Kategori: Intressen

Publicerat

Maten lever vidare

Mamma har hedrats med en massa god mat. Igår grillade vi på kvällen. Mamma grillade aldrig. Hon tyckte om det när man bjöd men inget som hon längtade efter och gjorde det själv. Hon ägde en grill. En sådan där som inte kostar någonting och knappt håller ihop. Den är lika gammal som jag är men ser lika oanvänd ut som när den köptes. Nästan. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle som mamma har grillat.

Lax, majs och sparris. Kanske att mamma hade tyckt om det.

Mamma älskade all mat och lax på grillen hade hon säkerligen tyckt om. Vi hade majs till igår. Hon hade föredragit potatis. När vi bytte till skorstenständare så ville mamma ha vårt eltändare. Varför vet jag inte. Kanske för att hon inte vill att något ska slängas. Men det hade varit smartare att ge bort den till någon som använder grill än till henne. Hon fick den och jag gissar att den ligger på boden tillsammans med grillen, oanvänd.

Entrecote, klyftpotatis och sallad var något hon kunde göra själv. Jag tror inte hon hade tyckte bättre om det. Grillen var nog ett moment som var för jobbigt. Jag tror att hon inte tyckte det var värt det för att det blev lika gott inne i köket. I veckan så hade vi kött och potatis, något som mamma själv kunde göra. Så klart gjorde hon fisk också men inte på grillen.

Kött och potatis.

Min syster frågade mammas barnbarn vad som var deras favoriträtt från mormor/farmor. Om de förknippade något särskilt med henne. Mat har ju ändå varit en så stor del av hennes och då också våra liv. Äldsta barnbarnet svarade isterband och dillstuvad potatis. Det var otaliga småländska isterband som fick åka med till honom när hon var på besök. Vilket var ganska ofta då hon var med på i stort sätt alla hans matcher.

Näst äldsta svarade tuppkaka. Det är från min äldsta. Han tycker om all mat om han gör den själv. När han var mindre så var maten inte alltid så lätt att lösa. Då han är väldigt känslig för konsistens så var det svårt. Tuppkaka fanns väldigt ofta hos mamma. Men när han skulle komma fanns det ännu oftare. För då fanns något som alltid fungerade. Mamma försökte alltid lösa det så att något fanns för alla. Även om hon också alltid ville att man provade ny mat.

Barnbarnen till farmor svarade torsk med saffran. Det var en sådan där rätt som hon svängde ihop en gång med det som fanns hemma. Hemma hos barnbarnen. Och det blev deras favorit. Hon var duktig på att svänga ihop saker.

Minstingen svarade kantarellstuvning. Till omelett eller annat. Stuvningen är hans minne från mormor. Den är också ett signum för henne. På kräftskivan skulle det alltid finnas omelett med kantarellstuvning. Jag är glad att mamma och jag åt stekt macka med kantarellstuvning i höstas. Även om hennes skulle varit lite bättre. Vi åt båda med god aptit.

Min syster kommer alltid bära med sig hennes biff stroganoff. Mamma och pappa hade ungrare som vänner när vi var små. Jag var så liten att jag antagligen inte ens fanns. Mammas biff stroganoff var jättegod. Kanske för att hon vågade dra till med andra kryddor än vad vi gör i Sverige. Tack vare hennes vänner från Ungern.

Jag har så många rätter som jag kommer sakna med mamma. Rätter som jag med stor säkerhet inte kommer göra själv. Njurar är en. Gräddstuvade njurar med potatis. Fantastisk gott. Mamma ringde alltid och kollade om jag kunde komma och äta när hon hittat kalvnjurar. Tveksamt att jag kommer snoka reda på kalvnjure. Jag kommer sakna piggvar, skirat smör och riven pepparrot. Piggvar är tveksamt att jag kommer hitta också. Mamma hade en riktig matnäsa. Hon kunde lukta till sig bra priser och veta när hon skulle efterfråga det.

Mamma räkmackor kommer jag sakna. Vi åt ju det också tillsammans med mamma för inte så länge sedan. Det är något jag kommer göra igen. På mammas sätt. Med citron och färsk dill på barkis. Det var ofta vi åt räkmackor hemma när jag var liten. Jag kommer också sakna sniglarna. Något som jag skulle kunna göra någon gång. Vet inte men det är väldigt lätt så kanske.

Min bror svarade kräftorna Men jag tror han kommer sakna njurarna precis som mig. All mammas mat kommer vi nog alla sakna. Den mesta, ibland blev det misslyckat. Väldigt sällan men det hände när hon skulle experimentera att det gick fel. Som kräftorna med honung. De kommer ingen någonsin glömma. De gick att äta men eftersom hennes kräftor är legendariska så var det inte populärt när hon ändrade receptet.

Kanske att mamma var så duktig på att laga mat för att hennes mamma var allt annat än just duktig på mat. Bullarna blev goda. Det kommer jag kunna ge min mormor men annat att äta, tveksamt. Kanske är det därför. Men det kan också bero på att hon gick sin egna väg. Att hon ville testa nya saker. Så hon provade sig fram. Om man övar så blir det ofta bra. I mammas fall blev det bra. Mammas mat kommer leva med oss. Och mycket av den kommer vi föra vidare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Framåt

Det är min tanke just nu. Att gå framåt. Vilket jag gör. Några steg bak ibland. Det är väl som det ska vara antar jag. Jag har kommit till läget från att tyckte det är väldigt jobbigt att dagen närmar sig till att det är ganska skönt att den närmar sig. Imorgon är begravningen. Imorgon kommer vara en helt värdelös dag som jag tror kommer bli väldigt fin. Ingen kommer kunna ersätta mammas plats men jag kommer lära mig att fylla tomrummet med hennes minne och mina andetag.

Igår var elektrikern här. Vi har det ganska stökigt i vår carport. För att vi har så mycket grejer som inte fått någon hyllplats. Vi har en massa överblivet virke som vi inte vill slänga. En del kanske blir hyllplan i förrådet. Problemet med att man ska ta hand om allt är att det måste förvaras tills det används. Igår skulle det upp spotlights i vårt tak på carporten. Elektrikerna fick dansa lite emellan för att komma åt. Bland annat ligger det 15 gipsskivor eller fler som inte använts. Vi skulle sätta gips för brandsäkerhetens skull. Men sedan fick vi reda på att man inte behövde det. Då lät vi bli. Jag är inte så förtjust i gips.

Nu är då bara frågan vad vi ska göra med alla gips och så länge ligger de fint där under carporten. (Och är i vägen). Elektrikerna löste det och fick upp lamporna. Jag hade tänkt att jag skulle få undan den jättestora kartongen med komposten. Vilket jag inte hann. Jag hade en del som behövde ordnas så jag var redo att montera komposten efter elektrikerna var klara. Vilket inte gjorde något för de fick upp lamporna. Fördelen var att jag hade ljus när jag monterade den.

Jag sa tufft till maken att jag fixar att sätta ihop den där själv. (Vilket jag inte gjorde.) När jag kom till momentet att sätta på panelerna så höll en och en skruvade. Med tjock isolering som behöver pressas ner samtidigt som man skruvar så var det bra att min make kom ut strax innan det momentet och tyckte att han kunde hjälpa till. Även om han inte behövde.

Två paneler på plats. Några kvar. Nu har maken kommit ut. Då finns tid för att ta bild.

Nu är den på plats och påbörjat att kompostera i den. Grannen är påtalad att om den skymmer på något sätt eller är ett annat problem så ska de meddela det. Då får vi flytta den. Det enda vi behöver göra är att meddela kommunen att vi flyttar den. Vi har anmält denna platsen och kommunen hade inget att säga om platsen. Men grannen kanske har det. Som tur är har vi bra kontakt med våra grannar så det kommer lösa sig.

Jag är nöjd med att komposten är monterad. Den heter Joraform JK270. Jag hoppas att jag kommer bli nöjd med den som kompost också inte bara att den är monterad. Ännu nöjdare är jag med att en massa kartonger är körda till återvinningen. Fyllde bilen med gamla kartonger så nu kan man gå in i huset igen utan att gå i en labyrint. Det var kartonger från alla flyttar men också från köksrenoveringen och så klart komposten.

Idag blir det att städa. Imorgon på städdagen har vi viktigare saker att göra. Jag behöver städa lite för att få plats med gästerna som också ska gå på begravning. Det är ganska många saker som bara har tryckts in här för att det är två boende som flyttat hit. Mammas och vännens. Många av sakerna är sådant som inte kan stå ute. Vårt förråd är utan ytterdörr så även om det är isolerat så är det kallt. Ett steg i taget. Och snart kommer det steget att vi har allt på plats. Hyllor i förrådet är på gång. Dörren har vi inte bestämt hur vi ska göra med så det dröjer ett tag till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. När imorgon vet jag inte. Men någon gång hörs vi.

