Vissa dagar är längre än andra

Vissa dagar är längre än andra och ibland är det bra och ibland är det dåligt. Ibland vill man att tiden ska gå jättefort för att man väntar på något. Som ett barn på julafton. Fast det exemplet passar inte riktigt på mig. Jag gillar ju att vänta just på julafton. Allt är bäst innan julafton.

Jag får ta ett annat exempel, som jag som ska resa någonstans. Det vill man ska gå fort, oftast. Om man är på väg till en semesterort eller fina vänner. Då vill man komma fram fort. Ibland är resan målet så det är inte ett självklart exempel heller.

Jag hoppas du ändå förstår vad jag menar. Igår var en sådan dag där den var väldigt lång, på ett bra sätt. Igår hann jag med allt som skulle hinnas med. Mycket tack vare att det inte behövde skottas så mycket på jobbet. Det var flera saker på jobbet som blev mycket enklare än vad jag trodde. Jag löste det bra samt jag hade bra hjälp med mig. Maken, han är duktig på det mesta.

Sedan på kvällen så bjöd minstingen på middag. Trots krossad (eller typ det) finger så fixade han jättegod Ramen. Han brukar göra god Ramen. Jag måste dock säga att det blir bättre och bättre. Även om jag var kökshjälpen igår (på grund av det där fingret) så kan jag inte ta åt mig äran på något. Alla smakerna är hans.

Jag vevade pastamaskinen för nudlarna. Man kan knåda pasta med en hand, det gjorde han alltså själv. Jag röjde bort i köket under tiden han höll på. Jag fanns hela tiden i närheten om han behövde en eller två händer som hjälp. Smakerna, där gjorde jag inget.

De inlagda äggen var jag bara behjälplig med tiden på kokningen. Vi har ju gasspis. Sist han gjorde tyckte han de blev lite hårda. Jag föreslog 30 sekunder mindre. Nu tyckte han att de var lite för lösa. 15 sekunder mer gissar jag på nästa gång. Jag tyckte de var perfekta.

Lös gula som blir lite hård på ytan av den varma buljongen. Tillsammans med den salta inlagda vitan runt omkring. Mycket gott. Buljongen hade han också gjort. Den fanns färdig i frysen. Nästa steg för att, om det går, göra den bättre är att göra eget kött. Långsamt bakat kött i ugn. Eller det blir så klart en massa fler steg. Det är Ramen. Då kan det inte göras hur som helt. Det har jag lärt mig vid det här laget.

Minstingens Ramen. Delikatess.

Ibland har man bara helt perfekta dagar. Fast det inte sker något speciellt alls. Det är bara det att tiden finns. Man känner att man hinner med och har tid för varandra. Självklart är jag ledsen att minstingen har ett trasigt finger. Samtidigt så fick jag ju spendera en massa tid med honom igår och vara hans hand/händer.

Att få vara med maken på jobbet är en annan sak jag uppskattar. Vi kompletterar varandra väldigt bra och sparar in tid åt varandra. Och vi är tillsammans när vi gör det. Det är härligt. Igår var det så tydligt.

Att känna att tiden är med en är fantastiskt. När man gör det. Igår var en underbar dag. En dag som var precis perfekt. Inte en dag där jag vill tiden ska stå stilla, inte heller gå för fort. Utan precis perfekt tidsmängd av allt. Det var det igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Många anledningar har jag

Jag tror jag vet varför jag älskar snön så mycket. Det är inte bara en anledning. Det är flera. Den första för att det blir fantastiskt vackert ute. Den vita snön som ligger överallt ger hela lanskapet en glöd. En vit glöd. Även när man är mitt i samhället så blir det underbart vackert. Särskilt nu med ljusslingorna som är.

Från vårt fönster igårkväll.

