Just nu är det bara arbete och köksbygge som pågår. Snögubbarna som inte är sommarförvarade redan står i källaren i fullständigt kaos. Det är mycket som måste göras hemma som bara har fått vänta eller gjorts lite på en kort rast. Det jag är glad för är att jag faktiskt prioriterar vilan när jag kan.
Köksbygget går framåt men det är fortfarande mycket kvar. Äldsta sonen kommer tycka det är skönare än oss när det väl är klart. För även om jag kämpar på och jobbar mer än jag orkar så lever han i kaoset. Jag får åka hem när jag jobbat klart, till fungerande vatten, kyl och spis. Sonen bor i en lägenhet med bara toalett och inget kök. Det gör inte jag.
Men han kommer nog tycka bäst om att slippa ha oss där hela tiden där han inte kan bestämma. För vi kommer och går mer efter våra tidspreferenser än hans. Hur som helst, vi kommer alla bli glada när köket är klart. Nu ser det ut som ett kök. Jag hoppas vi fixar allt det där lilla fortare än det stora. Logiskt vet jag att jag har fel. Hoppet lever vidare på att logiken är fel. Det kommer bli klart förr eller senare. Med hopp om förr.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.