Publicerat

Händelsernas centrum

Det är hos oss just nu. Det är väldigt mycket som händer hos oss för tillfället. Det känns så hur som helst. Jag upplever det säkert så för att sorgen är stor. Jag ordnar ganska många saker själv också. Som att jag har beställt en varmkompost. Den kom igår. Det ska bli spännande att börja kompostera. En väldigt stor paket kom igår.

Roterande kompost från Joraform.

Sedan har jag bett sonen att kapa ett fat åt mig. Det har jag gjort under ganska lång tid. I helgen sågs vi och jag påminde honom (igen). Igår fick jag ett kapat fat. Så nu har jag en regntunna. Så länge den håller. Han gjorde den jättefin. Jag ska få dit en kran längst ner så det är lätt att få ut vattnet.

Inga vassa kanter. Så fint han gjort min tunna.

Allt det är roliga saker fast det är mycket på en gång. Regntunnan har pratats om sedan föra sommaren. Nu hände det. Det som är mindre roligt är vad som hände med en av rabatterna i söndags. Det kunde gått väldigt illa. Denna rabatten vid infarten. Min första rabatt som jag gjort. Den är några år nu. Förra året fick den gräset på hörnet eftersom klematisarna inte riktigt har trivs med mig. Som jag nu tror att jag kommit på hur jag ska göra. Så här såg den ut i somras.

Gargoylen på hörnet, med trasig vinge.

I söndags blev rabatten överkörd. Ett öngblicksverk. Jag lider med personen som körde. Det måste ha varit jättejobbigt. Som tur är gick det bra och inga personer skadades. Däremot så blev det skador i rabatten. Gargoylen är helt död. Det finns ingen spaljé kvar. Den är helt sönder. Och därmed också alla klematisarna som växte i spaljén. De slets av. Det kommer många nya skott som nästan alla överlevde. Det blev heller inga skador på bilen (i stort sett). Sådan himla tur att det gick så bra.

Demolerad spaljé.
Ännu mer demolerad gargoyle.
Dagens utseende.

Idag finns inge spaljé kvar. Men krukan höll. Den stod precis bredvid gargoylen. Den flög några meter men höll. Krukan narcisser som stod bredvid den i sin tur höll inte. Den var i plåt och blev helt demolerad. Står nu bredvid kvarnhjulet på bilden. Jag har bänt upp den lite gran men fick inte ut lökarna. Ska försöka lösa det. Allt gick som sagt väldigt bra även om rabatten blev demolerad. Dessutom så regnade det ganska mycket innan. Men när det hände regnade det inte. Det regnade heller inte när vi fixade till det. När vi var klara och gick in då började det. Allt gick väldigt bra. Jag lider med personen som körde. Det måste ha varit jättejobbigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Längtar

Jag längtar efter värme och sol nu. Att kunna vara ute mera. Idag så är jag väldigt tung i kroppen. Det känns som att den sugs neråt. När jag låg i sängen kändes det som att sängen sög fast mig och omslöt mig. Väldigt svårt att ta sig upp. När jag står upp känns det som att jag inte orkar lyfta kroppen. Jag antar att det är sorgen som påverkar men också att det nu har varit för mycket. Jag orkar inte tänka på elände. Därför längtar jag till sommar och sol.

Att kunna greja utomhus. Att kunna se växterna frodas. Att kunna fortsätta projektet i trädgården. Jag behöver något att se fram emot. Det får bli sommaren. Även om jag älskar hösten så är den för långt borta. Jag längtar efter sommaren för att jag måste. Jag måste veta att det blir bättre. Allt blir bättre. Sommaren kommer och allt kommer att blomma.

Jag hade minstingen här igår. Vi firade hans födelsedag. Vi grillade (i regnet) och åt tårta efteråt. Då pratade vi om sommaren. Förra året hittade jag en del skrot och detta vill jag omvandla. Så det pratade vi om. Att han kan hjälpa mig med att svetsa lite. Vi har ingen svets men det har han tillgång till. Han ska också ordna en regntunna åt mig. En röd. Det kommer bli bra. Sommaren kommer och allt kommer att bli bra.

Äldsta sonen var också med. Inte så långe men tillräckligt för att vi skulle kunna prata lite om klimatet. Han vet om min klimatångest och lyssnar på andra kanaler än mig. Han lugnade mig på flera punkter. Med att min ångest är överdriven. Men också att jag tänker rätt med att bojkotta produkter som industrin är dålig för miljön. Som att inte använda palmolja. Även den som är certifierad. Det var skönt samtal för min klimatångest.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Sommaren är snart här.

Publicerat

Kan man köpa kärlek?

Svaret är enkelt. Ändå så försöker man hela tiden. Jag har köpt en mangel. Även om den inte ger kärlek så ger den värme. Det är en varmmangel. När vi bodde i lägenhet så kom mamma ibland och lånade mangeln. Hon hade aldrig någon egen. Hon strök det som hon ville mangla. Lika med torktumlare. Hon hade inge torktumlare så hon lånade när duntäckena behövde tvättas.

Jag önskade mig en mangel när jag fyllde trettio. Jag fick ingen mangel då. Inte heller när jag fyllde fyrtio. Då hade jag redan fixat en begagnad själv. Jag älskar att lägga mig i manglade lakan. Nu har jag uppgraderat mig med en varmmangel. Självklart begagnad. Den fungerade fint och jag kommer att använda den lika mycket som min kallmangel.

Min nya varmmangel.

Nu är frågan om den första ska få vara kvar i hemmet eller om den ska säljas? Jag har redan lagt ut den och flera som är intresserade. Men eftersom jag fortfarande har två så använde jag båda när jag tvättat så mycket lakan. Därav frågan. Men hur ofta tvättar man sex uppsättningar lakan vid samma tillfälle? Inte så ofta. Jag brukar ha två uppsättningar som inte är riktigt samma tillfälle. Minstingen och vi byter inte i sängen på samma dag. Vi städar på fredagar och han på måndagar. Dessutom så bor han inte hemma här hela tiden. Då är det bara en uppsättning.

Svaret blir att jag ska sälja kallmangeln. Det finns inte utrymme för att ha två. Och om det skulle vara kärlek jag köpt så skulle det bara bli problem med svartsjuka dem emellan. Lättare att bara ha en på så många olika nivåer.

Att stå och stryka som mamma gjorde finns inte på min karta. Mamma strök det mesta. Lakanen skulle dras. Det fick vi hjälpa till med. Fördelen med en mangel är att man inte behöver någon som hjälper till att dra. Jag kan göra det själv. Det är bra. Att vara själv är inte lika bra. Äldsta sonen tycker det är sorgligt att det nu inte finns någon i livet som kommer få träffa sina barnbarns barn. Han har inga mor- eller farföräldrar i livet.

Men andetagen liver vidare och alla minnen finns i mitt hjärta.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Trädgårdsbestyr

Nu vände vi helt om. Jag är kvar hos mamma. Vi ska fortsätta vara hos mamma dygnet runt. Jag har alltså blivit här hela dagen. Jag åker hem ikväll och syster sover här inatt. Det kommer bli bra.

Jag jobbar en del när jag är här hos mamma. Idag har vi dock mest haft trädgård på agendan. Igår var det ju trädgårdstider. Som hon och sambon tittade på när jag kom. Det är så bra. Jag har ju inte sett det avsnittet, så mamma och jag har istället pratat trädgård. Eller jag har pratat trädgård och mamma har lyssnat.

Jag ser fram emot att mina julrosor kommer ta sig och visa att mitt misstag inte var så viktigt. Jag har förberett mig inför detta årets säsong med att skaffa en ny vattenkanna. Jag insåg att det behövs en vattenkanna i trädgården och krukorna som står ute. Förra året så tog jag den från altanen och använde. Men vi har ingen uppgång från trädgården till altanen. Man måste gå in och ut för ätt hämta den. Nu har jag då två. En i trädgården och en på altanen.

Nya vattenkannan från Garden Glory.

Jag är mycket nöjd med inköpet. Sedan att jag också handlade på ett erbjudande gjorde inte saken sämre. Jag köpte den på Garden Glory. (Jag har inte sponsrats på något sätt, jag är bara väldigt nöjd.) Den finns i flera färger. Jag har vattenslangen från samma ställe också rosa. Nu har det dessutom kommit en lila kollektion. Jättefina allihopa. Kolla gärna in sidan, gardenglory.se.

Jag kunde inte riktigt hålla mig så jag ”råkade” beställa en vattenkanna som jag också kan ha inne. Till ”alla” mina fina inomhusblommor. Jag har ju så många så en kanna till det behövdes. Jag har numera en hel blomma på övervåningen. Och faktiskt fyra på mellanplan. Det är nästan så jag behöver en vattenkanna på varje våningsplan.

Den blev grå och får en plats i vitrinskåpet i köket.

Jag har visat bilderna för mamma och jag har berättat om mina storslagna planer för trädgården i år. (Att alla växter från förra året helt enkelt ska överleva mig som trädgårdsmästare.) För dessa storslagna planer behövs fina verktyg, eller hur. Det finns en risk att en väldigt fin trädgårdsspade kom med i paketet hem.

Jag vet att den lär bli repig.

Om man tittar på trädgårdstider så vet man hur viktigt det är med bra verktyg. Bra är väl lika med snygga? Jag har alltså väldigt bra verktyg då. Jag lovar att vårda min spade. Så som John Taylor rekommenderar. Det finns ingen sekatör (vilket är tur). Jag har flera sekatörer även om ingen är rosa eller guldig. Eller någon annan fin färg. Svart får duga.

Snart när järnätterna har gett med sig så kommer blommorna upp på altanen. Ett steg i taget. Idag var det prat och planering. Snart blir det verkstad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag orkade en dag till

Igår var en härlig dag. Det var fint väder även om det inte var så varmt. Så jag orkade lite till. Mamma orkade också lite till. Det blev påskfirande tillsammans med mamma igår. Det kommer bli påskfirande även idag.

Igår så var hennes älskade tax och sambo på påsklunch hos henne. Vi ville inte tränga ihop oss så vi delade upp besöken. Det började med taxen och sambon. Sedan kom jag och syster dit. Vi satt ute tillsammans och mamma i dörröppningen. Med filt och värmedynan på. Hon hade också luvan på så det inte skulle dra i nacken. Med tanke på att alla flygturer till blåkulla var inställt så fick vi ha en påskkärring med oss.

Nästan helt vindstilla och gott i solen.

Sedan åkte taxen och sambon hem och jag och syster var kvar. Vi satt kvar ute och tog även med mamma ut. Hon fick en härlig sovstund utomhus i skyddat läge i solen. Inbäddad och nerlutad i stolen. Det såg mysigt ut. Medan vi satt och njöt i solen och pratade så sov mamma så gott.

Inget är fullkomligt utan fika. Kaffe och gott fika blev det innan vi åkte hem. Det blev dock serverat inomhus. För det var riskfritt att mamma skulle vara utanför filten. Inomhus blev alltså fikat. Idag blir det nytt besök. Jag ska ansa med klematisen. Det ska inte vara så fint väder idag. Så kanske mamma och syster är inne medan jag håller på ute. Mamma får åka ut och inspektera sedan helt enkelt.

Vi njuter av påsken. Det är skönt att det blir mer och mer tid utomhus med växterna. Än så länge verkar jag bara ha tagit kol på mina julrosor. Så jag har gott hopp om vårens skötsel. Att det mesta kommer överleva. Mina luftlökar kommer mer och mer så det finns också hopp om. Jag planterade den på tre olika platser. För att jag inte vet vad den tycker om helt enkelt. På ett ställe har den kommit upp. En av de andra syns den inte alls. På tredje stället är jag inte helt säker vart jag satte den. Men jag tror inte att det kommit något där. Jag satte vanliga blomlökar där också. Därav min osäkerhet.

Men idag är det inte mina blommor utan mammas som ska vårbrukas. Jag vet att klematisen inte ska klippas. Men den har sett anskrämlig ut i några år så nu ska jag åtgärda det. Nu syns också knopparna tydligt så jag ser vad som går att ta och inte. Om de dör så får jag lösa något annat. Det kan inte bli sämre än nu. Jag ska försöka att komma ihåg att ta kort när jag är där innan jag klipper. Håll tummarna för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Två gånger

Det är två gånger för mycket. Är det inte så? En gång är ingen gång. Två gånger är två gånger för mycket. För att man borde ha lärt sig av sitt misstag första gången. Jag gjorde inte det. Lärde mig av mitt första misstag. Jag gjorde det två gånger. Och det är rätt. Det är två gånger för mycket.

