Om det bara vore tråkiga saker i livet så vet jag inte om någon skulle överleva. Som tur är så finns det också roliga saker i livet. Som jul och snögubbar och tomtar. Mina snögubbar har inte fått komma fram ännu. En tomte har dock fått komma fram. När stjärnan hade hängt upp ett tag så insåg jag att tomten måste fram.
Sagt och gjort, nu är tomten framme. Den fick flytta upp på altanen i år. i två år så har han stått ute i trädgården för att glädja alla som går på gatan utanför. Men nu har de stjärnan. Då fick vi tomten. Jag kanske kommer flytta honom men än så länge känns det rätt.
Tomten på sin plats.
Har du tagit fram något juligt ännu? Eller är det strikt advent som gäller först? När äldsta sonen bodde hemma fanns ingen jul och väldigt lite advent innan han hade fullt år. Ibland fyller han före 1:a advent men oftast precis efter. Nu kan jag göra som jag vill för han bor inte hemma. Dock så tror jag att han själv tar fram sina adventsstjärnor till 1:a advent även om han inte fyllt än.
Den har fått komma upp där ute i portalen. Jag kunde inte hålla mig mer. Jag var tvungen att se hur det blev. Jag är så nöjd. Jag vet inte hur ofta jag kommer få byta batteri i den men det är så det får bli. Jag tycker den är fin även när det är ljust ute.
Stjärnan på plats i portalen.
Jag vet inte om jag ska försöka dölja batteripacken eller inte. Jag får känna efter. Den största frågan är om den är jul eller ej? Jag och maken har helt olika uppfattningar om saken. Jag lutar åt att den faktiskt skulle kunna vara fin året runt. Maken är lutar inte, han helt fullkomligt ratar tanken vid att den skulle hänga mer än över advent och jul. Vad tycker du?
I år har vi en portal i trädgården. Där som klätterhortensian ska klättra upp. Det hörnet av trädgården är väldigt mörkt. Det är under en stor ek så gatubelysningen är framför och efter, vilket lämnar en mörk plats. Vi har dessutom ett mörkgrått hus vilket gör det ytterligare mörkare. Jag har hittat den perfekta belysningen.
Den nya stjärnan till portalen.
Jag var tvungen att sätta ihop den för att se hur det blev. Den lyser inte så strakt men jag tror att det kommer bli perfekt där i portalen. På bilden är det i vår källare, för jag råkade ha en krok i taket där. Den går dessutom på batteri som har timer-funktion. Med tanke på att vi inte har någon el mitt i gräsmattan så passar ju det perfekt. Längtar tills den får flytta ut.
Denna tiden innan är den bästa. Då när man snart ska börja och fortfarande planerar. Alla julklappar är klara. Nu är det pyntet som ska göras. Men planeringen är nästan lika roligt som att pyntet är uppe. Och det är där jag är, vid planeringen. MEN snart, snart så får pyntet komma fram, vilket är härligt.
Igår kom dessutom adventskalendern……rarna. Ja, i år blev det två kalendrar. Förra året blev det en lakritskalender. En mycket god sådan. I år bestämde jag mig för en chokladkalender. Jag menar då inte en med olika figurer med likadan choklad i varje lucka och en tomte i sista. Nej, jag menar en riktig men handgjorda praliner. Jag längtar att öppna första luckan.
Handgjorda praliner
Nu var det ju det där med två stycken. Vad passar bättre än choklad och te? Jag har skaffat en te-kalender. Man kan tycka att det är överdrivet MEN till mitt försvar, jag behövde te. Det blev faktiskt billigare att köpa en kalender än köpa det jag tänkt. Plus att det är spännande att se vad som döljer sig bakom luckorna. Det är enbart fyra luckor, vilket är bättre vad gäller te tycker jag.
Min tekalender.
Jag hoppas alla kan få känna glädje tiden som är nu och som kommer.
Igår blev det lite span i trädgården. Jag gjorde inget stort utan gick mest och kollade runt för att se hur jag skulle ha saker och ting. Jag fick också ett fint samtal med en som var ute och rastade hunden. Det är inte bara jag som uppskattar vår trädgård. Det är kul att jag kan glädja fler med mitt arbete ute.
Igår lyckades jag dessutom hitta den perfekta platsen för ”krukan” som blivit över. Det var ett av målen med min spaning. Det var också det enda som blev gjort förutom mitt spankulerande i trådgården. Krukan blev flyttad till sin plats. Den har ju inga fötter så jag behöver hitta något lämpligt att fixera den med. Just nu har den två stenplattor som är lite stora.
Krukan vid gamla mjölkvarnen. Soffan stod där innan men är nu på andra sidan.
