Det är inte bara köket som kommer närmre. Även Covid-19 kommer närmre. Fler och fler vi känner har det eller har haft det. Vi kan ju heller inte veta med all säkerhet att vi inte haft det. Det är ju inte alla som märker av några symptom men som ändå har det. Det är otäckt.
Och otäckare ska det väl bli innan det vänder. Nu har ännu en kär skådespelare gått bort i sviterna av Covid-19. Sven Wollter. Alla dödsfall på grund av sjukdom är tragiska. Alla som går bort i cancer eller annan icke smittsam sjukdom. Skillnaden är att denna är smittsam. Och vi tror att vi håller oss borta från viruset. Fast vi kan aldrig göra det. Inte helt.
Vi behöver mat. Så även om vi beställer hem så måste vi ta emot leveransen. Även om vi skulle ta emot genom att lämna utanför dörren så måste vi röra påsen med maten. Smittan kan sitta på produkterna i påsen. Eller på påsen. Och så kliar det vid ögat precis som jag tagit in påsen. Och så är det kört.
Hur ska vi göra? Vi kan inte isolera oss helt och hållet. Eller är det enda sättet? Att ingen träffar någon under en längre tid. Att vi som idag bor ihop inte heller ska träffas utan bo isolerade från varandra. Jag vet inte. Det är tufft.
Vi har nu fått bekräftade fall på ett äldre boende i kommunen. Det avråds från besök. Hälften av personalen kan inte gå till jobbet. Då kan man anta att personalen är sjuk. Kanske i Covid-19. Alltså även om ingen besöker så är det inte säkert för de boende. För de måste ha hjälp av personal som lever sina liv när de inte är på jobbet. De går antagligen och handlar.
Jag har skrivit om detta innan. Det känns bara lite hopplöst nu. Att vad vi än gör så hjälper inte det. Människor dör ändå. Jag vet att det inte är så. Det hade med stor säkerhet varit mycket högre dödstal om vi inte hade begränsat oss som vi gjort. Nu gäller det att orka hålla i och hjälpas åt att hålla ut. Vi klarar det! Tillsammans fast var för sig.
Det är otäckt. Vi kan inte hålla handen för trygghet. Vi får hålla handen i tanken. Och så blir det lite mindre otäckt.
Ta hand om dig. Håll i (handen) så håller vi ut (tillsammans). Vi hörs imorgon.