Första gången jag gjorde misstaget var med vetekudden. Vi har ingen micro. Jag använder ugnen för att värma vetekudden. Eller gjorde för jag har ingen vetekudde längre. Den blev brynt. Vi har nya ugnar. Våra ugnar har en funktion som bryner om man trycker på en knapp. Den knappen tyckte jag var för att bara öka några minuter med. Det gör man med ratten. Ratten ökar tiden på timern så det blir fler minuter. Knappen bryner. Fem minuter. Varken mer eller mindre.

Fem minuters bryning på en vetekudde som får vara inne på 100 grader i max femton minuter, ja, det är lika med ingen vetekudde. Den blev brynt. Funktionen kanske är jättebra. Jag kan tänka mig om man haft inne något på lite längre tid och vill avsluta med att få färg, då är den jättebra. På en vetekudde, mindre bra. Jag har ingen vetekudde mera.

Jag letar nu alternativ för att hålla mig frisk från urinvägsinfektioner. Det går så där. Men det spelar inte så stor roll för nu ska vi prata om två gånger för mycket. Den första gången borde jag ha lärt mig på. Kan man tycka. Jag gjorde inte det. Igår bakade jag (igen). Jag gjorde en kaka som ska vara inne i ugnen nästan en timma. Denna gången tänkte jag att jag kunde använda den undre ugnen. Den är inte likadan som den i mitten. Jag tänkte att det är bra om jag lär mig den också.

Jag läste inte manualen. Vilket jag borde. Jag fick igång timern men den är inte likadan som på den jag brukar använda. Denna satte en sluttid. Denna startade timern så fort ugnen var varm. Den andra startar först när man sätter in maten. Alla ugnarna vi har blir väldigt fort varma. Vilket innebär att jag var inte redo med kakan när ugnen var redo.

Det saknas tid när timern går. Jag går till ugnen och sätter på extra tid. Jag trycker på KNAPPEN! Dessutom så försöker jag ändra tiden på fem minuter till femton minuter. Men det går inte. Och jag FATTAR ändå inte. Jag tryckte på bryner. BRYNER. På en kaka som har ungefär tjugo minuter kvar i ugnen.

När det piper igen efter fem minuter så tror jag att jag ska kunna trycka på knappen en gång till för fem minuter. Jag har fortfarande inte fattat. Trots att reptilhjärnan har börjat varna. Jag fattar inte. Tills jag öppnar luckan och det väller ut rök och jag ser en svart kaka.

Jag kan säga att det är inte den bästa funktion på en kaka heller. Nu har jag lärt mig att det fungerar inte att bryna varken en vetekudde eller en kaka. Undrar hur många saker jag ska bryna innan jag lär mig vilka saker det är som funktionen är väldigt bra för? Hur svårt kan det vara att förstå att det är vredet som man ska vrida på?

En gång var för mycket. Två gånger var TRE gånger för mycket. Tryck inte på knappen! Kärnvapen löser inga problem. Aldrig, inte om du trycker på knappen. Kärnvapen är bara bra så länge du INTE trycker på knappen.

Mamma skulle få en kaka idag. Mamma får ingen kaka idag. Men mamma får besök idag. För mamma är hemma igen. Hurra för det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det blev klart

Planteringsbordet. Det blev klart. Planteringen blev också klar. Mamma var med. Vi pratade under tiden bordet höll på att installeras. Hon orkade inte så länge. Hon orkade inte hålla upp armen för att höra. Bordet och planteringen är klar och mamma var med. Det är det viktiga. Ett steg i taget så hjälps vi åt att resa oss.

Planteringsbordet på plats.

Med lite stenar under så blev det lagom högt. Stenarna kommer ändå inte att synas sedan, för det ska dit sjösten på och runt. Det är inte förankrat i väggen, vilket det måste. För det är i aluminium så det väger ingenting. Med lite blåst så kommer det flyga iväg. Just nu är det ingen risk att vinden tar det.

Finfint att plantera på det.

Inte med tre säckar jord liggande på hyllan under. Det kommer att få jobba i denna familjen. Första dagen gick bra. Tunga saker på och det är stabilt. Sedan skulle jag kunna sätta upp några krokar eller dylikt på altanräcket. Så jag kan hänga spade och kratta eller något annat där. Något kommer det bli men inte idag. Idag ska jag baka. Resandet fortsätter. Idag med bakning.

