Igår hände absolut ingenting. Jag vilade mycket. Jag hade saker som skulle göras. Som att gå till tandläkaren. Mottagningen ringde på morgonen vid åttatiden och avbokade. Tandläkaren var sjuk. Om två veckor gör vi ett nytt försök. Min kropp tackar tandläkaren. För vilan var behövlig.
Jag låg i soffan i stort sätt hela dagen. Tung i hela kroppen. Kanske inte så konstigt. Jag har inte kunnat vila som jag behöver. Idag ska jag åka till mamma och vara med på två möten. Så att vila igår var nödvändigt. Mycket skönt att det också blev så. Självklart pratade jag med mamma (hon lyssnade). Det går inte framåt men är väl stabilt. Vi får se hur det är när jag kommer idag.
Att göra ingenting är en konst. Fast när kroppen talar om att den inte orkar lyfta sig själv så blir det liksom lättare att vara still. Problemet är att jag går till tandläkaren (som exempel) fast det inte är bra. Jag hade inte avbokat. Ibland så blir vi omhändertagna. Kanske för att jag var så arg igår. Idag är jag inte lika arg längre. Kroppen har fått återhämta sig. Munsåret verkar ha avtagit. Det är det andra på kort tid. När jag får munsår så borde jag vilat tidigare.
Jag har inget att skylla på heller. Jag är för dålig på att prioritera mig själv när andra behöver hjälp. Så är det och kommer antagligen fortsätta att vara så. Nu ska jag låta bli att gnälla. Igår hände absolut ingenting och det var bra. Soffan på altanen kommer att bli ihopsatt. Jag kommer att baka. Bara inte igår och inte idag.
Idag är den viktigaste punkten mamma. Att se hur hon mår. Kanske mindre sk.t och pannkaka. Kanske bara en av de två.
Ta hand om dig. Jag gör mitt bästa med att ta hand om mig och mamma just nu. Vi hörs imorgon.