Ibland blir det inte alls som man tänkt sig

Så är det väldigt mycket just nu. Jag hade inte planerat att bli sjuk. Steg ett. Jag fick bröstcancer. Det var inte det värsta. Då var inställningen att den tar vi bort och så fortsätter livet som vanligt. Fast utan en del av mig är med. Steg två. Så blev det inte. Det blev medicin från hel**tet som gjorde mig jättesjuk. Jag kämpade på länge.

Steg tre. Sjukskrivning under lång tid och pågår fortfarande. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag förstår det och jag tar att man inte kan planera allt. Då får man anpassa sig. Vilket jag gör fortfarande varje dag. Igår på läkarbesöket så tog han mitt blodtryck. Han kom fram till att jag inte är någon ”högtryckare”. Jag hade 95/60. Det är ändå inte det lägsta jag haft. Han föreslog att jag skulle salta lite extra på min tallrik när jag åt. Det höjer blodtrycket.

Jag tycker inte om salt. Jag saltar väldigt lite även när jag lagar mat. Familjen får salta extra på tallriken. Det är inte något jag hade tänkt att göra. Men nu kommer det att finnas i tanken så klart. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick en förklaring på varför äldsta sonen gärna saltar sin mat mycket. Han har salt på bacon. Det kan bero på att han har lågt blodtryck som mig. Hans kropp känner helt enkelt det och försöker kompensera.

Jag är mycket för att planera. Jag ser gärna vad som ska ske framåt. Jag har målbilder och anser att om man tänker det så sker det. Men ibland blir det inte som man tänkt. Jag tänkte jag skulle bli av med cancern. Den är borta. Sedan hade jag ingen behandling i tanken mer än bort. Då kom andra och tänkte och jag blev sjuk. Ibland måste man låta andra tänka och anpassa sig på vägen. Jag tycker att jag är ganska duktig på det också.

Det är jag tack vare min äldsta son. Eftersom han är autistisk och inga förändringar får ske. Då har jag blivit en mästare på att anpassa mig för att han inte ska behöva. Resultatet har blivit att han också är en mästare på att anpassa sig. Vilket är fantastiskt då man brukar säga att autism är en omgivningsdiagnos. Det är omgivningen som måste anpassa sig. Då fungerar allt perfekt.

Trots det så blir inte allt som man tänkt sig. Nu står jag här långt in i steg tre och har haft nya steg som tillkommit. Det senaste är att jag inte kan få det kök jag vill ha. Det kan ni läsa mer om här. Klart att man måste kompromissa. Inget konstigt. Nu kommer vi till nästa steg. Jag hade färdigt vilka vitvaror jag ville ha. Jag har köpt diskmaskin efter vilka vitvaror som skulle in fortsatt. Det var kylskåpet som bestämde vilken diskmaskin det blev. Den gick ju sönder för elva månader sedan.

Tror ni att det går att beställa kylskåpet nu när jag vill göra det. NEJ! är svaret. Det går inte. De har stoppat tillverkningen och vet inte om de ska fortsätta. Det är covid-19 som är del av den orsaken. I januari eller februari nästa år ska de besluta om de ska fortsätta tillverkningen. Det finns inte ett enda kylskåp i hela Europa att finna. De har försökt. Ibland blir de inte som man tänkt sig. Nu står jag här med en diskmaskin, utan kylskåp eller andra vitvaror.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Nu måste jag försöka hitta en lösning så att det blir som jag tänkt. Jag vet bara inte hur än så länge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Växter

Det är svårt med växter. Jag har bråkat med kaprifolen hela sommaren. Någon vecka efter den blev planterad. Tror jag kommer få satsa på en ny eller något annat till nästa år. Jag vet att bästa tiden att plantera är nu. Fast det hjälper inte när kraften inte finns.

Den ser inte så glad ut. Och det är mitten som hela tiden varit mest utsatt.