Den andra orsaken är att när det blir vitt och vackert så blir det också vitt och ljust. Man ser allt så mycket bättre när det är vitt överallt. Att älgar inte har reflexväst på sig det förstår jag. Men idag när det finns så mycket med reflex i sig så kan jag inte förstå varför inte alla har någon form av reflex på sig. Speciellt alla som älskar svarta kläder. De kan gå rakt ut i gatan och tror att de syns. Då är snön bra, också för älgarna.

En tredje sak är att det är kallt ute. Jag som är så frysen av mig skulle man kunna tro att jag tycker om värmen. Vilket jag gör. Men jag älskar också kylan. Kylan innebär en massa bra och varma kläder. Ut och skotta. Bli varm av skottandet men kall ändå. När man kommer in är stora delar av kroppen kall. Att då sätta sig under en varm filt med härliga fårskinnstofflor på sig. Det finns inget bättre.

Det finns fler anledningar till att jag tycker om snön så mycket. Den är härlig att åka på. Den är roliga att bygga i. Den är skämtsam att kasta med. Snö är bara härligt. Det är min känsla med snö. Jag tror inte det finns något som kan få mig att ändra inställning till snö.

Inte ens när det kommer mycket en fredagskväll och jag har ansvaret för att det ska vara snöfritt hos en massa lägenheter. Jag vet att snön kommer antingen ligga kvar eller försvinna till måndag så jag tar helg och njuter av snön.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man passar på

Jag bakar ju en del som ni vet vid detta laget. Det är mycket blandade saker. Mitt senaste projekt är nötkakan som jag inte lyckats få perfekt ännu. Även om den är väldigt god. Snart måste jag börja göra något kul med choklad bara.

Jag kanske skulle kunna göra en chokladbotten till nötkakan. Det har jag inte provat. Jag tror dock inte att det är den bästa botten till den kakan, men vem vet. Det bästa är att prova innan man säger nej. Anledningen till att jag borde baka med choklad är att jag kan eventuellt ha passat på lite mycket.

Eller inte egentligen. Det är bara det att det kommit saffranssäsong och nötkaka emellan. Jag har passat på att köpa choklad när det varit erbjudande. Jag kan säga att jag har en ”liten” stash med choklad nu. Fast det kanske inte är så mycket? Vad säger du?

Har jag mycket choklad eller är det rimligt mycket?

Har du något bra förslag på vad jag kan baka? Med choklad! Alla recept som har kakaopulver i sig brukar jag byta ut med smält choklad. Jag tycker det blir mycket godare. Jag vet inte om det är inbillning, men godare är det.

Som sagt kom gärna med choklad-baknings-tips. Jag har torka på vad jag ska göra med all min choklad. Förutom att äta den som den är. Den enda chokladen jag inte äter rent är den 90-procentiga. Den är väl mörk även för mig. Den är dock väldigt god att göra varm choklad med. Åh, det kanske jag ska göra. Vi ska få ner mot minus tio grader igen. Då är det gott med varm choklad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

God Jul!

Äntligen är den här. Julen. Idag blir det en fridfull jul, massor av god mat och fint sällskap.

Jag önskar alla kunde få det. Tyvärr är det inte så. Mitt hopp lever för att det ska bli så.

Igår hade vi uppesittarkväll med att se en julfilm. Minstingen och jag gjorde kroppkakor. Han gjorde äggtoddy. Den ser jag fram emot att dricka ikväll. Igår såg vi till att allt är klart till idag. Alla klapparna är under granen. Eller under räckte inte. Det är under, bredvid, i en vid cirkel bredvid. Många stora paket som gör att paketen inte fick rum.

Jag väntade också med spänning igår på hur mycket snö som skulle falla. Då jag är den som har ansvaret för snöröjningen så kollar man prognoserna mycket. Alla prognoserna fick fel. Det behövdes inte snöröjas men marken är helt vit. En vit jul på utsidan också. Det är fint. Idag kan det komma hur mycket snö som helst. Det blir ingen snöröjning idag. Imorgon är en annan dag och då får vi se vad som sker.