Soffan har fått flytta runt litegrann. Den har varit på altanen, den har stått där den står nu och den har stått där krukan nu står. När krukan väl är fylld så kommer den inte flyttas. Dit kommer alltså inte soffan igen. Soffan är väldigt fin på sin plats där den är nu. Dock så är det inte lika mycket fint att titta på när man sitter på den.
Jag får se till att plantera något väldigt fint i krukan så kommer det bli fin utsikt däråt med. Det är den stora frågan nu, vad ska planteras i krukan? Om jag inte redan planterat rosmagnolian på andra sidan så skulle det kunna vara något. Nu hoppas jag innerligt att den överlever på andra sidan, men om inte, skulle det kanske vara något. Jag skulle kunna plantera en fin japansk lönn. En sådan som dog för mig i värmen. Det jag vet är att den kommer stå tom i vinter. Jag ska grunna på vad jag vill ha i den.
Förutom att jag hittade den perfekta platsen för min sista stora kruka så tränade jag med minstingen på eftermiddagen. Det är prio ett att orka med. Vi gjorde armar igår och jag börjar känna att det har gett effekt med våra träningspass. Även om det inte är anledningen till att jag tränar utan det är att jag ska må bra.
Efter middagen så orkade jag också med att slå in några paket. Paket som ska ges bort och fick vanligt papper på sig. Alla julklappar är klara för i år. Nu ska allt bara slås in och lämna till mottagaren om vi inte ses på jul. De jag har till julafton på mig kommer göras sist alltså.
Min syster sa till mig en gång, för ganska länge sedan, att man kan ha för mycket rostigt. Jag vet inte om jag håller med. Jag tillför i alla fall mer rostigt till trädgården fortfarande. En dag kanske jag håller med henne. Men den dagen är inte här ännu.
Igår blev det lite mer rostigt i trädgården. Det rostiga har jag haft några år men inte vetat var eller hur jag skulle använda det. Igår hittade jag hur och kanske var. Jag har dessutom en ring till som skulle kunna inkluderas. Det blir dock svårare med tre än två.
Jag är nöjd med två för nu. Platsen kan ändras och mer rostigt kan tillkomma.
Vad tycker du? Tre eller två ringar? Jag fick också ner alla lökarna som behövde planteras. Det fick bli i flera små krukor. Jag hade ingen stor som jag kunde undvara och ingen bra plats i rabatten. Fast vem vet, det kan bli som med allt rostigt jag har. Tills lut hittar det sin plats även om det tar några år.
Krukorna med lökarna. De står i förrådet och väntar på våren.
Minstingen har blivit ett Kent-fan. Maken är ett fan sedan tidigare och jag blev det med när jag lärde känna maken. Jag har aldrig varit på någon konsert. Maken tror jag inte heller har varit på Kent live. Men han är ju också klaustrofobisk och tycker inte om att stå eller sitta tätt med andra människor. Man vet inte vilka bakterier man kan få då. Man kan bli sjuk och dö, eller hur.
Hur som helst nu när minstingen har blivit ett fan av Kent så fanns ju inget annat val än att försöka få tag på biljetter till en av de tre annonserade konserterna för deras tillfälliga återförening. Det gick så där kan jag säga. När jag suttit i kö i en dryg (mycket dryg) timma så var jag precis på väg att få köpa biljetter när en skylt kom upp med att alla biljetterna var slut.
Efter en timma så fanns fortfarande hoppet om att få tag på biljetter till helgen.
Min kära svägerska hade lyckats få tag på två biljetter till lördagens konsert. Hon kom fram efter en dryg halvtimma. Men som sagt hon fick inte tag på mer än två biljetter. Vi var några fler som ville följa med. När även onsdagens extra konsert började bli fullsatt så släpptes en till torsdagen. Just då när jag kom fram och skulle få köpa till lördagen.
Nu blev det jakten på torsdagens biljetter istället. När jag kom fram så var jag livrädd att vi inte skulle få tag på tillräckligt för alla som ville gå. Min bror och hans familj ville gå. Syster med hennes nära ville också gå och så vi då. Ett gäng med andra ord. Jag försökte alltså köpa så många man fick, 8 stycken. Vilket gick!
När jag håller på att betala så ringer bror och säger att han köpt 6 st biljetter till torsdagen. Istället för att vi alla nu kan gå på lördagen kan vi alla gå på torsdagen. Med råge. För nu har vi för många biljetter. Även om min underbara svägerska inte lyckats med de där två på lördagen så har vi minst 3 biljetter många. Nu har vi minst 5 st biljetter för många.
Om du är ett Kent fan och skulle vilja gå på konsert i mars nästa år så kan du alltid kolla med mig om jag har någon kvar. En hel eftermiddag gick det åt och nu var det värt det. Om jag inte fått tag i några biljetter alls så hade det varit bortkastad tid.