Nu har också thujorna börjat bråka. Inte dem som sattes i våras, utan dem som sattes nu i augusti. De började bli bruna grenar på för några veckor sedan. Jag pratade med experten. Som sa att jag skulle ”nibbla” bort det bruna. Vilket jag gjorde. Det var mer än vad det såg ut att vara. Igår när jag inspekterade våra ägor så såg jag att det har blivit gult upp inuti.

Svårt på bild. Ser gulare ut i verkligheten.

Jag vet inte alls hur jag ska gå vidare med detta. Pelargonen tycker nog inte heller om att bo hos mig. Den har inte blommat på hela sommaren. Och väldigt många gula brand har plockats. Det är svårt med växter. Vissa har jättelätt för det, som mamma. Men för mig är det svårt. Jag är glad att alla mina försök ändå fungerar på så många andra växter.

De flesta av klematisen lever. Gräset som jag planterade har börjat att knoppa och har snart röda fina vippor. Rudbeckian, alunroten, höstfloxen, lysimacian, alla fetbladiga, stäppsalvian, revsugan, vintergrönan, stockrosorna, alliumen, sockblomman, nävan, murgrönan, björnbären, minikivin, kameleontbusken, citronmelissen, salvian, ormbunken, dahliorna och många fler tycker om att bo hos oss. Fast det är mig de ska överleva med.

När allt inte går som man tror så får man tänka på allt bra som är. Det är lätt att bli fast i det negativa. Att stanna vid det. Nu är jag inte är på toppform så känner jag hur jag måste lägga mer kraft på att se det positiva. Att se mina fördelar. Det går ganska bra ändå. Thujorna behöver jag lägga lite extra kraft på. Får se om det lyckas. Annars har jag gjort så mycket annat bra och är nöjd.

Ta hand om dig. Jag ska ta hand om mina växter lite extra idag. Vi hörs imorgon.

Frukost på sängen

Efter att har varit borta hela helgen så är det skönt att vara hemma igen. Maken var inte med. Jag har varit på egna äventyr. Jag har varit på uppdrag med Junis. Vi har haft förbundsstyrelse möte hela helgen. Efter att inte ha träffats under sång tid fysiskt så var det skönt att äntligen få göra det. Självklart så gjorde vi det under restriktioner. Vi hade alla enkelrum till att börja med. Det brukar vi inte ha.

Vi har haft digitala möten och träffar under denna tiden som pandemin har pågått. Det är inte riktigt samma sak. Man missar tiden som är emellan. Nu fick vi tid att vara med varandra och då också klara ut saker på rasterna. Hitta andra lösningar och andra vägar. Jag är väldigt stolt att vara en del av Junis. Framför allt för arbetet som vi gjort denna våren. Att ställa om vår verksamhet i stället för att ställa in. Denna sommaren har vi träffat fler barn på läger än förra sommaren. Bara en sådan sak. Självklart säkert och på ett annat sätt än förra året då. Ändå fler barn än förra sommaren.

Att vara borta innebär att jag inte kan få frukost på sängen. Eller, kan och kan. Det skulle jag väl kunna. Men det är inte samma sak att behöva gå upp och göra sig iordning för att sedan gå och hämta frukost för att gå tillbaka till sängen. Det gör jag inte. När jag är hemma så behöver jag inte ens gå upp. För maken går upp och gör frukosten och serverar oss på sängen. Det är en sådan lyx. Och jag uppskattar den så. Mer efter att jag varit borta en helg.

Det är inte bara frukosten jag saknat. Även maken och hans sällskap har jag saknat. Jag har saknat att kunna få vara nära när jag vill och behöver. Att inte höra honom ligga och snusa när jag är vaken på natten, det har jag saknat. Tryggheten av att veta att tillsammans är vi starka. Det har jag saknat. Jag tror maken har saknat mig också. Eller jag vet att han har saknat mig. Nu är ordningen återställd och vi är tillsammans.