Idag önskar jag alla mina vänner, alla jag känner och alla andra en riktigt God Jul! Med hopp om fröjd i alla dess hus.

God Jul från mig!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Prova något nytt

Tycker du om att prova nya saker? Det gör jag. Maken tycker också om att prova nya saker om han vet om att han ska prova nya saker. Han är inte så förtjust i överraskningar.

När vi äter ute så provar jag gärna nya saker. Sådant som jag inte gör hemma eller som jag aldrig har hört talas om. Det händer att det blir riktiga bottennapp men oftast blir det toppenbra. Maken tar alltid sådant som han känner igen.

Han har dock insett hur många gånger jag verkligen får toppenbra mat när jag provar nytt. Nu händer det att han tar samma som mig. Eller till och med låter mig välja åt honom, så han också får något nytt.

Jag har köpt Vit Jul-Popbox. Det är sex stycken hantverksläsk som har blivit ihopplockade för att just prova nytt. Tanken är att man ska hitta något gott att dricka istället för alkohol. I år har Vit Jul och Popbox.nu samarbete så man kan hitta god dryck till julbordet.

Sorterna som är i:

TEMPEL JULMUST, JARRITOS MANDARIN, GBG KARDEMUMMA JULMUST, DIRTWATER FOX CANDY CANE, SAHLINS GÅRDSSODA SVARTVINBÄR, NORDIC WATERS SPARKLING AMBER.

Igår provade jag Candy Cane samt Sparkling Amber. Maken ville inte ha något. Ändå när jag satt där med mitt glas så sneglades det mot mig. Självklart fick han smaka. Först Candy Cane. Man hör ju på namnet vad den ska smaka. Eller?

Maken kunde inte riktigt sätta fingret på vad den smakade. Och jag svarade Candy Cane. Han fortsatte med att den var besk och fräsch och han kunde minsann inte säga vad den smakade men den påminde om något.

Han tyckte om den. Han gav den en sjua i betyg på ett-tio. Jag gav den en femma. För jag tyckte den var något söt och lite för mintig i min smak. Trots att jag säger att om man tycker om mint så var den god så trillar inte poletten ner.

När han igen säger att han inte kan säga vad den smakar så säger jag Marianne. JAAAAAAA, den smakar polkagris. Exakt, säger maken. Tack. Den gillar jag.

Om någon undrar så gillar maken Marianne-godisar och jag inte lika mycket. Då säger jag igen Candy Cane och poletten föll ner. Sedan provade vi Sparkling Amber. En läsk som är gjord på bärnsten.

Spännande. Jag hällde upp och maken sneglade (smakade). Den tyckte han var god. Nu kunde han inte sätta betyg längre för tänk om de andra skulle vara ännu godare i boxen. (Nu är helt plötsligt maken med i att prova Popbox). Tills jag berättade att man kan ge flera fullpott. Det behöver inte bara var en som är jättegod. Då fick den en nia. Jag gav den en femma.

Den var god och passar nog bättre till mat än sällskapsdryck. För mig. Maken skulle dricka den hur som helst, när som helst. Det blev inga mer läsk igår. Att dricka sex stycken läsk (även om maken hjälper till) blir för mycket på en kväll. Även på en lördag.

Vit Jul + Popbox

Julmusten kommer jag spara till på julafton. Kardemumman ser jag fram emot särskilt mycket eftersom jag tycker om kardemumma. Prova du också!

Om du beställer en box idag så får du inte bara rabatt utan även hem den innan jul. Samt du stöttar en Vit Jul så att barn får roliga upplevelser på jullovet. Och det finns bara ett fåtal kvar så passa på innan de är slut. Dessutom finnas andra boxar att beställa som inte är jul.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man inte slutar i tid

I år har jag en adventskalender med massa olika lakrits. Jag gissar att det blir 23 st i slutändan. Man kunde ju tro att det skulle vara 24 st men så kan det inte bli. För den innehöll tydligen en överraskning också.

