Många samtal

När man kör taxi så blir det många samtal. Man ska försöka att hålla neutrala samtal vilket innebär att det ofta handlar om vädret. Till dig som följt mig ett tag vet jag att vädret är inte helt neutralt för mig. Vädret är ganska ångestladdat för mig. Inte hela tiden, men ibland så blir ångesten väldigt stor av att prata väder.

Igår var det många samtal om just vädret, där vi kom fram till hur illa ställt det är. Förra året vid den här tiden så hade vi femton grader varmt, enligt en av mina kunder. Kunden skrev upp graderna i en kalender varje dag. Jag hörde på radion häromdagen att i oktober så har vi ökat elförbrukningen med nästan tio procent mot förra året i oktober.

Förklaringen är till stor del att vi har haft det kallare i år men också att elen är billigare. Vilket stämmer med oss, vi har fler lampor tända och golvvärmen på i toaletten uppe. Vår elräkning har dock inte ökat så mycket. Men bidragit till ökningen har vi. Att det är kallare i år lättar ångesten lite.

Men de fortsatta samtalen gjorde inte ångesten lättare, översvämningar i Italien som som inte skådats tidigare. Enligt kundens utsago. Jag har läst om översvämningar men inte så ingående på grund av klimatångesten. Det senaste är väl vågen i Rio de Janeiro. Jag vet inte hur vanligt det är men min ångest ökar. Du kan se filmen på expressen.se: https://www.expressen.se/tv/nyheter/varlden/gigantiska-vagen-overrumplar-alla-i-turistparadiset/ Jag är vad jag kan för att mildra min ångest.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Varför är det så svårt att tro på vad som sker?

Just nu är det varmt i Europa. Det är väldigt varmt. Det befaras att värmerekordet kommer att slås under veckan som kommer. Rekordet som sattes på 48,8 grader var på Sicilien 2021. Alltså bara två år sedan. Denna gången är det Sardinien som kan ta rekordet. Det jag undrar är även alla människor som hela tiden säger att det inte är så? Att vi inte höjer temperaturen i världen. Att det minsann alltid varit varmt i Europa.

Varför är det så svårt att tro på det som sker? Människor verkar inte lita på det som skrivs eller på rapporter som görs. För de har minsann varit på resor för tjugo år sedan då det också var jättevarmt. Men om det är rekord så har det ju aldrig varit SÅ varmt innan. Om det då dessutom bara var två år sedan det var nästan 49 grader och det kan slås nu så snart efter så borde man väl förstå att vi påverkar klimatet?

Eller vad är det som gör att så många inte förstår vad som sker nu? Och vad som skett under många årtionden, till och med århundraden. Vad är det som gör det? Jag vet inte hur många som uttryckt sig i sociala medier om hur trötta de är på domedagssnacket som inte stämmer. Att alla som meddelade vilket problem det var med värmen i juni nu bara ska hålla tyst eftersom det inte alls blev något problem.

Hur är det möjligt att dessa människor inte förstår att det var ett problem med värmen i juni. Och fortfarande är ett problem. Hur kan dessa personer inte se att det är problem med vattentillgången. Det regnet som kommit räcker inte. Hur kan dessa personer inte förstå? För mig är det klart och tydligt ett hot om hur klimatet förändras. Det finns inga tveksamheter alls. Tills jag läser kommentarer som är från människor som inte förstår. Då kommer mina tveksamheter fram. Tveksamheter om hur det står till med mänskligheten?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fortfarande inget regn

Meterologerna har förutspått att det ska bli en varm sommar i år. Lika varm som den var 2018. Då när det inte regnade på hela sommaren och var över trettio grader varmt. Då när allt torkade och det inte fanns någon mat till djuren. Både tamdjur och vilda djur. Det året så slaktades väldigt många tamdjur för att det fanns inte mat åt dem. Vilket vi som köpte kött först märkte 2020 när det inte fanns djur att slakta för att fylla på förråden.

nu har vi inte haft något regn på ganska länge. Det kom några droppar förra måndagen. Men de räknas inte. För man kunde vara ute och blev lite fuktig som strax torkade. Man behövde inte ens gå undan från regnet för att torka. Då regnar det väldigt lite.

