Man kan tro att det skulle vara en enkel utmaning att cykla Vätternrundan med en elcykel. En elcykel väger en del. Jag kan avslöja att jag skulle inte vilja cykla Vätternrundan på en elcykel. Eller kanske om det fanns en runda för enbart elcyklar. Det finns ju halvvättern, tjejvättern och MTB-vättern. Kanske det skulle vara något med el-vättern?
Igår var minstingen och jag ute på vår veckocykeltur. Jag har en racer samt en elcykel. Maken har en racer. Minstingen har en blandning av en mountainbike och stadscykel. Den har han haft sedan han började bli väldigt lång. Så cirka 12 år har han haft den. Det innebär att han har hunnit använda den till både det ena och det andra.
I slutet på förra veckan skulle han byta pedaler på den. Mest för att pedalerna var väldigt glappa och när som helst skulle kunna gå av. Problemet var att de satt fast väldigt hårt så det var inte bara att byta. Gängorna gick av och vår träning var i riskzonen.
Jag föreslår att vi ska sätta på de nya pedalerna på makens racer. Maken cyklar inte med oss. Min racer är utlånad så jag har bara en elcykel att använda och tycker att minstingen ska ta makens racer och jag min elcykel. Inte helt optimalt men vår träning skulle bli av.
Vi var båda medvetna om att elen skulle behöva användas. Vi hade planerat en långtur på sex mil och då skulle det vara väldigt tungt att cykla med en elcykel utan elhjälp. Den väger som sagt MYCKET. Jämför man med racer som väger nästan inget så är det inte lätt att hänga med utan elhjälp. Elhjälpen slutar att fungera när man kör över 25 km/h. Vilket man gärna vill ligga på när man tränar.
Nu till mitt första misstag, jag tänkte inte på att kolla hur mycket batteriet var laddat. Det var på 48 procent när jag kom ut. Inte bra med långtur på schemat. Men det borde ändå räcka för sex mil. Då till andra misstaget, rutten innehöll grusväg. Vilket jag inser när vi börjat cykla och kommit ungefär två mil.
Det slutar med att rutten blir åtta och en halv mil. Batteristatus var på 3 procent när vi kom tillbaka. Utan elen hade man aldrig orkat backarna. För att orka så delad vi upp det och minstingen tog tre mil på elcykel och jag resten. När jag tog andra passet på elecykeln hade vi en och halv mil kvar hem. Envishet och hjälp konstant på nivå 1 av elen gjorde att vi kom hem.
Jag rekommenderar inte att cykla elcykel runt Vättern. För hujedamej vad tungt det är. Jag gillar racer och snart så är min egna hemma och vi kan cykla båda på racer. Minstingen blev också taggad på att kanske skaffa en begagnad racer. Han kände skillnaden mot sin egna om den dock är tusen gånger bättre än elcykeln om den bara har pedaler.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.