Det blåste och regnade nästan hela dagen. Jag hade ingen lust av att gå ut och vara i blåsten. Regnet hade inte varit hela världen. Men blåsten, nej, det ville jag inte. Det blev inga ranunkler i jorden igår alltså. Idag kommer det inte heller bli några ranunkler. Jag ska gå till läkaren och jobba först. Efter det ska jag ut och kolla till hur det går med växthuset. Som har börjat muras grund på.
Att det regnade och blåste igår var väl bra. För marken behöver vätan. Det har varit väldigt torrt hela maj. Nu har jag inte behövt vattna dem nya tillskotten på jobbet. Dem jag planterade i höstas. Vilket är skönt eftersom halva trädgården fortfarande är uppgrävd så skulle det vara mycket svårare att komma fram för att vattna. Nu är det skött utan min insats.
Om naturen får vatten så kan jag hålla mig inne. Dessutom så kom solen på eftermiddagen/kvällen. Blåsten var kvar men solen sken. Vi avslutade dagen med att äta färska räkor, långfranska och aioli. Vi åt alldeles för många och det vara alldeles underbart.
Jag gjorde precis som vanligt. Skalade ett stort berg för att lägga på en macka. Räkorna rasade av när jag åt. Mycket gott. Mamma älskade räkor. Det är väl därför jag också gör det. Mamma hade väldigt ofta räkor som vi mumsade med glädje. Jag är så glad att vi hade en räkkväll tillsammans med mamma inte långt innan hon lämnade oss fysiskt. För så länge vi kommer ihåg så lever hon. Igår mindes vi och skrattade tillsammans. Precis spå det sättet som mamma älskade, mat, berättelser och familjen tillsammans.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Även då utan ranunkler i jorden.