Jag blir så trött på att jag är trött. Jag blir trött på att bara ha trötthet att skriva om. Känns som att det är det enda jag skriver om i alla fall. Jag blir trött på min fumlighet. Det är så mycket jag är trött på.
Igår började jag nedplockningen av julgranen. Det var ju trots allt tjugondag Knut och dessutom hade vi ju bestämt att igår skulle det börjas. Och det gjorde jag.
Det började inte så bra, en av mina nya glaskulor fumlade ur händerna och blev splitter på golvet. Den fick bara vara med en jul och jag blev så ledsen.
Maken fick komma och trösta mig. Det hjälpte så jag kunde fortsätta. Fast det gick inte så mycket bättre fler kulor satte livet till. Men det är så det är och livet går vidare. Alla fick åtminstone en jul i vår vackra gran och det är bättre än noll.
Allt pynt i granen fick jag ner. Granen har belysningen kvar och sedan själva granen. Det är tanken att det ska försvinna idag. Det blir tomt när det är borta.
Maken var och hämtade paket på eftermiddagen och där fanns ett reafynd. Det fick provhänga för att få sin första jul i granen nästa jul. Nu är den också nere i julgransförvaringen. Glad att min fumlighet höll sig i styr när den lades undan. Hade varit tragiskt om den inte ens skulle fått en jul.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.