Igår var det mycket tårar. Sorgen tog över dagen. Och jag är helt utmattad. Jag var med äldsta sonen hos tandläkaren. Jag kunde hålla tårarna under den tiden. Äldsta sonen och jag byter tandläkare. Den han har varit hos har fått honom att byta för många gånger. Så nu ringde jag runt och kollade om det fanns någon som kunde tänka sig att ta emot honom och försöka att ge honom en tandläkare.
Eftersom det var första gången hos den nya så var jag med. Det gick väldigt bra. Pedagogisk och väldigt genomtänkt vad som sas. Hon vill träffa honom igen för att verkligen ha koll på hans tänder. Något som kan vara bra att veta är att om man är autistisk så finns möjlighet till tandvårdshjälp. Så mycket att man kan få det i sitt hem till viss del. Fantastiskt bra. Mina tänder var det bra med också. Men jag behöver inte komma tillbaka förrän om ett år. Hoppas jag.
Jag var rödgråten när jag kom dit. Jag höll tårarna för stunden. Jag fortsatte gråta efteråt. Hela vägen till blomsterbutiken. Där vi skulle välja blommor till kistan. Det var tungt. Allt som ska tänkas ut och igenom. Men mamma kommer inte vara med. Det blir skogstema, med hennes älskade rosor och orkidéer. Hennes sambo kommer hugga granris från granar som mamma har planterat. Jag kommer inte orka den dagen.
Tårarna fortsatte och idag är jag totalt utmattad. Kroppen protesterar högljutt. Jag har ont på ställen som jag inte visste jag kunde ha ont på. Men jag sov nu på morgonen. Så kanske att kroppen fick lite återhämtning och det blir bättre under dagen. Jag vet inte. Jag vet ingeting just nu. Världen har gått under men den snurrar på som vanligt. För mig är det så.
För äldsta sonen så är det helt annorlunda. Han är ledsen är mormor gått bort men jorden har inte gått under. Han vet dock inte hur han ska agera. Han vet inte hur det är lämpligt att agera. Han frågar om saker för att han vet inte hur man gör nu. Till exempel så visste han inte om det var lämpligt att ha ett möte med psykologen två dagar innan mammas begravning. Vad tycker ni? Mitt svar var att det är mycket lämpligt. Inte för att han pratar om döden. Men kanske han kommer prata om hur han är i denna stund. Och att han kan få reda på att det är okej.
Döden för äldsta sonen är något helt naturligt. Vi kommer alla att dö. Även om han blir ledsen. Döden för mig är också naturlig men denna gången när evigheten tog slut så är det helt förgörande för mig. Det är inte så, jag vet. Men det känns så just nu. Och döden är det enda som är helt rättvist. Vi kommer alla dö. Det som inte är rättvist är hur och när.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon