Alla har hemligheter. När maken och jag gifte oss så var en av sakerna som prästen sa att vi inte skulle ha hemligheter för varandra. Ändå har vi det. Alla hemligheter är inte avsiktliga. Det är bara saker som händer som man glömmer att berätta.
Andra hemligheter är mycket väl bevarade. Som makens toalettbesök. Det är ingen risk att jag får reda på vad som sker där inne. Han har ritualer kring mycket även vid toalettbesöken. Antagligen är det inga konstiga saker som sker men jag får inte veta. Makens toalettbesök är bara för honom.
Han skulle nog uppskatta om jag också var lite mer hemlighetsfull med mina. Jag kan gå på toaletten och snyta näsan utan att låsa dörren bakom mig. Jag kan gå in och tvätta händerna också. Jag kan alltid ha öppen dörr om jag vet att det bara är maken och jag hemma. Men det går inte med maken. Inte ens om han ska tvätta händerna.
Hemligheter behöver inte bara vara av ondo. Dock har vi inte så många andra hemligheter. Den enda som får veta mer än maken är bloggen. Alltså ni. Många gånger så får maken reda på saker här som jag inte berättat för honom innan. (Inte saker där han är med. Allt det är godkänt av honom.) Men det kan vara saker som jag gjort på jobbet eller något annat som jag glömt bort att berätta om.
Dessutom är det ju ingen hemlighet, rent tekniskt, om jag berättar det i bloggen. Den kan ju alla läsa. Hemligheter kan vara bra. Som toalettbesöken. Det gör mig absolut inget att jag inte vet vad som pågår bakom dörren när maken är där inne. Vissa hemligheter är bra. Och alla viktiga saker har vi inte hemligheter om. Vårt ja till varandra är fortfarande giltigt där vi lovade varandra att ta hand om varandra i nöd och lust.
Har du hemligheter för någon?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.