Vi har uppmaning att inte vattna om man inte måste. Allt för att slippa ett bevattningsförbud. Jag har planterat en del i trädgården i år. Vilket innebär att jag måste vattna i trädgården. Igår var det vattenkväll. För att spara och slippa vattna så mycket så gör jag det på kvällen. Min ångest har börjat att bli lite väl stor. Och det är inte ens sommar på riktigt än. Undrar hur den är efter sommaren?

Att jag dessutom älskar värmen gör inte saken bättre. Jag gillar när det är trettio grader varmt. Jag hade dock gillat det mer om det regnat på nätterna. Gillar du värme? Hur mycket värme vill du ha? Om vi säger att det skulle regna på nätterna och alla ändå fick mat, hur varm skulle du vilja ha det då?

Det jag vet nu är att jag vill att det skulle komma regn. På jobbet så är det flera rabatter som skulle må bra av att få regn. Även fruktträden. Inget är dock nyplanterat så det kommer klara sig. Det skulle bara må bättre om det också fick lite vatten.

Idag har de lovat sol. Idag har jag bestämt mig för att låta bli att ha ångest och njuta av den hela dagen. Jag ska tvätta och torka ute. Även det som inte blev så bra när maskinen la av. Som är åtgärdad och fungera igen. Dessutom så blir dagen nästan helt ledig från jobb. Lyx att kunna vara ledig mitt i veckan. Vad ska du göra idag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Drömsvårigheter

Ingen har missat att jag inte sover så bra. Det blir bättre och bättre och jag är mycket tacksam för det. Jag behöver fortfarande mycket vila för att orka. Som i förrgår när det blev en hel dag för mig själv och trädgården. Jag hade aldrig orkat trädgården om det inte var för att jag hade fått vilotiden också.

Nu till sömnen. När jag sover så drömmer jag väldigt mycket. Jag har aldrig tidigare drömt som jag gör nu. Jag kommer också ihåg drömmarna. Ofta väldigt tydligt. Tidigare var det att man kanske kom ihåg drömmen precis när man vaknade sedan var den helt borta. Kom ihåg att man drömt och känsla i drömmen men inte vad.

Varför drömmer jag om att jag tar för mycket schampo? För det första så duschade jag tillsammans med andra. Män och kvinnor. Vilket inte någon brydde sig om. Det de brydde sig om var att jag tog så mycket schampo. Jag som faktiskt har kort hår. De pekade finger och tisslade och tasslade. Som sagt att jag var helt naken och även alla andra berörde varken mig eller någon annan.

Jag blev inte arg eller ledsen över att det tasslades om mig. Jag blev förvånad. Precis som jag är nu. För det första, det är flera år sedan jag slutade med schampo. Jag använder bara balsam. Det var en sak som jag var förvånad över i drömmen också, utöver tisslandet, att jag använde schampo. För det andra, vad spelar det för roll hur mycket schampo jag tar?

Jag tog dessutom inte överdrivet mycket, utan den mängd som är lagom för mig med kort hår. Däremot så tog en av männen så lite att det knappt tvättade håret på hans härlösa del på toppen. Så jag tog, i drömmen, en del av mitt skum och drog av på hans hjässa. Och sa, du kan få lite av mig om du inte har något eget schampo.

Mycket bisarr dröm. Varför var jag inte brydd över att jag duschade med en massa andra människor? Inga jag kände heller. Vi var nakna, precis som man borde vara i en dusch. En tolkning skulle kunna vara att jag är väldigt tillfreds med min kropp. Men varför skulle det sättas ihop med schampo? Eller är det en undermedveten tanke på att jag kanske borde börja med det igen? Vilket jag inte tror. Jag är mycket nöjd med kvaliteten på mitt hår nu mot innan.

Eller är det en miljöaspekt? Min klimatångest gör sig påmind varje dag. Kanske hjärnan processar hur mycket det är som förgås i onödan varje dag. Men igen, varför visar det sig i schampo?

Min sömn är inte den bästa även när jag sover. Sedan fortsätter hjärnverksamheten under dagen med att funderar kring alla konstiga drömmar som jag har. Trots min sömn- och drömsvårigheter så är jag väldigt tacksam. Igår var extra tacksam för att jag kunde välja att städa trappor istället för att vara ute och beskära gräskanter i hagelstormen. Schampot hade löddrat sig för mycket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man prickar fel eller rätt

Ibland klaffar allt och bland så blir det kanske inte helt rätt. Som när man är väldigt godissugen och man får ett erbjudande om tjugo procent extra på redan nedsatt lakrits. Lakrits är ju det godiset som fungerar bäst för mitt godissug. Det stillar det inte alltid men fungera bättre än allt annat godis.

Matsmart hade sänkt priset på all lakrits och nu alltså extra tjugo procent. När jag räknade på det så var det jättebra priser. Dessutom så var det svinnsmart med omgjorda julkalendrar från Lakritsfabriken. De hade tagit alla askar från julkalendrarna och sorterat om till liknade smaker, som de då säljer billigare. Min klimatångest fick sig en kick tillsammans med godissuget och köpet var i full gång.

När jag jag kom hem väntade därför en låda på mig i hallen. Efter drygt tolv timmars resande tyckte jag att lådan behövde öppnas och provsmakas. Jag kan avslöja att köpa godis när man är godissugen tillsammans med klimatångest är ingen bra kombination. Det jag kan säga är att jag kommer inte behöva köpa lakrits på ett tag.

Råder ingen brist på lakrits här hemma på gatan nu. Om någon undrade.

Om du är godissugen och har vägarna förbi så finns det minst lite lakrits att få. Jag kan också ha något bakverk i frysen eller nygjort. Det vet man inte. Men lakrits, ja det lär finnas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Bratislava

Nu är jag framme vid slutmålet. Bratislava. Jag har varit här innan. I samma funktion som denna gången. Jag är på styrelsemöte för Movendi International som representant för Junis. Hela helgen är det arbete för en bättre värld. Det ser jag fram emot mycket. Idag har jag hunnit med att utforska gamla stan. Den har inte förändrats sedan jag var här 2018.

Vilket är tur. För gamla stan är ju som namnet säger gammal. Vore konstigt om det hade skett några större förändringar. Jag kände till och med igen vissa av restaurangerna och caféerna. Det är en mycket mysigt i gamla stan. Något jag inte minns från förra gången är julpyntsbutiken.

Ett av skyltfönstren.

Det var mängder med julpynt och dessutom så fanns det massor av snögubbar. Det kanske blir så att det får följa med en gubbe hem som souvenir. Jag får grunna lite på det. Kul var det att se butiken. Gränderna, kyrkan, slottet och allt annat gammalt låg där det gjorde sist.

Slottet ligger på en höjd jättefint. Även om det inte blev fina bilder där nerifrån. Det finns också ett torn med vägen som går rätt igenom. Mycket spännande. Ingen biltrafik så det stör nog ingen. Jag vet heller inte vad tornet används till idag. Tornet på bilden längst upp till vänster är det som har vägen rätt igenom.

Mysiga gränder och tornet till vänster.

Här är det vårväder med 17 grader varmt. Dock blåser det massor så skönt med lite vindskydd. Jag nöjde mig med min halsduk och en tröja bara. Snart kommer detta till oss också. Värmen och våren.

Skönt i solen.

Flygresan gick bra. Det var kraftiga vinder så lite turbulent. Jobbigast var nog landningen. Det blåste så kraftigt att bara en landningsbana var öppen. Vi fick cirkulera innan vi fick landa. När vi väl gjorde det så var vi riktigt på snedden innan vi tog mark. Nu vet jag hur det är. Inte jätte behagligt. Men solen skiner i alla fall.

Maken är glad av bara den anledningen att han inte är med. Annars är han både saknad och båda skulle nog velat att han var med. Fast till det bästa, för hans hjärta hade slutat att slå vid den landningen. Nu är han vid liv och jag med. Han han kolla en miljard gånger om jag hade passet med mig. Får se hur det blir på hemresan när jag inte har någon som kollar att jag har med mig passet. Eller kanske ännu viktigare mina bevis på att jag har protes inopererad. Han kommer nog ringa för att säkerställa hemresan.

Under tiden får jag skicka bilder på maten jag äter. Så han vet att jag inte svälter ihjäl och vad det är för spännande som han missar. Flygplatsens macka var till stor belåtenhet. Han hade nog tyckt om den. Min make är nöjd. Då är jag det också och vice versa.

Lunchen igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag tycker om att åka tåg

Jag tycker om att åka tåg av flera anledningar. Den första och största är min klimatångest. Att åka tåg är miljövänligt. Det går på el men inga batterier är inblandade utan tåget får el från ledningarna som går över tågrälsen. Ett fantastiskt transportmedel. Det är härliga vyer man får se med tåg. Man passerar platser man aldrig skulle göra med bil. Det är en stor fördel.

Det finns fler fördelar. Som toalett ombord. Man behöver inte stanna för att göra sina behov. Ofta finns det restaurangvagn så man också kan äta på vägen. Även om det inte är kulinarisk så finns det mat och utan stopp på vägen. Om det inte finns att köpa kan man ha med sig och äta utan att stanna.

En annan stor sak är att man kan faktiskt sova på vägen. Man kan vila medan man tar sig fram. Man kan också resa sig och sträcka på sig när man reser länge. Jag tycker om att åka tåg. Om jag säger det tillräckligt många gånger så kanske det blir sanning. För om det bara var som jag beskrivit ovan så är det underbart att åka tåg.

Jag tycker om att åka tåg om det inte vore för att det är barn som skriker ombord. Då kan du varken vila, sova eller slappna av. Om det inte är skrikiga ungar så är det störande vuxna som är högljudda i telefon eller med sin reskamrat. Om det inte vore för det hade jag tyckt om att åka tåg.

Jag tycker om att åka tåg om det inte vore för signalfel som gör att man missar sin anslutning eller kommer försent till sitt mål. Om det inte är signalfel så är det lövhalka, solkurvor, snömodd, dimma eller något annat som gör att man blir sen då de inte kan hålla full fart.

Jag tycker om att åka tåg om det inte vore för att krängningshämmarna är ur funktion. De som gör att vagnen går lugnt och stilla framåt och inte allt kastas runt i hela vagnen när de fungerar. När de är ur funktion gör att du varken kan äta, dricka, vila eller gå på toaletten. Om du har tendens för åksjuka så blir saken än värre.

Jag tycker om att åka tåg om det inte vore för alla saker som kan gå fel på tåget. Packningen behöver också vara ganska lätt för att kunna åka tåg. Men det som är det största problemet med att åka tåg är nog ändå hur dyrt det är. Jag kan nästan alltid ta bilen ensam och ändå betala mindre än vad jag gör med tåget. Att flyg är ännu billigare är bara pinsamt.

Om det inte vore för det senaste jag skrivit (och allt annat som också är problem men jag inte tagit upp) så hade jag åkt tåg mer, för jag gillar tanken med att åka tåg. Tyvärr är det bara i tanken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu ska det bli vår

Det är bara vecka 8 och februari är inte slut. Men nu får våren gärna komma. Desto fortare den kommer desto bättre. Igår flyttade snögubbarna in i sin sommarförvaring. (De får inte smälta innan nästa säsong). Jag läste i tidningen att det var regn och tö i Åre. Där det brukar vara massa snö vid denna tiden på året. Då tänkte jag att det är bäst att mina fina snögubbar får gå och sova i tryggt förvar.

Bättre att tänka på snögubbarna än min klimatångest. Det är helt sjukt att det är så påtagligt hur klimatet påverkats. Jag far så illa av att tänka på hur illa det är. 2035 ska det bli förbud för fossildrivna bilar har det beslutats i EU. Det kommer bli bra. Snögubbarna mår bra i förrådet. Inlagda i sina kartonger och ner i förvaringspåsar. Det kommer bli bra. Snögubbar kommer att kunna byggas i framtiden också.

Igår hade vi dessutom strålande sol hela dagen och våren var påtaglig. Dessutom hade blåsten lagt sig efter Otto som blåste förbi natten till lördagen. Så det var mycket behagligt ute. Passande att packa ner snön i vårvädret.

Alla snögubbar är borta och böckerna är tillbaka.

Välkommen våren och solen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur ska det lösa sig?

Klimatet, hur ska vi lösa det? Eller är det omöjligt? Jag vill tro att inget är omöjligt. Inte heller denna uppgiften. Hur vet jag inte men på något sätt ska det gå. Att använda mindre el kan ju vara ett sätt. Jag kör ju för mycket bil. Det är ett sätt att inte minska klimatkrisen. Men att låta bli att köra för mycket skulle göra verkan.

Det finns många andra saker vi kan göra. Om vi då också alla gör vår del så kommer det att gå. Att äta mer vegetariskt är en sak som påverkar. Frågan är hur det påverkar om vi alla skulle äta bara vegetariskt? Skulle det var hållbart?

Vad händer om vi skulle ha mindre djur som betar utomhus? Eller skulle vi ha djur som betar men ingen äter? Hur hållbart skulle det vara? Jag skulle nog inte vilja ha en massa djur som bara kostade mig pengar. Inte för att jag inte vill att alla ska ha nytta av det utan för att jag skulle vara rädd för att inte överleva utan inkomst.

Hur skulle det bli med jorden om vi bara odlade grönsaker för oss att äta? Jag vet inte? Jag har bara en hel del funderingar kring klimatet. Vi äter mer vegetariskt. Jag är mer villig att göra det än maken. Oftast gillar han det när det väl är på tallriken. Fast när vi äter ute så är jag ensam om det vegetariska. Frågan är om det kanske är det bästa? Att man gör små förändringar. Lite i taget.

Vad tror du? Om alla slutade åka bil, flyga, båt och annat som är fossildrivet (eller el som behöver batterier eftersom batterier är också dåliga för miljön) så skulle det garanterat bli bättre för klimatet. Jag är inte lika säker på att allt skulle bli mycket bättre om vi tog bort allt kött och ersatte med växter.

Allt vi gör påverkar någonstans. Frågan är vad blir konsekvensen av förändringen? Kommer det bli fler skadedjur och insekter om vi skulle göra så? Granbarkborren är en insekt som gör stor skada. Den attackerar i stormfälld skog eller stressade granar. Ganska vanligt i naturreservat alltså. Inte pågrund av stressen utan stormfällningen.

I naturreservat så får inget röras. Inte heller skadeinsekterna som granbarkborren. Vilket gör att skog runt omkring ett naturreservat är i större fara än annan skog. naturreservat ska ju vara bra och vi vill bevara det. Men är alltså inte bara bra. Hur skulle det bli om vi ändrade så radikalt i naturen att inga djur fick vara ute och beta?

Jag vet inte. Jag har bara en massa frågor. Hur kan man göra en konsekvensanalys på det? Jag tror det är svårt att kunna tänka på alla delar som kan påverkas i en sådan stor förändring. Eller?

I övrigt så var min fredag fin och jag var glad trots mina frågor som snurrar runt om klimatets bistra framtid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nötknäpparna är borta

Några saker till och julen håller på att flytta ut för denna gången. Nötknäpparna har nu också gått i dvala. Det är mycket roligare att plocka fram än att städa bort. Man städar samtidigt som både plockar fram och bort men när man plockar bort så städas ju saker som packas ner. Det ser man ju inte förrän det är dags för att ta fram igen till nästa jul.

Sedan blir det så himla mysigt när man plockar fram. När man tar bort så blir det mer tomt. Jag har inte lika mycket pynt annars så inte så konstigt att det blir tomt. Jag plockar ändå bort en hel del av det vanliga pyntet när det är dags för nissar, nötknäppare och snögubbar. Nu är det bara snögubbarna kvar.

Jag fyndade också igår. Jag var på Rusta och köpte JÄTTEbilliga saker. Som pynt till landskapet nästa år. Allt jag fyndade var på 75 procents rabatt. Det tråkiga är väl att det inte är så bra för miljön. Men jag gissar att jag kommer ha dessa fynd i många år tillsammans med mina tomtar. Vilket mildrar min klimatångest lite. Plånboken är i alla fall mycket glad. Nu längtar jag lite till efter årets jul. Så jag kan bygga upp mitt snölandskap med snögubbar och tomtar.

Några hus på fynd.
Några granar.
Och lite ljusslinga som inte är på batteri.

Tillsammans med mina begagnade fynd så har jag nog nu allt till kommande vinterlandskap. Tills det är dags för att plocka fram igen, så ska jag njuta några dagar till innan snögubbarna städas bort. All snö som kom på utsidan har smultit och regnat bort. Skönt att snögubbarna i hyllan inte regnar bort. Alltid något.

Och, jag är inte sjukskriven på heltid längre. Jag får nu försiktigt börja ta i. Dock inte allt tungt på en gång. Jag är så glad och dessutom väldigt nöjd med resultatet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.