Denna veckan blir det till att återhämta sig efter helgens viktiga eskapader. Kommer jag behöva även nästa vecka till. Ett steg i taget. Det finns en del på schemat för veckan. Och jag är glad att jag är hemma och har makens hjälp. Han kanske är glad att han har haft en ledig helg. För förrådet är klart för isoleringen. Nu inväntar vi han som ska komma och ordna in det. Den ska sprutas in. Miljövänlig pappersull. Ett steg i taget.

Som tur är så ska det vara fint väder första delen av veckan. Då hinner jag med ett besök hos mamma i bra väder. Sedan spelar vädret ingen roll längre. För besöksförbudet hävs nästa vecka. Fortfarande årets bästa besked.

Idag har jag fått frukost på sängen. Äntligen. Idag är en bra dag. Ta hand om dig så hörs vi imorgon igen.

Mitt ansvar och andras

Vad ska jag göra? Med allt. Vad är mitt ansvar att ta hand om? Mig själv. Första. Min barn. andra. Min familj. Tredje. De två sista har ju andra som också tar ansvar. Min barn har ansvar för sig själva också. Min man och övriga familj har också eget ansvar. Vad har jag mer ansvar för? Miljön. Den är svår tycker jag. Samhället. Ännu svårare.

Miljön har jag alltid försökt att tänka på. Jag har varit en urusel trädgårdsperson. Jag har tagit död på det mesta både ute och inne vad gäller blommor. Nu så överlever det mesta i trädgården trots att det har tillkommit massor av rabatter och blommor. Allt på grund av miljön. Att jag ska bidra med växter för att humlorna och andra små ska ha mat. Och då kunna ge oss mat. Är det mitt ansvar? Ja, det vill jag påstå. Nu mer än någonsin. För alla tar inte sitt ansvar. Då behöver jag göra lite extra för att kompensera. Det är också alla andras ansvar. Jag hoppas att det går upp ett ljus till slut.

Samhället då? Hur är ansvaret där. Vad ska jag göra och inte göra? Det är lätt att säga att jag ska ha sjukvård, när jag blev sjuk. Det är min rätt att få opereras och bli fri från cancer. Ja, det är det kanske. Men vad är mitt ansvar i att det fungerar? Det första är skatten. Jag betalar gärna skatt. Men jag överlever gärna också själv på mina egna inkomster. Det blir en balans som ibland har varit ojämn. Jag behöver också se till att sjukvården har fri framkomlighet när det är sommar och sol och alla vill till stranden. Om det är fullt så får jag gå längre eller åka någon annanstans. Det är mitt ansvar för samhället att vi alla kan ta del av vårt fina system.

Är det mitt ansvar om jag ser att någon mår dåligt? Ett barn som far illa hemma? Eller en hemlös som säckar ihop på gatan. Ja, det är mitt ansvar. Och också alla andras. Vi delar på ansvaret för att vi alla ska må bra. Det är svårare att se barnet som far illa mot personen som ligger på gatan. Lika viktigt att se båda. Ibland tror jag vi måste sätta på oss glasögonen för att se detta ansvaret. Jag tror att många både tar av sig glasögonen och sedan blundar. Och tänker att det är inte mitt ansvar. Men vad fel de har. Det är deras ansvar, det är vårt ansvar, det är mitt ansvar. Vi måste göra något om vi ser något som är fel. Vi måste agera för att hjälpa. Det är ansvaret!

Ansvaret för sig själv och familjen är lätt. Som ibland är svårt. För det kan vara ditt barn som far illa. Det kan vara du som är drabbad. Om du inte kan ta ansvaret, skulle du då inte önska att någon annan steg fram och hjälpte?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jagar eller fångar drömmen

Många är i ekorrhjulet och jagar drömmen. Att jaga drömmen är nog aldrig bra. Jag tror det är bättre att fånga drömmen. Det är så många saker som spelar in i allt. Hur vi lever och vad vi lever för.

