Jag tycker om att cykla. Det är många år sedan jag cyklade dock. Det beror på att det är så mycket tung trafik på de små vägarna här omkring. Vi har massor av lastbilar som ska åt det ena eller andra hållet och då måste de åka på de små vägarna i avsaknad av en stor sådan. Det har avskräckt mig och maken från att cykla ute.
Vi har racers som vi satt upp på rulle och cyklat inne istället. Fast nu har jag och minstingen börjat cykla tillsammans. Jag har blivit påmind om hur mycket jag tycker om att cykla. Det är verkligen vidunderligt att cykla ute. Minstingen och jag har klarat av några vägar och vi har prickat in tider då det inte varit så mycket tung trafik.
När man cyklar så är det också kul att prova nya vägar. Som jag skrev så är det asfalt som gäller med racer. Minstingen cyklar med mountainbike, han har alltså lite mer valmöjligheter på vägar än mig. Igår var det cykeldag och vi hade bestämt att cykla på en grusväg denna gång. Det blev inte racern på grusvägen. Det blev min trogna elcykel.
Om du cyklat på en elcykel någon gång så vet du att den väger väldigt mycket. Och med tanke på att jag och minstingen cyklar för att träna så skulle jag cykla utan elen. Det gick ganska bra men i någon uppförsbacke så blev det lite el. Som jag sa, den väger massor. Jag kan avslöja att jag fick mycket träning även med elen.
Jag var totalt slut och jag får se till att börja spara pengar till en cykel som går att köra på grus med. En som är menad för att träna med. Inte en som tanken är att man ska få motion men samtidigt kunna ta sig fram enkelt med i stan. En utan el.
Nästa cykeldag blir det med racern igen. Får se om jag kan hitta någon annan rutt med asfalt. Det är kul att cykla, både på asfalt och grus, även om det är med en tung elcykel.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.