Under lång tid har jag påtalat att SJAB är ett palindrom. Som tyvärr är mer rätt än vad SJAB är när man läser det rättvänt. Jag överväger att vägra SJ i framtiden. Jag kan till och med redan ha bestämt mig.
I torsdags var jag sen, vilket jag redan berättat om. Då var tutan trasig. Igår när jag skulle hem blev jag sen igen. IGEN! Jag är ytterst sällan med på ett tåg som är i tid. Igår pratade jag med två (vilket vi svenskar har en benägenhet att göra vid förseningar) andra resenärer som reste ofta.
De reste denna sträcka fast kortare än mig två gånger i veckan och de var utsatta för många sena tåg. De kom inte ens ihåg när de inte fick tjugofem procent tillbaka på biljettpriset. Det är ju minsta man kan få. Det är löjligt faktiskt. Jag berättade att jag åkte upp i torsdag för att jag verkligen skulle komma i tid på fredagen. Och de förstod fullständigt och hade gjort samma i min situation. Men om man pendlar till jobbet är det svårt att åka dagen innan för att faktiskt komma i tid.
Igår var det hjul som var skadade. Men det började långt innan med att tåget från Malmö var sent. Det som då skulle vända och åka tillbaka. Då var det sent på grund av en explosion som skedde i lördags. Om man tror på vad de ropade ut på tåget. Om så är fallet är det märkliga att tåget innan var i tid och kom fram i tid. Även tåget efter var i tid.
Så när tåget väl kommer in för att det är sent på grund av sen tågvändning då får vi stå och vänta utanför tåget i väldigt länge innan de städat, fyllt på med mat OCH kopplat bort dubbeltåget. Sedan får vi gå ombord. Då är vi en timma sena. Minst fyrtio minuter fick vi stå ute på perrongen och kolla på tåget som städades eftersom de ropat ut att tåget ska avgå direkt när det kom in.
När jag var ombord var det dags för nästa. Ungefär precis när alla lyckats få av sig ytterkläder och satt sig tillrätta kommer ett plingplong och en konduktör som låter meddela att vi inte ska göra oss för hemmastadda. För eventuellt skulle vi inte få åka med det tågsetet då det eventuellt hade hjulskador. Självklart gick det ett antal minuter och så kom beskedet att vi inte kunde åka med det tåget. Vi skulle få vänta lite till och ännu en städning på ett annat tåg som skulle komma in senare.
Jag vill så klart inte åka med trasiga hjul. Det jag stör mig på är att det alltid är något problem. En av de där som pendlade till jobbet åkte oftare och oftare Mälartåg för då visste han att han kom fram, även om restiden var längre från start. Borde inte det där tågsetet som vi inte kunde åka igår, redan varit taget ur bruk? För om det är farligt för oss då så borde det varit problem ett tag.
Jag kan också meddela att det var inte bara hjulen som hade problem. Sitsen i mitt säte lutade framåt så jag gled av sätet under hela resan. När jag gick på toaletten så fungerade tack och lov spolningen men dock inte vattnet till händerna. Nu hade jag handsprit med mig så jag hade en nödlösning men jag borde inte behövt ha den lösningen.
Det jag är tacksam för är att jag lärt mig av alla mina förseningar att aldrig åka hela vägen hem. Utan maken skjutsar mig och hämtar mig en halvtimma hemifrån. För om han inte gjort det hade jag varit fyra timmar sen igår, då man bara får vänta på nästa avgång (om det finns) och igår hade den avgången gått med en resväg på en och halvtimma istället för en halvtimma. Och självklart inte direkt utan med väntetid på en halvtimma.
Jag vill värna miljön och åka tåg. Men jag kan faktiskt inte längre motivera mig till det. Jag har nog ett genomsnitt på två timmar i försening om jag slår ut alla mina resor med palindromet SJAB. Ibland kortare och ibland betydligt längre. Och om jag då åkte hela vägen hem hade genomsnittet varit fyra timmar. Igår blev jag drygt två timmar sen hem. Jag är och blir så trött…
Ta hand om dig. Åk inte med SJ om du kan undvika det. Vi hörs imorgon.