Hur fångar man drömmen då? Det första steget är att skriva ett mål. Vad är drömmen? Vad är målet? Vem är med på målet? Är du ensam eller har du någon med dig? Nästa steg är att bryta ner målet. Vad behöver du göra för att kunna komma dit. Steget efter det är att göra efter planen. Det är nu jagandet kan uppstå.

Om du jagar för att du måste, inte för att du vill. Det är kanske någon annans förväntningar som gör att du jagar. För att fånga en dröm så behöver det vara din dröm. Det behöver vara ditt mål.

Att slutföra något så är det vanliga att man måste ha en deadline. Utan deadline så gör du bara tjugo procent av vad du klarar av. För på de sista tjugo procenten av tiden innan deadline så presterar du åttio procent av jobbet. Om du inte har deadline så kommer du aldrig göra åttio procent av jobbet.

Enligt mig så gäller det när du jagar inte när du fångar en dröm. Min dröm är fortfarande levande. Jag har inte fångat den än. Men jag går framåt. Även om det är sakta. Jag är idag sjukskriven och jag kan inte sätta en deadline. Jag vet inte hur eller i vilken takt jag kan ta mig framåt. Så klart kan man flytta fram en deadline. Det blir dock inte verklighetsförankrat när man som jag är i så dåligt skick.

Jag har hjälp med att fånga min dröm. Jag är lyckligt lottad att ha någon att dela drömmen med. Alla har inte den turen. Min dröm har också fått förändras efter min sjukdom. Inte så konstigt. Prioriteringarna ändras. För att jaga, det kommer aldrig att bli aktuellt för mig. Har nog aldrig varit heller.

Jag jagade när jag gick i skolan. Då var det andras förväntningar och min press på mig själv som gjorde att jag jagade. Jag gick fortfarande min egen väg men med andras förväntningar. Det är svårt att veta vad vill jag, när man är ung. Det är nog svårt genom hela livet för många. Vad vill jag? Vad är min dröm? Hur mycket formas den drömmen utifrån andras påtryckningar. Eller från samhället?

Det är inte lätt att gå utanför normerna. Ett exempel, du ska ha ett jobb att gå till. Helst som anställd. Men om du är egen företagare så fungerar det om du har en butik. Då får du godkänt från samhället. Men det är inte säkert någon går dit och handlar. Du får en klapp på axeln och alla tycker du är duktig. Men kostnaderna ska betalas. Om ingen handlar blir det svårt. Har du ingen butik och du säljer något, då är det inte på riktigt.

Om du är hantverkare så är det ok att inte ha en butik eller lokal. Då kan du ha en bil som allt ryms i och kontor hemma. För jobbet görs ju hos kunden. Men du måste ha en märkt bil. Annars är det inte på riktigt. Det är svårt att ha en dröm som är helt sin egen när man är styrd från så många håll.

Jag är lyckligt lottad. Jag har en make som hjälper mig att följa vår dröm. Att inte låta oss styras av andra. Att kunna leva vår dröm och fortfarande gå för att fånga den.

Jag önskar att du hittar din väg. Att du kan jobba för att fånga din dröm. Att du får hjälp på vägen. Att du inte är ensam. Ta hand om dig. Fånga dagen så är du ett steg närmre drömmen. Vi hörs imorgon.

Upptäckt ny funktion

Eller jag har inte upptäckt den som sådan. Jag har kommit på när jag kan använda den. Tidsinställning på tvättmaskinen. Jag är så nöjd med vår nya tvättmaskin. Jag kan inte säga att jag är glad att vår gamla gick sönder. Men jag kan heller inte påstå att jag är ledsen. För så mycket funktioner som faktiskt underlättar, det är underbart.

Igår kom jag på att jag kunde sätta igång tvättmaskinen på kvällen. Vilket jag också gjorde. Så idag kunde jag hänga upp en nytvättad tvätt direkt på morgonen. Helt underbart. Sparade massor av tid på det. Nu kan jag hänga den andra maskinen innan jag ska ge mig ut och plocka svamp.