Jag har öppnat en lucka varje dag fram till den 15 december. Då var det lite mycket på agendan och jag insåg det ganska sent. När jag väl öppnade så hette lakritsen Ass Blaster. Då blev det ingen lakrits den dagen. Anledningen heter Carolina Reaper.

Det är en chilisort som har en himla massa scoville. 2,2 miljoner för att vara exakt. Tidigare i kalendern så fanns det Heta Svenskjä**lar som hade samma ingrediens. Den var stark. Maken tog halva sin och jag trodde han skulle dö. Jag tog halva min och sedan andra halvan. Jag dog inte men maken höll på att dö en andra gång när jag tog andra halvan på min.

Han tog inte andra halvan. Vi var båda väldigt överens om att den var alldeles för stark. Den hade en massa andra smaker som man aldrig kände. Det var bara starkt. Även för mig som gillar starkt. Maken lever men knappt efter den halva lakritsen.

När jag då såg namnet på den som låg i lucka 15 så kände jag inte för någon lakrits. Alla kvällar utom den 12 december hade det varit lakrits. Den 12:e var det överraskningens dag som var en pin med logga på Haupt Laktris. Det var väl lite kul att det finns något kvar när kalendern är slut men jag hade sett fram emot lakrits så det blev lite konstigt. Smart dock att lägga den in mitten istället för på julafton.

Nu dröjde det tills igår innan det blev lakrits igen. Nu blev det tre på en gång. Vilket var lite extra lyxigt. Jag började med nummer 15. Denna gången var lakritsen mindre i storleken så man kunde ta hela på en gång. Det blev en överraskning igen.

Jag trodde denna också bara skulle var stark. Men det var den inte. Här kände man både jordgubbssmak samt choklad. Sedan kom hettan. Den var stark men inte överväldigande. Helt okej blev mitt omdöme. Sedan blev det en med rossmak som också var en överraskning, då jag trodde den skulle smaka artificiellt men det var en mycket behaglig smak. Avslutades med en sur variant, också mycket god.

När maken då skulle ta sina bitar så hade jag redan ätit och talade om att lucka 15 var inte så stark som förra. Att han kunde ta hela på en gång. Han sa att han litar inte på mig. För att jag klarar mer hetta än han, han tog halva. Han kände också smak av annat. Sedan dog han.

Det var mycket harklande och frustande och drickande på den sidan av soffan. När han väl fått ner den, så sa han att jag fick ta den andra halvan. Att han kunde minsann inte äta den. Han hade ungefär samma omdöme som mig i de andra bägge, goda.

När vi sedan suttit ett tag så börjar maken att snegla på den där halva starka lakritsen. Jag säger inget. Han sneglar igen och sedan på mig. Då säger jag att den är inte min. Jag ska inte ha den. Då sträcker han sig efter den långsamt. Lyfter lite på den och släpper den och drar tillbaka armen långsamt. Sedan vänder han sig bort från den.

Efter stund görs hela proceduren om men denna gången så avslutats sneglingen och den långsamma rörelsen med att lakritsen hamnar i makens mun. Och igen säger han att han känner smaker som inte är chili och pang så kommer stönen och grymtningarna. Svetten börjar tränga fram i pannan och han ska dö. Ännu en gång.

Att man prövar är bra. Jag säger inget om det. Men när man nästan dör första gången så kanske man inte ska göra det en gång till. Eller så var han inte riktigt säker på att han skulle dö så han var tvungen att prova och se hur det var egentligen. Då blir det en nära döden upplevelse igen.

Nu tror jag inte det blir fler starka lakrits så maken ska nog överleva tills kalendern är slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julmat

Vad har du på julbordet? I år så ska vi fira i den lilla familjen. Första julen utan mamma. Annars hade vi alla varit med mamma och hennes sambo. I år blir det ingen mamma med oss i rummet, men med oss kommer hon vara. Framför allt i maten.

