Igår var en mycket märklig dag

Vi var så klart hela dagen hos mamma. Så inget märkligt med det. Min syster och jag kom och avlöste vår bror på morgonen. Mamma var orolig när vi kom och hade varit orolig på kvällen. Hon hade sovit ganska lugnt. Sedan började det på morgonen igen. Mycket tidigare än vanligt. Då var oron igång.

Oron varade tyvärr hela dagen. Mycket hög feber, nästan 40 grader, febernedsättande hjälpte inte. Ingen sömn. Men att hålla handen gjorde att det blev lite ro. Inte mycket men lite. Det och lite musik, lite tända värmeljus var hela dagen. Vi hade öppet för att få in frisk luft. Jag frös och mamma var varm. Jag kylde mamma och hon värmde mig. Jag lånade också mammas värmedyna som hon fick i julklapp. Den har hon använt mycket. Men med hög feber i kroppen så får dottern använda den istället.

Nu kommer det märkliga. Under dagen får jag ett samtal från sjukhuset om min vän. Hon var inne på sin sista dag. Jag var välkommen att hälsa på trots att hon låg på en Covid-avdelning. Hon var inte vid medvetande. Vad gör man? Tar man och sätter sig i bilen och riskerar att inte kunna fortsätta besöken hos mamma. Man vet att vännen inte kommer att få några andra besök.

Jag behövde inte fundera så länge. En halvtimma senare kom det ett nytt samtal och jag behövde inte komma längre. Att ha tankarna på två ställen är svårt. Och det som var det märkliga. Hur man hanterar något som man inte behöver hantera vanligtvis. Jag vet heller inte allt man behöver göra.

Något som är skönt är att jag vet precis vad min vän vill nu. Nu när hon har nått slutet på vägen. Jag vet precis hur hon vill ha det kring alla olika delar. Det jag inte vet är hur man gör för att få till alla de delarna. Jag kommer lösa det. Jag har två veckor på mig innan första delen måste vara löst. Problemet är att jag inte är anhörig. Det är den största frågan hur den löses. Jag har lovat att göra detta. Det har varit bestämt i många år. Nu ska jag bara hitta lösningarna.

Min bror är hos mamma nu på morgonen och avlöser hennes sambo. Jag ska vara mitt på dagen och sedan ska syster sova där. En stund i taget, gäller nu. Idag kommer dagen vara mindre märklig, hoppas jag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.