resa med en vän. Det kan ni läsa om här: https://josefinsdagbok.se/yoga/. Sedan ett år senare så hade fortfarande inget hänt. Det kan ni läsa om här: https://josefinsdagbok.se/yoga-2/.

Jag har alltså länge försökt att komma igång med den där yogan. Nu äntligen har jag kommit igång. Jag gör det på morgonen för att starta kroppen. Det är ett väldigt enkelt pass, än så länge. Jag har planer på att det ska bli mer avancerat. Än så länge lär jag mig och då passar detta bra.

När jag skrev om det första gången så fick jag många tips om vad jag borde prova. Nu är det ett av dessa tipsen som provas. Jag fick också bra tips på vad man kan använda när man yogar istället för att gå att köpa saker. Det känns så bra att vara igång. Det är underbart att jag är igång med att yoga men ännu bättre att jag är igång med att träna kroppen igen. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag tränade.

Nu ska jag se till att det håller i sig. Så jag tar det lugnt och inga monsterpass ännu. Den där resan kanske kan bli av snart. Med min vän. Det första året med pandemin har gått. Det kommer säkert att bli flera. Nu måste vi lära oss att leva i en pandemi helt enkelt. Att då resa på ett säkert sätt får ingå. Vi är inte där än men jag har hoppet uppe. Jag kommer dessutom kunna lite yoga innan resan då. För jag är igång!

Igår höll mina jordärtskockor på att dö för mig. Det är varmt och torrt. Vi har bara haft en liten regnskur på flera veckor. Min skockor är dessutom i hink. Vilket innebär att de behöver mycket vatten. Jag vattnade när solen låg på. Sedan vattnade jag igen på kvällen. De verkar ha överlevt. De ska bli ännu varmare. Tänk på att dricka nu. Mycket vatten och öppna inte dörrar och fönster förrän på kvällen och natten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev en dag ute som jag trodde. Eller inte hela dagen men stora delar av dagen. Det blev lite altanhäng och fika på goda kakan också. Det jag hann med var att placera ut de två stora krukorna som vi köpte förra året. De var tänkta att ha inne i carporten. Då de inte kan stå ute året runt. Med stor säkerhet kan de inte det. Nu gamblas det helt enkelt på hög nivå.

Jag har isolerat den ena krukan. Frigoliten var slut i affären så då får man kompromissa. Jag tänker att krukan vid minstingens altan får snurras in under balkongen och skyddas på det sättet under vintern. Samt att vi isolerar med tovad juteväv runt omkring krukan på utsidan. På båda krukorna, även den som är isolerad vid stenen.

Minstingens kruka fick hamna där det var planterat ett av gräsen innan. Tanken är att altanerna ska byggas ihop på något sätt i framtiden så gräset hade ändå behövt flyttas. Och nu syns det dessutom väldigt fint från andra sidan altanen.

Det blev toppen enligt mig. Sedan satte jag den andra krukan vid den stora stenen. Jag passade på att sätta en kant runt om också. Så att det är lättare att trimma samt att gräset inte växer in i rabatten. Bredvid krukan hamnade hortensian som jag köpte förra hösten på rea. Jag tycker om hortensia väldigt mycket. Gjorde ju den första rabatten bara för att plantera ut en hortensia. Jag tog en alunrot, höstsilverax, murgröna samt lysimachia och planterade i den krukan.

Höstsilver ax samt murgröna var tanken att det skulle var i krukorna från början. Tyvärr har jag eller vintern lyckas döda en murgröna samt en höstsilverax. Nu hamnade ju gräs i den andra så det spelar ingen roll. Jag råkade också ta död på mina underbara julrosor som var tanken att ha i också. Vilka var fantastiska ändå till i våras när de tinade upp från köldknäppen som varde i tre veckor på mer än minus 10 grader.

Jag tänkte att jag skulle ansa lite i de vissna bladen. Eftersom jag tyckte att de var lite väl hängiga så tänkte jag att jag ansar hela vägen ner och låter de komma på nytt. Jag kan meddela att så går inte göra med julrosor. De lever genom sina blad. Kanske gör ett nytt försök längre fram nu när jag vet hur jag INTE ska göra.

Alunroten är från mamma. Som bara trycktes ner i jorden när mamma flyttade hem. Lysimachian är från min första rabatt som håller på att svämma över av den. Jag kanske tar lite till och sätter tillsammans med gräset i andra krukan också. Får se om andan faller på. Jag är mycket nöjd över gårdagens arbete, det är det viktiga.

Även om det blev en del kroppsarbete så blev det ju också en del fika så jag tror att igår gick in och ut jämt upp. När jag ville att det skulle bli mer ut än in. Med tanke på alla andra fikar som det varit utan kroppsarbete. Ja, ja, det var en bra dag. Idag ska jag ta det lugnare för att hinna med att återhämta mig bättre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.