Det blir päron till efterrätt. Det tyckte mamma mycket om. Lagom också efter all fet mat. Vi är fem stycken som ska fira. Vi har alla fått önska vad vi vill ha med. Då blir det ett ganska lagom julbord.

Jag vill alltid ha rotlåda på det egna julbordet. Det och äppelmos till skinkan. Jansson kan jag var utan om det bara finns rotlåda. Äldsta sonen måste ha revbensspjäll. Minstingen kroppkakor. Maken är glad om jag är glad. Fast ägghalvor vill han gärna ha på julbordet. Sedan kommer en till som annars skulle vara ensam. Julskinkan är nog viktigast där. Som han också ska bidra med till bordet.

Det jag har kvar att förbereda är köttbullar. (För hur många jag än gör så försvinner de spårlöst ur frysen). Minstingen ska hjälpa till med kroppkakorna. Sedan är det bara på själva julafton som det blir att laga mat. Allt annat är klart. Jag har alltid varit bra på att strukturera, nu är jag kanske lite mer före vanliga tidtabellen för att veta att energin räcker.

Fördelen med det är att jag har tid för att göra wienernougat. Och som min fina vän Gunvor Nygren säger i sin bakskola på Facebook, det är jättegott och den behöver gömmas. Nu är det så lagom i tid att jag knappt behöver gömma den innan julafton. Knappt för det är försvinnande gott.

Jag har fått ett tips med wienernougat i tre lager. Istället för att blanda nougat och mörk choklad så har du först ett lager mörk choklad, sedan nougat och mandel och avsluta med ett mörkt lager igen. Det ska bli lite spännande att prova. Jag har alltid bara gjort den vanliga varianten med att blanda allt och breda ute ett lager och sedan skära i bitar. Wienernougat passar dessutom perfekt ihop med päron.

Den bästa tiden är nu. Glöm inte att andas och se allt det fina runt omkring dig. Även om vi bara har snöhögarna kvar så är det vackert. All belysning som lyser upp i mörket. Och inget är perfekt om du inte ser det. Så stanna upp och andas. Lite damm i hörnen har ingen dött av. Och verkligen inte lite granbarr på golvet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Försenad födelsedagspresent

Att köpa presenter åt barn är ganska lätt. Ju äldre barnen blir desto svårare blir det. Jag har alltid hittat presenter även om jag på sista tiden har fått kämpa lite. Vi har sagt att 20 år är gränsen för att det måste vara en present av en viss storleksordning. Sedan blir det en present om man hittar något bra. Annars kan det vara en middag tillsammans eller något annat.

I år har jag hittat den perfekta födelsedagspresenten till minstingen. Dock ganska mycket försenad men bättre det än ingen. När han fyllde så fick han en nudelsil. Han tycker om ramen och då behövs bra korgar för att koka nudlarna portionsvis. Han fick en när han fyllde år. För jag ville han skulle prova den.

Det har han gjort. Den har fått godkänt och jag har fått i uppdrag att beställa en eller två till. Så han kan göra fler portioner samtidigt. Som förberedelser för att han ska flytta hemifrån. Det där har inte blivit av. Mest för att jag inte haft något annat att beställa från den butiken. Samt att det är ingen direkt brådska. Det skulle heller inte räcka med en sådan sil till för att det skulle bli en tillräcklig present.

Jag har haft i tankarna hela tiden att jag ska försöka komma på något mer. För han ville inte ha pengar. Vilket jag kan förstå. Han jobbar och tjänar egna. En dag så dök den upp. Den perfekta presenten. En tomte. Och inte vilken tomte som helst. En Heissner som hans mormor gett till hans bror när han föddes. Och hans äldre kusin. Han fick ingen. För de hade utgått och slutat att producerats. Mormor fick helt enkelt inte tag på någon.

