Kategori: Intressen

Idag ska det bakas. Jag har prickat in det ganska perfekt också. Det regnar och blåser idag. Det regnade lite i omgångar igår också. Men det var när vi var inne och pausade. Annars kom det bara några droppar på oss.

Maken ska ju vara ute också är det tänkt. Men han förtjänar att ta en dags paus. Vi får se om han gör det. Grannen har tagit bort staketet mellan oss. Men det kommer inte bli något mer där i helgen. De ska hjälpas åt att bygga staketet. Och då måste båda kunna. Det var sagt att det skulle göras på semestern. Jag tror att grannen inte orkade se det längre när vi fått upp vårt.

Jag återkommer när bakningen är klar. Får se vad jag hittar på idag.

Jag fattar inte!? Vad är det som är problemet?

En hel värld är engagerad i att hitta ett botemedel för Covid-19. En form av influensa. Dödligheten är större än med en säsongsinfluensa. Den är upp i tre procent. Det är mycket. I skrivande stund har vi fler än 3000 döda i Sverige av Covid-19. Det är nästan 285 000 i hela världen som har gått bort.

Det är fruktansvärt. Jag har en mamma som är i riskgruppen. Om hon skulle få det så skulle hon antagligen inte överleva. Jag vill att mamma ska leva. Denna pandemi är hemsk. Jag motsätter mig inte det.

Det jag inte fattar är att det inte är lika stort engagemang kring hur vi stoppar dödligheten av alkohol? Varje år dör det 3 miljoner av alkohol. 3 000 000 människor. Det är 8000 varje dag. Det dör 8000 människor varje dag på grund av alkohol. Och ingen gör någonting!?

Vad är problemet? Vad är det som gör att vi tycker det är okej att 8000 dör varje dag? Varför blundar vi för alkoholens skador? Då nämner jag inte alla skador i övrigt som kommer med alkoholen. Allt våld och lidande som följer i det spåret.

Skulle vi låta någon annan eller något annat skada oss på det viset? Jag vet vad det är som gör att vi låter det hända. Men jag förstår det inte. Vi vill ha drogen. Vi lyssnar inte till hur stora skadorna är. Vi är inlurade i alkoholnormen med fina ord från alkoholindustrin.

Idag omsätter alkoholindustrin 1300 miljarder dollar varje år. DOLLAR. De omsätter så mycket pengar så det går inte att förstå hur mycket det är. På vår bekostnad. Till att börja med så betalar vi för att få drogen. Sedan betalar vi i lidandet som kommer. Sedan betalar vi genom samhället för skadorna som kommer.

Under Covid-19 så har vårt drickande stigit. Jag gissar att då stiger även dödligheten. Vi letar efter ett vaccin för att stoppa Covid-19:s framfart. Men vi späder på alkoholens. Och ingen bryr sig…

Det blev succé. Fler deltagare än på ett vanligt årsmöte. Många bra förslag har också kommit in. Mest önskemål kring hur vi kan utveckla föreningen. Jättekul. Nästa år kanske det blir att ha alla handlingar uppsatta någonstans i någon dag. För att sedan hålla ett vanligt årsmöte där besluten fattas. Detta året har det blivit ett godkänt årsmöte och vi är alla väldigt nöjda.

Det blev också succé med mandelkakan. Eller vad jag nu ska kalla den. Den var väldigt god. Det blev varken grädde eller vaniljsås till. Den var mycket saftig och smakade mycket citron och var inte för söt. Snart kommer vi att ta den till kvällsfikat. Nu blir det med vaniljglass.

Vi behöver snart inte köpa något som är förgjort. Vi gör det mesta själva. Det är bara det att man ibland inte har orken. Denna glassen var väldigt enkel. Den kokades inte som då behöver svalna. Utan det var bara vispning och sedan i glassmaskinen. Det jag smakade från skålen innan den åkte in i frysen var tio av tio. Alltså även den en succé.

Nu ska vi smälta maten lite. Vi får se när vi orkar kvällsfika. Allt är ju klart att bara hämta när andan faller på. Efter grillning och njutning i solen så behöver vi lite paus. Ikväll behövde vi inte ens våra kompisar. Vi klarade oss utan deras värme ikväll. En fick vara ett litet provisoriskt solskydd för mig. Annars var vi rätt kyliga mot våra kompisar idag.

Idag blir det mandelkaka med blåbär till fikat. Jag har inte bestämt om jag ska vispa lite grädde till eller göra vaniljsås. Eftersom det är helt slut på godsaker i vår frys så fick det bli till att baka idag.

Den är gjord på mandelmjöl. Mest för att jag behöver rensa lite bland ingredienserna. Kakan är efter Cajsa Wargs citat ”Man tager vad man haver”. Då blir det kaka på sista mandelmjölet. Mandelspån. Citronen som började ge med sig. Lite gamla blåbär i frysen. Och till det sådant som alltid finns hemma och aldrig hinner bli gammalt. Smör och ägg.

Smeten smakade toppen så jag hoppas att kakan gör det också. Men man vet aldrig. Jag (och mina småttingar) älskar pepparkaksdeg. Jag är dock inte så förtjust i pepparkakor. Hur som helst doftar det ljuvligt här hemma nu.

I eftermiddag är det dags för sista dagen med årsmöte. Hoppas många kommer så vi kan hävda succé med vårt Covid-19-årsmöte.

Ganska enformiga dagar i dessa tider. Rutinerna har börjat sätta sig efter pandemins tillåtelse. Vi försöker att träffa så lite folk som möjligt. Vi tvättar händerna varje gång vi varit ute. Även innan vi går ut. Samt massor här hemma.

Något som ändrats är att vädret börjar bli varmare. Fler människor struntar i vad som sägs. Eller missuppfattar det som sägs. Som tur är har det inte blivit så här. Här hemma på vårt årsmöte så har alla visat stor respekt. De har haft avstånd och väntat om någon behövt längre tid på sig att läsa. Alla har spritat händerna innan de gått in i lokalen. Alla har spritat på vägen ut. Skönt att se att detta fungerat utan tillsägelser.

Om någon velat lämna förslag så har det gjorts skriftligt. Och då med behörigt avstånd till alla. Jag är så glad att detta har flutit på smidigt. Nu har vi en dag kvar. Det har redan varit fler än vad det brukar komma på ett vanligt årsmöte. Skönt att det fungerat och vi verkar få ett godkänt årsmöte.

Igår hade maken gjort färdigt snedstaketet. Idag kommer det en bild på det.

När det får sin behandling så blir det silvergrått och blir underhållsfritt men ändå snyggt. Kommer bli three shades of grey hemma hos oss. Barntillåtet tre nyanser av grått. Tyvärr måste virket torka några månader innan det går att behandla. Augusti är planen att vi gör det.

Nu har vi suttit ute på altanen med våra kompisar. Kompisarna har värmt oss massor. Vi har en vän var jag och maken. Så mysigt att kunna njuta av våren. Att sitta ute och känna hur hela naturen vaknar till liv. Och utan att frysa.

Vi har det allt ganska bra ändå.