Jag gissar att alla har hört talas om hundviskare. En person som är duktig på att förstå hundar. I min familj finns det en fågelviskare. Han kan verkligen förstå fåglar (enligt honom själv). Han tycker om fåglar också. Precis som en hundviskare. Han tycker fåglar är söta och att man kan gulla med dem.
Det sista fattar inte jag. Fåglar är flygande råttor. Jag kan hålla med om att en fågel kan vara fin, som en påfågel (men bara på håll och hanar) eller en papegoja. Men kajor, duvor, och annat är inte fina. Fåglar får finnas och behövs. Bara jag slipper gulla med dem.
Maken hur som helst tycker om fåglar och igår var han i farten med att viska också. Igår grillade maken. Jag åt bara och tyckte det var gott. När maken var ute så kom det först en fågel och satte sig i den stora eken inte långt från tomten. Sedan kom den en till. Maken visslade och pratade lite fint med dessa kajor eller vad det nu var för flygande råttor.
Det händer tydligen inte så mycket när man grillar. För maken fortsatte sitt viskande så tillslut var det två hundra fåglar i eken. Kanske berodde det mer på grillandet än makens viskande. Hur som helst så blev det lite många fåglar tyckte fågelviskaren så han slutade viska och drog ihop händerna i en knall. Som en gevärsskott lät det, enligt maken.
Fåglarna blev förskräckta vad de än tyckte det lät som och delade sig i två klungor. Den ena klungan flög runt huset åt det ena hållet. Den andra delen drog runt grannens hus och sedan möttes de på hyresfastigheten bakom vårt hus. Självklart följde fågelviskaren hela förloppet noga. Han började inte prata med dem igen. Han tror de blev lite tjuriga på honom, för de kom aldrig tillbaka till eken.
Fågelviskaren hade koll på grillen också. Inte bara fåglarna. Det blev mycket gott. Tillsammans med pommes och bea så blev det en ypperligt god middag. Fåglarna fick ingen mat från oss denna gången heller. Bara samtal och skott av viskaren.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.