När något utgår så brukar andrahandsvärdet öka. Och det kan jag avslöja att det har de gjort, MYCKET. Nu dök en Heissnertomte upp. Som inte fungerade i elen. Men var hel i övrigt. Jag slog till. Det vara avhämtning som gällde. Mycket trevlig säljare via Tradera. Jag tänkte också som så att även om elen inte skulle lösa sig så är den fin som den är.

Min stora tomte. Ca 80 centimeter hög.

Maken jobbade lite med den. Jag hjälpte till på ett hörn. Sedan ringde vi bästa elektrikern i stan. Som självklart löste problemet. Det var kabelbrott inne i tomten. Gick ganska snabbt för honom att lösa det. Weinfors El är dem man ska anlita om man vill ha det gjort snabbt och smidigt. Och för en mycket rimlig prislapp också.

Minstingens tomte. Ca 40 centimeter.

Nu har minstingen också en tomte som mormor garanterat har ett finger med i spelet på. Jag har en stor som jag fått av mamma. Barnbarnen har en lite mindre variant men ändå stor som mormor ordnat. Utan henne så hade ingen av oss haft någon tomte. Minstingen blev väldigt glad för sin försenade present. Han har muttrat några gånger över att han inte fått någon. Även till mormor. På ett bra sätt, han visste ju att det inte var mormors fel.

Det kunde inte bli bättre dag igår. Han gjorde mat åt oss, som varje tisdag. Vi gav honom en present som han absolut inte hade förväntat sig. Mest för att det är mer än ett halvår sedan han fyllde. Och om han skulle fått en present så hade han trott att det skulle vara nudelsilar.

Till middag blev det smörrebröd. Hemgjord majonäs som grund till remouladsås samt pepparrotskräm. Friterad torsk samt rostbiff och friterad lök. remouladen till torsken samt pepparroten till rostbiffen. Två mycket goda smörrebröd. Han tycker om att göra lite roliga saker när han lagar mat. Vilket vi alla i familjen gillar att göra.

Jag bidrog med mitt filmjölksbröd med frön. Perfekt till smörrebröd. Samt min hemgjorda bostongurka. Det blev en väldigt lyxig tisdag i snöslasket.

Minstingens smörrebröd, det mesta gjort från grunden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Kommer vi få en vit jul?

Jag älskar att vi har ett vitt landskap för tillfället. Det kom mängder med snö på en gång. Det var mycket att skotta men så värt det. För nu är allt vitt och fint. Det är lättare att se när det är mörkt. Det är lättare att le när det är dag. Snön tar fram det bästa helt enkelt.

Tyvärr kommer det vita att regna bort. Imorgon har de lovat regn. Resten av tio-dagars-prognosen är det plusgrader på åtta av dessa. Sedan blir det lite minus på natten. Det innebär att när julafton är här så har vi det inte vitt på utsidan längre. Jag kan överleva det men lite sorgligt är det när det hade kommit så mycket fin snö.

Något som inte är lite sorgligt utan väldigt sorgligt är att det inte kommer vara vitt på insidan i jul. Då tänker jag på alkohol. Det är för mig helt oförståeligt att man dricker alkohol på julen. Barnens högtid. I min familj drack man inte alkohol när jag var liten. Det kom som en stor överraskning för mig att andra gjorde det.

Jag vet att det finns människor som kan dricka en öl till maten och så är det bra sedan. Jag vet att det finns människor som kan dricka en snaps till maten och så är det bra sedan. Men jag vet också att det finns alldeles för många som inte kan dricka en öl eller en snaps, utan det blir massor av båda två. Där det blir så mycket av öl och snaps, att julklappar och tomten glöms bort helt. Där julklapparna kanske inte ens köptes för att det skulle köpas lite gott att dricka till julbordet.