Det blir ingen fönstertvätt idag heller. Men tvätten kommer bli klar. Och förhoppningsvis så hittar jag en massa svamp. Inte för mycket, för att rensa var ju en mardröm. Lagom är bäst. Om jag hittar lite så kommer dem gå till mamma och en till kantarellstuvning på omelett.

Mamma madde bra igår. Vi satt ute och hade fotvård och firade att besöksförbudet hävs från 1 oktober. Vi firade med hallongrotta och kaffe. Mamma tog också från sin födelsedagschoklad. Igår orkade hon långt över en och en halv timma. Det är rekord. Jag tror mest det beror på att vi firade. Men kanske att det spelar in att hon fått en ny rullstol.

Jag är lång och det är mamma jag ärvt det ifrån. Den gamla rullstolen har inte varit den bästa med inställningar. Benen har inte fått plats på fotstöden. Om det skulle vara bekväm ställning så gick inte rullstolen att köra för stöden tog i marken. Ryggen var så klart för kort. Armstöden gick inte få rätt. Särskilt huvudstöd behövdes. Allt detta verkade vara bättre på den nya. Kanske inte ultimat men bättre. Alltid något.

Födelsedagspresenten i bakgrunden.

Solen tittade fram på oss också. Det var väldigt skönt även om det var svalare än i tisdags. Nästa gång mamma får frisörbesök (mig) så blir det inomhus-klippning. Det är mycket att se fram emot och vara glad för.

Den upptäckta funktionen med tidsinställning kommer nu att användas ofta. Funktionen med att den tar tvättmedel själv älskar jag. Jag sparar både pengar men det bästa på miljön, när maskinen känner av hur mycket medel som behövs i trumman. Som sagt mycket att vara glad för. Jag är tacksam för livet och för allt som kommer i min väg. Även det jobbiga. För det jobbiga bygger och stärker.

Ta hand om dig. Imorgon hörs vi igen.

Nio år sedan

För nio år sedan hade jag privat trädgårdsmästare. Mamma (och hennes sambo) var min trädgårdsmästare. För nio år sedan vad de här och planterade två ormhassel. De satte stenar runt om. Det blev jättefint.

De där orhasselbuskarna levde nog inte ens sommaren ut. De dog i min vård. För även om jag hade en privat trädgårdsmäster så vad det jag som skulle ta hand om planteringen sedan. Vi hade inga andra växter som behövde omvårdnad i trädgården då. Vi hade buskar runt altanen. Vi hade buskar utmed husväggen. Samt ett litet träd på hörnet av huset. Allt som förra ägaren hade planterat.

Ormhasseln dog och stenarna blev överväxta. Vi tog bort den gamla altanen. Vi dränerade runt huset. All växtlighet försvann. Den nya altanen blev klar. Nu har det gått några år sedan ormhasseln dog. Jag har fortfarande privat trädgårdsmästare. Mammas sambo sätter häcken runt altanen. På min begäran.

25 stycken thujor planterades för fyra år sedan på våren. Idag lever alla även efter min omvårdnad. Idag har jag ingen privat trädgårdsmästare. Idag är det jag som är trädgårdsmästaren. Och ingen är gladare än mamma. I fredags blev det till och med en hel mening om det. Att hon är glad för att jag kämpar på med trädgården.

Idag har vi ytterligare 20 thujor planterade. Som jag med viss del av maken har grävt och planterat. Tio av dem planterades i våras och tio förra veckan. De från i våras växter och frodas under min omvårdnad. Vi har ytterligare tre rabatter. En gjorde jag förra året. Eller förrförra. Spelar igen roll. Det var klematis som planterades och nästan alla lever och frodas. Nästan för en dog klematisdöden. Det var inte mitt fel enligt min expert.

Jag har i år gjort en rabatt utmed vägen samt en för insynskydd till nya altanen. Allt lever och frodas. Jag är nöjd med min insats. Jag ska ny ta hand om det på ett sätt så att dem lever. Jag har till och med funderat på att få ner en ormhassel för att visa att jag kan. Och jag tycker att ormhassel är väldigt fina. Det ska bli kul att se hur allt ser ut nästa år. När allt har tagit sig lite och blivit frodigare. För det ska bli så. Det har jag bestämt. Så efter tio år, så fick mamma fason på mig.

Ta hand om dig. Bestäm dig för att ha en bra dag. Vi hörs imorgon.

Tänk om…

Tänk om du behövde fly. Fly för att överleva. Tänk om ditt hemland är i krig eller din dotter riskerar att bli bortgift. Tänk om dina åsikter inte är godkända och du riskerar att bli dödad för dem. Tänk om du behövde fly. Fly från ditt hem och dina nära och kära. Din plats på jorden där du tidigare var trygg. Tänk om du behövde fly.

Tänk om Sverige var platsen där du inte är trygg. Tänk om det var så i här att du inte fick ha dina åsikter. Tänk om du inte fick vara dig själv med vilken sexualitet som helst. Tänk om du inte fick jobba för att du är kvinna. Tänk om du inte fick gå ut och handla ensam för att du är kvinna. Tänk om bomber föll på gatorna och kanske i ditt hus. Tänk om…

Vi kan inte tänka om. Vi kan inte förstå vad det innebär. Vi kan höra orden men inte förstå innebörden. Vi kan inte förstå vad det innebär att lämna sitt hem och inte få med sig allt. Vi kan inte förstå vad det innebär att lämna nära och kära och fly ensam. Vi kan inte förstå hur det är om bomber faller runt omkring oss. Vi kan inte förstå om vi inte varit med om det.

Tänk om du då hamnar i ett land som Sverige, när du flytt. Tänk att du har kommit till ett land som bryr sig om dig. Tänk att du har kommit till ett land som har lagar och regler som fungerar. Tänk att du har kommit till ett land där alla förväntas att följa lagarna utan att muta eller fuska. Tänk att ha kommit till ett land där du får vara dig själv. Det kan vi inte heller tänka oss om vi inte varit med om det.

Jag kan inte förstå hur det är. Jag kan inte tänka mig hur misstroende man är mot myndigheter. Vill de mig verkligen väl? Jag kan inte förstå det. För jag är uppvuxen i ett av världens bästa länder, enligt mig. Jag är uppvuxen med vetskapen att jag kan bli vad jag vill om jag bara jobbar för det. Jag är uppvuxen med kunskapen att vi är ett välfärdssamhälle som tar hand om varandra. Så jag kan inte förstå eller tänka hur det är att komma till ett nytt land efter en flykt.

Jag kan inte förstå hur otrygg man måste vara när man kommer hit. Jag kan inte förstå hur lång tid det måste ta innan otryggheten försvinner. Det jag vet är att en människa som har kommit hit till Sverige efter en flykt är osäker. Jag vet att en vattenläcka som leder till att du måste lämna ditt hem, med grejer kvar, utan att veta när du får återkomma. Det leder till minnen som gör att du känner dig otrygg. Att lämna ditt hem en gång till och inte veta vad som händer. Att lita på myndigheter.

Jag vet att det är en svårighet för en människa som kommit till Sverige på flykt. En vattenläcka. För mig så är en vattenläcka jobbig för att den behöver lösas. För en annan så är den jobbig för att man behöver lämna sitt hem, igen.

Tänk om… Tänk om, tänk rätt. Tänk på din nästa och tänk på konsekvenserna. Jag hoppas du gör det. För vi vet aldrig hela historien bakom en annan person.

Ta hand om dig. Idag är en fin dag och du har rätten att njuta av den. Vi hörs imorgon.

