En dag till…

En dag till innan mamma kommer hem. Hoppas jag. Mamma kom inte hem igår. Jag håller tummarna för att det blir idag. Det vet vi först efter ronden. Då ska nya prover tas och om de är bra då får mamma åka hem. Hem med antibiotika i tabletter istället för direkt i blodet. Jag håller tummarna och ber för det.

Jag ber också för en dag till. En helt annan dag. En morgondag. Jag börjar mista hoppet om mänskligheten. Fast det gör jag inte. Jag bara misströstar. Påsken närmar sig. Det märks. I butikerna. Vi försöker så mycket vi kan att inte behöva handla. Men vi kan inte sluta äta. Om vi behöver handla utanför vår onlinehandling så åker vi ensamma och handlar. Jag eller maken (alltid maken). Igår var maken och handlade. På en tid när andra inte brukar vara. Men nu är det snart påsk. Nu gäller inga regler längre. Inga restriktioner finns längre.

Eller hur var det nu? Är det okej att resa igen? Alla som haft Covid och antikroppar kan resa. Så var det kanske. Hur många har haft Covid? Inte så många. Nödvändiga resor är tillåtna. Det vet jag. Jag skulle anse det nödvändigt att besöka min mamma. Men det fick jag inte på sjukhuset. Om hon kommer hem idag så kommer jag besöka henne imorgon. En nödvändig resa enligt mig.

Är det nödvändigt att resa till ett län som har bland de högsta smittspridningarna nu? För det har vi. Vi är inne i en spridningsfas (igen). Jag var på akuten med mamma i onsdags. Jag vet att det är tufft på sjukhusen. Inte bara med viruset. Folk dricker fortfarande alkohol och skadar sig. Folk kör fortfarande bil och skadar sig. Folk är fortfarande gamla och behöver akut vård. Vissa av sakerna går att undvika. Som att resa till ett område med hög smittspridning.

Jag hoppas på en dag till. En morgondag. Jag är inte säker på att den kommer. Inte när vi har en massa turister/hemvändare vad vi nu vill kalla dem här. Om man då bestämmer sig för att göra en nödvändig resa för att man är ledig från jobbet. Kan man inte då ha vettet att handla där man bor? Och ta med sig maten i kylväskor. Färdiglagad, eller vad man nu kan hitta på. Konserver som man värmer upp på stormköket. Vad som helst utan att besöka butiken dit du åker.

För vi som bor här vi måste också äta. Vi kan inte gärna åka någon annanstans för att handla. Även om du haft viruset och har antikroppar så är du inte säker. Du är inte säker på att du inte får smittan på dig på affären och sedan för det vidare. Vidare till någon annan. Det är påsk snart. Jag undrar om vi få uppleva den…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon (hoppas jag).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *