Fem år framåt finns inte ens för mig. Det är helt blankt. För så här så går det inte se något. Men enligt de som har något att säga om mitt liv så är det inga problem.
Tio år bakåt är som om det vore igår. Det vanliga är att man ser bakåt med väldigt långa cykler som blir korta. Det vanliga framåt är att det kan kännas som oändlig tid, men den finns. Bakåt är kort, som det borde, men framåt finns inte för mig. En dag i taget är långt nog.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.