Vit period

Jag har druckit alkohol i mitt liv. Jag har egentligen aldrig druckit mycket. Men jag har haft tillfällen när jag druckit för mycket. Jag har nog aldrig tyckt om alkohol. Men alkohol är något som man ska tycka om. Normen i vårt samhälle kring alkohol är att vi ska dricka. Är det fest så finns alkohol där.

Vi hade diskussionen här hemma igår kring fest. Vad är fest? Enligt minstingen innebär fest alkohol. Enligt maken innebär fest att man klär upp sig och har kul. Ungdomarna som dricker alkohol idag säger inte att de ska festa, parta, umgås, träffas eller ha kul med varandra. När de ska umgås och ha kul så säger de att de ska dricka. Dricka är det nya ordet för kul. Vilket retar mig. Jag har nu mött flera ungdomar som säger så.

Det retar mig för det viktiga i sammanhanget är alltså alkoholen. Inte att få umgås med sina vänner och ha kul. Och om det då är drickat som är så viktigt varför träffas dem överhuvudtaget? Varför sitter dem bara inte hemma och dricker? För att det är inte alkoholen som är det primära, det är sällskapet och att ha kul som är det viktiga.

Det är inte konstigt att vi hamnar i detta läget. När jag tidigare hade vita perioder. Kunde vara ett halvår som jag inte drack något alls. Jag fick alltid kommentarer på det om vi var bortbjudna eller bjudit hem någon. Varför ska du inte dricka? För att jag har valt att ha en vit period. Ibland fick jag kommentaren tillbaka att det är bara de som har problem med alkoholen som tar vita perioder. Sådana som dricker för mycket. Hur lätt är det då att låta bli att dricka alkohol? Om när du säger nej tack, får till svar att då är du alkoholist.

Jag har sedan valt att bli nykterist. Vilket också fick sina kommentarer, ska du aldrig dricka igen? Men du som… Det är svårt att vara utanför alkoholnormen. Det är svårt att vara den som alltid är nykter. Det är svårt för du är alltid lite jobbig. Det är sällan jag känner mig bekväm i ett sammanhängd där alkohol ingår. Det är inte så att jag avstår pågrund av det. Jag är bara inte helt bekväm.

Om jag är bortbjuden till vänner så har jag inga problem. Jag har valt sådana vänner som jag vill vara med. Jag har vänner som ser till att det finns precis samma urval av dryck till mig som övriga i sällskapet som dricker alkohol. Det viktiga i det sammanhanget är att det ska inte vara, detta köpte jag till dig för att du inte dricker. Vill du ha det? Utan det ska vara detta finns hemma, vad vill du ha? Gärna då något mer än vatten.

Men jag har varit i sällskap där det funnits alkoholfritt vin som jag har valt bort. Och då fått kommentaren, men varför dricker du inte? Jag har ju köpt det särskilt för att du inte dricker alkohol. Man är inte alltid sugen på vin. Man är inte alltid sugen på att dricka vad som helst. Oavsett om det är alkohol eller inte i. Det vanliga om du dricker alkohol är att man tar lite vin till maten som man smuttar på. För att man ska slippa säga nej tack. Eller? Jag gjorde ibland så. När man inte orkade kommentarerna.

Hur lätt är det då att låta bli? Inte så lätt. Nu ska hemarbetet fortsätta året ut. Enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Jag tror inte att folkhälsan mår så bra av det. För alkoholen finns även när vi inte har fest. Den finns som en tröst när vi mår dåligt. Den finns som en värmare i mörkret. Hur blir det när man kan dricka litegrann hela tiden? För jag ska ju inte åka någonstans. Jag är hemma och ingen vet någonting.

Jag önskar att alla kunde prova på en vit period. En period för att låta kroppen återhämta sig lite. Jag önskar att normen blir till att en vit period innebär att du tänker på kroppen. Inte att du är alkoholist. Att inte dricka alkohol innebär inte att man har tråkigt. Det innebär inte att man inte kan festa, umgås och ha kul. Det innebär att man låter bli att förändra sitt inre och sina tankar. Att man alltid är klar i huvudet och kan ta sunda beslut. Men kul det har man.

Ta hand om dig. Njut av dagen så hörs vi imorgon.

Land = Gammal?

Intressena ändras så klart genom livet. Frågan är om man är gammal när man uppskattar att läsa tidningen Land? Jag har aldrig läst tidningen Land. Då har den ändå funnits när jag bodde hemma som liten. Mamma har använt sig av en del recept från Land. Bland annat det på kräftorna med honung. Det kan ni läsa om i Boken om Mormor.

Hon har använt andra recept också som varit mer framgångsrika. Land har alltid funnits. Det är aldrig en tidning som passat mig. Är det så att jag blivit gammal? Är det åldern som gör att jag uppskattar att läsa tidningen Land nu? Jag tycker det finns mycket intressant att läsa, inte bara recept. Reportage som är bra om både det ena och andra.

Kanske att jag uppskattar den också för att det är inte en massa sensationsrapportering. Jag har tröttnat på att följa dagspress och kvällspress. Det är bara vinklat åt elände. Det är väldigt lite positivt att läsa i dags- och kvällspress. Jag har tröttnat på att alla säger att det var bättre förr. Att Sverige håller på att drunkna och förstöras. Och allt är invandringens fel. För det stämmer helt enkelt inte.

Det borde vara ett tecken på att jag inte är så gammal. Att allt var bättre förr brukar väl ses som ett ålderstecken? Men det tycker alltså inte jag. Självklart så finns det saker som var bättre förr. Men det finns mer som är bättre nu.

Kanske är det inte om man är gammal som avgör om man uppskattar tidningen Land. Det kanske bara är så att det är åldern som behövde passare tonåren. Att mina intressen har ändrats och gör att jag nu uppskattar innehållet i Land. Jag kan inte påstå att jag läser den varje dag. Men det är fler gånger i veckan. Vilket är ett oerhört skönt avbrott från att läsa om allt hemskt som skrivs.

Kanske är det att vara gammal att skaffa en prenumeration på tidningen Land. Och då är jag nog snart där, för tanken finns. Vad är det att bli gammal? Är det erfarenheten som ökar? Är det krämporna som blir fler? Är det tålamodet som tryter? Om man ser på alla som tycker att Sverige förstörs så är det inte bara ungdomar, så att kunskapen ökar kan inte vara ett tecken på ålder. Inte all erfarenhet heller.

Krämporna är väl inte heller ett säkert kort för ålder. För vi har alla olika krämpor. Det finns ju 98-åringar som gör yoga. Om jag skulle göra yoga skulle det antagligen vara som att titta på när ett kylskåp ska böja och bända på sig. Jag vet inte säkert vad det är som bekräftar att vi blir äldre.

Det kan inte bara vara en siffra som visar att vi blir äldre. Det är fler saker som visar det. Kanske är det en kompott av olika saker, där en del är att man uppskattar tidningen Land trots allt.

Vad det än är så uppskattar jag att bli äldre. Och som make sa härom kvällen, om jag dör före honom så har han en hel del blommor som han måste se till att hålla liv i. Tyvärr finns ju risken att jag dör före. Kanske också långt före. Jag har haft cancer. Jag har ingen cancer nu, men jag är heller inte friskförklarad. Desto större anledning att uppskatta tiden jag får.

Tiden jag får att vara tillsammans med min familj och nära och kära. Jag använder tiden till att lära mig nya saker, att hitta nya intressanta människor, saker och annat kul i livet. Vi lever varje dag. Vi har många chanser att göra gott avtryck på världen. Vi dör bara en gång. Och när det väl händer så är det enda viktiga hur vi levde varje dag.

Ta hand om dig! Njut av dagen så hörs vi imorgon.