Innan bakningen börjar så ska jag bara vara. Jag ska njuta av det som jag planterade igår. Jag ska njuta av att nu finns det en plats för plantering. Det finns en plats för skottkärran. Bredvid bordet. På bilden står vattenkannan där skottkärrans plats är. Det växer fram i vår trädgård. Allt får sin plats. Det ska jag njuta av innan bakningen.

Det blev fint i ”häcken”.

När det är klart. Njutandet av gårdagens arbete. Som också inkluderade att slänga allt, eller nästan allt, skräp som legat ute. Allt skräp som legat under taket i carporten. Det är borta. Gamla köket som ligger på altanen ska maken lägga på släpet idag. För att slängas någon gång i veckan. Men alla kartonger som blev från nya köket och massor av grejer från flytten har idag slängts på tippen. Jag har mycket att njuta av. När det är klart, ja, då blir det bakning. Så jag kan njuta imorgon också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att resa sig (igen)

Alla bryter vi ihop. Alla, även den starkaste. Även den som man aldrig tror skulle göra det. Alla har vi tillfällen då vi faller. Ibland hårt och bland så snavar vi bara. Men faller det gör vi alla. Det som skiljer oss åt är hur många gånger vi orkar resa oss igen.

Äldsta sonen är nära gränsen just nu. Han faller varje dag. Och varje dag reser han sig igen. Ibland med hjälp och ibland utan. Det viktiga är att han reser sig igen. Vi faller alla. Frågan är när vi reser oss, igen. Igår skulle jag och äldsta sonen ha skrivit på hans berättelse. Det blev inte så. För han behövde tid för att resa sig. Jag var där med hans veckohandling. vi pratade lite. Vi pratade om vad isolering gör med oss som flockdjur. Äldsta sonen som är van att vara ensam ofrivilligt, han vet vadd det gör med dig. Vi pratade om mormor, om hur lång tid hon behöver för att resa sig igen.

Vi faller alla. Frågan är hur många gånger vi orkar resa oss igen. Jag föll på mammografin och reste mig igen. Minstingen föll på jobbet och reste sig igen. Vi faller alla, även de du inte tror gör det. Vi behöver alla någon gång en person som kan hjälpa oss att resa oss igen. Maken har fallit och rest sig igen. Många gånger faller vi inte så hårt. Då är det lätt att resa sig och gå vidare. Borstar av knäna och tittar sig lite runt omkring och går vidare. Kanske stannar och kollar om det blev någon fläck eller hål.

Rätt som det är så faller vi lite lätt. Vi tror att det bara är att resa sig och gå vidare. Men vi kommer inte upp. För alla fallen har gjort att det gått sönder något. Vi behöver längre tid på oss att klara av att resa oss. Det är då det är viktigt med hjälpen. Någon att stötta sig mot som kan ta av vikten från smärtan. Alla har inte den möjligheten.

Sonen hade det igår. Han fick den frivilliga tiden som ensam. Att inte behöva tänka på när jag eventuellt skrapar stolen mot bordkanten. Eller flyttar tangentbordet ur position. Eller… Alla de där små sakerna som ingen annan tänker på. Även om jag inte flyttar på det nu så har jag gjort det en gång. Den gången är aldrig borta. Det spelar ingen roll hur många gånger jag kommer vara hos honom och aldrig röra tangentbordet en millimeter. Han kommer varje gång tänka på att jag kanske rör det ur position.

Han behöver resa sig lite. Ensam med hjälp på distans. Det skulle vara skönt att kunna resa mig åt honom. Fast det går inte. Vi behöver alla att resa oss själva. Med hjälp går bra. Men någon annan kan aldrig göra det åt dig. Det fungerar inte så.

Vi faller alla. Vi behöver falla. Vissa saker kan man inte lära sig utan att falla. Vi behöver våga för att klara av att gå. Det gör äldsta sonen hela tiden. Därför behöver han få tid att resa sig nu. Jag behöver tid att resa mig. Därför ska jag idag plantera blommor. Efter jag har byggt ihop mitt planteringsbord. Jag ska ringa mamma och berätta om hur fint det blev. För igår pratade jag med mamma. Mamma håller på att resa sig igen. Jag håller på att resa mig tillsammans med mamma. Därför planterar vi idag. Jag och mamma. Hon på distans och jag på plats.

Åker säkert och köper mer när jag väl är igång.

Ta hand om dig. Res dig igen. Det är värt det. Du klarar det. Vi hörs imorgon.