Är det favorit så är det, kanske inte så konstigt med fyra besök på fyra dagar då. Jag har besökt favoritbutiken. Jag handlade också alla fyra gånger. Nu får jag låta bli på ett tag, minst några dagar.
Första besöket skulle jag ha ljung. Då var maken med och vi hade annat som skulle göras också. Även om jag gick ett varv i trädgården så var det kort och fokus låg på ljungen. Det blev bara ljung då.
Nästa besök skulle jag ha mer ljung. Det var så skönt att få lite färg och blommor på altanen och med vår jättealtan så behövs mer än en plats med färg. Nu började det.
Ensam och inget annat planerat så fanns tiden att gå och kika. Både inne och ute. Då såg ja rabarbern och lät bli. Hade ju ingen plats talade jag om för mig själv. Däremot så såg jag vårlökarna.
Dem har jag sneglat på några gånger. Denna gången så tänkte jag att jag kan fylla en kruka när det faktiskt var 50 procents rabatt. Det blev alldeles för många lökar och krukan fick bli väldigt stor.
När jag höll på med den utmaningen hemma så kommer jag på att jag kan plantera rabarbern i den ”lilla” krukan vid sparrisen. Jag behöver alltså åka dit en tredje gång. När jag är där för att köpa en planta med rabarber så går jag förbi vårlökarna igen och tänker att några kanske jag kan få ner i rabatten på framsidan vid vår släpvagnscarport. Ännu en gång följde alldeles för många lökar med hem. Nu blev problemet att jag blev kär i en hyacint som inte passade med färgerna jag köpte denna gång.
Rabatten vid slävagnscarporten.Från vänster till höger är de planterade. Första hålet rabatten de tre första sedan en boll nästa hål, hyacinter framför flädern och sedan likadant på nästa sida fast andra sorter. För många lökar för lite plats.
När jag då är hemma och fixar krukan till rabarbern och sätter lökarna så inser jag att jag har lite plats mellan thujorna ut med gångvägen och vägen. Sista besöket och den aprikosa hyacinten fick följa med hem med några tulpaner och lite annat. Ännu en gång fick för många lökar följa med hem. Vad vore livet utan blommor?
Det behövdes bara lite grävning igår. Jag tog bort litegrann för att få halva tunnan stabil. Den är kupig i botten utan ben. Då behövs lite hål för att den inte ska välta.
Jag tog bort vattenrör som stack ut först. Enkelt gjort med vinkelslipen. Då grävandet gick ganska fort så var det en ganska enkel plantering. Sedan att den är stor som ett a* och kräver mängder med fyllnad, är en helt annan sak.
80 liter lecakulor i botten. Markduk och sedan jord. Vilket gick åt 360 liter jord. Ingen liten kruka alltså. Sedan 20 liter täckbark efter att den lilla rabarbern var planterad.
Rabarbern på plats
Rabarbern är liten nu men den kommer bli ungefär en meter i diameter. Inte så liten nästa år alltså. Det ryms inte mer fast det ser pluttigt ut nu.
Det är en höstrabarber, vilket innebär att den kan skördas även på hösten. Det ska bli spännande att se hur det blir. Rabarbermarmelad och paj lär det bli. Gott.
Jag är gräsänkling denna helgen. Maken är på galej med vän. Jag har en lugn och skön hemmahelg. Där inget står på schemat mer än att ta hand om mig själv.
Något som jag mår bra av är att vara i trädgården. Även om jag kämpar just nu så gör jag det. För att peppa mig lite till så besöker jag favoritbutiken. Den där alla växter finns. Jag satte ljung på altanen. Igår ordnade jag mer ljung till andra sidan.
Jag cyklade dit. Självklart använde jag huvudet och räknade ut att det inte bara skulle fungera att ha cykelkorgen dit. Jag satte på både lådan och lastdelen. På den sistnämnda spände jag fast en kundkorg.
Nu kan maken inte säga att den inte behövs. Jag har flera gånger velat köpa en rosa kundkorg. Maken har svarat att vi har sådana korgar hemma och inte behöver någon mer. Jag hade så klart kunnat köpa en rosa ändå, men har inte gjort det. Hans argument har varit tillräckligt bra så jag har låtit bli. Nu kan han inte säga nej!
Kanske följde med några lökar hem också.
Eller hur måste jag ha en rosa korg när jag handlar med cykeln? Om jag inte kan få tag på en cykel med rolig färg (är man lång så blir det tråkfärger), så kan jag väl för hela livet ha en rolig färg på korgen! Ljungen? Ja, den blev fin den med.