Det är sorgligt, riktigt sorgligt. Att barn (och alla vuxna för den delen) inte får en vit jul på insidan. Tänk att ha en klump i magen för hur det ska bli. Hoppet om att det ska bli en sådan där perfekt jul med god mat och en julklapp som man verkligen önskat sig, att få fira jul. Precis som alla andra. Men klumpen är större än hoppet. Klumpen som blir större och större ju längre tiden går. Klumpen om att det kommer bli bråk när snapsen kommer fram.

Jag får ont i magen för alla dessa barnen. Vi vet om att det finns 320 000 barn i Sverige som har upplevt de negativa sidorna av alkohol. Tänk om alla bara kunde freda julen från alkohol? Tänk om det fanns några dagar som alla kunde vara lyckliga på? Tänk om julefriden gällde alla?

Jag drömmer om en vit jul hemma. Jag drömmer om en vit jul hemma för alla barnens skull.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Årets julgran

Nu är den framme. Granen som vi skaffade 2013. Detta blir granens åttonde jul hemma hos oss. Den har haft många olika utseenden fast det är samma gran. När den flyttade in hos oss så hade jag inte samma miljötänk som jag har idag. Innan den flyttade in så sa jag att jag aldrig kommer att ha en plastgran.

Jag tyckte att en riktig gran var det enda. Den luktar gott. Det finns sorter som barrar mindre. Om man skulle ha gran så var det en riktig. Annars kunde man låta bli. Vi tog också alltid in den dagen före julafton. Jättemysig tradition. Grejen är bara att det är så mycket annat som ska ordnas den 23:e så det kan bli stressigt. Eller väldigt sent som granen pyntas.

När vår gran kom in i vårt hus var det för att jag hade hittat en fin gran. En plastgran som faktiskt såg ut som en gran. Jag såg då massor av fördelar. En gran som används många gånger istället för att huggas ner för några veckors bruk och sedan slängas. När den sedan ska slängas så var det mayham av barr i hela huset. För så fort man rörde en gren så föll alla barr av. En fördel med en falsk gran. Den barrar inte som en riktig.

Varje år så får man en fin gran. Inte en ojämn eller för kort eller för yvig. En fin och jämn gran varje år. En fördel med att ha samma gran varje år. Den finns också hemma när det passar att ta fram granen. Man behöver inte åka iväg och leta gran. Mamma sa alltid att jag ville ha en Disneygran. En stor och tät med lagom långa grenar. Det har blivit många ratade granar. Mest i skogen när jag gick med mamma. När man ska köpa gran så är det inte lika stort utbud att rata ifrån.

Så här åtta år senare så inser jag att det kanske till och med är mer miljövänligt att ha en plastgran än en riktig. Så länge man har den tillräckligt länge. Denna är nu åtta år och jag vet att den har minst det dubbla kvar innan den ger upp. Kanske trippla. Om vi säger att jag har låtit bli att kapa en riktig gran varje år i 24 år. Det måste vara vinst för miljön.

Mamma hade rätt. Jag vill ha en Disneygran. På alla sätt. En stor fin jämna gran. Tät och med massor av pynt. Det krävs fem stora lådor med allt julgranspynt. När jag hade fått upp de lila, svarta, guldiga och många av de röda så orkade jag inte mer. Jag fråga minstingen vad han tyckte och han sa att vi skulle fortsätta. Det ska vara mycket dekorationer. Alla röda fick komma upp också.

Även om det är samma gran så kan den se olika ut. I år blev det utan glitter. Mest för att jag inte orkade men också för att den är fin utan. Jag är mycket nöjd med resultat. Precis som övriga familjen är det. Vi avslutade dagen med att titta på en julfilm. Snart är den här. Julen. Underbart.

Idag ska jag baka. Jag vet inte om jag vill göra lusselängder eller om jag ska göra katter. Vi får se hur det blir. Jag ska göra inlagda päron också. Till julafton. Det bästa med julen är det innan. Päronen blir till mamma. Hon tyckte om inlagda päron.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

2021 års julgran
Fint med paketen under.